JORD. Den 16 oktober slår Havremagasinet i Boden upp dörrarna till höstens utställning Sakernas tillstånd som en fortsättning på årets tema jord, med nya infallsvinklar. Genom olika uttryck undersöker fyra konstnärer människans avtryck på planeten och reflekterar över framtiden. 

Sakernas tillstånd heter höstens utställning på Havremagasinet i Boden som öppnar med vernissage den 16 oktober. Utställningarna under våren och sommaren har gått under temat jord utifrån olika aspekter.

– Vi har jobbat hela året med att förstå jord, som planet och som substans i marken. Det går att prata om väldigt många aktuella saker som råvaruutvinning, plats och migration och om matproduktion och klimatet, säger Jonathan Bergström, kommunikatör.

Sakernas tillstånd avslutar tematiken genom att fundera på jordens kretslopp och undersöka hur situationen ser ut just nu, vilka avtryck på planeten lämnar vi bakom oss och vad behöver vi göra framåt?

Fyra konstnärer har gjort tolkningar på temat. I Livet i tingen vi lämnar efter oss har Jette Andersen gjort stora kollage med bortglömda, okategoriserade saker som återfinns hemma i våra lådor, alltifrån knappar till dockskor. Objekt som skapas av jordens resurser.

– Det hjälper oss att förstå vårt avtryck på vår omvärld, som en fragmentets arkeologi, säger Bergström.

Anna Linder har besökt sin släktgård och familjens 20-talstorp i Västerbotten för att samla in berättelser och material till sin utställning Colere. Efter nästan 50 års arbete med att göra marken odlingsbar förlorade familjen sin gård. Nu växer vilda blommor jämte planterade perenner på platsen, vilka Linder har gjort avtryck av. Utställningen reflekterar över vad det innebär att komma från en plats som inte längre finns, om kolonialisering och markens återhämtning.

Jag är bergtagen är Kalle Brolins videoinstallation och samling av bilder som berättar om gruvbrytningen av mineralen vanadin i Skåne. Vanadin är ett annat ord för kärleksgudinna och i sin installation kopplar Brolin gruvdriften till kärlek och mänskliga relationer, som barnarbetet och situationen för familjerna som arbetade i gruvorna.

– Det är väldigt aktuellt eftersom den här mineralen behövs till mobilbatterier och vår moderna teknologi, som våra mänskliga relationer sker genom idag. Man får svindel om man börjar tänka på de här kopplingarna, det är elegant, säger Bergström.

Birgitta Linharts har byggt stora installationer av naturmaterial i sitt projekt Tic-Tac-Toe. Det finns bårar av växtmaterial som mossa och rallarrosor, och genom dem tittar hon på jordens tillstånd och naturens hotade framtid.

Enligt Mariangela Méndez Prencke, konsthallschef, är Havremagasinets mål att komma närmre nutidens mest akuta frågor genom konsten, med fokus på att lyfta microberättelser med nya aspekter. På vernissagen den 16 oktober kommer de fyra konstnärerna att vara på plats för att presentera sina verk under en guidad visning. Anna Linder ska läsa dikten Tal till Torparna och Kalle Brolin kommer att göra en live-performance som kallas Jag är osläcklig.

Nu när samhället öppnar upp sig igen och publiken är tillbaka i Havremagasinet är Méndez Prencke hoppfull inför vernissagen, som blir en början på nya tider.

– Jag ser fram emot ett välbehövligt utbyte av energier och känslor, som vi får genom besökarnas reaktioner, och att få vara en del av ett kollektiv och uppleva konst och kultur tillsammans, säger hon.

The post Aktuellt om människans avtryck på planeten first appeared on Opulens.

DIKTSAMLING. Varje fredag i sex veckor kommer Susann Wilhemssons dikter att publiceras som en sommarföljetong.

Återvänder till heden. Ljungen. Ta inte in den i huset. Låt den få vila ut i ödsliga marker. Beklädnad omger bladets klyvövning som vindstilla rum. Som plötslig stiltje sedd underifrån. Gråfilter. En slags vapenvila i tiden. I tystnad och eftervärme. Något har skett här. Något namnlöst ekar bland träden. Där vid skogsranden. Det är tyst nu. Alldeles.

I ett slag förändras allt. Blind flykt över fälten. Jord som suckar. Störtar fram ur skogen och jagar skoningslöst. Över öppna marker. Hedens flora. Fjällglim. Vapenskrammel. Du står nu framför mig. Din blick och hur den föds ur ett djupare mörker. En förvissning som förvisar mig till puls och andedräkt. Till rotsystem jag inte vill. Men måste.

*

Du ler mot mig. Ditt ansikte så blått och genomskinligt. Röda läppar. Stiltje. I dina ögon stiltje. Du fingrar på avtryckaren. Jag har lärt mig. Jag vet när det är dags att retirera. Minnet av ett nedmonterat vapen. Iskall metall. Att göra det till en lek att på snabbast tid montera ihop det. Lokalisera. Montera. Du räknar sekunderna. Drar in doften av vapenfett och olja. Minnesdelarna. Frekvenserna. Nu illskrikande. Dina läppar rör sig. Jag hör det inte. Men ser det. Genomför det nu.

Sträcker på halsen. Struphuvudet som akilleshäl. Här i pulsådern är det vackrast att bita. Lent kött. Pudervitt. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur det kunde ha varit. Svartvita kort. Förskjutningar i tiden.

The post Ljungens rötter, del 5 first appeared on Opulens.