LIFE. We all know the irony behind movies such as Bedazzled and similar stories. The funny part is that most of these stories have the same moral or message, “be careful what you wish for”. So what is meant by wishing carefully?

Some may say why do we need to wish in any specific way, it’s supposed to be spontaneous. Let me tell you a story.

One man dreamt of a better life – he disliked the house he lived in, the clothes he wore, and mostly everything around him. He would always think that if he had a better house, a beautiful wife and more money, he would be happy.

One day, he miraculously met a wizard. The wizard said to the man, “since you have been asking for so long, I will make it happen for you.” At first, the man couldn’t believe his luck. Nevertheless, he got his thoughts together and wished for a nice, big house, a beautiful wife who would be good at cooking delicious meals and lots and lots of money.

When he woke up the next morning, everything came true. He lived in a beautiful, luxurious home, where he was presented with a delicious breakfast cooked by his lovely wife. On top of everything, he had a never-ending source of money. At first, it seemed like a life of his dreams but as time passed the man realized that nothing in his new life ever changed and he wasn’t even close to feeling happy.

Finally, he decided to call the wizard back and ask for happiness. The wizard came back and said that he already made all of the man’s wishes true, so he should just enjoy his happiness. The man replied that everything he has doesn’t bring him joy or happiness. Then the wizard explained, “you asked for a house but didn’t ask for warmth and cosiness of a home, you asked for a beautiful wife but not for love and understanding, you asked for money but not for joy, power, and freedom that can come with wealth”.

The man got excited and said, thank you, I understand everything, can I please have it now? The wizard said, since you know everything, now go and create it yourself and disappeared.

The moral of the story, always know your actual reasons for wishing something. The same happens with our wishes. When we wish something, we subconsciously give our brains a task, completion of which will be planned on the background. If the task isn’t specific enough, detailed enough or doesn’t contain enough visionary and energetic support, the completion will not lead to the result we are seeking.

In fact, it may turn into a completely different picture as happened with our character. The key here is to not only have an idea of what we want the end result to be but to visualize it in detail and create a feeling that matches what we desire.

In so many words, to build the result of our wish, visualize it and feel it through as if we already had it. Creative images feed our goals, plans and help create steps towards accomplishing our inner wishes. Our mind is like a monkey, it needs a pretty picture to be motivated enough to do the work.

Some people are better at visualizing their dream life than others. Most importantly, there is no magic behind it, just a great ability to think figuratively and make it a reality. The good news is that all of this can be learned. Who needs help developing their manifestation skills?

The post Be careful what you wish for! first appeared on Opulens.

DOKUMENTÄR. “Båda är också allvarliga och oironiska även om Beuys ofta ler och skämtar och Johanssons dissekerande av gurkor lätt inbjuder till skratt. Det är en bieffekt. Allt utgår från materialet”, skriver Andreas Engström om konstnärerna Joseph Beuys och Sven-Åke Johansson.

Nyligen kom två dokumentärfilmer som presenterar två betydelsefulla konstnärer. Joseph Beuys är ämnet för Andres Veiels film Beuys och Sven-Åke Johansson porträtteras av Antoine Prum i Blue for a Moment.

Joseph Beuys (1921–86) var Västtysklands konstsuperstar med ett genomslag jämförbart med Andy Warhol. Sven-Åke Johansson (född 1943), Berlinsvensk sedan slutet av 60-talet, är i alternativmiljöer lika respekterad och högaktad men en doldis för den breda konstpubliken.

Filmerna har kvaliteter var för sig. De bildar också ett utsträckt tidsdokument om konstens relation till samhällets utveckling och hur erkännande och genomslag är avhängt vilket sätt man förhåller sig till tidsandan.

Som konstnärer har de en del en del gemensamt.

Sven-Åke Johansson är minimalist där slagverksspelet och skulpturerna utgår från ett begränsat material. Joseph Beuys jobbar också med enkla idéer, som dock kan ta gigantiska proportioner, som de 7000 ekar som planterades i Kassel 1982 under Documenta 7. Beuys gjorde skulpturer runt idén om klang och musik. Johansson kom vartefter att göra ljudinstallationer. Johansson återkommer till material som papp, skumgummi eller östtyska telefonkataloger och matlådor i plast. Beuys är förknippad med filt och fett och går knappast att tänka sig utan väst och hatt (i filt).

Material och image hänger hos Beuys samman med vad nog är en självodlad myt. Under andra världskriget blev han nedskjuten i sitt flygplan och därefter vårdad av krimtartarer som smörjde in honom i fett och lindade honom i filtar. Alltid välekiperad i kostym och eleganta skor är Johansson också mån om sin visuella framtoning. Här finns nog ingen biografisk koppling, men det är klassiskt och stilrent – precis som konsten.

Genom att se instrumenten som material att undersöka snarare än spela på var Johansson en tidig postmodernist. Beuys i sin tur överskred gränsen mellan liv och konst och hans engagemang för djur och miljö gjorde honom till en pionjär inom ekologisk konst.

Det som sägs om Johansson, att han är trogen materialet och ”solidarisk med världens skräp” skulle likaväl kunna gälla Beuys. Båda är också allvarliga och oironiska även om Beuys ofta ler och skämtar och Johanssons dissekerande av gurkor lätt inbjuder till skratt. Det är en bieffekt. Allt utgår från materialet.

Men som sagt, filmerna visar inte minst hur olik vägen till erkännande kan se ut. Beuys kom fram när tiden var mogen för ett medialt gångbart konstnärskap. Hans agiterande och engagemang i den västeuropeiska motkulturen och uppror mot konstvärlden var samtidigt vägen in i institutionerna. Johansson stod utanför allt detta och gick under den mediala radarn när han turnerade i Väst och i Öst.

Men vartefter frijazzen uppgick i en allmän improvisationsmusik som gradvis accepterades av konstmusikvärlden har den kultur Johansson verkat inom fått större genomslag. Det hänger också samman med hur subkulturer i allmänhet rent av blivit del av en kommersiell kulturindustri. Vad vore Berlins ”alternativa attraktionskraft” utan den så kallade Echtzeit-scenen? För denna betraktas Johansson som en pionjär.

Beuys hade premiär under Berlins filmfestival och har sedan visats regelbundet på alternativa biografer. Blue for a Moment har visats blott ett par gånger, bland annat på klassiska Cinema Paris i Berlin. Filmen är som konstverk betraktad en pärla med rytmiskt avvägd klippning och ljudläggning. Har ni inte sett den känner ni nu till den och kan beställa den från det lilla luxemburgska film- och skivbolaget ni-vu-ni-connu.

Alla artiklar av Andreas Engström

The post Ett tidsdokument om konstens relation till samhällets utveckling first appeared on Opulens.