SMÅKRYP. Det handlar om liv i förvandling när Annika Liljedahl gestaltar insekter, puppor och växter. Hennes skulpturer infogar människan i naturens sköra kretslopp. Nu visas hon på Artipelag i Stockholm – samtidigt med Tal R:s skapelser på temat “vrångsidan”.

Två stora puppor hänger i luften, ovanför skor stadda i olika stadier av förmultning. Annika Liljedahl förklarar att de ingick i en utställning där de skulle ligga ute och gradvis bli ett med naturen. Men konstruktionen var för bra och de höll – trots regn och rusk. Alltså hänger de nu på Artipelag i Stockholm, som en del av utställningen “Väx till liv”.

Här illustrerar de hur människor och insekter ömsar skinn och förvandlas.

– Jag ser att temat återkommer hela tiden i mina verk. Man vill komma ur sitt skal men det gör man inte. Och den känslan finns kvar i allt, säger Annika Liljedahl.

Symbios med naturen

Symbiosen mellan mänskligt liv och naturen är en kärna i Liljedahls konst. I sitt över 50 år långa konstnärskap återkommer hon ofta till det sköra och utsatta. Med siden, armeringsjärn och knappnålar skulpterar hon fram insekternas ömtåliga kroppar.

Hon började använda textila tekniker under en tid då traditionellt konsthantverk knappt ansågs som konst, och har konsekvent visat på textilens breda möjligheter. Här skapar trådar och järntråd spindelnät i utställningsrummen. Annika Liljedahl fick upp ögonen för insekterna i sin sommarstuga på Öland. Där tvingades hon om vårarna sopa ut deras döda kroppar.

– När man hällde Myrr på myrorna såg man också hur de kämpade för livet, släpade undan sina ägg och hjälpte varandra. Det var väldigt spännande. Jag blev vän med insekterna, säger Annika Liljedahl.

Här “närstuderar” hon deras uppenbarelser i laboratorieliknande rum, och den specialkomponerade musiken av Lo Kristenson förstärker den rasslande och myllrande känslan. Det är paradoxalt, menar Annika Liljedahl, för de är sköra men också kraftfulla tillsammans. Och hon kan fortfarande tycka att de är obehagliga.

– Samtidigt som det är vackert med en fjäril är det något otäckt, jag är rädd att den ska gå sönder bara jag tittar på den, säger hon.

Bearbetar livet och döden

Hennes intresse för insekterna intensifierades när hon fick höra att hela bestånd, som bina, var hotade. De säger också mycket om både naturens och människans sårbarhet, menar hon.

– Det mänskliga varandet är ju besläktat. Vi är alla en del av naturen. Vi ingår i den, och det är lätt att glömma det.

I laboratoriet förvandlas insekterna gradvis, till växter – och till skor, “det var lagom vansinnigt”, säger Annika Liljedahl. Skor återkommer ofta i hennes verk, till exempel som lämningar efter en kvinna som ömsat skinn och likt fjärilen har spräckt sin puppa. Hennes konst har berört kvinnors roller, men hon har allt mer intresserat sig för naturen och människans grundvillkor kring förvandling.

– Det har varit så påtagligt. Att födas, åldras och sedan dör man. Jag har tänkt mycket på det. Jag har bearbetat det, att livet är så kort, säger hon.

Tal R om vrångsidan

Samtidigt på Artipelag visas också den danske konstnären Tal R:s 35 skulpturer i gips och brons. För ett par år sedan började han skapa arketypiska skulpturer av människor, som gör grundläggande saker som att gå eller dansa. Men han insåg att till och med små förändringar gjorde att skulpturen inte längre såg mänsklig ut.

–  Och vad är det då? Om det inte är en människa och inte ett djur? Då är det något från vrångsidan, säger han och använder det danska ord som har en svensk motsvarighet: det är “den andra” eller “fel” sida.

Det är något som existerar i fantasin, i sagan eller i ett mörkt hörn av vår hjärna. Ett konstverk har friheten att vara både på “rätt” sida och på “vrångsidan”, säger han.
Tal R dras till Ernst Jentsch och Sigmund Freuds begrepp “Das Unheimliche”, som betecknar ett slags obehagskänsla man kan få när det välbekanta plötsligt blir främmande. Han vill göra en skulptur av en pojke – där betraktaren samtidigt funderar vad hen ser på. Tal R konstaterar att han förstod något grundläggande om gestaltning för 20 år sedan, då han köpte ett päron och tryckte in två fingrar i det mjuka fruktköttet.

– Gestaltning handlar om att ta ett päron, göra två hål i och så blir det ett huvud. Hjärnan skapar alltid gestaltning. Vi letar efter sådant vi kan kommunicera med.

Elin Swedenmark/TT

The post Liljedahl skulpterar fram mänsklig skörhet first appeared on Opulens.

ESSÄ. Jesper Nordström har läst Nina Burtons Livets tunna väggar. “Boken utgör ett befriande komplement i luckan mellan alarmistiska klimatrapporter och lyxiga coffee table-books,” skriver han.

Livets tunna väggar av Nina Burton
Albert Bonniers Förlag

Tillåt mig vara pretentiös och inleda med ett citat av Gilles Deleuze.”Det finns ett hallucinatoriskt tillstånd som förutsätter absolut nykterhet”. Som exempel på detta ger filosofen grenverk, kartor, insekters organisation. Bilder med en viss torr grafisk karaktär, långt ifrån vår tids visuella kitsch i form av någon rosablå solnedgång där en sönderstressad representant för medelklassen står på ett berg och känner sig transcendental.

Jag ska fortsätta med ett citat från en privat Messengerkonversation: ”men hur kan du koppla detaljfokus till helhetssyn – – – jo men om man vet mycket om franskt 1630-tal och mycket om andra världskriget generellt, det är ju först då en syntesisk (sic!) kunskap uppstår. Att det blir synteser och helhetsbilder”.

Dessa två ovanstående tanketrådar kan korskopplas för att belysa Nina Burtons nu aktuella bok ”Livets tunna väggar”.

The post Spårar språket i naturen first appeared on Opulens.