REAKTION. Så går då Israel igen åt ett reaktionärt konservativt håll och antisemitismen kommer att frodas starkare. Som om den inte i dessa post-trumpska tider var obehaglig nog. Hur stingslig regimen i Israel varit genom åren visar sig genom hur den reagerade på eurovisionsschlagerfestivalens bidrag 1987, som väl i folkmun är känd som ”huppa hulle hulle hulle”. Kulturministeriet ansåg den ovärdig men det märkliga är att den synes mig representera något annat som kan sägas vara specifikt judiskt.

Blicken eller snarare associationen fick jag under läsningen av vad Salomon Schulman skriver i Axess om humorduon Dzigan & Schumacher. Det är en östjudisk humortraditon som lite självironiskt smart exploaterar bilden om östjudar som ett slags finurliga heliga dårar. Långt ifrån ett bräckligt sårbart nationalistiskt ego.

Vad ville kulturministeriet 1987 ha i stället? Något gammaldags sönderkramat värdigt historiskt? Incidenten 1987 visar på problemet när någon gör sig till språkrör för en diskriminerad minoritet. Vad och vem skall inkluderas i det judiska? Är jiddischtraditionen – denna ”pillemariska kusin från landet” – välkommen? Det hela visar också på en intern glidning inom värdekonservatismen. I de Sverigedemokratiska kretsarna verkar snarast det tramsigt folkliga ha den största platsen. Åsa-Nisse och Eddie Meduza som kulturfenomen värda att lyfta i framtiden månne?

Jesper Nordström

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Intern glidning inom värdekonservatismen first appeared on Opulens.

SPRÅKFÖRVALTNING. På torsdagen presenterade kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S) ett handlingsprogram för att säkra de nationella minoritetsspråkens överlevnad.

I Sverige finns fem nationella minoritetsspråk: finska, jiddisch, meänkieli, romska och samiska. För att stärka och bevara deras ställning vill regeringen att anslaget till samiskt språkcentrum höjs och att nya språkcentrum för finska, jiddisch, meänkieli och romani chib startas.

De lärosäten som ansvarar för minoritetsspråken får dessutom mer pengar av regeringen för att kunna säkerställa att det finns utbildning i språken från förskola till högskola.

Folkbildningsrådet får medel för att underlätta för vuxna att lära sig sitt minoritetsspråk och på så sätt kunna återknyta till en förlorad kultur. Samtidigt får statens kulturråd i uppdrag att ta fram läs- och litteraturfrämjande insatser på minoritetsspråk för barn och unga.

TT Nyhetsbyrån

The post Regeringen storsatsar på minoritetsspråk first appeared on Opulens.

JUDISKT LIV. När det gäller skildring av judiskt liv i Ukraina har Isaak Babel  (1894–1941) kanske hamnat lite i skuggan av Joseph Roth (1894–1939). Roth undkom pogromerna, men Babel dog i arbetsläger, straffad för att han var “intellektuell”.

Båda skildrade de jiddischkulturen i det västra Ukraina som förhoppningsvis kan förskonas från rysk ockupation. Från baksidestexten till “Berättelser från Odessa” hämtar vi formuleringen “I opposition mot det episka och det utdragna, mot de psykologiska anspråken, mot den sociala realismens sentimentala inslag utgör Babels insats ett typiskt uttryck för den romantiska perioden i den sovjetryska litteraturen på tjugotalet.” Jag dröjer mig kvar vid formuleringen “i opposition mot det episka och utdragna” i ljuset av en formulering från ett seminarium jag nyligen bevistade där den abstrakta tankegången lades fram att den episka litteraturen är totalitär då den vill se världen ur en stor synvinkel, ett fågelperspektiv. Ett narrativ för att använda modernt språkbruk.

Om det ligger något i liknelsen så är verkligen Isaak Babels små expressionistiska partikulariteter med skildringar av starka individer och pillemariska typer, långt bort från Moskvas vakande öga, ett motgift mot det ryska “narrativet”.

Jesper Nordström 

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Motgift mot det ryska “narrativet” first appeared on Opulens.

ANTISEMITISM. Berättelser om Förintelsen och hårdrock på jiddisch. Judiska församlingen i Malmö har skapat ett kunskapscenter i synagogan för att motverka antisemitism i staden där judar ofta vittnat om en utsatthet.

– Det är viktigt att vi arbetar proaktivt, säger verksamhetsledaren Fredrik Sieradzki.

Ur hörlurarna strömmar den 97-åriga Lea Gleitmans röst. Från andra våningen och med utsikt över synagogans sal kan besökare ta del av hennes livsberättelse. Hon är överlevare av Förintelsen och medlem i Judiska församlingen i Malmö.

– Hon skickar med ett meddelande till framtida generationer om varför det är så viktigt att fortsätta att minnas Förintelsen och prata om det och om antisemitism, säger församlingsmedlemmen Fredrik Sieradzki.

Motverka antisemitism

Tillsammans med utställningsproducenten Sofie Bergkvist visar Sieradzki runt i det nya judiska kunskapscenter som har skapats i synagogan.

– Leas ögonvittne påminner oss om att vi måste prata om de tecken och tendenser som tyvärr finns i samhället och att de inte får fortsätta att utvecklas. Det finns ingenting som säger att det inte skulle kunna hända igen, säger Fredrik Sieradzki, som är verksamhetsledare.

Den permanenta utställningen är integrerad i synagogan och berättelser om Förintelsen och antisemitism är en av sex stationer. Kunskapscentret smygstartar under hösten, men efter årsskiftet hoppas församlingen att man med full kraft kommer att kunna ta emot studiebesök. De främsta målgrupperna är grundskole- och gymnasieelever.

I den här delen kommer vi att arbeta med interaktion. Någonstans ska det leda till en diskussion kring antisemitism: ”vad kan jag göra i mitt liv i dag om jag ser något och upplever någonting?”, säger Sofie Bergkvist.

“Antijudiska uppfattningar”

Malmö är en stad där judar ofta vittnar om utsatthet.

– Alla har olika upplevelser om hur det är att vara jude, men helt klart finns det tyvärr antisemitism i exempelvis vissa skolor. Det finns elever som ger uttryck för antijudiska uppfattningar. En del handlar givetvis om konflikten mellan Israel och Palestina, men det finns också andra skäl till det, säger Fredrik Sieradzki.

Innan sommaren släppte Forum för levande historia en rapport som visade att 66 procent av de tillfrågade inte hade några antisemitiska åsikter – en nedgång med 9 procentenheter jämfört samma undersökning 2005.

Å andra sidan var gruppen som hyste starka antisemitiska åsikter nästan lika stor som för 15 år sedan (sex procent 2005 – fem procent 2020).

Fredrik Sieradzki tror att rapportens slutsatser sett annorlunda ut om undersökningen gjorts i år med tanke på vårens uppblossade konflikt i Mellanöstern.

– Tyvärr är vår erfarenhet att när det händer något i konflikten mellan Israel och Palestina märker vi helt klart att det sker något här i Malmö. Det är ju såklart förfärligt och det är därför vi måste fortsätta att jobba med de här frågorna, säger Sieradzki.

De bokade grupper som besöker det nya kunskapscentret kommer att guidas runt av utbildade församlingsmedlemmar. På en av stationerna får man lära sig om judiska högtider – en annan del består av ett bibliotek med böcker på jiddisch och hebreiska.

Där går det även att höra en musiksnutt – hårdrock på jiddisch.

“Sannolikt unikt”

– Ett av syftena är att synliggöra det judiska och fördjupa bilden av det. Det är inget fel med religion, men det handlar inte bara om religion. Det judiska är en civilisation också, säger Fredrik Sieradzki.

Även själva synagogan – som stod klar 1903 – blir en del av utställningen.

– Det är sannolikt unikt i hela världen att ha en utställning i en synagoga som fortfarande används, säger Sofie Bergkvist.

Daniel Kihlström/TT

The post Utställning ska motverka antisemitism i Malmö first appeared on Opulens.

AVDAMMADE MÄSTARE. “Här finns inga schablonmässigt onda eller goda.” Jesper Nordström skriver om den ungerske författaren György Kardos som emigrerade till det så kallade brittiska Palestinamandatet.

Det är ingen hemlighet eller kontroversiell åsikt att Mellanöstern är världens mest konfliktfyllda oroshärd. Här finns alla förutsättningar för konflikt: religion, ekonomi och kalla krigets geopolitik, som lett till närmast eviga proxykrig och stormakters ”schackspelande”. Lägg sen till Israel och dess ideologiska grund i Theodors Herzls sionism och det är laddat för konflikt.

The post En exilförfattare utan skygglappar first appeared on Opulens.

KLEZMER. Louisa Lyne har en bred sångstyrka och en karismatisk sångstil med stor känsla och värme, skriver Bo Bjelvehammar.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Lust av Louisa Lyne & Di Yiddishe Kapelye
Maestro Music

Att höja blicken, att följa nya spår och bryta nya vägar kan vara både arbetsamt och påfrestande, det innebär att det tas risker och det kräver stora portioner av mod. Men när det är gjort, då känns det förbannat bra.

Louisa Lyne och hennes klezmerband Di Yiddishe Kapelye har arbetat med jiddisch i ett helt nytt sammanhang.

Louisa Lyne har inte växt upp med judiska traditioner, men hon har tillägnat sig språket och det judiska kulturarvet och funnit sin alldeles egen konstnärliga röst.

På hennes tredje album, Lust, finns nio sånger, som bjuder på en resa från tradition till modernitet, liksom en resa över ett stort känsloregister, från mörker och sorg till lust och livsglädje. Den talar om ett folks historia, men även om våra liv idag. Och detta ständiga budskap, evangelium, som återkommer, förkunnar: du har ett eget liv som du bestämmer över. Vad du säger och vad du gör har betydelse. Det viktiga är att leva med skratten och gråten. Likgiltigheten är det mest sorgliga av allt.

På albumet finns ett modernt tonspråk, både i de nyskrivna styckena och tolkningarna av gammalt. Mycket av spänsten och dynamiken beror på de inbjudna gästartisterna som Filip Jers och Marta Gómez. Det skapar både variation och goda, musikaliska överraskningar.
Louisa Lyne har en bred sångstyrka och en karismatisk sångstil med stor känsla och värme.

Den språkliga precisionen beror för övrigt på god hjälp från Salomon Schulman, Susanne Sznajaderman-Rytz, Staffan Böös och Jean Hessel.

The post Att blicka mot himlen first appeared on Opulens.

NÄRHET. Det finns en närhet och en närvaro i musikens förhållande till de täta, lyriska texterna och duon ägnar sig åt ett subtilt och vackert brobygge mellan poesi och musik, skriver Bo Bjelvehammar om Shtoltse Lieder av Ida & Louise.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Shtoltse Lider/Proud Poems av Ida & Louise
Proud Poems
Kakafon Records

I Sverige finns fem nationella minoritetsspråk, finska, meänkieli, jiddisch, romska och samiska. De har fått sin status av hävd, med rötter i 1700-talet och framåt. Arabiska och turkiska talas av många i Sverige, men de är båda unga företeelser i vårt land.

För hundra år sedan blomstrade jiddischkulturen och det fanns flera betydande, kvinnliga poeter. Efter andra världskriget föll deras verk i glömska, men under 80-talet översattes de till engelska och blev tillgängliga för en större publik.

Louise Vase från Danmark och Ida Gillner från Sverige inledde ett samarbete redan för nio år sedan, de har både ett intresse för klezmer och jiddischkultur. De har släppt två album tidigare, Vilda Vinde 2013 med originalmusik och en EP med klezmer och judiska folksånger, 2014. Nu tolkar de en poetisk jiddischskatt. De har närmat sig fem poeter, alla dikter står att läsa på engelska och jiddisch i konvolutet till skivan Shtoltse Lider.

De svarar för egna tonsättningar. Louise Vase medverkar med sång och på piano och Ida Gillner på sopransaxofon och klockspel och med sång. Gästartist på cello är Francesca Ter-Berg. De närmar sig med ödmjukhet texterna, de gräver i poeternas liv och verk och de är lyhörda för de närvarande jiddisch-markörerna.

Det finns en närhet och en närvaro i musikens förhållande till de täta, lyriska texterna och duon ägnar sig åt ett subtilt och vackert brobygge mellan poesi och musik.

På alla de tretton spåren finns det ett äkta engagemang och en tydlig intensitet, som vittnar om kärlek, till både poesi och musik, det blir en smittande, suggestiv resa bortom länders gränser och murar.

Det intensiva förstärks genom omtagningar och variationer i tilltalet, från stämsång till viskningar. Känsloregistret har en stor vidd och omfattning, det finns elegiska vemodsfärger av framför allt saknad och förluster. Men det spritter även av glädje och livfullhet.

En levande musik kring ett kulturarv väl värt att föra vidare och bevara.

The post Vackert brobygge mellan musik och poesi first appeared on Opulens.

MÖRK PÄRLA. Natten är hos Anna Margolin inte något vilsamt, som med sitt försonande mörker slipar ner kanterna på dagens vedermödor, utan snarare något våldsamt påträngande. Anna Remmets om en nyöversatt diktsamling från jiddisch.

Detta är natten av Anna Margolin
Urval och översättning av Beila Engelhardt Titelman
Ellerströms förlag 2018

Det uppskattas att jiddisch, ett av Sveriges officiella minoritetsspråk, har funnits åtminstone sedan 1000-talet. Ändå finns sorgligt lite litteratur på jiddisch översatt, så när förlaget Ellerströms nu ger ut poeten Anna Margolin (1887–1952) i en tvåspråkig utgåva med originalet translittererat på vänster sida i bokens uppslag är det en viktig kulturinsats.

Anna Margolin föddes i nuvarande Belarus som Rosa Lebensboym, men levde och verkade en stor del av sitt liv i New York. Av översättaren Beila Engelhardt Titelman beskrivs hon som en något svårplacerad modernist. I förordet står även att läsa att hon var en av dessa skrivande kvinnor som av sin samtids litteraturkritik omväxlande reducerades till företrädare för en typiskt ”kvinnlig” (i motsats till allmänmänsklig) litteratur och tillskrevs manlig identitet eftersom en kvinna inte antogs kunna skriva som hon. Och när det gäller kvinnliga konstnärer finns det fortfarande en tendens att reducera dem till deras biografier. Det är en fälla som inte ens Engelhardt Titelman helt undviker i ett för övrigt mycket upplysande förord. Jag letar förgäves i detta urval efter den frekventa förekomsten av ett övergivet barn, som enligt Engelhardt Titelman ska finnas där som ett spår av det barn Margolin lämnade i samband med en skilsmässa.

Visst förekommer ett utlämnat barn på ett par ställen, men framför allt framstår människorna i allmänhet i Margolins dikter, ibland i form av ett ”jag”, ibland av ett ”du”, lite som övergivna barn i en ganska hotfull och mörk värld. Titeln på diktsamlingen är hämtad från en av dikterna, ”Detta är natten”, och natten är ett motiv som återkommer. Natten hos Margolin är inte något vilsamt, som med sitt försonande mörker slipar ner kanterna på dagens vedermödor. Den är snarare något våldsamt påträngande, ett obarmhärtigt tillstånd av ångestfylld existentiell klarhet, som i ”Natten kom in i mitt hus”:

Natten kom in i mitt hus
med mullret från stjärnor, vatten, vingar,
med skenet från träsk, vägar och dimmor.
Jag låg stel och mörk.

I dikten med samma titel som boken står det olycksbådande:

Detta är natten, sorgen, ickevarandet,
förrädiskt sken av drömmar.
Olycklige, vad ska ske?

Också naturen känns i Margolins poetiska universum hotfull, kvävande och kompakt på ett sätt som påminner lite om en mörk, överlastad barockmålning med ”slokande irisar, unga syrener och vallmo, / tunga mörkt gyllene och sorgsna rosor”. I en annan dikt beskrivs jorden som ”en väldig, flammande, döende blomma”.

Till och med när New York-poeten Margolin skildrar urbana miljöer så har dessa något organiskt, febrigt över sig. På det hela taget tycks världen vara en ganska fientlig om än stundtals sublim plats, där diktens ”jag” eller ”du” lämnas att ensamt bearbeta sin ångest och alla de intryck som denna värld kastar emot det.

Precis som Engelhardt Titelman påpekar använder sig Margolin av många ”och”. Dessa förstärker känslan av tunga och övermäktiga intryck som liksom staplas på varandra. Gud och (antika) gudar i pluralis dyker upp flera gånger, men framstår då som majestätiskt distanserade, maskerade och bortvända. Undantaget är möjligen Maria, om denna gestalt som förekommer i en hel serie dikter med titlar som ”Vad vill du Maria”, ”Marias bön” och ”Maria vill vara en tiggare” alls ska förstås som den kristna gudomens moder. Kanske ska hon snarare representera kvinnans villkor i världen och samhället när hon ”går genom rummen, fram och tillbaka, /ordnar frukten, vinet, de skira blommorna, / bugar sig, ler i förvirrad glädje” och lever med en man ”som inte älskar mig”.

Varför vill Maria vara en tiggare? I synnerhet som hon i egenskap av kvinna redan är underordnad? Kanske längtar hon bort från den piedestal som Jesu moder men också alla andra kvinnor historiskt placerats på utan att för den skull få tillgång till någon reell makt? Kanske längtar hon till en tillvaro bortom alla de sociala sammanhang som begränsar henne? Detta är natten innehåller en del något romantiserande och exotiserande stycken om existenser i periferin av det slaget.

Å andra sidan visste nog Anna Margolin, judinna i Europa, migrant i USA och skapande kvinna, en del om existensen i periferin. Att hennes dikter nu har lyfts fram inte bara ur periferin utan rent av ur glömskan är välkommet inte bara därför tillgänggörandet av jiddischspråkig litteratur är välbehövt, utan lika mycket därför att Margolins poesi är en mörk men skimrande pärla som förtjänar nya läsare.

Alla artiklar av Anna Remmets

The post Ett hotfullt poetiskt universum first appeared on Opulens.