USA. ”Besluten blir helt avhängiga en mans nycker. Och ytterst få kejsare avgår frivilligt.” Det skriver Lars Thulin, i veckans krönika, om den tillträdande presidenten Donald Trump.

USA:s författning, som till största delen infördes 1789, grundade världens första moderna demokrati. Den amerikanska konstitutionen är därför beundrad och har kopierats av andra nationer. Vissa historiker menar att författningens innebörd delvis är samma som tankarna som låg till grund för franska revolutionen. Måhända låg det i tiden. Men i USA infördes dessa idéer tydligt och enkelt i det som skulle bli världens ledande nation på många områden.

USA blir ett kejsardöme

Nu förvandlas landet till ett kejsardöme. Ett exempel är att avgående presidenten Joe Biden utnyttjar rätten att benåda i ett ärende som bara rör egna familjen. Budskapet är klart – presidenten och hens närmaste står över lagen.

Trump har länge hävdat det. Innan han nådde Vita huset sade han att han i New York, till och med Femte Avenyn, skulle kunna skjuta en person och inte förlora väljare på dådet.

Trumps nickedockor i Högsta domstolen

Högsta domstolen, som genom Trumps försorg till stor del idag består av hans nickedockor, har gjort klart just att en president inte kan dömas för något hen gjort under sin ämbetstid. Inte nog med det. I ett uppmärksammat fall fälldes han av en enhällig jury i New York för att olagligt använt kampanjpengar för att tysta en porrstjärna. Detta skedde före hans tid i Vita huset. Domen är nu uppskjuten på obestämd tid. Vilket nog betyder att fallet läggs ned. Den domare som vågar döma Trump får sitt liv och sin karriär krossad.

Joe Bidens svek

Att Joe Biden går emot vad han lovat tidigare är ett svek. De brott om sonen Hunter Biden kan åtalas för är ett ringa vapenbrott samt skattebrott. I första fallet skulle det förmodligen aldrig gå till domstol för en vanlig medborgare. Vad gäller skatten har pengarna betalats in sedan länge. Men läser man lagen på strängast möjliga vis kan brotten ge upp till 25 års fängelse. Den domare som inte utmäter det straffet kommer också få se sin karriär gå upp i rök. USA:s tillträdande president är besatt av hämnd.

Trumps urval av ministrar

Kejsardömet bevisas också av urvalet av ministrar och chefer  

Matt Gaetz föreslogs som justitieminister. Han är utbildad jurist, men i sitt cv har han anklagelser och utredningar om sex med minderåriga samt narkotikaanvändning. Han hoppade av inför risken att inte bli godkänd av senaten.

FBI-chef kan bli Kash Patel, som hatar FBI och vill lägga ner myndigheten i nuvarande form. Därmed är han på Trumps linje, som antas vilja använda FBI för att jaga sina motståndare.

Robert F Kennedy Jr, vill Trump se som hälsominister. Denne Kennedy är konspirationsteoretiker och hävdar att covid-19-vaccinet är det dödligaste som någonsin tillverkats. USA:s läkarkår bävar för att denna foliehatt ska leda hälsoarbetet i landet.

Pete Hegseth föreslås som försvarsminister. Hans militära meriter är en tjänst i nationalgardet, bland annat på fånganstalten Guantanamo Bay. Hans fördel i Trumps ögon är att han varit programledare på Fox News och då ställde snälla frågor.

USA får en dålig ledare

En bra chef väljer en ledningsgrupp som kan mer än hen själv. En dålig väljer en som kan mindre. Det är en sanning i näringslivet. Uppgiften för en bra chef är inte att vara expert. Utan att leda och skapa rätt förutsättningar för experter. Då kan ledningens helhet bli mer värd än summan av individerna. Men då ska chefen ha förtroende hos experterna. Chefen måste ha ett sådant självförtroende att hen vågar släppa fram dem som kan mer.

En dålig chefs största rädsla är att bli avslöjad som just dålig. Skammen kan undvikas med så svaga sakkunniga att otillräckligheten inte upptäcks. Därmed kan chefen också kräva total lojalitet hos sina närmaste. Dessa kan köpas genom olika förmåner.

Allt stämmer på Trump. Kravet för jobb hos honom tycks vara att inte kunna något om sitt specialområde. Trump uppnår då två mål.

Det ena är att de utvalda blir oerhört smickrade över jobberbjudandet. Därmed skapas en lojalitet mot Trump. Samt en gnagande oro att de kan ersättas hur lätt som helst. Så de hyllar chefen och lyder honom blint.

Det andra är att genom tacksamhetsskulden kan presidenten stärka sitt redan grandiosa ego. Vilket förmodligen är den främsta drivkraften för forne såpaskådisen. Efter att få hämnas på motståndare.

Trumps storhetsvansinne

Den psykiatriska diagnos som bäst stämmer på Donald J Trump är megalomani, på svenska storhetsvansinne. Benämningen är sammansatt av de grekiska orden för stor och vansinne.  Tillståndet definieras som överdriven önskan om makt och kontroll och en uppblåst känsla av den egna betydelsen. I detta ingår också total övertygelse om den egna talangen och intelligensen.

Det ultimata beviset på megalomani var det tal han höll för en grupp kristna republikaner. Han sade han att om de bara röstade på honom nu, skulle de inte behöva rösta någon mer gång. Många tolkar detta som att han, likt Putin och Xi Jinping vill upphäva grundlagen för att göra sig själv, eller närstående, till kejsare på obestämd tid.

Megalomani behandlas med terapi. Men ett problem är att den sjuke sällan söker vård på egen hand. Då krävs att närstående gör det. Och vem vågar gå emot Trump, eftersom hämnd är det bästa han vet? Så ytterligare en diagnos kan ställas: skolgårdens värsta mobbare.

Resultatet blir en svag och okunnig ledning av nationen. Besluten blir helt avhängiga en mans nycker. Och ytterst få kejsare avgår frivilligt.

The post Håller USA på att förvandlas till ett kejsardöme? first appeared on Opulens.

USA. Så steg alltså Biden av sin kandidatur. Det är alltför signifikativt i svaghetsföraktets tidevarv. Så en man över 80 får alltså inte ha en dålig dag och snubbla lite på orden? Det är ”No country for old men” som bok- och filmtiteln säger. I det väldigt personfixerade politiska klimatet i USA måste kandidaten närmast ha en inre strålglans som en nyfrälst. I reptilhjärnornas land finns inte förlåtelse för det långsamt mumlande svaga. Trumps oneliner-spottande tilltalar en bred allmänhet. Detta i en nation van vid oräkneliga tv-kanaler som alla liknar varandra i banalitet.

Så gör jag ett hopp i tanken! Minns ni Dorothy i komediserien ”Pantertanter”? Hennes vassa sarkasmer och irriterade sågningar av folk har tyvärr signifikativt nog blivit ett fenomen på nätet. Hennes oneliners publiceras, ryckta ur sitt sammanhang. Det tilltalar publiken i ett tidevarv präglat av uppskruvad stress.

USA har uppenbarligen denna kollektiva mentalitet. Nationen står nu vid stupet. Landet har en statsskuld som motsvarar 120 procent av BNP. Om USA vore en person hade denna kvalificerat sig för ”Lyxfällan”. I en sådan nation vill man inte veta av torr och knarrig långsamhet. Man vill ha mer fett, salt och socker. Dorothy hade för övrigt en annan sida; den medlande, visa och ömsinta. När de andra i serien gick all in som dramaqueens stod hon fast och knarrade ”Oh come on, let’s be serious now…”

JESPER NORDSTRÖM

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: ”No country for old men” first appeared on Opulens.

CENSUR. “Amanda Gormans diktsamling rensas ut från skolor. Hennes tankar om intolerans i det förflutna och hennes åsikter om rasers jämställdhet ska oskyldiga barnaöron skyddas från – hellre historieförfalskning än en skamlig sanning,” skriver Ivo Holmqvist.

På min dagliga vandring i maklig takt till stadsbiblioteket i den behagliga småstad i New England där jag för tillfället befinner mig passerar jag först en vacker vit kyrka i trä vars spira syns tydligt nere från hamnen, och sedan en arkitektoniskt ointressantare i röd sandsten. Den är berömd och besökt av turisterna: i den gifte sig 1953 Jaqueline Bouvier med senatorn John Fitzgerald Kennedy från Boston. Tio år senare tillträdde han som USAs trettiofemte president. Installationstalet hölls av den åldrade poeten Robert Frost, en solig men vintrigt kall dag i mars. Som man kan se på bilder ställde blåsten till det för honom. I stället för den längre dikt han tänkt läsa tvangs han improvisera, med en kortare ur minnet. Båda finns på nätet, båda är mycket bra.

När Joe Biden installerades som den fyrtiosjätte höll sig vädret lugnt och lät ostört det unga stjärnskottet Amanda Gorman läsa sin långa dikt. Den och hon höjdes till skyarna och det versifierade talet överflyttades genast till andra språk – en översättare som inte ansågs tillräckligt samstämd och politiskt korrekt byttes ut.

När den omedelbara begeistringen lagt sig kunde man konstatera att hon haft god nytta av Robert Frost. Men nu attackerar mörkrets makter den samling där dikten ingår: i det alltmer högervridna Florida där man väntar på att guvernören Ron De Santis ska låta folk veta att han ställer upp som presidentkandidat 2024 ropar mörkmän och -kvinnor på censur. Amanda Gormans diktsamling rensas ut från skolor. Hennes tankar om intolerans i det förflutna och hennes åsikter om rasers jämställdhet ska oskyldiga barnaöron skyddas från – hellre historieförfalskning än en skamlig sanning.

Ännu snabbare ångar den politiska polariseringen på i mellanvästern, med den visserligen glesbefolkade delstaten Wyoming som ett av de värsta exemplen. Joe Bidens företrädare i presidentämbetet som nu står under många fler åtal än det där han just fällts åstadkom något ingen tidigare klarat av fast många försökt: att bygga en karriär på lögner så uppenbara att man uppfunnit en särskild term för dem, det absurda “alternativa fakta”. De sprids av många gaphalsar. Ju absurdare de är, desto fler applåder får de från fotfolket i röda kepsar, också i det annars sansade och vänliga New England. När en kvinnlig CNN-reporter nyss frågade ut Donald Trump skedde det i New Hampshire, inför en skara sympatisörer på högerkanten som vrålade förtjust när han attackerade henne med ett gubbigt ”You are a nasty woman”.

Men här lite längre söderut klappar jag gärna hundar som kommer fram och sniffar. Matte eller husse blir förstås ofelbart smickrade när jag säger något vänligt och okontroversiellt. Och så pratas vi vid en stund, utan att diskutera politik – bäst så. Häromdagen kom en lätt excentrisk äldre dam, hon var nog något yngre än jag, mot mig på trottoaren och sade ”Ni ser verkligen distingerad ut”. Jag tackade förstås för den kommentaren fast den inte var särskilt verklighetsförankrad, och fick senare veta att hon äger ett av de äldre husen i grannskapet av de båda kyrkorna. Det är förfallet men säkert värt mängder av miljoner. Så mycket trevligare att bli vardagsbemött på det vänliga viset än att få sina dikter utrensade av snävsynta mörkmän.

The post Amerikanska anteckningar: Censur och vardagstolerans first appeared on Opulens.

FOLKMORD. “Ann Linde kallar på Twitter det som hände 1915 ett massövergrepp, en språklig fintlighet som är skamlig”. Ivo Holmqvist skriver om hur pressen på Sveriges utrikesminister och regering ökar efter Joe Bidens erkännande av massakern på armenier under första världskriget som folkmord.

Med hundrasex års fördröjning har USA fördömt ungturkarnas folkmord på en och en halv miljon kristna armenier 1915 och kallar det nu officiellt för vad det var: a genocide. Joe Biden har gjort vad bland andra Barack Obama länge talade om men aldrig kom till skott med (fast både EU, FN, Påven och andra talat klarspråk). I en artikel i Politico försöker Daniel Fried som deltog i de mångåriga förhandlingarna mellan USA och Turkiet reda ut den tilltrasslade historien om skilda lojaliteter: man hoppades länge att Turkiet på egen hand skulle göra upp med sin historia, vidare är Turkiet en viktig medlem av NATO, och så vidare. Han hävdar på slutet att president Biden och hans medarbetare kommit fram till rätt beslut även om det kan bli kostsamt.

I samma tidskriftsnummer tror Charlie Mahtesian att de diplomatiska förbindelserna länderna emellan kommer att försämras. Men tack vare Biden, skriver han, har USA placerat sig på rätt sida genom att låta ättlingarna till överlevarna officiellt hedra minnet av folkmordet. ”Lika viktigt är att Biden nu hindrat någon framtida president att kalla det fruktansvärda våldet 1915 för något annat än vad det var.”

Man kan samtidigt undra om och när regeringschefen och/eller utrikesministern här hemma vågar göra samma sak. I maktens korridorer på Rosenbad och i Arvfurstens palats smyger katterna just nu runt ett fat med mycket het gröt. Ann Linde kallar på Twitter det som hände 1915 ”ett massövergrepp”, en språklig fintlighet och nedtoning som är både skamlig och oanständig. Och det är särskilt anmärkningsvärt att hon gör det när hennes regeringskollega samtidigt har lagt förslag att det ska vara straffbart att förneka den judiska förintelsen. De som likt Robert Faurisson och David Irving förfalskar historien förtjänar förvisso straff (och de fyra åren med en patologisk lögnare i Vita huset är gudskelov över). Men då ska man också kalla ett folkmord för vad det är, också när de begåtts av forna kolonialmakter. Läs Sven Lindqvists ”Utrota varenda jävel”!

Det finns mycket att läsa i saken även härhemma. Svenska Dagbladets Anders Q Björkman skriver utförligt om de ohyggliga händelserna 1915 ur ett privat perspektiv: genom sin hustru är han besläktad med armenier. I Dagens Nyheter tror Nathan Shachar att den politiska reaktionen från Turkiet gentemot USA kommer att bli dämpad men att relationerna inte kommer att frysas. Det är säkert en korrekt analys av realpolitiken. Kanske var man mindre cynisk förr. Redan den skribent som åren efter förra sekelskiftet skrev om turk-armeniska stridigheter i uggleupplagan av Nordisk familjebok var klarsynt, och flera samtida svenska författare som såg vad som hände 1915 rapporterade om det utan skygglappar. En av dem var Marika Stiernstedt, en annan Gustav Hellström som kommenterade händelserna bland annat i sin roman ”Ett rekommendationsbrev”. (Den stora romanen om massmorden 1915 är annars Frans Werfels ”De fyrtio dagarna på Musa Dagh”). Historikern och Gustaf Hellström-experten Sverker Oredsson sammanfattade i ett par böcker vårt lands offentliga fruktan under 1900-talet: ”Svensk oro” och ”Svensk rädsla”. Den som i framtiden författar boken ”Svensk skam” kommer att få mycket att skriva om.

Nya exempel tillkommer dagligen. Var går gränsen mellan massövergrepp och folkmord, räknat i antal döda?

The post När kommer boken om den svenska skammen? first appeared on Opulens.

MILITARISERING. “Här kan äntligen demokrater och republikaner enas. Det som kan läka USA är att planetens största krigsmaskin blir ännu större. ” Lars Borghem varnar för en utveckling utanför mediernas strålkastarljus på övergången mellan Trump och Biden.

Nu kan det snart sägas och Vince Cable, tidigare ledare för Liberal Democrats i United Kingdom, säger det i The Independent.  Efter att ha gått igenom alla utmaningar och svårigheter som väntar Joe Biden med klimathotet, coronaviruset, sjukförsäkringssystem och motstånd i kongressen och Högsta domstolen återstår en lösning: en ännu större satsning på vapenindustrin.

Med Joe Biden som president kan USA och Europa ytterligare militariseras. De fyra åren med Trump där han utmålats som i Putins ledband har inte varit förgäves. Under Trumps fyra år har försvarsutgifterna i Nato och i Sverige ökat. Ryssland håller på att rusta upp. I Ryssland beskrivs Nato som aggressivt och i väst är det Ryssland. Medierna och opinionerna är viktiga för att kunna motivera ökade försvarsanslag och sedan kan rustningsspiralen gå ett varv till.

Den artikel jag skrev för Opulens för snart ett år sedan är tyvärr högst aktuell. “Efter att Mattis fick sparken av Donald Trump i december 2018 återgick han till ett välbetalt jobb i styrelsen för vapentillverkaren General Dynamics.” Nu har försvarsminister Mark Esper fått sparken. Han var tidigare lobbyist för Raytheon som tillverkar vapensystemet Patriot som Sverige har köpt. Svängdörrarna mellan vapenindustrin, politiken och medierna fungerar på samma sätt oavsett om en demokratisk eller republikansk president sitter i Vita huset. Vapenindustrin bryr sig inte om vem som är president vilket den här artikeln från The Nation visar.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

I Asien är det Kina som är hotet som kan motivera vapenförsäljning till Taiwan, Japan och Indien, skriver Cable. Och Vince Cable säger att hans liberala instinkter reagerar mot denna militarisering. Men att vara liberal är att vara kluven och när han ser tillbaka på hur John F Kennedy enade USA och Europa i kampen mot Sovjetunionen förstår han att Joe Biden kan göra detsamma mot dagens upplevda hot.

Här kan äntligen demokrater och republikaner enas. Det som kan läka USA är att planetens största krigsmaskin blir ännu större. Att EU och Sverige följer efter är en bieffekt. Att krigsriskerna ökar är något man får ta. Upprustningen av det svenska försvaret kommer att genomföras och vi kan förvänta oss ytterligare artiklar på Cabletemat också i svenska medier. Även i USA får man leta för att hitta artiklar som visar att alternativa satsningar på infrastruktur, klimatet och miljön minskar krigsriskerna och innebär fler jobb än inom försvarsindustrin. Här ett exempel av William D. Hartung med en mängd länkar för den som vill fördjupa sig i frågan. Projektet Costs of War vid Brown University är en annan kunskapskälla att söka i.

Medan medierna sysslar med övergången mellan Trump och Biden och om huruvida Trumpångesten snart kan släppa, rekryterar Biden medarbetare som kan fortsätta på den militära vägen som Dwight D. Eisenhower varnade för när han avgick i januari 1961. Sedan dess har det militär-industriella-polititiska-mediala komplexet blivit mångdubbelt starkare. Kärnvapnen har blivit mera spridda och nya vapen som de hypersoniska vapnen har tillkommit. Hur ska denna utveckling kunna brytas?

The post Den vansinniga lösningen first appeared on Opulens.

PRESIDENTVAL. ”Att federala militärer arresterat demonstranter på Portlands gator i strid med stadens borgmästare och Oregons guvernör under sommaren visar hur Trump är beredd att använda presidentmakten mot såväl medborgare som delstater”, skriver Sofia Nerbrand.

Att kritisera Donald Trump är tacksamt och enkelt. Särskilt i Sverige där republikaner alltid har varit föraktade. Ändå är det viktigt att fortsätta att skriva om den sittande amerikanske presidentens förehavanden. För han är farlig. Han skadar demokratin, sanningen och tilliten mellan människor på ett sällan skådat vis.

The post Fortsätt kritisera Trump first appeared on Opulens.

USA. The Hill är en publikation som rapporterar inifrån det politiska spelet i den amerikanska kongressen och Vita huset. Den läses av både demokrater och republikaner i Washington. I den aktuella frågan om Donald Trump, Ukraina och riksrättsåtal har man en erfaren reporter Kris Kolesnik som insiktsfullt skriver om hur säkerhetsetablissemanget har lockat in Trump i en fälla och kanske givit demokraterna den ammunition som Robert Mueller aldrig lyckades med. Hans artikel har rubriken Intelligence community strikes back.

En annan av The Hills erfarna reportrar, John Solomon, har en längre tid rapporterat om Joe Bidens och sonen Hunter Bidens möjligen korrupta relationer med företag och dåvarande regimen i Ukraina. Länk till hans senaste artikel finns här. Det kan visa sig att både Donald Trump och Joe Biden har agerat olagligt.

Men bortsett från fokuseringen på Donald Trump och i mer neutrala publikationer också på Joe Biden, blir saken mera begriplig om man ser det hela som en maktkamp inom det politiska etablissemanget i USA.

Lars Borghem

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Det politiska spelet i USA first appeared on Opulens.