IMA – som är en oberoende kulturell institution – ger oss ett utmärkt exempel på diversifiering av den judiska historien i Orienten och vad den har givit oss i intellektuell rikedom, skriver Anne Edelstam, som sett en aktuell utställning i Paris.

Juifs d’Orient, une histoire plurimillénaire
Institut du Monde Arabe, Paris
Utställningen pågår till och med den 13 mars 2022

Detta är den tredje utställningen i sitt slag som förtydligar de tre monoteistiska religionernas uppkomst och historia i Mellanöstern. Den första handlade om Hajj, pilgrimsfärden till Mecka (2014) och den andra om de kristna i Orienten (2017). Samtliga har varit lika intressanta och väldokumenterade med diverse konstverk och föremål.

Inför denna utställning har 280 olika verk samlats. Dessa visar på mångfalden i de judiska församlingarna, från Euphrates flodbänkar till Atlasbergen. Arkeologiska lämningar samsas med antika manuskript, tavlor, textilier, liturgiska föremål, fotografier, musikstycken och videoklipp. Dessa exceptionella objekt tyder på en väsentlig kulturell rikedom.

Språket, hebreiskan, tillsammans med religionen var det som enade judarna. Jag möts i den första salen av en vackert komponerad hebreisk text samt en färgsprakande Chagallmålning (från 1950-52). Tavlan gestaltar hur Moses får de tio gudsbuden. Moseböckerna är ju ursprungligen skrivna på hebreiska och utgör grunden för Gamla Testamentet. Besökaren förstår därmed redan i början av utställningen relationen mellan de tre monoteistiska religionerna eftersom vi alla anses vara Abrahams ättlingar.

Utställningen följer sedan en kronologisk ordning. Den tar sin början redan ett tusental år före kristendomen, när judarna bodde i Kanaan. Kung David utnämnde då Jerusalem till huvudstad och hans son, Salomon, lät där bygga det första Templet. Den historiska berättelsen fortsätter med exilen till Babylon.

Återkomsten till Jerusalem flera sekler senare åtföljdes inte av alla judar utan många etablerade sig runtom i de dåvarande medelhavsländerna. Förutom i Babylon och Galileen, skapade de viktiga vetenskapliga centra i både Syrien och Egypten. Även i Jemen installerade sig en judisk diaspora.

Jag imponeras av kopparrullarna från Qumran, i Palestina, daterade till cirka 100 år f.Kr. samt av mosaikerna från antika synagogor och enkla men stilistiska urnor med blommotiv från Jerusalem runt ett sekel e. Kr.

I och med den massiva spridningen av islam, mellan 600- och 1400-talet, förändras dock judarnas situation. Beroende på de olika regerande dynastierna blev de mer eller mindre väl behandlade. Men både judar och kristna nedvärderades till en lägre stående social klass än sina muslimska fränder. De kom att kallas för dhimmi och fick förvisso utöva sin religion men med juridiskt underlägsen status.

Föremålen på IMA tyder ändå på ett inflytande folken emellan. Det intellektuella utbytet frodades i Bagdad, Cordoba och Kairo. Utöver flera manuskript, bevarade i vackert utsmyckade silverrullar, visas ett astrolabium, medaljonger, kläder och porträtt från den tiden.

I och med de tilltagande pogromerna i Östeuropa från och med 1880, flydde många judar till Palestina och idén om en återkomst till ”Sion” (en av Jerusalems kullar) tog sin början. Spänningarna mellan muslimer och judar ökade i och med judarnas massiva emigration till Palestina 1936, på grund av nazismen, och nådde sin kulmen 1948, då staten Israel skapades.

Samtidigt ökade nationalismen i arabländerna och antisemitismen spred sig från Europa till Mellersta Östern. Den sista delen av utställningen skildrar denna tid med fotografier och videofilmer av deportationer av judar som än en gång fick lämna allt och gå i exil.

I dagsläget återställs synagogor i flera arabiska städer som den stora synagogan i Alexandria, i Egypten, men med en handfull judar kvar i landet så lär den inte återfå något av sin forna glans i första taget. För vad är ett religiöst tempel utan några troende?

Utställningen är en hyllning till och en återblick på vad integration har varit och åter kan bli bland de tre monoteistiska religionerna och dess diverse kulturella uttryck i Mellanöstern. När toleransens tider frodas, blomstrar även kreativiteten och hantverken. Fanatism och nationalism däremot tar död på den kulturella mångfalden till förmån för ett utslätat och censurbelagt samhälle.

IMA – som är en oberoende kulturell institution – ger oss ett utmärkt exempel på denna diversifiering av den judiska historien i Orienten och vad den har givit oss i intellektuell rikedom med män som Maimonides (den kanske främste judiske tänkaren under medeltiden), antika manuskript som de som bevarats i Kairos synagoga genom seklerna (i vad som kallas för Genizah) samt enastående hant- och konstverk. Missa därför inte denna intressanta utställning om du besöker Paris.

The post Judarna i Orienten: ett tidsdokument first appeared on Opulens.

IMPERIALISM. Den 9 december är det premiär för Fotboll i Jemen på Teater Tribunalen i Stockholm. Pjäsen baseras på en verklig historia som belyser Sveriges inblandning i vapenhandel och krigen som pågår.

Fotboll i Jemen bygger på en sann historia som började med ett par notiser i dagspressen. Av dem framgick det att Svenska säkerhetspolisen (SÄPO) fått i uppdrag av amerikanska CIA att infiltrera al-Qaida i Jemen, där CIA höll på att utveckla sina drönarbombningar.

Bombningarna träffade civila, oskyldiga människor. För att stärka träffsäkerheten tog säkerhetspolisen kontakt med en asylsökande Jemenit i Sverige för att med olika medel övertala honom att åka dit och lösa problemet inifrån som infiltratör. Men han blir snart påkommen och skjuts och korsfästs i ett fotbollsmål i Jemens huvudstad Sana.

Utifrån den här ramhistorien berättar pjäsen Fotboll i Jemen om Sveriges deltagande i krigen som pågår. En grundfråga den ställer sig är: Vem göder terrorismen?

– Historien är en bra grund för att berätta om den amerikanska imperialistiska synen som har tagit över sedan man skulle hämnas på 9/11, och en känga till att vi är underdåniga mot amerikanska intressen och NATO, säger Henrik Dahl, konstnärlig ledare och skådespelare.

När Teater Tribunalens husdramatiker Jan Käll kom över notiserna var händelsen inte alls uppmärksammad. Enligt Dahl ringde tidningarna till SÄPO, som inte ville lämna några kommentarer.

– Det tyder väl på att det inte är första gången som det händer, säger Dahl.

Han hoppas att pjäsen kan väcka tankar och en ökat medvetenhet hos publiken om Sveriges roll i vapenhandel och krig, oavsett om de är insatta i ämnet eller aldrig har hört talas om det.

– Vi har förhoppningsvis en publik som tänker efter, vad våra skattepengar går till om inte annat. En del kanske får upp ögonen för att Sverige har en mycket större roll i det här än vad andra tror.

Enligt Dahl är Fotboll i Jemen inte att betrakta som ett kammarspel. Teater Tribunalen kallar själva pjäsen för en agenthistoria med Shakespeareska ambitioner, med mycket sång och musik. Rollerna är många och skådespelarna, som alla spelar flera roller var, kommer från olika delar av världen.

– Vi har en kille från Egypten som spelar jemenit på tre olika språk. Svenska, som han har lärt sig för de här scenerna, engelska och arabiska. I flera dialoger pratar en person arabiska och en annan svenska, berättar Dahl.

Han tycker att det är roligt och ger energi att blanda olika åldrar och bakgrunder, och jämför utmaningarna på scenen med ett detektivarbete. 

– Det är en stor svulstig pjäs som vi ska försöka berätta effektivt, avslutar han. 

Teater Tribunalen har sin grund i vad de kallar socialistisk teater, där pjäserna spelas ur ett klassmedvetet, anti-imperialistiskt, feministiskt och antirasistiskt perspektiv. 

The post Pjäs om Sveriges inblandning i terrorismen first appeared on Opulens.

En flygbas har konstruerats på en vulkanisk ö utanför Jemens kust. Det är oklart vem som bygger basen, men enligt uppgifter ligger Förenade Arabemiraten (UAE) bakom bygget av den strategiska militära anläggningen som har stor betydelse för sjötrafiken i det viktiga området.

Artikeln publicerades från början av Tomas Nordberg via Global Bar Magazine 

Den nya flygbasen ligger i en av världens viktigaste marina flaskhalsar för energitransporter och kommersiell last. Inget land har officiellt erkänt att den byggt  flygbasen på ön Perim i Bab-el-Mandeb-sundet  (”Tårarnas port”), men Förenade Arabemiraten har försökt bygga en landningsbana på den lilla ön. Sundet sträcker sig från Adenviken i Indiska oceanen in i Röda Havet. Enligt militära ämbetsmän i Jemens regering ligger Emiraten bakom även detta försök. ­

– Det här är en långsiktig strategi i syfte att etablera en relativt permanent närvaro, enligt Jeremy Binnie på Janes. Kontrollen över landningsplatsen möjliggör flygbombningar på Jemens fastland och militära operationer i Röda havet, Adenviken och Östafrika.

Flygbasen verkar ha färdigställts i mitten av maj och landningsbanan är 1,85 kilometer lång och innehåller tre hangarer. Landningsbanan kan inrymma attack-, övervaknings- och transportplan. Jemenitiska regeringstjänstemän påstår att emiratiska skepp har transporterat militära vapen och utrustning och trupper till ön de senaste veckorna.

Houthirörelsen tog över ön efter att de hade genomfört en statskupp i Jemen 2014-15. Efter inbördeskrigets början 2015 gick en del av de tvångsförflyttade öborna med i den saudiledda koalitionen för att försöka återta ön. Emiraten understödde en framgångsrik attack på Houthirebellerna, vilka strödde ut landminor innan de lämnade ön. 2019 gick Saudiarabien in och säkrade ön efter att Förenade Arabemiraten kraftigt minskat sin närvaro där.

Redan 2016 försökte någon part, förmodligen Emiraten, att bygga en 3 000 meter lång landningsbana på Perimön, men man övergav dessa planer påföljande år. The War Zone analyserar den senaste utvecklingen och konstaterar att ön befinner sig i den smalaste delen av det tättrafikerade sundet, väldigt nära Jemens fastland. Ön ligger i mitten av sundet och knappa två sjömil från Jemens kust. Detta gör ön till en lämplig plats för att iscensätta attacker mot Jemen. Det är möjligt att Saudiarabien ligger bakom bygget, andra pekar ut Arabemiraten.

Förenade Arabemiraten gick 2019 ut med att de tog tillbaks sina trupper från den saudiledda koalitionen som bekämpade Houthirebellerna i Jemen. Men landet fortsatte att, tillsammans med den amerikanska militären, strida mot andra grupper i Jemen. En del källor menar därför att det är Arabemiraten som ligger bakom flygbasen.

The Intel Lab rapporterar att landningsbanan är 50 meter bred och tillräckligt stor för att en Boeing C-17 Globemaster III ska kunna använda den. Ön ligger i det mest strategiska läget i hela regionen och tillhörde det brittiska imperiet mellan 1857 och 1967. Nu när Abrahamsavtalen har ingåtts kan den bli en strategisk mittpunkt för koalitionens operationer i Mellanöstern.

Öns kritiska lägeför maritima passager berör både handels- och militära skepp. Att placera kryssnings- och luftvärnsmissiler på ön innebär ett massivt inflytande i regionen. Öns besittningshavare kan också se till att allierade skepp kan resa i sundet och skydda dem från Houthis och andra fiender. Samtidigt innebär öns utsatta läge att den är känslig för både ballistiska missilattacker och kryssningsmissilsattacker från Houthirörelsen, liksom från attacker med självmordsdrönare.

Ön har ingen modern hamn, men kan vara av intresse för USA som tidigare har använt flygbasen al-Anad för att attackera al-Qaida på Arabiska halvön med drönare. Även Israel skulle eventuellt kunna få tillgång till ön. På den närliggande jemenitiska ön Socotra bygger UAE och Israel upp en bas för underrättelseverksamhet riktad mot Kina, Iran och Pakistan.

The post Jemen: Vem har byggt flygbasen? first appeared on Opulens.

FRED. President Joe Biden lovade i sitt första tal på temat utrikesfrågor att USA ska upphöra med sitt stöd till Saudiarabiens krig i Jemen. Presidenten menar att kriget är en humanitär och strategisk katastrof. 

Denna artikel av Tomas Nordberg är från början publicerad via Global Bar. 

Joe Biden lät meddela att USA inlett en process för att få ett slut på den blodiga konflikten. I detta syfte har han tillsatt Tim Lenderking som särskilt sändebud för Jemen, det första amerikanska sändebudet sedan 2014. Beslutet innebär en mer aktiv roll för USA i de FN-ledda fredssamtalen. Lenderking har tidigare arbetat med ansträngningar för att nå en lösning på konflikten under fyra år som biträdande utrikesminister med ansvar för bland annat Iran och Irak. Han mötte jemenitiska tjänstemän och president Abdrabu Mansur Hadi för två år sedan för att söka finna en diplomatisk lösning på konflikten.

Lenderking anser att det inte finns någon militär lösning på konflikten och att houthirörelsen ska inkluderas i fredssamtal, men att deras koppling till Iran är problematisk.

Nadwa Dawsar, Jemenforskare vid Middle East Institute, menar att ett slut på den Saudi-ledda interventionen inte kommer att avsluta kriget och det kommer inte heller enbart en politisk dialog mellan houthierna och Hadi-regeringen att kunna göra:
– Lenderking behöver prata med jemenister från hela det politiska spektrat och tillförsäkra att Jemensamtalen inkluderar de olika lokala aktörerna, inte bara Hadi-regeringen och houthierna, säger hon i en intervju.

Till den nytillsatta amerikanska utrikesministern Anthony Blinkens prioriteringar hör att leverera humanitär hjälp till nödlidande i Jemen. Avgående president Trump betecknade de Iranstödda houthirebellerna som en terroristorganisation, något som Blinken ser över för att göra det lättare att nå fram med humanitär nödhjälp. Houthirörelsen kontrollerar huvudstaden Sanaa och stora delar av norra Jemen sedan 2015.

The post Slut på USA:s stöd till Saudis krig i Jemen first appeared on Opulens.

HISTORIA. Jemen har en lång historia av kolonialism och rivalitet om makten och konflikten kompliceras av de regionala stormakterna Iran och Saudiarabiens respektive roller och intressen. Många hoppades att fredsförhandlingarna i Sverige 2018 skulle leda till ett slut på kriget, men så har inte skett.

Nord- och Sydjemen förenades 1990 till ett land efter att ha legat i konflikt i över 20 år. Landet antog en ny grundlag 2014 efter att ha tillsatt en ny president till följd av den arabiska våren 2011. Bland annat på grund av detta började striderna igen och kulminerade i fullt krig med internationell intervention från ett flertal stater.

Jemen befolkades för över 4000 år sedan. Sedan 620-talet har islam varit den dominanta religionen i landet. Al-Qaida har funnits i Jemen sedan 2009 och slagits mot regeringen med tusentals dödsoffer som följd. Även Islamiska Staten (IS) har varit aktiv i stridigheter i området sedan 2015. Idag är konflikten mellan Huthirebellerna och de statliga myndigheterna den mest framträdande, en konflikt som påbörjades 2004.

Huthierna företräder shiamuslimerna från norra Jemen och har stöd från Iran. En internationell militärallians med Saudiarabien i spetsen och med USA som deltagare bekämpar rebellerna sedan kriget utbröt 2015. Beväpnade miliser i södra Jemen inklusive en lokal Al-Qaida grupp, Al-Qaida på den arabiska halvön, Aqap, medverkar i kriget mot rebellerna.

Jemen har plågats av politisk oro alltsedan de osmanska trupperna retirerade från landet efter första världskriget, närmare bestämt 1918. Vid denna tidpunkt bestod Jemen av två stater, Nordjemen och Sydjemen. Våldsamma konflikter var vanliga både inom och mellan dessa stater. Som självständig stat har Jemen existerat sedan 1990 men inte utan osämja mellan olika grupper. När diktatorn Ali Abdullah Saleh avgick till en följd av revolutionen under den arabiska våren 2011 tog konflikten en ny vändning. Abed Rabbo Mansour Hadi tog över som president.

Förenta Nationerna anordnade i december 2018 konsultationer med parterna i konflikten i Jemen på Johannesbergs slott i Uppland. Detta utmynnade i Stockholmsöverenskommelsen vilken endosserades i säkerhetsrådets resolution 2451 den 21 december. Överenskommelsen innebar att ett begränsat eldupphör etablerades och att Jemens regering och Ansar Allah åtog sig att utverka en vapenvila i provinsen Al-Hudaydah, att ömsesidigt tillbakadraga sina militära styrkor från den viktiga staden Al-Hudaydah (Hodeidah) och de tre hamnarna Hudaydah, Salif och Rass Issa samt tillåta att hamnområdet ska administreras under Förenta Nationernas kontroll så att import av förnödenheter till Jemen görs genomförbar.

Överenskommelsen etablerade eldupphör i al-Hudayda som är en essentiell hamnstad. Staden kontrolleras av Huthirebellerna alltsedan krigets början och dess betydelse framgår av det faktum att närapå 80 procent av Jemens import lossas i staden och att landets mest väsentliga fiskehamn finns i staden. Parterna kom även överens om fångutväxling av 15 000 fångar och hur man skulle gå tillväga för att uppnå en vapenvila i Ta´iz. Sveriges dåvarande utrikesminister Margot Wallström betonade betydelsen av att de jemenitiska kvinnorna i den tekniska rådgivande gruppen medverkade i konsultationerna.

FN:s generalsekreterare Antionio Guterres har karaktäriserat överenskommelsen som ”Början på en process där det finns en tydlig vilja att komma till ett slutresultat som är fred”. Sveriges utrikesminister Ann Linde har dock påpekat att det faktum att Saudiarabien fortsätter att strida får stora humanitära konsekvenser. I Jemen är över 80 procent av befolkningen avhängiga humanitärt bistånd för att undvika att svälta till döds på grund av avbrutna leveranser. Nio miljoner människor befinner sig på svältgränsen enligt Förenta Nationerna.

I arbetet med implementeringen av Stockholmsöverenskommelsen har huthirebellernas förhandlingschef Mohammed Andul Salam framfört att han hade önskat att FN hade spelat en mer aktiv roll i att implementera avtalen. Han har uttryckt att motparten i konflikten inte har gjort det som har förväntats av dem och att FN borde ha försökt hårdare att få till stånd en dialog med parterna. Förhandlingschefen har också påstått att FN koncentrerar uppmärksamheten på Hodeidaavtalet (som var ett av flera avtal i Stockholmsöverenskommelsen) och utestänger andra frågor samt att omvärlden inte engagerar sig tillräckligt i Jemenkonflikten.

Huthirebellerna har befunnit sig utanför de betydelsefulla sammanhangen i det jemenitiska samhället under lång tid. Eftersom de kände sig försatta i utkanten och de inte fick bifall för sina krav på rättvisa påbörjade de en våldsam konflikt med centralmakten i Jemen. Efter att regeringen tvingades bort med våld har huthirebellerna anklagats för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter under den våldsamma konflikten. De stöds av libanesiska Hizbollah. Saudiarabien och Förenade Arabemiratens inflytande på konflikten är enligt Mohammed Andul Salam en starkt bidragande orsak till konfliktens fortlevande. Ansar Allah är å sin sida sammankopplade med Iran och andra bidragsgivare och är djupt religiösa shiamuslimer.

FN:s civila observatörsinsats (UNMHA) tillskapades i januari 2019 för att bistå Stockholmsavtalet och utgörs av ungefär 35 observatörer från 26 länder. Dessa observatörer övervakar uppgörelsen om vapenvila och befrämjar förhandlingar mellan regeringen och houthierna angående tillbakadragandet av trupper.

Jemen och dess allierade Saudiarabien har under innevarande år antytt att de är redo för fredsförhandlingar. Saudiarabien har varit behjälpligt i att uppnå en överenskommelse i delkonflikten mellan regeringen och STC i oktober förra året. Detta avtal tilldelar STC (Southern Transitional Council) ett flertal ministerposter som del av en gemensam ledning samt att regeringen får återförflytta sin placeringsort till Aden som har varit i separatisternas kontroll sedan augusti förra året.

Vad avser Stockholmsöverenskommelsen så används det faktum att den inte har implementerats helt och hållet som ett argument för att inte fullfölja fredsförhandlingarna. Sveriges utrikesminister har poängterat att det behövs ett hårdare tryck på huthirebellerna att delta i fredsprocessen, inte minst från Iran. Det återstår en rad frågetecken inklusive STC:s begäran på självständighet. Och även om Stockholmsöverenskommelsen implementeras så kvarstår grundkonflikten mellan regeringen och Huthirebellerna. Det är imperativt att igångsätta en politisk process som ersätter den väpnade konflikten. Ett huvudproblem är att kriget i praktiken är ett krig via ombud mellan Saudiarabien och Iran. Ett krig som har lett till närapå 60000 människors död och 3,6 miljoner flyktingar sedan den våldsamma konflikten inleddes 2015.

FN:s generalsekreterare har uppmanat G20-länderna att avbryta sanktionerna mot Jemen. Blockaden av hamnen i Al-Hudaydah har inte upphört. Saudiarabien har under våren försäkrat att man för inofficiella diskussioner med rebellerna med målet att striderna ska minska stegvis. STC utropade sjävstyre i april och övertog därmed samhällsfunktionerna. De kräver att striderna avslutas och att parterna återgår till Riyadhavtalet. I juli drog man tillbaks deklarationen om självstyre och utlovade att implementera fredsavtalet från november förra året mellan regeringen och rebellerna som framförhandlades av Saudiarabien. Förra månaden aviserade dock separatisterna att de avbryter förhandlingarna.

Stockholmsöverenskommelsen innebar ett avtal om eld upphör. Den inkluderade en demilitariserad zon kring Hodeida och att en kommitté skapades för att överlägga om stadens Ta´izs status samt steg mot en vapenvila i Ta´iz. Denna stad är fortfarande uppdelad på grund av frontlinjer och beroende av skyndsam tillgång till medicinsk assistans. Vad gäller fångutväxlingen så blev man i februari eniga om en större utväxling men det återstår mycket innan överenskommelsen om 15000 utväxlade fångar uppnås. Sverige har en viktig roll att spela i förhandlingarna som syftar till att förverkliga Stockholmsöverenskommelsen och utrikesminister Ann Linde besökte Jemen, Saudiarabien och Jordanien i våras för att diskutera konflikten med berörda parter inklusive FN:s Jemensändebud Martin Griffiths.

En återgång till Stockholmsöverenskommelsen är mycket angelägen. Europeiska Unionen har uttalat att en förhandlad och inkluderande politisk lösning är det som krävs för att lösa konflikten. Unionen har även uttryckt att en hållbar fred måste föregås av förhandlingar som inkluderar alla berörda parter som civilsamhället, kvinnor och ungdomar. Lokala miliser och extremistgrupper komplicerar situationen i landet.

Stockholmsöverenskommelsen har förhindrat katastrofala strider mellan regeringen och rebellerna i al-Hudaydah. Omvärlden måste dock sätta (politiskt) tryck på Iran. En annan relevant aktör som bör förmås medverka i fredsprocessen är Oman. Sverige kan spela en betydelsefull roll i att mäkla fred eftersom bägge sidor, i vår utrikesministers ord, ”inser att vi inte har någon dold agenda”. Eftersom Sverige stod värd för Stockholmsprocessen så har parterna ett stort förtroende för landet och vi har ett speciellt ansvar för att tillgodose att överenskommelsen utförs. Sverige är en aktiv deltagare i världssamfundets försök att lösa konflikten och regeringen har utsett ett särskilt sändebud till Jemenkrisen.

En ny front i kriget öppnades när separatiströrelsen STC, som önskar ett självständigt Jemen, tog över Aden under sensommaren förra året. Tyvärr så brister det i parternas tilltro till varandra. Stockholmsavtalen ledde till en FN-närvaro på marken och att stridigheterna och attackerna på Al Hodeidah minskade. Men över 24 miljoner människor är beroende av humanitärt stöd. Och FN:s givarkonferens i februari förra året har inte nått det avsedda resultatet eftersom givarländerna ej har utbetalat det de utlovade. Hur kan avspänning och efterlevnad av Stockholmsavtalen åstadkommas? Hur når parterna fram till en långsiktig fredslösning? Stockholmsavtalen är ett viktigt delsteg i en politisk lösning av den ytterst våldsamma konflikten vars sammansatthet inte nog kan understrykas. Konflikten i Jemen är världens värsta pågående humanitära kris.

För att förstå konfliktens komplexitet bör man gå tillbaka till konfliktutbrottet 2011 i samband med den Arabiska våren. De shiamuslimska Huthirebellerna hade sedan en lång tid tillbaka upplevt sig vara exkluderade av den jemenitiska regeringen och deras revolt som påbörjades detta år utmynnade tre år senare i ett övertagande av huvudstaden Sanaa. Deras kontrahenter, en militärallians ledd av sunnimuslimska Saudiarabien, initierade flygbombningar av rebellerna påföljande år. Under konflikten har infrastrukturen i landet skadats svårt och det har varit djupt problematiskt för hjälporganisationer att nå civilbefolkningen med humanitär hjälp (mat och mediciner). Det ter sig oerhört angeläget att de-eskalera spänningarna i regionen.

The post Historia – Konflikten i Jemen first appeared on Opulens.

KRIG. Sedan konflikten i Jemen inledde den arabiska våren 2011 har tiotusentals barn dött och fyra av fem barn är i desperat behov av hjälp. Enligt en rapport från UNICEF har coronapandemin försvårat situationen ytterligare, då de diplomatiska aktiviteterna i princip ligger nere, skriver Tomas Nordberg i denna analys.

Den jemenitiska befolkningen plågades från slutet av juli av kraftiga skyfall som ledde till nya flyktingströmmar. De återkommande kolerasäsongerna som hemsöker befolkningen förvärras av malaria, denguefeber och nu också Covid-19.

Reserestriktioner påverkar förutsättningarna för skytteldiplomati och Saudiarabien, Jordanien och Jemen har stängda gränser. I detta sammanhang är det viktigt att konstatera att personliga sammanträffanden är avgörande för fredsprocesser. Massmedia har nu än större problem att rapportera från kriget och befolkningen lider i obemärkthet. UNHCR rapporterade i april att de hade erhållit knappt 30 procent av det som behövs för att under detta år ge stöd till internflyktingar, flyktingar och värdsamhällen. Landet är på väg att kollapsa.

EU, menar bedömare, måste fortsätta att aktivt söka en lösning på konflikten trots försvårade omständigheter. Även FN:s säkerhetsråd har en betydelsefull funktion i sammanhanget. Folkrätten och det humanitära perspektivet bör betonas i säkerhetsrådet, något som Sverige rönte framgång med som medlem i rådet under 2017-18. Då lyckades Sverige få till stånd en resolution om barn i väpnade konflikter som signerades av 98 stater. Folkrätten, internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter måste beskyddas. På inrådan av Sverige framhävde rådet att det strider mot internationell rätt att attackera civila, samt att konfliktens parter har en legal förpliktelse att skydda civila och civila objekt samt att inte rekrytera eller begagna barn som soldater.

Sverige har en viktig roll att spela också i framtiden genom att ge fortsatt stöd till FN-sändebudets arbete för att reducera motsättningar och för att fredssamtalen ska återupptas. Rådets påstötningar var en bidragande orsak till att Stockholmsavtalet kom till stånd. Enligt FN-sändebudet Martin Griffiths var de mest essentiella delarna av avtalet överenskommelsen om vapenvila och trupptillbakadragande i Hodeidah.

Förtroendeskapande samtal är en förutsättning för att hitta en lösning på konflikten. Hodeidah anses av många experter vara den mest svårlösta knuten i konflikten och parterna fann en utväg i de samtal som fördes i Rimbo på den problematiken. Nu gäller det att öppna för nya FN-ledda samtal. Det är också vitalt att förstärka kvinnors roll i fredsprocessen. Det behövs en omfattande och inkluderande lösning för att nå en varaktig fred.

För att lösa konflikten är det viktigt att förstå konfliktens grundorsaker. Den ekonomiska och politiska missbelåtenheten hos befolkningen har bland annat att göra med vittomfattande fattigdom, arbetslöshet och utbredda korruption. Vattenbrist, terrorism, koleraepidemier och massvält tillhör vardagen. USA:s drönarkrigföring mot IS och Al-Qaida är sammankopplat med ekonomiskt bistånd till Hadiregeringen och spär på befolkningens missnöje med regeringen. Den stora vapentätheten och närheten till krigszoner som t ex Somalia förvärrar situationen ytterligare.

FN försöker via sitt sändebud tillskapa en samlingsregering och uppnå en vapenvila. Det krävs både att den jemenitiska ekonomin och infrastrukturen förändras till det bättre och politiska omorganisationer. En halv miljon människor beräknas förlora sina liv om konflikten pågår till 2022, framförallt p.g.a. sjukvårdssystemets kollaps vilket är orsakat av konflikten.

Coronapandemin förvärrar situationen ur många aspekter. Fem miljoner barn befinner sig i ett läge som är just under akut undernäring. Koleran sprider sig som en löpeld i Jemen. Handelsblockaden hindrar paradoxalt nog i viss mån coronaviruset från att komma in i landet, men försvårar kraftigt leverans av hjälpsändningar.

Pandemin förorsakade en kortvarig vapenvila under försommaren. Men Förenta Nationerna har inte ens erhållit hälften av de utlovade medlen från givarländer för att bekämpa massvält och coronaviruset i Jemen. Alla tolv miljoner barn i Jemen behöver hjälp utifrån för att överleva. Men finansieringen av hjälpbehoven minskar och experter uppskattar att upp till en miljon personer kan vara smittade av coronaviruset i landet.

I Jemen har myndigheterna övergett försöken att smittspåra som ett resultat av den hastiga smittspridningen. Experter anser att denna utveckling ödelägger landet. Vårdmottagningarna har ett underskott av medicin, skyddsutrustning, personal, vatten, bränsle och elektricitet. Mat, el och bränsle har blivit extremt dyrt under den pågående konflikten. 2017 led landet under den värsta koleraepidemin under den moderna epoken.

Jemens utrikesminister har påstått att för att komma närmare en lösning av konflikten krävs förutom en politisk process även ett hårdare militärt tryck. Konsultationerna i Stockholm föregicks av att regeringstrupper avancerade mot huthistyrda Hodeidah vilket satte tryck på Huthirebellerna att gå på med politiska förhandlingar. Men konflikten har ingen militär lösning, endast en politisk sådan. Det geopolitiska spel som håller på att tillintetgöra landet måste få ett slut.

I Jemen existerar knappt någon användbar infrastruktur, sjukvård eller offentlig sektor. Tre fjärdedelar av barnen går inte i skolan. Tre miljoner barn lider av akut undernäring och riskerar att dö till en följd av konflikten. Värvning av barnsoldater tilltar. Det råder akut brist på mat och vatten. Och mödradödligheten har ökat kraftigt sedan 2015. Under dessa omständigheter är det extra viktigt att omvärlden agerar enligt internationell rätt.

Sverige har infört ett demokratikriterium som inte respekteras i fallet Jemen i och med att Sverige exporterar vapen till Förenade Arabemiraten, en stat som kränker mänskliga rättigheter å det grövsta. Vapenexporten till landet bryter dessutom mot punkt 70 i Januariavtalet som slår fast att vapenexportaffärer inte ska godkännas till ickedemokratiska länder som deltar militärt i Jemenkonflikten så länge konflikten pågår. Förenade Arabemiraten bryter mot folkrätten i konflikten i Jemen.

I väntan på en fredlig lösning av krisen så måste parterna i konflikten respekterar internationell rätt inklusive Genèvekonventionerna och krigets lagar. Civila, sjukhus och kritisk infrastruktur får inte utsättas för attacker. Hjälparbetare ska skyddas. Och ingen får lämnas ensam under denna kris, inbegripet de som sitter fängslade. FN har konstaterat att båda sidorna i konflikten har gjort sig skyldiga till krigsbrott.

Den Saudiledda koalitionen utför systematiska attacker på sjukhus och skolor. Och huthierna använder barnsoldater och ett abundant flöde av minor. FN ska kunna nå fram med hjälpsändningar vilket i sin tur beror på att vägar och hamnar inte är stängda. Landets minoriteter såsom judarna och bahaierna lider allra mest och många har lämnat Jemen. Nu krävs en hållbar fred grundad i en varaktig vapenvila.

FN:s generalsekretares vädjan om en global vapenvila för att understödja arbetet mot Coronapandemin bör hörsammas. Tyvärr fortgår striderna i Jemen trots att en vapenvila proklamerades i april. Det är önskvärt att både FN:s säkerhetsråd och generalförsamlingen deklamerar att de stödjer generalsekreterarens förslag. Vidare så måste fångutbytet, som ska övervakas av Internationella rödakorskommittén, genomföras fullt ut.

Den internationellt erkända regeringen och huthierna måste dela på makten. Och de nio sunnimuslimska länderna, som inkluderar Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, och som deltar i konflikten från luftrummet samt får logistikstöd från USA, Storbritannien och Frankrike, måste förmås att acceptera en kompromisslösning med fienden Iran. Huthirörelsen har vunnit faktisk kontroll över stora delar av Jemen. Tidigare har informella samtal hållits i Oman och alla förhandlingar måste beröra vaccinering av små barn och basala medicinska åtgärder som har omöjliggjorts av Coronapandemin.

Återöppnandet av den internationella flygplatsen i Sanaa må te sig fjärran men är en centralkomponent i varje internationell hjälpinsats. Både staden Sanaa och dess flygplats kontrolleras av huthierna medan luftrummet hålls stängt av regeringen och deras allianspartners, företrädelsevis Saudiarabien. Parterna bör frångå deras tidigare visade kompromisslöshet och omedgörlighet om denna och andra frågor ska kunna lösas. Vidare så måste Huthirebellerna förmås sluta med och ställas till ansvar för godtyckliga arresteringar, utbredd tortyr, utomrättsliga avrättningar, stöld av hjälpsändningar, utplacering av personminor och användande av barnsoldater.

The post Jemen – Pandemin förvärrar situationen first appeared on Opulens.

ARABISK FILM. Jag, Nojoom, 10 år och skild är titeln på den jemenitiska filmen Khadija al-Salami regisserat. Filmen har visats på  Malmös arabiska filmfestival och kan hyras online här. Opulens Anne Edelstam träffade  henne i Paris vilket blivit Khadija al-Salamis hemort sedan hon lämnade Jemen.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Varför valde du just det här ämnet för din första långfilm?
Det låg mig väldigt nära och varmt om hjärtat. Jag blev själv bortgift som 11-åring. Men jag har gjort många dokumentärfilmer om Jemen innan den här långfilmen började filmas.

Är det vanligt med barnäktenskap i Jemen?
Ja, det är det fortfarande tyvärr, i alla fall ute på landsbygden som jag kommer ifrån. Det har med traditioner och med heder att göra. Min mamma blev bortgift när hon var bara 8 år gammal. Hon trodde att det var normalt för alla flickor att behöva lida.

Hur lyckades du skilja dig från din man?
— Jag var så desperat efter att han hade våldfört sig på mig och slagit mig att jag dunkade huvudet mot väggen och ville bara dö. Han tog hem mig igen för att få ordning på mig, som det kallades. Då förstod min mamma hur dåligt jag mådde. Hon hjälpte mig att få till stånd en skilsmässa men efteråt blev vi båda utfrysta ur familjen och var som utstötta kvinnor tvungna att leta arbete för att kunna försörja oss på egen hand. Det var en svår tid.

Men du lyckades tydligen utöver förväntan att ta dig ur din prekära situation. Hur gick det till?
— Jag var en duktig elev och fick ett stipendium för att studera vidare i USA när jag var 16 år gammal, efter att ha tagit min studentexamen. Där pluggade jag film och kommunikation. Sedan fick jag arbete på den jemenitiska ambassaden i Paris och har blivit kvar här sedan dess.

Reser du ofta tillbaka till Jemen?
— Ja, jag gjorde det flera gånger varje år fram till utbrottet av kriget. Nu är det en svårare situation med tanke på aggressionen från Saudiarabien som dagligen bombar landet.

För att återgå till Nojoom, som delvis är en självbiografisk film förstår jag, filmade du den i Jemen?
— För att återkoppla till din första fråga, så är filmen naturligtvis en återspegling av min historia men det är också ett ämne som berör miljoner flickor över hela världen. Jag vill nå så många som möjligt för att beröra och få ett slut på barnäktenskap. Och ja, jag filmade i Jemen och det var en mardröm!

En mardröm? Hur kommer det sig?
— Jag använde mig enbart av amatörer och berättade aldrig om hela filmen utan gav dem bara direktiv scen för scen. Det var speciellt svårt att få tillstånd att filma scenerna i domstolen sedan jag fått veta att själva justitieministern just gift sig med en 13-åring! Jag sa att vi skulle filma en skilsmässa utan att nämna någon ålder…

Efter att filmen blivit prisbelönt i Dubai, visades den även i Jemen?
— Nej, det finns ingen biograf i huvudstaden Sanaa och den förvägrades att visas på tv så jag gick omkring på olika torg med en stor vit filmduk och visade den för alla som ville se den. Flickor kom upp till mig efteråt och berättade om hur svårt de hade det. Jag försökte uppmuntra så många som möjligt och säga att för den som verkligen vill ändra sitt liv så är det möjligt. Jag är ju ett typexempel på det!

Du har gjort ett tjugotal dokumentärfilmer, mest om Jemen, och har även startat frivilligorganisationen Albaradoni. Kan du berätta lite om den?
— Utbildning är väsentlig för att ändra på människors synsätt och jag vill framförallt satsa på flickors utbildning för de är de mest utsatta. Det var därför jag lanserade denna organisation. Men i och med kriget måste vi hjälpa alla barn, såväl flickor som pojkar.  Så nu koncentrerar vi oss på att sätta upp en tillfällig skola med en lärare för både flickor och pojkar i ett av flyktinglägren.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Har kriget gjort situationen värre för flickor?
— Ja definitivt. Saudiarabien utplånar liv och förstör vårt kulturarv men berövar också flickorna möjlighet till utveckling. Under den arabiska våren 2011, började vi hoppas på en bättre framtid och många framstående jemenitiska kvinnor kämpade för jämlikhet och för att få bukt med barnäktenskap. Kriget har satt stopp för allt detta. Det är förfärligt!

Du har även skrivit en bok om barnäktenskap La rosée du matin om en annan ung flickas historia — Nada el-Ahdal (förlag Michel Lafon). Tar din energi aldrig slut?
— Nej, ämnet berör mig så djupt att det har blivit min starkaste drivkraft och livsuppgift att kämpa för att få ett slut på denna uråldriga tradition i mitt hemland och var än  i världen där den fortfarande förekommer.

The post Möte med regissör som kämpar för flickors rättigheter first appeared on Opulens.

MILITARISERING. Trumps plan att ytterligare militarisera det amerikanska samhället underlättas av utvecklingen under de två tidigare presidenterna Bush och Obama, skriver Lars Borghem i ett debattinlägg som ingående avhandlar amerikansk försvarspolitik i ett historiskt perspektiv.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Donald Trump har en plan. Planen går ut på att omvandla den amerikanska ekonomin så att den nästan helt anpassar sig till det militärindustriella komplexet. Han beställde planen den 21 juli 2017 av sin försvarsminister James Mattis men flera olika avdelningar inom den amerikanska administrationen har varit inblandade för att ta fram den. Nu är den färdig. Planen kan laddas ner från det amerikanska försvarsdepartementet (DoD) här. Den är en planekonomi i vardande, skriver experten på Pentagon William Hartung.

Några av Trumps tidigare planer har tagit kasinon, hotell, flygbolag, universitet, tidningar, stekar och vodka till konkursens rand eller över den. Skall denna planen lyckas eller är Donald Trump Vanheden, Wall-Enberg Jr, Biffen, Dynamit-Harry, Doris, Busé och Sickan i samma person?

En av hjärnorna bakom planen eller rapporten heter Peter Navarro och han presenteras i en artikel i New York Times. Peter Navarro gör själv en sammanfattning av rapporten i New York Times den 4 oktober 2018. “När det gäller material till våra fartygspropellrar, kanontorn till våra tanks, bränsle till våra robotar och infraröda detektorer till vårt försvar i rymden kan vi inte längre lita till enstaka producenter eftersom de inte kan leverera i takt med våra behov”, skriver Navarro.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Aluminiumplåt som är en viktig produkt i krigsmateriel i markfordon, krigsfartyg och flygplan, har haft en för varierande efterfrågan och produktionen måste planeras bättre, menar han vidare. En del nyckelprodukter importeras från Kina och Navarro som skrivit en bok med titeln The Coming China Wars, menar att detta inte kan fortsätta.

Navarro räknar upp en rad produkter från material nödvändiga för kärnvapenstridsspetsar till uppladdningsbara batterier och polyesterfiber, där produktionen måste göras mera nationell och amerikansk.

Även arbetskraften i USA, som ska tillverka vad som nu köps utifrån, måste få en bättre utbildning. Krigsindustrin måste få komma hem. Den kan inte längre bygga på import från politiskt instabila länder eller länder som USA inte helt kan lita på. Statens underhåll av 440 000 fordon, 780 strategiska robotvapen, 278 stridsskepp och nästan 14 000 flygplan måste nationellt säkerställas.

Navarro jämför Donald Trump med tidigare presidenter som William McKinley som hade slagordet Patriotism, protection and prosperity, Theodore Roosevelt som hade Speak softly and carry a big stick och Ronald Reagan som marknadsförde sig med Peace through strength. Historien kommer att döma Donald Trump efter om hans Economic Security is national security når samma nivå som hans företrädares. Så långt Navarro.

William D Hartung, som har titeln director för Arms and Security Project vid Center for International Policy, är författare till boken Prophets of War. Han skriver i sin kommentar att Trump nu vill tillämpa sin America First-ideologi och bygga “Fortress America”. Pentagon säger i sin rapport att hela ekonomin måste organiseras kring planeringen av ständiga krig och förberedelser till krig.

Även om USA redan spenderar mer på vapen än de närmaste sju länderna i världen sammanlagt, varav fem är i allians med USA, är ambitionerna att det behövs ännu mer pengar. Budgetåret 2019 kommer försvarsutgifterna att omfatta 716 miljarder dollar, den högsta nivån någonsin. Bara ökningen i budgeten de senaste två åren är större än hela Rysslands militärbudget. Försvarsbudgetarna de senaste åren har i USA förberetts i gemensamma utskott där det oftast inte varit någon skillnad mellan republikaner och demokrater. Pentagon har fått vad de velat och ibland mer ändå.

Efter mellanårsvalet i november 2018 där demokraterna fick majoritet i representanthuset väntar allmänt hårdare budgetförhandlingar än tidigare. Även om ledande demokrater som Nancy Pelosi och andra har gett sitt stöd till de senaste försvarsbudgetarna så måste de skilja ut sig från republikanerna i andra frågor där väljarna har förväntningar.  Till exempel när det gäller sjukvård och löner. Fortfarande har den falska patriotismen, den som Samuel Johnson menade var skurkarnas sista tillflykt, ett starkt grepp över båda partiernas ledningar, dominerande medier och även över många av väljarna.

När president Trump tidigare i år ville öka Pentagons budget med 11 procent under en tvåårsperiod skrev Nancy Pelosi i ett mail till den demokratiske minoritetsledaren i senaten Chuck Schumer att ”vi demokrater i kongressen har alltid slagits för ökningar av försvarsanslagen”. Schumer svarade att ”vi stöder fullt ut president Trumps begäran om ökade försvarsanslag”.

Efter mellanårsvalet finns det fyra demokrater i den kommande kongressen som argumenterat för minskade försvarsanslag: Alexandria Ocasio-Cortez (New York), Ilhan Omar (Minnesota), Ayanna Pressley (Massachusetts) och Rashida Tlaib (Michigan). Hartung nämner de experter som ansåg att det var Sovjetunionens satsningar på försvaret och imperiets oförmåga att ställa om sin ekonomi till det förändrade globala landskapet som ledde till dess fall.

Många menar att det var Reagans militära satsningar som tvingade Sovjetunionen att försöka hålla jämna steg. Men samma experter som var klarsynta i frågan om vad som orsakade det sovjetiska imperiets konkurs har gått ner sig i dimman över Washingtonträsket och inser inte att Pentagons plan kan få samma konsekvenser för USA. När USA skulle behöva satsningar på infrastruktur och på utvecklingen av alternativ energi som motverkar klimatförändringarna subventioneras i stället en ineffektiv krigsindustri och industrier som förorenar miljön.

Kol-, olje- och krigsindustrin har haft effektiva lobbyister i kongressen i årtionden. Produktionen är lokaliserad till många delstater och politikerna får ofta bidrag i utbyte mot att de säkerställer stora försvarskontrakt. Många vapenprojekt, som det omskrivna flygplanet F-35, kanske aldrig blir stridsklart trots att enorma summor satsats på det.

Trumps plan att ytterligare militarisera det amerikanska samhället underlättas av utvecklingen under de två tidigare presidenterna Bush och Obama. Uppbyggnaden av övervakningssamhället och de sjutton säkerhetsorganen har motiverats med kriget mot terrorismen, som varken kan vinnas eller förloras, men som kan komma att pågå i flera generationer framåt. Trumps plan är långsiktig.

Hartung refererar till vetenskapliga undersökningar från Watson Institute vid Brown University som visar kostnaderna för krig men också hur krigsindustrins jobbskapande effekter har överdrivits. Nu i november kom ytterligare en rapport om vad kriget mot terrorismen kostat i döda. Det finns också en inbyggd motsättning mellan att helt ta hem krigsindustrin och att teckna stora försvarskontrakt med Saudiarabien och Förenade Arabemiraten där amerikanska leverantörer som Lockheed Martin och Raytheon lovat att 50 procent av produktionen ska ske i köparländerna. F-35-planet kanske aldrig kommer att bli stridsdugligt men det skapar arbetstillfällen även i länder som Japan och Italien. Och svenska Saab fick nyligen tillsammans med Boeing ett stort kontrakt på skolflygplan från amerikanska flygvapnet. Det amerikanska behovet av att kunna lita på Sverige blir ännu viktigare med sådana kontrakt.

När jag själv läser rapporten hittar jag sist i ett appendix information om olika avtal med andra länder som ska säkra leveranser av försvarsmateriel till USA. De avtal som är med Sverige är från 2003, 2007 och 2011.

Självklart har producenterna och köparna av vapen situationen klar för sig, på samma sätt som vapentillverkaren Andrew Undershaft i pjäsen Major Barbara från 1905 av George Bernard Shaw. Undershaft skämdes inte för sitt yrke utan menade att det gav arbetstillfällen till människor som annars skulle levt i fattigdom. Han visste att han hade regeringen och medierna i sina fickor och att de allmänna valen bara bytte ut ledamöterna i regeringen men att politiken var den samma.

Vad är förändrat sedan 1905 efter den allmänna rösträttens införande, två världskrig och otaliga mindre krig? Vi vet att alla de krig som nu pågår i Syrien, Afghanistan, Irak, Jemen, Pakistan, Libyen och ett flertal andra länder i Afrika, drabbar civilbefolkningen i allt större utsträckning. Kriget i Jemen är förfärligt men vad kan vi göra?, säger Macron i Frankrike och hans ord blir en tacksam ursäkt även i Sverige. Vi har ju vapenkontrakt att fullfölja och visst är vi stolta över våra flygplan, kanoner, stridsvagnar och u-båtar som också ger viktiga arbetstillfällen.

Alla måste nu kunna minnas det stora kriget som skulle vara slutet på alla krig och samtidigt säga att det får inte hända igen medan man håller de tankarna åtskilda från vad alla vet: att de krig som pågår i Jemen, Syrien, Afghanistan, Libyen och andra delar av Afrika bara är en fortsättning på tidigare krig. Detta trick upprepas ständigt nu i november 2018.

Trumps plan är som sagt långsiktig. Hjärnan bakom planen, Peter Navarro, ville smickra Trump genom att jämföra honom med William McKinley och Theodore Roosevelt.

Det var McKinley som 1898 attackerade Filippinerna och forskare menar att det var där den amerikanska imperialismen med omfattande tortyr och övervakning av medborgarna tog fart. Många i USA var upprörda och det bildades en organisation mot kriget  och mot imperialismen där bland annat Mark Twain var aktiv. Men slaget om opinionen förlorades.

McKinley förklarade i ett tal 1899 att det amerikanska sinnet är fritt från imperialistiska avsikter. Och det är väl vad många fortfarande idag inbillar sig.

The post Vapenskrammel i Trumps USA first appeared on Opulens.