BIOGRAFI. Lis Lovén har läst ”Dä kvetter”, Johan Svedjedals biografi över Fröding. Hon konstaterar att det är en mycket bra bok som bidrar med nytt stoff och ger nya perspektiv på författarskapet.

Dä kvetter. Gustaf Fröding som student av Johan Svedjedal
Albert Bonniers förlag 

Johan Svedjedal är litteratursociolog och hans aktuella biografi över Gustaf Fröding har en lustig titel: ”Dä kvetter”. Jag kan redan vid de inledande sidorna läsa ut vad som väntar, de toner av kunskap man omgående kan notera. För den här boken om Gustaf Fröding bidrar med nytt stoff, vilket är anmärkningsvärt med tanke på all den kunskap om diktaren som redan ackumulerats.

Det är kul att kika in i universitetsvärlden i Uppsala i slutet på 1800-talet. Här får läsaren ta del av gedigen kulturhistoria, livfullt skildrad. Men av vikt är att den tidens studentliv ger Svedjedal en ny ingång till att förstå Fröding.

Fröding i ny belysning

Tiden är således nu kommen för att ta del av ny vetskap om vem denne poet var. Att bara hänga upp sig på sjukdomsbilden är begränsande. Det kan ju blott leda till ett slags ”tycka-synd-om-mentalitet”. Som om man tidigare inte vågat se den verklige Fröding med alla hans brister. Och kanske behövs det en litteratursociolog för att syna grundförutsättningarna när det gäller Fröding. I det större sammanhanget måste man också förstå de nya idéer som uppstod under den här perioden. Tänkare som Herbert Spencer, John Stuart Mill, Charles Darwin, Herman Bang, Henrik Ibsen, Georg Brandes – alla de namn som gav must och märg till 1880-talet. Lägg därtill den gryende feminism som tog spjärn mot det konservativa mansväldet.

Jag måste säga att Svedjedal skriver på ett medryckande vis. Det är som att lyssna på någon som verkligen vet hur det gick till i Uppsala på de studentikosa supkalasen. Kanske trodde jag att Svedjedal skulle moralisera men nej, det tycks mig inte så. Trots en viss pratighet blir framställningen aldrig långtråkig. Och kanske är det själva ämnet som gör att Svedjedal låter som han gör. Inte det minsta akademiskt präktigt, tack och lov! Inte det minsta skrivet von oben. Texten slår sig i slang med gängen i studentstaden.

Frödings sexliv

Och så kommer vi då till detta med Frödings sexuella liv. Här tycks Svedjedal ta kvinnornas parti. På grund av fattigdom och socialt underläge tvingades många kvinnor prostituera sig. Det är smärtsamt att läsa om detta. Det var accepterat bland borgerskapets män att köpa en kvinna för natten. Men om dagen fick de inte synas med dessa kvinnor.

För Frödings del tror jag att det handlade om en kluvenhet och att sätta in genusfrågan i ett övergripande klassperspektiv framstår i sammanhanget som viktigt. Fröding som kom från en välbärgad familj hade också fått en avsevärd summa i arv som gjorde att han kunde ägna sig åt excesser i krog- och bordellmiljöer. Och därmed blev hans studier lidande.

Prostitutionen på den tiden hade således sina sociala orsaker. Men även frågan om moral och sedlighet spelade in. Eftersom onani ansågs farligt enligt kyrkan så sågs det som mera ”naturligt” för männen att söka sig till kvinnor som erbjöd sexuella tjänster. Och när sedlighetsdebatten rasade som värst i Sverige var det många som tog männens parti.

Försvarar inte Fröding

Det var de prostituerade kvinnorna som skulle bevakas och hållas efter. De sågs alltså som de skyldiga i dubbel bemärkelse, både utifrån sin sociala situation och utifrån sitt kön. Många som blev med barn utanför äktenskapet tog också livet av sig. Synas fick de inte göra… Ja, även i detta avseende tycker jag Svedjedal har gjort ett bra arbete, rent sociologiskt. Han försvarar inte Fröding och sätter därmed in skalden i ett större sammanhang som synliggör en maktstruktur. Bra gjort!

Sex och sprit inspirerade poeten

Även om inte Fröding hade allvarlig håg till studier var det likväl Uppsala som skapade poeten Fröding. Det var här supandet och kvinnorna gav honom ingångar till skämt och lek. Det är ju som den värmländske festprissen med dialektala ordlekar vi har lärt känna skalden. Och kanske var hans humor ett skydd mot den råa verklighet som fanns. Ett slags skydd mot det klassamhälle som var hans – och ändå inte!

Det var inte ovanligt att personer som studerade lämnade universitetsvärlden utan att ha tagit någon examen. Fröding är alltså inget exceptionellt undantag. Strindberg tog inte heller någon examen. Men den bild man hade av författare på den tiden var just en upphöjd idealbild. Det var kanske därför som Fröding innerst inne kände sig så misslyckad. Men misslyckandet gjorde honom på många sätt till den författare han kom att bli.

Nihilisten Fröding

Titeln på Svedjedals bok visar på den inställning Fröding hade: ”Dä kvetter”. Han hörde således inte till de lyckades skara och detta gjorde honom uppenbarligen nihilistisk vilket frigjorde hans kreativitet. Detta hänger i hög grad samman med det liv han levde i Uppsala, men det beror även på den moderna tid som var i antågande.

En ny tid som förstod att uppskatta den ”misslyckade” poeten. När Fröding så begravs på Klara kyrkogård i Stockholm vandrar 10 000 personer med i begravningsföljet. Ministrar, statsministern och Svenska Akademien är på plats.  

Bakgrunden till en bra biografi

Mot slutet av ”Dä kvetter” berättar Svedjedal hur han har tänkt om arbetet med sin bok. Och han förklarar att de tidigaste förenklade uppfattningarna om Fröding var att diktaren hade en karaktärsbrist och därför söp och blev psykiskt sjuk. Inte heller har poetens Uppsalatid behandlats tidigare och därför har man inte fullt ut kunnat tolka Frödings liv och leverne. Ej heller kunnat rätt förklara hans diktning. Det sociologiska perspektivet lyfter Frödings sociala omständigheter och sätter honom i rätt kontext. ”Dä kvetter” är, kort sagt, en mycket bra biografi.

The post Ny ingång till förståelsen av Fröding first appeared on Opulens.

BIOGRAFI. “Johan Svedjedal har skrivit ett heltäckande och genomgående intressant och spänstigt verk om Harry Martinsons författarliv,” skriver Bo Bjelvehammar som läst den nu aktuella biografin.

Min egen elds kurir
Harry Martinsons författarliv
av Johan Svedjedal
Albert Bonniers förlag

Harry Martinson hör till våra stora författare. Många menar att han är en av de främsta genom sin spännvidd och sin mångsidighet. När han tilldelades Nobelpriset i litteratur uppstod en infekterad diskussion om just hans kvaliteter som författare och lämpligheten att dela ut priset till en av Svenska Akademiens egna ledamöter. Det var en diskussion, som golvade Harry Martinson, och när sjukdomar satte in blev det en bidragande orsak till att han tog sitt liv.

Han orkade inte med alla påhopp och förtäckta nålstick, från ondskans riddare bland akademiker och kulturkritiker. Det var ett ifrågasättande, som aldrig tog slut.

Johan Svedjedal har skrivit ett heltäckande och genomgående intressant och spänstigt verk om Harry Martinsons författarliv. I tidsföljd löper verksanalyser bredvid levnadsspår.

Stilen är klar och lyhördheten mot tidigare forskning är hela tiden närvarande. Inte på ett träigt sätt, utan friskt och öppet.

Det är just den friska nyfikenheten och öppenheten, som skapar detta storverk!

Harry Martinsons barn- och ungdomsår är såriga – han växer upp i skilda familjer som sockenbarn och fattighjon, lever nära de små människorna, men i ett liv av utsatthet och umbäranden. Han gick tidigt till sjöss, men lämnade det livet och bestämde sig för att bli författare. Han har skildrat allt detta på ett mästerligt sätt i sina självbiografiska romaner. Bredvid dessa har han skrivit om naturen, i essäer, i form av impressioner och episoder och i flera diktsamlingar.

Martinson talar ofta om att naturen är diktens källa och utmanar författarens strävan mot enkelheten.

Det är just i naturböckerna som det flödar av formuleringar där han framträder som en bildspråkets mästare.  

Till detta kommer hans inkännande skildringar av de utsatta och de små i samhället. Han har en gång varit på botten i socialt avseende och tillhört den tydliga underklassen. Som en luffare och tiggare har han vandrat på vägarna.

Därifrån har han sedan svingat sig till den förnäma församlingen de aderton. Det kan kallas en klassresa!

Och i sanning är han en renodlad arbetarförfattare.

Harry Martinson talade tidigt om miljöförstöring och vikten av att värna om de mänskliga livsvärden, detta är som tydligast i verseposet ”Aniara”, som även renderade honom kritik – han sågs som en notorisk klagonisse och en konservativ och bakåtsträvande tänkare, som mest ägnade sig åt filosofiska spekulationer.

Jag ser genom denna gedigna genomlysning Harry Martinson som en god människa som levde nära och inpå naturen.

The post Ett storverk om Harry Martinson first appeared on Opulens.

BIOGRAFI. “Boken är även skriven på en flödande prosa som inte är belastad av en snårig akademisk språkdräkt. Det är en läsvänlig och smittande engagerad bok som kommer att tilltala både ‘Boyeexperter’ och ‘Boyeälskare'”, skriver Cecilia Persson om Johan Svedjedals nyutkomna författarbiografi.

Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv av Johan Svedjedal
Wahlström &Widstrand (2017)

På sidan 35 finns ett ljuvligt vackert svartvitt fotografi på Karin Boye när hon var sju eller åtta år och bosatt i Göteborg. Den bedårande lilla flickan med sin nyfikna, intelligenta och lite allvarliga blick ─ kan jag riktigt se framför mig när hon lyckligt springer runt och visar alla den tjocka boken om hennes eget liv. På bokens baksida sitter en strålande Karin Boye i en soffa med en bok uppslagen i knäet och jag tror att även den vuxna, intellektuella, kunskapstörstande, politiskt medvetna, samhällskritiska, känntänkande, begåvade och mycket hårt arbetande författarinnan ─ också hade varit förjust och stolt över boken ”Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv”.  Det är lätt att som läsare nästan känna sig tacksam över att det är just den eminente litteraturprofessorn John Svedjedal som med föredömlig emprisk ackuratess gått igenom ett så rikhaltigt källmaterial och nagelfarit det med samma ödmjuka lyhördhet och skarpsinnighet som hans initierade läsningar och tänkvärda tolkningar av Boyes stora litterära produktion.  Boken är även skriven på en flödande prosa som inte är belastad av en snårig akademisk språkdräkt. Det är en läsvänlig och smittande engagerad bok som kommer att tilltala både ”Boyeexperter” och ”Boyeälskare”.

Karin Boye föddes den 26 oktober 1900 som äldsta barn till Fritz Boye och Signe Boye och den 23 april 1941 tog hon sitt liv i Alingsås. Både novellsamlingen ”Bebådelse” och diktsamlingen ”De sju dödssynderna” utkom postumt. Hennes självmord och Hjalmar Gullbergs hyllningsdikt ”Död amazon” som skrevs strax efter hennes död ─ har präglat den mytifierade och förenklade bilden av Karin Boye som en depressiv och mörk poetsjäl ─ och dessvärre förtagit delar av hennes genreskiftande författarskap och kraftfulla politiska och feministiska engagemang. En annan komponent i konstruktionen av myten Karin Boye är Margit Abenius biografi över hennes liv och diktning ”Drabbad av renhet” som utkom 1950. I Abenius levnadsteckning framställs Boye som en helgonliknande gestalt. Johan Svedjedal visar i sin biografi att Abenius bitvis ägnade sig åt historieförfalskning när hon lät modern Signe Boye som partisk källa bidra till ikoniseringen och idylliseringen av dottern och indirekt henne själv. Margit Abenius var inte alls ovetande om Signe Boyes alkoholberoende som kom att prägla Boyes barndom och uppväxt med dess emotionella återverkningar i Boyes komplexa psykologiska konstitution. Ett av Karin Boyes favoritord var tillit och återkopplar man det till en dysfunktionell familjesituation så får ordet en biografisk betydelse utöver dess språkklingande kronotop med konstnärliga teckenbetydelser för en av våra mest älskade och uppskattade poeter.

Vad som är den nödvändiga kompletteringen och revideringen med den tidigare Boyeforskningen är att Svedjedal både fördjupar och breddar kunskaperna om Karin Boyes liv och diktning. Han är  genomgående också strået vassare i sina mångfacetterade kunniga analyser och reflekterande frågeställningar än de tidigare biograferna. Men, vad som samtidigt gör hela framställningen så läsvärd och intressant är frånvaron av en fördömande och onyanserad kritik utan snarare att han ser det redan tillgängliga materalet som ett polyfoniskt avstamp och litteraturdialogisk förutsättning för hans eget utforskande.

Det är givetvis en petitess i anslutning till något som måste anses vara ett biografiskt mästerverk och kanske även Johan Svedjedals eget litteraturvetenskapliga livsverk ─ att framhålla att boken på närmare sjuhundra sidor hade tjänat på att ges ut i två delar, ty boken är lite väl tung att bära med sig i väskan. Man kan även med stor fördel passa på att läsa även Johan Svedjedals gedigna bok om tidskriften ”Spektrum” där Karin Boye hade en framträdande roll. Tillsammans bildar dessa två böcker en fond av briljanta tolkningar, oumbärliga litteraturkunskaper och kloka insikter om hennes sammansatta personlighet och färgstarka liv. Poeten, författaren,  samhällsdebattören och den andligt och existentiellt sökande Karin Boye ─ var en intellektuell och bisexuell kvinna med ett fantasirikt, mångbottnat och sårbart inre liv , iklädd regnbågens alla färger. Hon var som Johan Svedjedal övertygande beskriver henne: en gryningsmänniska, ingen skymmningsmänniska.

Alla artiklar av Cecilia Persson

The post Karin Boye: kunskapstörstig, samhällskritisk och ytterst begåvad first appeared on Opulens.