LYRIK. ”Ida Andersen har gjort en jätteinsats, när hon tolkat Ungarettis båda betydelsefulla diktsamlingar och förlaget Themis har utfört en mycket viktig kulturgärning genom att ge ut dem.” Det skriver Thomas Almqvist som läst den aktuella dubbelvolymen ”Glädjen & Känsla för tid”

Glädjen & Känsla för tid av Giuseppe Ungaretti
Tolkning & efterord: Ida Andersen
Themis förlag

Giuseppe Ungaretti (1888-1970) hör till Italiens främsta poeter, men det här är ändå första gången som två av hans verk utges i svensk tolkning och det handlar då om två av hans mest nydanande titlar.

Ungarettis poesi var starkt påverkad av de franska symbolisterna och filosoferna och bidrog i högsta grad till en omvälvande förändring av den traditionsbundna italienska lyriken.

För Ungaretti var livet och poesin tätt sammanbundna och hans diktning utgick alltid från hans eget livs existentiella funderingar. Utgåvan är tvåspråkig. Jag kan inte italienska, men jag har likväl både nytta och glädje av bokens tvåspråkighet.

Ungarettis ögonblicksbilder

I intensiva ögonblicksbilder med en förhöjd verklighetsuppfattning skildras såväl inre som yttre upplevelser under strider och truppförflyttningar under första världskriget i ”Glädjen”.

I ”Känsla för tid” finner vi Ungarettis eget inre sökande, medan han bodde i Rom. Med hjälp av antik mytologi och barockens stilmedel blottläggs livets, dödens och kärlekens gåtfullhet.  

Se till exempel på den här dikten:

JAG ÄR EN VARELSE

Valloncello di Cima Quattro den 4 augusti 1916

Som denna sten

från S. Michele

lika kall

lika hård

lika förtorkad

lika opåverkbar

så totalt

utan själ

Som denna sten

är min gråt

som ingen kan se

Döden

sonar man

i livet

Många av de ibland mycket korta dikterna i den första boken står aforismen nära. Här är ett par exempel:

UNIVERSUM

Devetachi den 24 augusti 1916

Av havet

gjorde jag mig

en kista

av svalka

SLUT

1925

Kan den förtvivlade tro på sig själv och det sanna?

Trots lugnet finns det en intensiv nerv i det mesta som han skrev.

Hemlandet Italien hyllas naturligtvis. Han befann sig mitt i första världskriget. Många av dikterna i ”Glädjen” inleds med att tid och plats anges. Det blir som en dagbok i diktens form. Här är ett exempel:

ITALIEN

Locvizza den 1 oktober 1916

Jag är en poet

ett unisont skrik

jag är ett korn av drömmar

Jag är en frukt

av oräkneliga olika ympskott

som mognat i ett växthus

Men ditt folk har burits

av samma jord

som bär Italien

till mig

Och i din soldats

uniform

vilar jag

som vore den

min faders vagga

Välmatat efterord om Ungaretti

I ett välmatat och mycket välskrivet efterord berättar Ida Andersen om Ungaretti som föddes i Egypten. Föräldrarna var italienare och fadern hade kontrakterats för att vara med om skapandet av Suezkanalen.

Den afrikanska miljön påverkade Ungarettis diktning i hög grad. Först 1912 kom han till Italien för första gången. Hans tidiga vurm för fascismen och Mussolini hindrade sannolikt Nobelkommittén från honom att se honom som möjlig Nobelpristagare. Den gav i stället Nobelpriset till hans landsmän Salvatore Quasimodo (1959) och Eugenio Montale (1975), som båda två var Ungarettis efterföljare med samma hermetiska inriktning.

Ungaretti flyttade till Paris och påverkades mycket av de stora franska poeterna Baudelaire, Rimbaud och Mallarmé. Han debuterade 1916 med diktsamlingen ”Den sjunkna hamnen”, som så småningom integreras med ”Glädjen”.

Det är framför allt under 1920-talet, som hans rykte fläckas ned av hans engagemang för fascismen, då han till och med låter Mussolini skriva förordet till en av hans diktsamlingar. Ändå hittar vi inte särskilt mycket fascism i hans dikter, förutom en viss fosterlandskärlek och ett upphöjande av den romerska historien.

1943 blev han invald i Italienska Akademien och fick samma år en hedersprofessur vid Roms Universitet. Hans stora förebild som poet var Giacomo Leopardi, som han också höll sitt introduktionstal om i Italienska Akademien.

Ungarettis poetiska metod

Många av hans dikter är korta, där han komprimerar och utkristalliserar för att låta tystnaden ta plats, vilket skapar en stor musikalitet. Efter att ha upplevt andra världskriget och fascismens och nazismens konsekvenser tog han till sist avstånd från allt som hade med krig och våld att göra. Anders Österling var för övrigt den som först introducerade Ungaretti på svenska.

Jag kan aldrig kalla Ungarettis poesi för vardaglig. Ändå är den ofta så tydlig, konkret och tonsäker att den ändå känns just vardaglig. Andra dikter framstår å andra sidan som om de vore huggna i sten.

Generellt sett finns det ett lugn och en stillhet i hans dikter, som smittar av sig på läsaren och som blandas upp med en hel del melankoli. För att inte tala om direkt svårmod och på samma gång en sorg över tidens obönhörliga gång. I sin syn på tiden påverkades han mycket av Henri Bergson. Här är ett smakprov:

RO

1929

Druvan är mogen, åkern plöjd,

och berget träder fram ur molnen.

På sommarens dammiga speglar

har skuggan fallit,

mellan de osäkra fingrarna

är deras ljus klart

och avlägset.

Med svalorna flyr

den sista plågan.

En kulturgärning

Ida Andersen har gjort en jätteinsats, när hon tolkat Ungarettis båda betydelsefulla diktsamlingar och förlaget Themis har utfört en mycket viktig kulturgärning genom att ge ut  dem.

”Glädjen & Känsla för tid” är en av årets hittills bästa läsupplevelser för mig.

THOMAS ALMQVIST
thomas@opulensforlag.se 

The post Ungaretti x 2 ‒ en av årets bästa läsupplevelser first appeared on Opulens.

LYRIK. Lasse Ekstrand har läst ett aktuellt urval av Pasolinis dikter i översättning till svenska. Han är entusiastisk.

Olycksaliga generation av Pier Paolo Pasolini
I översättning av Nina M. Olsson och Håkan Sandell
Smockadoll förlag

Inte trodde jag att det var möjligt! Att med ett begränsat urval dikter fånga de centrala dragen i Pier Paolo Pasolinis (1922 – 1975) komplext sammansatta tankevärld. Sannerligen ingen lätt uppgift. Men Olsson och Sandell förtjänar en stor bukett revoltröda rosor för den magnifika insatsen.

Pasolini, denne mångsidige, motsägelsefulle och passionerade konstnär. Själv mycket medveten om sin inneboende motsägelsefullhet, befruktad som han var med motstridiga känslor, svåra att härbärgera. Smuts och renhet i samma bägare. Vardagsnärhet, Pasolini kunde skriva på slang, men samtidigt med klassisk bildning. Med referenser i det senare fallet till parnassens odödliga som han var förtrogen med. I den meningen en kulturkonservativ.

Hyllad av kultureliten, samtidigt kompromisslöst levande utsatt och farligt som homosexuell och antifascist. Solidarisk livet igenom med underklassen, hatande borgarklassen med dess bekvämlighet och privilegier. Upprorsmakaren Pasolini lät sig aldrig dämpas.

Pasolini härstammade från Friulien i Italiens nordöstra hörn. Dit han alltid längtade, en trakt han i själ och hjärta aldrig lämnade. Han skrev först på landsändans dialekt, skeptisk mot det som betraktas som riksitalienska. Men sedan väntade Rom och byte av språkkostym.

Nu är vi så långt ifrån varandra
Friulien, att vi blivit som främlingar

Den mycket starkt modersbundne Pier Paolo, frestande i detta att likt en psykoanalytiker söka nyckeln till hans homosexualitet, återkom efter sin bestialiska död till barndomens landskap, där han vilar nära modern. De har återförenats i den underjordiska symbios som är evig och obrytbar.

För du är den enda i denna värld som känner mig,
vad som fanns inom mig före någon annans kärlek /…/
Du är outbytbar, och just därigenom är det som om livet
du har välsignat mig med har fördömt mig till ensamhet

En gång skall jag ta mig dit till Friulien och graven. Det har jag bestämt mig för. Jag har hittills aldrig färdats längre norrut än till Turin i samband med gästföreläsningar.

Det är motiverat att som Olsson och Sandell fokusera på Pasolini som poet, även om han är mer omtalad för sina filmer. Bland dem de på olika sätt starkt berörande Matteusevangeliet och Salò.

Alberto Moravia höjde Pasolini till skyarna just som poet. En av seklets absolut största, ansåg Moravia. Samlingen förmedlar Pasolinis egenartade stil. Dikterna leder osökt tanken till Lars Gustafsson, förenandet av gatunamn och orter med filosofiska djupsinnigheter, utan att de senare känns påklistrade, eller att det framstår som långsökt. Såtillvida är stilen, som Pasolini likt den österrikiske publicisten Karl Kraus gör till en moralisk fråga, organisk.

Jag tänker också, lika osökt, på Allen Ginsberg, Vers att mässa, deklamera högt. Med schvung. Inte tyst läsa i första hand.

I dikterna tas vi både till det soldränkta, historiska och tidlösa Italien samt det proletära Trastevere, den numera gentrifierade stadsdelen i Rom. Vi hör om lystnaden efter pojkkroppar. Vi deltar i hyllandet av Italiens störste intellektuelle, Gramsci: ”… det ideal som kan lysa upp vägen en stund”.

Solidariteten med de förtryckta och samtidigt insikten, som föder dåligt samvete, om klassresan och den stängda dörren till dem Pasolini ville tillhöra.

Dikten som givit namn åt samlingen sammanfattar Pasolinis misstro mot den historiskt okunniga 68-generationen som snart skulle komma att krypa till korset och återvända till det borgerliga fadershuset.

Jag minns plötsligt en man jag träffade i Rom för flera år sedan och som väl kände Pasolini i den italienska huvudstaden efter andra världskriget. När värsta misär rådde. Han kunde vittna om Pasolinis starka sociala engagemang, vilka praktiska uttryck det tog sig. Pasolini var ingen skönande som bara satt inne på kammaren och skrev. Han deltog aktivt i världen.

Man skall förstås akta sig för att läsa samlingen alltför självbiografiskt. Dikterna måste stå och tala för sig själva. Men jag vågar ändå påstå att de ger oss en bild av Pasolini och hans liv som han inte skulle haft något att invända mot. Liv och text var ju också sammanflätade hos Pasolini. Poesin tillhör livet, inte någon akademi.

Dikten som givit namn åt samlingen sammanfattar Pasolinis misstro mot den historiskt okunniga 68-generationen som snart skulle komma att krypa till korset och återvända till det borgerliga fadershuset. Själv en ”68”, men med arbetarbakgrund, delar jag den misstron.

Å, olycksaliga generation!
vad kommer att hända i morgon, när som styrande klass
ni redan från starten vid era första försök
slätt intet visste om traditionens all poesi

Det är så mycket hos Pasolini jag känner igen mig själv i. Därför har han varit en följeslagare i decennier. För att inte säga projektionsskärm.

The post Magnifik översättning av Pasolinis poesi first appeared on Opulens.