UTSTÄLLNING. Anne Edelstam har varit på Thielska galleriet och med stor behållning tagit del av Elsa Beskows bildvärld.

Förtrollad vardag. Elsa Beskow
Thielska galleriet, Djurgården, Stockholm
14 februari–24 maj 2026

”Förtrollad vardag” är titeln på Thielska galleriets vårutställning. Det är en utställning som visar några av Elsa Beskows skisser och färdiga verk. Dessa har lånats in från såväl museer som privatsamlingar.

Vare sig man tycker att Elsa Beskow (1874–1953) är förlegad eller ej, så kom hon att spela en central roll i skapandet av den svenska barnkulturen under 1900-talet.

Än i dag är hennes sagor, som ”Tomtebobarnen”, ”Sagan om den lilla, lilla gumman” eller berättelsen om ”Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin” uppskattade av barn världen över. Flera av hennes sagor är översatta till andra språk. Visorna, tonsatta av Alice Tegnér, har varit ett inslag i många svenskars barndom.

Hela den nedre våningen av Thielska ägnas åt Beskow. Hon måste räknas som en av Sveriges mest älskade barnboksförfattare. Trots det har hon ibland ifrågasatts och kritiserats.

Redan i början av 1900-talet rasade en debatt om ”Tomtebobarnen”. Först handlade det om den ”kraftiga” färgskalan i boken och sedan tyckte vissa att trollet ansågs för skrämmande för barnen. På den tiden ansågs det viktigt med pedagogik och utbildning även för de allra minsta.

Utsvävningar in i fantasins värld uppskattades inte av alla. Men det är väl snarast sådan kritik vi i dag kan tycka är förlegad och inte teckningarna eller sagorna.

Böckerna ger oss en inblick i levnadsförhållandena i en svunnen tid. Framför allt genom historierna om tant Grön, tant Brun och tant Gredelin, som utspelar sig på 1840-talet, varav den första boken utkom 1918.

Elsa Beskow var medveten om hur de mindre bemedlade hade det. Sverige var fortfarande mestadels ett fattigt bondesamhälle. Barnen fick hjälpa till hemma på gården och långt ifrån alla gick i skolan mer än i sex år. Beskow var mån om att hennes böcker skulle säljas till lägsta möjliga pris, så att så många barn som möjligt kunde få tillgång till dem.

Elsa Beskow medverkade också bland annat i tidningen Jultomten. Där uppmanades barnen att berätta om sina upplevelser. Detta skriver en liten flicka, 1905:

”…I Jul ska vi koka lutfisk och gröt i fall pappa får hafva arbetet kvar. Jag tänkte nu be Farbror Jultomten om en liten sak till julen för i år får jag ingen julklapp. Det skulle vara rysligt roligt att få en julklapp. Förra julen som var hade vi inte någon gröt och fisk ej heller någon julgran men vi hade en stake som vi satte ljus i och då hade vi ganska roligt…”

Tidningens redaktion skickade ofta tidningar och böcker gratis till barn som levde under knappa förhållanden. Elsa Beskows berättelse ”Lisas framtidsplaner” publicerades 1907. Här drömmer flickan Lisa om att ta hand om föräldralösa barn. En senare variation på samma tema, tecknar Elsa 1930, till läseboken ”Vill du läsa?”

Elsa använder sig av sina egna eller andras barn som modeller för sina teckningar. Deras liv och lekar inspirerar henne. Men hon inspireras även av internationella författare och illustratörer.

Romantiken, med författaren och filosofen Jean-Jacques Rousseau, ändrade synen på barn. I sin bok ”Émile”, 1762, lade han grunden för idén om den fria utvecklingen för barn – pojkar främst – med känsla för fantasi och nyfikenhet. Folkvisor, sagor och rim drev författare liksom engagerade lärare att skriva nya sagor för att stimulera barns utveckling. Elsa inspirerades av såväl H C Andersen, Ellen Key, Nanna Bendixson, Jenny Nyström och Ottilia Adelborg för att nämna några.

Folkskolestadgan från 1842, ökade behovet av läsmaterial för barn och Elsa Beskow var med om att tillgodose detta behov. Läskunnigheten var då ganska väl utbredd. Tryckkonsten och den industriella utvecklingen bidrog till att sätta fart på bokutgivningen.

Förutom att bidra till barnens läskunskap kunde författarna genom sagorna hjälpa barnen att bearbeta psykologiska trauman.

Förutom att ta del av de, i mitt tycke, underbara teckningarna, är det väl värt att investera i boken om Elsa Beskows liv: ”Förtrollad vardag, Elsa Beskow, från verklighet till fantasi” av Gitten Skiöld (Gidlunds förlag).

The post Thielska visar Elsa Beskows underbara bilder first appeared on Opulens.

BARNBOK. Filosofen Antonio Gramsci skrev också texter för barn. Bo Bjelvehammar har läst sagan ”Musen och berget” och finner att den är både optimistisk och fulländad.

Musen och berget av Antonio Gramsci
Illustrationer av Marco Lorenzetti
Översättning: Margareta Zetterström
Karneval Förlag

Antonio Gramsci (1891-1937) var en italiensk ledande vänsterpolitiker och marxistisk filosof.

Han var 1921 med om att bilda det italienska kommunistpartiet, PCI. Den fascistiska Mussolinidiktaturen gav honom 1926 ett minst sagt kännbart fängelsestraff. Under fängelsetiden blev han alltmer märkt av sjukdom. Där satt han och skrev bland annat sedelärande berättelser som ”Musen och berget”, som han sände till sin hustru Giulia, för att hon skulle läsa den för deras två pojkar, Delio och Giuliano.

”Musen och berget” finns nu i svensk översättning av Margareta Zetterström. Detta är en saga från Antonio Gramscis födelsebygd och börjar med en pojkes olycka, under sömnen dricker en mus upp all hans mjölk. Pojken blir förtvivlad och söker stöd och hjälp. Först hos geten, som inte har någon mjölk. Den envisa torkan ger inget gräs och då blir det ingen mjölk.

Då går pojken till brunnen, som förstörts under kriget – vattnet bara rinner ut och försvinner.

Muraren kan inte hjälpa pojken och på kalhygget finns bara sten, inga livgivande jordlager.

Musen berättar hela historien för berget. Då kommer vändningen – brunnen lagas, fältet blir grönt och geten får sitt gräs.

Pojken badar i mjölk.

Det är en fulländad saga, för första gången på svenska och väl lämpad för barn i förskoleåldern.

Trots allt – hunger och svält, torka och skogsskövling, så kommer en ny ordning – alltid en ny ordning, en början till något nytt, något annat.

Antonio Gramsci visar på en optimism och hoppfullhet, möjligen är allt svept i drömmar.

Mörka skuggor ställer sig i vägen men, bortom dessa finns skärvor av ljus och glädje.

Illustrationerna är magnifika och översättningen följsamt vacker och skarp.

The post En fulländad saga av Antonio Gramsci first appeared on Opulens.

LITTERÄRA KLASSIKER. ”Tove Jansson visar oss något annat: att det genuint mänskliga bor i gråzonerna, i tvekan, i det ofärdiga.” Det skriver poeten Mi Tyler, som anser att det enkla ofta är det mest geniala.

Tove Jansson och enkelhetens skärpa – ett memento från Mumindalen

Något märkligt har skett med kultursidorna. Texterna, som en gång ville öppna världen, tycks numera mest vilja imponera. Alltför ofta breder de ut sig i långa invecklade, nästan självsmekande meningar, där alla referenser och associationer till slut kväver själva budskapet. Orden glänser och briljerar på sin intellektuella catwalk – men på vägen förlorar de sin själ.

I en tid då debatter blir till tävlingar och politiken gärna urartar till pajkastning, är det en lisa för själen att stiga in i Tove Janssons stilla språk – det som bär upp hennes innerliga noveller, och som målar upp hela den oförlikneliga Muminvärlden.

Här påminns vi om att det enkla ofta är det mest geniala. Här ryms det som så sällan får plats i vår samtid: ömhet, ärlighet och modet att vara liten i en mycket stor värld.

Det finns författare som skriver för att bli förstådda – och så finns Tove, som skriver för att förstå. I hennes språk finns ingen strävan efter att imponera, bara en vilja att se klart, att tränga in under ytan av det mänskliga och motsägelsefulla. Framställningen undviker briljerandet, men griper desto starkare tag. Ett skrivande inte för att bevisa författarens oerhörda klokhet, utan med drivkraften att undersöka vad det innebär att vara människa.

I Mumindalen finns inga poser, inga intellektuella rökridåer. Där får ensamheten vara ensam, rädslan vara rädsla, längtan vara längtan. Jansson låter sina karaktärer andas och agera utan att analysera sönder dem.

Muminmamman bär sin trygghet både som sköld och börda. Snusmumriken flyr världen för att kunna andas – men i hans tystnad ekar också priset för friheten. Han älskar avståndet, men det är just där, i tomrummet mellan honom själv och andra, som hans ensamhet växer. Lilla My sprakar och fräser för att hålla mörkret borta, medan den skrämmande Mårran i grund och botten bara vill bli sedd och värmd.

Alla är de ofullkomliga, och just därför så mänskliga – trots sina svansar och morrhår.

Jansson väjer inte för motsägelserna, hon skriver ur dem. Hon förstår att livet inte går att ordna i logiska kategorier. I hennes värld får allt finnas samtidigt: det vackra och det skrämmande, det storsinta och det själviska, det som gör ont och det som läker. Och det behövs en hel fauna av varelser för att gestalta mångfalden av möjligheter och spänningar.

Kanske är det just den blicken som saknas i dag. I ett samhälle där orden blivit till slagträn, där varje samtal snabbt hårdnar till positioner, befinner sig Tove Janssons penna i en motrörelse. Vår samtid har en dragning till det endimensionella, som om världen kunde delas upp i hjältar och skurkar – men i hennes böcker påminns vi gång på gång om att livet inte är en rubrik eller ett ställningstagande – att ingen människa är enbart ond eller enbart god.

Tove Jansson visar oss något annat: att det genuint mänskliga bor i gråzonerna, i tvekan, i det ofärdiga.

Det är därför hennes berättelser fortfarande känns sanna när så mycket annat ter sig konstruerat. För där många ord i dag försöker tänka sig fram till betydelse, låter Tove Jansson sina ord känna sig dit.

Och kanske är det just det vår kultursfär behöver mest av allt – mindre briljans, mer eftertanke. Fler som vågar ta sig tid att förstå. Och någon som, med stilla röst, vågar säga som Muminmamman en gång gjorde: ”Allt ordnar sig till slut.”

På något oförutsägbart sätt gör det alltid det.

The post Tove Jansson och enkelhetens skärpa first appeared on Opulens.

BARNBOK. ”Jag kan inte tänka mig någon bättre julbok, för de allra yngsta!” Det skriver Bo Bjelvehammar om ”Nisse och Nora firar jul”.

Nisse och Nora firar jul
av Emelie Andrén, text & Lisa Moroni, bild
Alfabeta

Emelie Andrén har arbetat i bokbranschen sedan 2004, som säljare, marknadsförare och barnboksförfattare,

De populära bilderböckerna om Nisse och Nora finns inte bara på svenska, utan är översatta till flera språk, som persiska, arabiska och somali.

Lisa Moroni är både författare och illustratör av egna och andras texter. Debuten skedde 2013.

Stora framgångar har hon haft med böckerna om Julia med text av Eva Eriksson och med småbarnsböckerna om Nisse och Nora, med text av Emelie Andrén.

Nu finns det en ny bok om Nisse och Nora med titeln ”Nisse och Nora firar jul”.

Nisse och Nora längtar till julen, de bara längtar och väntar. Väntar med jultomten i fönstret, den tålige elefanten och katten. De väntar och väntar. Tiden sniglar sig fram. De måste hitta på saker tillsammans för att tiden ska gå fortare – de måste tända ett nytt ljus i fönstret, i ljusstaken bredvid julstjärnan.

De bakar pepparkakor, kavlar och proväter, de firar Lucia tillsammans, medan de väntar på julen. Väntar och längtar.

De lussar och sjunger, Nora sjunger mycket, Nisse sjunger lite.

Nu närmar sig julen och väntan blir mindre de klär granen tillsammans – beundrar Noras julängel och så tycker Nisse att julbocken är läskig. Julbocken ska bort.

Plötsligt en dag är väntan slut, längtan borta – allt grönt och rött är färdigt.

Allt är klart, paketen är under granen, för en stund är Nisse borta, Noras Nisse, men bara för en stund.

Tänk att vare dag är det samma fråga – kommer inte julen snart. Men NU är det slut!

Jag kan inte tänka mig någon bättre julbok, för de allra yngsta!

The post En optimal julbok för de allra yngsta first appeared on Opulens.

BARNBOK. ”Som alltid är Barbro Lindgren suverän i sin berättarkonst och underfundig i sina språkliga upptåg,” skriver Bo Bjelvehammar som läst ”Se fursten”.

Se fursten
av
Barbro Lindgren – text
Per Gustavsson – bild
Karneval Förlag

”Se fursten” är en bok för något äldre barn, en kapitelbok, som följer Nino från födelsen ända fram till det att han fyller nio år.

Det första kapitlet i Barbro Lindgrens text utgavs i bokform 2016 under titeln ”Den lilla fursten” med illustrationer av Eva Eriksson.

Den första tiden ligger fursten och sprattlar lite planlöst i sin säng, säger halvbegripliga ord och är allmänt till liten nytta. Men den perioden av furstens liv tar snabbt slut, snart reser han sig, springer och skuttar ut i världen. Han är en egensinnig utforskare och en härskare av rang. Just precis en härskare. Som utmanar alla, inte minst de vuxna, som är nära honom.

Nu tänker jag osökt på min lärare och professor i statsvetenskap. Han talade med energi och inlevelse om en annan furste. En furste från 1500-talet, skapad av diplomaten Niccolò Machiavelli – det var i sanning en handbok i maktutövning. Den lille furstens livsresa är emellertid inte lik någon annans, han fattar oväntade beslut, han utför handlingar, som är mer än överraskande. När han ska fylla nio år bestämmer han sig för att bli filmstjärna oh det förfaller helt sannolikt för den allsmäktige Nino.

Per Gustavssons bilder är tyvärr lite väl klena och utan auktoritet. Men som alltid är Barbro Lindgren suverän i sin berättarkonst och underfundig i sina språkliga upptåg.

The post Suveränt berättad barnbok av Barbro Lindgren first appeared on Opulens.

BILDERBOK. Bo Bjelvehammar har läst “Pojkarna på sommarön” av Lars Lerin och konstaterar att det är en bok för alla åldrar. Därtill att bilderna är exempel på förstklassig konst.

Pojkarna på sommarön av Lars Lerin
Bonnier Carlsen

Pojkarna Rafael och Gabriel följer med sina pappor Lars och Junior till den bohuslänska skärgården, där de tillbringar sitt sommarlov på en ö i havet.

En sådan resa och tillvaro kräver förberedelser – allt som ska med, ingenting viktigt ska glömmas, katterna måste lämnas till vänner och så är det en avsevärt lång resa för att komma dit.

Så efter en lång tid av ensamhet måste huset vädras ut och städas upp. Alla måste hjälpa till.

Det blir lätt tal om ordning och system, papporna vill inte resa och leva utan kompass.

Men när allt är på plats blir det en rik belöning – saft och bullar.

Mycket på ön är annorlunda jämfört med hemma i Värmland – det är annorlunda dofter, andra växter och djurlivet är inte detsamma. Här finns gråsuggor, tvestjärtar och igelkottar.

Det finns mycket nytt att utforska i omgivningarna kring Hökeberget och Väderöarna, ett otal främmande saker som en torkad sjöstjärna och ett fågelskelett med röd näbb.

En krabba som pilar iväg och en eremitkräfta som visar upp delar av sitt liv. Och så framför allt samla olika snäckor.

Överallt finns det saker att upptäcka, varje dag. Det gäller bara att se, att ständigt ha något framför ögonen. För Lars är det särskilt viktigt. Han ska bildsätta sin egen text, han gör det i ett sextiotal akvareller.

Jag har inte sett att Lars Lerin har gjort bättre bilder. Han låter sina färger och former skapa stämningar och känslor, som speglar både frihet och ständiga upplevelser på och kring sommarön. Detta är en barnbok, men den är lika lämplig för personer, som kallar sig 80+. Det är en bok för alla.

Så talar de tillsammans om fågeljakt och vettar, liksom om fiske, med nät och tinor. Det är en rikedom om god kunskap, framsagd med värme och kärlek.

Allt går inte att veta för papporna, vissa frågor hänger i luften och de är bäst obesvarade.

Kvällarna mörknar, papporna bläddrar i minnespärmarna. Alla tänker samma sak: ännu en sommar som går alltför fort.

Efter skrivandet går jag uppåt svinstallarna och i dikeskanten ser jag två ståtliga grässtrån i kors, de glimmar till, när jag går förbi. Det är som i en akvarell av Lars Lerin.

The post En bilderbok som är en konstbok first appeared on Opulens.

IDÉRIKT. “Detta är ingen renodlad barnbok, utan en bok för alla. Den är både idérik och full av humor,” skriver Bo Bjelvehammar som läst “Vid regnbågens slut finns en katt”.

Vid regnbågens slut finns en katt
Kerstin Strömstedt
med Niklas Strömstedt & Lars Lerin
Mondial

Det är inte vanligt att en katt formulerar sig i ord, inte som i ett antal korta prosastycken och i ett tjugotal kattsånger. En katt som ordsätter existensens gränser och livets möjligheter. Och som sagt i korta visor besjunger livets flöden och öden.

Nu är inte Kerstin Strömstedt en vanlig katt, utan en raskatt av märket Devon Rex. Dessutom har hon en uttolkare av tankar och funderingar i Niklas Strömstedt och en konstnär som på ett genialt sätt bildsätter, stämningar och känslor, nämligen Lars Lerin. Känslor som följer Kerstin varje dag och blir så tydliga i alla relationer. Särskilt med Kerstins bästa kompis Eva-Charlotte, som brukar kallas EC, även hon en Devon Rex.

Kattrasen kommer från England och har en lockig eller vågig päls. Det rör sig om katter som är både livliga och påhittiga.

EC och Kerstin är mycket olika, men de älskar varandra och de utbyter gärna tankar om livet, de tänker tillsammans ett varv till, allt är nämligen inte alltid som man tror vid första tankekastet, oftast är inget, som man tror. Så far detta som tänks runt i gångar och tunnlar, ibland landar det, ibland försvinner det bort. Och det går alltid att undra var kommer allt ifrån?

Kerstin är ingen samhällsfrånvänd katt, hon visar både på energi och tankeskärpa, när det gäller naturnära bekymmer, hon har däremot alltid egna ord och egna definitioner på företeelser och fenomen.

”Miljöförstöring är när man blir satt i en bur
och baxad in till stan
efter en sommar i Paradiset”

Bredvid detta små ordfyndigheter.

”Idag ska vi ha mösspåtagning
Jag ska försöka ta på arton möss.”

Tankarna kommer i ett flöde, de tar aldrig slut, i en briljant katthjärna, det finns hjälp att få med de sista formuleringarna av Niklas Strömstedt och tillsammans med Lars Lerins bilder bildar allt en oemotståndlig helhet.

Detta är ingen renodlad barnbok, utan en bok för alla. Den är både idérik och full av humor.

The post Tankeflödet i en briljant katthjärna first appeared on Opulens.

BARNBÖCKER. Bo Bjelvehammar njuter av Lars Lerins nya barnbok Kattjakten och menar att detta är en bok som även vuxna kan ha stor behållning av.

Kattjakten av Lars Lerin
Bonnier Carlsen
Det är vinter i Värmland, snön faller över Hammarön och de två bröderna Gabriel och Rafael. I det gula huset bor också två pappor, Junior och Lars. Lars målar tavlor och Junior gör allt som behöver göras i ett hem. Pojkarna har varsin katt Mimi och Silling. Mimi är ju ett vanligt kattnamn, Silling är högst ovanligt. Det är Lars som har bestämt namnet, efter en polis i Munkfors, som alltid var snäll mot honom under hans uppväxt där.

Det är nära julafton, men alla vaknar till en annorlunda morgon; det är så tyst och ingen syns till, ingen katt låter, inget tassande över golven. Men så dyker Mimi upp i köksfönstret, men Silling är borta, försvunnen.

Nu börjar ett lockande, ett ropande, ett letande på möjliga och omöjliga ställen, men det är svårt i denna snöiga tystnad, inga spår är bevarade.

Alla blir kattletare och alla deltar i ett samtal kring försvinnandet, det blir ett brett pratande om stort och smått, allt från snöflingor till vilda djur i Afrika. Men ingen katt är att finna, inte ens i den gåtfulla och mörka jordkällaren, inte heller i grantoppar.

Letandet växer, de frågar grannar både i Dalängen och på Brantfall; ingen katt har synts till.

Så bryts dödläget, ett ynkligt ljud hörs från garagetaket, där sitter Silling, utan att kunna ta sig ner! Efter att så ha samlats till en gemensam måltid, faller snön, friden och ron över det gula huset.

Det är god läsning för alla från 3 till 94 år. Den gemensamma uppgiften gör att alla kommer nära varandra i det stora samtalet. Lägg därtill den stora njutning som består i att betrakta Lars Lerins utsökta akvareller, med motiv från vinterstela björkstammar till stumma hölador i vintervila.

The post God läsning och utsökta akvareller first appeared on Opulens.

RIKEDOM. Lars Lerin skapar i sina bilder stämningar och årstidsbilder som är helt underbara i sin rikedom och sitt överflöd, anser Bo Bjelvehammar.

Kråksommar av Lars Lerin
Bonnier Carlsen

Den senaste bilderboken av Lars Lerin som jag läste handlade om Elsa på Skräddartorp och hennes 28 katter. Denna bok handlar om samma tema och gestaltar relationen mellan människa och djur. Om vad vi kan lära och om vad vi kan iaktta i beteenden och handlingar.

I bokens nav finns tre kvinnor, systrarna Ingegerd och Margareta och deras mamma Adina. Och bredvid dem en kråka som alla blir glada av att ha nära sig; först var det en övergiven och tilltufsad kråkunge funnen i ett bråte av kvistar och ris, sedan blev den en självständig och stilig vuxenkråka

En kråka har många färger, från det svarta och grådammiga till det askgråa och blåa, Ulf Lundell säger annat ”kråkans rygg vit av solen, när den flyger över åkern”.

En kråka rör sig med värdighet och auktoritet och integritet, en kråka är både vaksam och uppmärksam. Just denna kråka, som har ett namn, Lotta, deltar med nyfikenhet och entusiasm i allt arbete på de tre kvinnornas gård. Fågeln lär sig att undvika faror, liksom att njuta av godbitar. Lotta visar en stor lekfullhet och en begåvad uppfinningsrikedom.

Lars Lerin visar i sina inkännande akvareller och med sina ord hur dessa tre människor och detta fågelväsen samverkar och är beroende av varandra på ett ömsint och nära sätt. Han skapar i sina bilder stämningar och årstidsbilder som är helt underbara i sin rikedom och sitt överflöd. Med lätthet låter han ljuset arbeta i sina bilder, han gestaltar på ett övertygande sätt både värme och respekt.

Det är en vacker berättelse om tre kvinnor och en kråkunge, i en bilderbok som passar lika bra för vuxna som för barn.

The post Ömsint och nära med Lars Lerin first appeared on Opulens.

LYRIK. Den här helgen kan vi än en gång bjuda på innovativa dikter som både rör sig visuellt och låter ljudligt. Vi har nöjet att presentera animerade dikter av Henrik Nord.

Henrik Nord är utbildad konstnär vid Konsthögskolan i Malmö och har utöver sin konstnärliga verksamhet arbetat som grafisk formgivare, programmerare, spelutvecklare och producent inom digitala medier sedan senare halvan av 90-talet. I årskiftet 2020/2021 debuterade han med sin roman Utan Vingar – projekt fjärilseffekten som är en febrig resa in i människans bräckliga psyke i en absurd svängom med surrealistiska tangenter på teman som livet, döden och tiden.

När tiden vilar i skuggan av ett träd är en diktsamling som släpptes i september 2021 där Henrik fortsätter utforska dessa frågor i sina dikter – en resa i det inre krig som rasar i en värld av smuts, smärta och obönhörlig konflikt. Det är inte muntert, men varför måste det vara det? Samlingen innehåller även ett antal illustrationer gjorda av författaren själv, ett slags visuell kommentar till texterna. Det hela är ett njutningsfullt, smärtsamt och tungt fall in i svärta och kontraster öppet för tolkningar bortom orden själva. Dikterna hänger ihop och bildar tillsammans en berättelse. Samlingen fungerar bäst om man läser den från början till slut. Uppmaningen från Henrik är att man läser den. Och hans roman!

De animerade filmerna är ett audiovisuellt steg ut i nya medier för dikterna. Tanken är att ha hela diktsamlingen animerad i slutändan. Nu har vi den stora äran att publicera de tre första filmerna med ett urval av dikter från samlingen.

För att få veta mer om Henrik och hans böcker så bör du kolla in hans (och hans författarvänners) sida på ordklyveri.se

CAROLINA THELIN

Tre dikter från När tiden vilar i skuggan av ett träd 

Har du nedsatt hörsel så kan du läsa dikterna här:

Tre dikter från När tiden vilar i skuggan av ett träd 

Dikt 2 

Natt
Dag utan sol
Vinterkall sommar
Solförmörkelse

Kylan
Kommer krypande
Tar tag i allt
Håller om
Omsluter
Kramar livet
Ur det levande
När det stannar upp
När det tar slut
När tid upphör

En reflektion
En gestalt
I fönsterrutan
I mörkret utanför
Dag utan sol
Under ytan
I djupet
Av djupa
Andetag
Lungorna och vattnet
Som fyller på
Fyller i
Att leva i mörker
Förlora seende
Bli färgblind

Det finns fasta punkter
Brottstycken
Djupa sår
Djupt i tidslinjen
Ärr som aldrig läker
Suger sista kraften ur livet
Mörker
Dag utan sol
En sista utandning

Kylan
Inristat i tidens orubbliga klippa
Svärta som aldrig ljusnar
Som aldrig bleknar
Hektiska andetag av sorg
Hur lång tid måste passera
Innan slutet
Omfamnar
Den långsamma döden
Det långsamma avbrottet
Fladdrande ljus
Likt en vålnad
En vindpust
Tystnad

Dikt 4 

Att förlösas in i det nya
I en värld
Utan fast tid
Fasta ramar
Århundraden i ett ögonblick
Far förbi
Plötsligt
Som att bli skjuten
Mellan ögonen
komma tillbaka
Hundra år tidigare
I en omkastad tidslinje
En rendering som gått fel
I en värld utan tillit
Utan något
Upplagd i paranoia
Inskriven i föreställningar
Av urblekta
Utspädda och urtvättade
Tankegångar som förr eller senare
Övermannar och förför
Utan tillit
För någon
För något
Där ingen går säker
En värld
Av hastighet
En värld
Snabbare än någon
Någonsin trott
Om någon
Om något
Där tiden är
Ett virus
En värld
Virusets värld
En verklighet
Tidlös verklighet
Utan fast tid
Ett liv
En pandemi

Dikt 5:6  

Ett slut
Innan orsaken till
Början till
Slutet
Var den där – ångern
Redan innan födseln
Redan innan befruktningen
Funktionen är känd
Resultatet självklart
Kampen ojämn
Sand i håret
Sand i underkläderna
Sand i munnen
Sand överallt
Solen som bränner
Aska regnar
Vinden tilltar
Gamar lyfter
På väg
Mot en säker, våldsam
Död

The post Animerade dikter av Henrik Nord first appeared on Opulens.

ILLUSTRERAT. Jenny Wickberg fokuserar den här gången på bilderböcker och har bland annat läst en bilderbok som hon är övertygad om att hennes mamma skulle ha älskat. Här finns lästips för stora som små!

Bra bilderböcker har något som kan tala till oss, oavsett var vi är i livet. Ett språk som består av ord och bild och av allt som händer däremellan. Det är ett språk som når direkt fram till barnet men som när det är som bäst också väcker tankar och känslor hos oss vuxna.

Från vår granne i öst kommer finlandssvenska illustratören och konstnären Linda Bondestam, flerfaldigt prisbelönt. Även om bild är hennes första språk så skriver hon också en del själv, och hon har förmågan att skapa bilderböcker som har en särskild lyskraft.

För några år sedan kom hennes God natt på jorden (Förlaget), en finurligt berättad och hjärtevärmande saga som i all sin enkelhet lyckas fånga många nyanser av liv.

Förra årets Mitt bottenliv (Förlaget)  är också det en bok som lyckas omfamna så mycket. Den handlar en axolotl, en liten varelse som lever i bottenslam. Bokens axolotl är helt ensam i sitt slag. På uppslag efter uppslag med fantastiska bilder i starka färger får vi följa den lilla varelsens liv.

Här finns starka känslor och handlar om livets väsentligheter som vänskap, ensamhet och kärlek. På köpet lyckas boken, utan pekpinnar, beröra frågor som handlar om klimatförändringar, nedskräpning och minskad artikedom.

I nyutkomna Vitvivan och Gullsippan (Lilla Piratförlaget) berättar Pija Lindenbaum en komplex saga om en grupp barn som befinner sig på någon form av internat eller läger. Uppdelningen mellan vi och dem är strikt och systemet som gäller går inte att rubba på.

I klassiska sagor är budskapet att barn ska akta sig för det farliga och lyda de vuxna. I Vitvivan och Gullsippan är det precis tvärtom. Barnens uppror mot de den vuxnas rigida regler framstår som helt rätt. Här lyfts samtidigt frågor om rättvisa och orättvisor, samarbete och mod. Allt sinnrikt konstruerat med bilder som behåller barnets oskuldsfulla blick samtidigt som det ger referenser till hårda diktaturer.

En bilderbok som svingar sig mellan det stora och det lilla är Just nu av Lotta Olsson och Olof Landström. Den poetiska texten går hand i hand med lekfulla bilder, som ibland utelämnar lika mycket som de visar.

Livets alla färger (Bonnier Carlsen) av norska Lisa Aisato presenteras som en presentbok för barn 9-11 år. Boken kom i våras och har bara uppmärksammats med några få läsarutlåtanden.

Tystnaden kan bero på presentationen – för en presentbok är något som ser bra ut men kanske egentligen inte är så mycket värt? För vad gör man med en presentbok, mer än ger bort den?

Livets alla färger är stor och väger en del. Innehållet består av stort uppslagna bilder och en text som ibland bara består i ett ord på ett uppslag.

Den handlar om livet. Om olika åldrars särskilda kännetecken. Om det som är bra. Om det som gör ont. Om det som är. Och om det som kanske blir. Boken är fylld av vemod och lockar till minnen. Jag hade kunnat läsa den tillsammans med ett barn, men kan inte riktigt se en 9-åring ensam sitta och bläddra i den.

Helst hade jag läst den med min gamla mamma. Min mamma, som inte längre är i livet, hade älskat den.

The post Barn & Unga: Bilderboken min mamma hade älskat first appeared on Opulens.

BARNBOK. Lars Lerin är en mästerlig akvarellist, men även en person som kan närma sig människor i utmarken med stor värme och närhet, skriver Bo Bjelvehammar.

Elsa i Skräddartorp och hennes 28 katter
Av Lars Lerin
Bonnier Carlsen

Lars Lerin tydde sig i tonåren till äldre jordnära människor, i trakterna kring Sunnemo i Värmland. Nu ägnar han Elsa Karlsson och hennes 28 katter en hel bilderbok, en bok av ord, akvareller och ett antal fotografier. Det är en bilderbok för alla åldrar, utom de allra minsta, det vill säga barn under tre år.

Elsa bor för det mesta ensam i ett litet boställe i Skräddartorp hitom Märrsprängarbacken och strax intill Månskullen. Det är svårt att finna fram dit, att trampa över myrmark och mossar, besegra risiga hyggen och undvika bråtar och bottenlösa hål. Nu går man ensam där, förr i tiden fanns det gott om folk och kor, som strövade fritt. De som nu skapar egna gångstigar är älgarna. Djurs bestämda sätt att alltid välja vägar.

Så närmar man sig bebyggelse…

”Framför dig reser sig en väldig kulle, en jordkällare,
knappt synlig. En murken dörr ligger framstupa i mossan.
Kring dörrhandtaget har en linnea slingrat sitt liv.”

Nu bjuder Elsa in Lars i sitt kök, ingrott av matos, kaffekok, vedrök och sot. Till detta kommer katternas dofter av piss och lort, av slask, fiskrens och sur ull.

Varje kattdjur har sitt eget namn, allt från Gråmor och Gullpiga till Tuggeliten. Elsas dagar är upptagna med arbete för att förse katterna med mat, att ta sig till varubussen eller till sin bror för att prata bort en stund av dagen. Det går att känna Elsa Karlssons bestämdhet och energi i bilderna. Hon står stadigt i sin stickade mössa och sin grova kappa i alla väder. Inte ens en ämbetsman från kommunen kan rubba henne. Han hänger sina ord på egna torklinor, ord som sanitär olägenhet, sjukdomar, ohyra och inavel.

Lars Lerin har alltid egna motivval i sina bilder, allt blir vackert i hans vattenfärger, både hyreslängor i Munkfors, spretiga kalhyggen och färgflagnande brädväggar i ett spel mellan ljus och skuggor. Till detta kommer en teknisk briljans.

Det är uppenbart att Lerin besöker Elsa vid ett flertal tillfällen. Några tillfälliga nedslag är det inte fråga om. Nej, det är möten gång på gång. Han visar henne ömhet och respekt och det utvecklas en vänskap. För Lars Lerin är Elsa Karlssons liv ett liv, som alla andra. Han nämner inte ordet egen och udda om hennes liv.

Elsa har vant sig vid ett annat liv genom åren. Nu härskar tystnaden, inga kördon och slädar, inga yxslag och dragsågars filande. Inga gångstigar och körvägar. Detta kan Elsa finna sig i, det finns bara ett hot, papperet i byrålådan, ett kontrakt på en servicelägenhet i pensionärshemmet, nere vid bygden.

Det är det enda som skaver rejält, det vore nämligen något helt nytt för Elsa och katterna. Endast en katt är tillåtet. Bara den tanken är olidlig för Elsa Karlsson. Hon känner inte heller någon längtan till ett konsultskött akvarium i dagrummet eller ugnsbakad falukorv med en obestämbar sås till form, färg och innehåll. Jag hoppas att Elsa Karlsson aldrig ska behöva signera kontraktet på lägenheten.

Lars Lerin är en mästerlig akvarellist, men även en person som kan närma sig människor i utmarken med stor värme och närhet. Han skriver därtill en mättad lyrisk prosa, med dialektala stråk.

The post Barnbok för alla åldrar first appeared on Opulens.