JAZZ. Jag är nöjd med detta, men har förhoppningar om att något ännu större kan växa fram, skriver Thomas Wihlman om Hans Loelvs nya album Grand Piano.

Grand Piano med Hans Loelv
Skivbolag: DO Music Records
Distribution: Border Music

Jag skrev en gång, i en tidigare recension av en annan platta av Hans Loelv, att detta var en skiva jag kunde tänka mig att ta med till en öde ö.

I dessa osociala tider känns nog en öde ö mer som den skräck det egentligen är. Så den här gången tar jag med mig Loelv till en mysig soffa eller fåtölj, kryper ner, dimmar ljuset, och dämpar ljudet lite grann. Det blir fint det också.

Loelvkänslan finns ändå kvar i det nya albumet Grand Piano. Det är behagligt, men inte slätstruket. Det kan vara rytmiskt men inte funkigt. Det bär spår av det folkliga och lite Jan Johanssonaktiga, men med en aning mer tonvikt åt det folkliga än åt det jazziga.

Det här är en musiker som hållit på ett tag (Loelv är 65 år), som behärskar instrumentet men öppnar upp för känslor – känslor som kan vara romantiska, allvarlig eller sorgliga, känslor som kan kallas livserfarenhet omstöpt i musikalisk form.

Inspelningen är gjord i Benny Anderssons studio, instrumentet dess italienska Fazioliflygel. Redan innan detta stod klart för mig fick jag lite Kristina från Duvemåla-känsla.

Om vi ska prata bästa spår så är det inledningsspåret “Little Brother” som tilltalar mig mest. “No Return”, med lite moll på slutet, är vacker. “Ew”a, ännu ett bra spår. Kanske inget står ut så där jättemycket, jämnbra är ordet.

Trots de flygel- och lokalmässiga associationerna så är ändå Loelvs pianospel lite känsligare, lite behagligare, lite mer varierat än det Anderssonska. Ändå spårar jag en liten stig som jag skulle kalla hit-vägen (och då inte i rumslig betydelse), ansatser som med en bra text skulle kunna bli ännu något mer.

Vi får se om Loelv vågar sig på lite mer radikala förändringar till nästa album, bort från det allra mest trygga och välbekanta. Kanske kan Alar Suurna (mix, master) och Daniel Lantz (producent) bistå. Jag är nöjd med detta, men har förhoppningar om att något ännu större kan växa fram.

The post Behaglig pianojazz first appeared on Opulens.