BAKSLAG. Sara Skyttedals personliga atombomb mot Johan Ingerö har blivit en bumerang mot såväl henne själv som Kristdemokraterna, konstaterar Lars Thulin.

Den smått otroliga historien om KD-politikerna Sara Skyttedals och Johan Ingerös sexuella (?) möte säger mycket om dem. Men än mer om deras parti och mest om det politiska och mediala klimatet i västvärlden.

Skyttedal anmälde Ingerö för sexuellt ofredande. Anmälan, som Aftonbladet tagit del av, säger att det hände under en blöt efterfest då Skyttedal däckade i en säng mellan två vänner. Och hon väcktes av att Ingerö tog henne på låret upprepade gånger. Inga andra sexuella handlingar, absolut ingen våldtäkt. Ingerö hävdar det inte gick till som Skyttedal säger. I sociala medier förnekar han brott. Ord stod mot ord.

Preskriptionstiden för sexuellt ofredande är fem år. Händelsen inträffade för åtta år sedan. Polisen lade ner fallet. Inget fanns att utreda. Skyttedal måste ha känt till lagen. Även om hennes partiledare är dålig på just detta, åtminstone när det gäller lagen rörande förtal.

Så Skyttedal anmäler för att utlösa en atombomb i en arbetsrelaterad konflikt hon haft med Ingerö. Han lämnar omedelbart sitt jobb. KD-ledaren Ebba Busch rycker ut och säger att Ingerö ändå fått gå ändå för att han inte klarat sitt jobb som partisekreterare, men att anmälan påskyndat beslutet.

Slutsats. I en intern konflikt mellan två arbetskamrater tar en av parterna sexuallagstiftning och polisens resurser i anspråk för att få sin vilja igenom. Visar detta på dåligt omdöme? Nej. Det visar på en total brist på omdöme.

Om Jesus återvände till jorden skulle han förmodligen stämma KD för att de missbrukat hans varumärke.

Vad säger det om partiet? Att få en snaskig intern konflikt uthängd i media är en mardröm för ett parti. L anklagas för att vädra sina konflikter inför öppen ridå. Men det är en västanfläkt mot detta. Ändå inte oväntat och kanske till och med oundvikligt.

För under Ebba Busch ledning har partiet genomgått en närmast ofattbar förändring. Till en början var KD ett snällt, kristet parti som stod för mjuka värderingar, skickligt framförda av ledare som Alf Svensson och Göran Hägglund. Nu ett parti som tagit mycket av sin framtoning och retorik från Donald Trump. 

Tydligaste exemplet var när KD i sin kampanj inför EU-valet 2019 använde denna slogan: ”Make EU lagom again” En parafras på Trumps ”Make America great again”. Att flörta med århundradets kanske mest kontroversielle och hatade politiker var en sak. En annan att budskapet var helt obegripligt för den som inte nära följde amerikansk inrikespolitik. Väljarnas dom var hård. KD gjorde uselt ifrån sig i det valet.

Så nya KD präglas av populism, hätska utfall, personkult och en ledare med en rad skandaler i sitt bagage. Man kan säga att det utvecklats till att bli riksdagens elakaste parti. Enligt min mening även riksdagens största hycklare. 

Största hyckleriet är att man har ordet Krist i sitt partinamn. Om Jesus återvände till jorden skulle han förmodligen stämma KD för att de missbrukat hans varumärke. På det viset är KD värre än SD. För Jimmie och hans fotsoldater hycklar ändå inte. De gör mycket klart vad de vill.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Men Ebbas taktik har visat sig vara ett katastrofalt misstag. Utan stödröster från M i höstas hade partiet förpassats till politikens skräphög. Jag anser att orsaken är enkel. KD ville hitta nya väljare och var imponerade av SD:s framfart. Så man valde att bli ett SD för kvinnor. De som gillade SD:s politik men skrämdes av partiets grabbighet och råhet, skulle lägga sin röst på en Livets Ord-kvinna från Uppsala.

Taktiken blev dock en kvarnsten runt halsen, allt enligt tesen att man inte kan tjäna två herrar samtidigt. För KD var övertygade att man för evigt skulle behålla de fromma, kristna kärnväljarna, de som avgudat Alf Svensson. Dessa väljare antogs rösta på Ebba oavsett vad hon sade och gjorde. Så blev det inte. Många skrämdes av det nya KD. Och bytte parti eller stannade på soffan. Betecknande är att nya KD tappat hälften av väljarna över 65 jämfört med gamla KD.

Hur gick det med de kvinnor som antogs välja ett SD-light? Nja, det är en otrogen och lättrörlig skara. Lättflörtade, men ytterst svåra att behålla. Här gäller en annan gammal god sanning: varför välja en blek kopia när det finns ett tydligt och kraftfullt original? Så många av dem som skulle bli KD:s nya kärnväljare svek.

Facit är tydligt – ett parti som nu ligger under fyra procent. Som tycks sakna kärnväljare. Samt en tydlig egen ideologi, annat än att framstå som elaka och hånfulla.

Den sista spaningen är att i politiken tycks det gå att komma undan med nästan vilka skandaler och lögner som helst. Men när något handlar om underlivet bryter helvetet löst. Trump har i princip brutit mot det mesta i lagboken, men krånglat sig ur juridikens grepp. Nu kan en porrstjärna sänka honom. Boris Johnson var en av efterkrigstidens större lögnare och mer ansvarslösa politiker i Storbritannien. Men med en välsmord käft, rufsigt hår och charm fixade han det. Fast föll på att han påstod sig inte veta att en minister i hans regering var homosexuell och hade problem att hålla fingrarna i styr.

Så Skyttedal läste och lärde. Och utlöste sin personliga atombomb mot Ingerö. Men den har blivit en bumerang mot henne och hennes parti.

The post KD behöver en annan ideologi än elakhet first appeared on Opulens.