RIKEDOM. Lars Lerin skapar i sina bilder stämningar och årstidsbilder som är helt underbara i sin rikedom och sitt överflöd, anser Bo Bjelvehammar.

Kråksommar av Lars Lerin
Bonnier Carlsen

Den senaste bilderboken av Lars Lerin som jag läste handlade om Elsa på Skräddartorp och hennes 28 katter. Denna bok handlar om samma tema och gestaltar relationen mellan människa och djur. Om vad vi kan lära och om vad vi kan iaktta i beteenden och handlingar.

I bokens nav finns tre kvinnor, systrarna Ingegerd och Margareta och deras mamma Adina. Och bredvid dem en kråka som alla blir glada av att ha nära sig; först var det en övergiven och tilltufsad kråkunge funnen i ett bråte av kvistar och ris, sedan blev den en självständig och stilig vuxenkråka

En kråka har många färger, från det svarta och grådammiga till det askgråa och blåa, Ulf Lundell säger annat ”kråkans rygg vit av solen, när den flyger över åkern”.

En kråka rör sig med värdighet och auktoritet och integritet, en kråka är både vaksam och uppmärksam. Just denna kråka, som har ett namn, Lotta, deltar med nyfikenhet och entusiasm i allt arbete på de tre kvinnornas gård. Fågeln lär sig att undvika faror, liksom att njuta av godbitar. Lotta visar en stor lekfullhet och en begåvad uppfinningsrikedom.

Lars Lerin visar i sina inkännande akvareller och med sina ord hur dessa tre människor och detta fågelväsen samverkar och är beroende av varandra på ett ömsint och nära sätt. Han skapar i sina bilder stämningar och årstidsbilder som är helt underbara i sin rikedom och sitt överflöd. Med lätthet låter han ljuset arbeta i sina bilder, han gestaltar på ett övertygande sätt både värme och respekt.

Det är en vacker berättelse om tre kvinnor och en kråkunge, i en bilderbok som passar lika bra för vuxna som för barn.

The post Ömsint och nära med Lars Lerin first appeared on Opulens.

BARNBOK. Lars Lerin är en mästerlig akvarellist, men även en person som kan närma sig människor i utmarken med stor värme och närhet, skriver Bo Bjelvehammar.

Elsa i Skräddartorp och hennes 28 katter
Av Lars Lerin
Bonnier Carlsen

Lars Lerin tydde sig i tonåren till äldre jordnära människor, i trakterna kring Sunnemo i Värmland. Nu ägnar han Elsa Karlsson och hennes 28 katter en hel bilderbok, en bok av ord, akvareller och ett antal fotografier. Det är en bilderbok för alla åldrar, utom de allra minsta, det vill säga barn under tre år.

Elsa bor för det mesta ensam i ett litet boställe i Skräddartorp hitom Märrsprängarbacken och strax intill Månskullen. Det är svårt att finna fram dit, att trampa över myrmark och mossar, besegra risiga hyggen och undvika bråtar och bottenlösa hål. Nu går man ensam där, förr i tiden fanns det gott om folk och kor, som strövade fritt. De som nu skapar egna gångstigar är älgarna. Djurs bestämda sätt att alltid välja vägar.

Så närmar man sig bebyggelse…

”Framför dig reser sig en väldig kulle, en jordkällare,
knappt synlig. En murken dörr ligger framstupa i mossan.
Kring dörrhandtaget har en linnea slingrat sitt liv.”

Nu bjuder Elsa in Lars i sitt kök, ingrott av matos, kaffekok, vedrök och sot. Till detta kommer katternas dofter av piss och lort, av slask, fiskrens och sur ull.

Varje kattdjur har sitt eget namn, allt från Gråmor och Gullpiga till Tuggeliten. Elsas dagar är upptagna med arbete för att förse katterna med mat, att ta sig till varubussen eller till sin bror för att prata bort en stund av dagen. Det går att känna Elsa Karlssons bestämdhet och energi i bilderna. Hon står stadigt i sin stickade mössa och sin grova kappa i alla väder. Inte ens en ämbetsman från kommunen kan rubba henne. Han hänger sina ord på egna torklinor, ord som sanitär olägenhet, sjukdomar, ohyra och inavel.

Lars Lerin har alltid egna motivval i sina bilder, allt blir vackert i hans vattenfärger, både hyreslängor i Munkfors, spretiga kalhyggen och färgflagnande brädväggar i ett spel mellan ljus och skuggor. Till detta kommer en teknisk briljans.

Det är uppenbart att Lerin besöker Elsa vid ett flertal tillfällen. Några tillfälliga nedslag är det inte fråga om. Nej, det är möten gång på gång. Han visar henne ömhet och respekt och det utvecklas en vänskap. För Lars Lerin är Elsa Karlssons liv ett liv, som alla andra. Han nämner inte ordet egen och udda om hennes liv.

Elsa har vant sig vid ett annat liv genom åren. Nu härskar tystnaden, inga kördon och slädar, inga yxslag och dragsågars filande. Inga gångstigar och körvägar. Detta kan Elsa finna sig i, det finns bara ett hot, papperet i byrålådan, ett kontrakt på en servicelägenhet i pensionärshemmet, nere vid bygden.

Det är det enda som skaver rejält, det vore nämligen något helt nytt för Elsa och katterna. Endast en katt är tillåtet. Bara den tanken är olidlig för Elsa Karlsson. Hon känner inte heller någon längtan till ett konsultskött akvarium i dagrummet eller ugnsbakad falukorv med en obestämbar sås till form, färg och innehåll. Jag hoppas att Elsa Karlsson aldrig ska behöva signera kontraktet på lägenheten.

Lars Lerin är en mästerlig akvarellist, men även en person som kan närma sig människor i utmarken med stor värme och närhet. Han skriver därtill en mättad lyrisk prosa, med dialektala stråk.

The post Barnbok för alla åldrar first appeared on Opulens.

TECKNING. På lördag öppnar en utställning i Laholm om tidningstecknaren och illustratören Georg Lagerstedt. Ivo Holmqvist berättar om bakgrunden till utställningen och denne skicklige tecknares liv och verk. 

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Georg Lagerstedt – Rörelsefröjden och rytmen i blodet
Teckningsmuseet i Laholm
2 februari–19 maj 2019

Många vet att den sista bokstaven i Ikea står för Agunnaryd, den småländska ort där Ingvar Kamprad växte upp. Få känner till att också en av våra flitigaste och skickligaste tidningstecknare och illustratörer kom därifrån, Georg Lagerstedt. Han var född 1892 och blev nittio år gammal, verksam långt upp i åren, avliden på Lidingö. Han gick i gymnasiet i Växjö där han tog studenten i samma klass som Pär Lagerkvist. För tolv år sedan donerades 3 234 av hans alster till Teckningsmuseet vid Hästtorget i Laholm. Bilderna är nu sorterade och arkiverade. Ett brett urval visas under senvintern och våren på en utställning som har vernissage nu på lördag (även om fernissan är torr sedan länge).

1952 beskrev Gustaf Näsström honom som ”en raffinerad artist med ganska enastående förmåga att karakterisera figurer i rörelse”. Det var träffande (förutom oskicket att gradera det unika), det ser man i hans många bilder på rävar, hästar och dansanta par. Så har man också passande nog valt koreografen Efva Lilja att hålla inledningsanförandet när utställningen öppnar. Bakom den står också Andreas Berg, professor i illustration på Kunsthøjskolen i Oslo. Teckningarna som visas sträcker sig över drygt sjuttiofem år, med de första av en åttaåring med skarp blick och förvånande säker hand.

Lagerstedt studerade först på Valand i Göteborg och senare i Köpenhamn. Enligt svärsonen Jan-Erik Lundberg, vars innehållsrika text om honom finns på nätet, var han en språkbegåvad kosmopolit. Liksom den ett år yngre och lika produktive kollegan Adolf Hallman reste Georg Lagerstedt ut i världen, för hans del Spanien och Marocko på tjugotalet, senare Paris där han en tid var elev till Andre Lhote, och efter andra världskriget England och kontinenten. Dock var hans uppehåll utomlands inte lika långa som Hallmans som tidigt lämnade hemstaden Göteborg för många år i Oslo, Köpenhamn, Paris, New York och Rom, och deras stilar skiljer sig åt.

Däremot finns många uppenbara likheter mellan Lagerstedt och Birger Lundquist som hann med ännu fler tidningsteckningar och bilder i böcker fast han gick bort alldeles för ung. Under många år tecknade Georg Lagerstedt i Stockholms Dagblad, också sedan den övergått i Stockholms Tidningen. Gunnar Brusewitz som efterträdde honom där skrev vid hans bortgång en uppskattande runa i Svenska Dagbladet 1982 och kom bland annat in på tekniken:

”Lagerstedt tecknade direkt med reservoarpenna och svart bläck och till det krävdes stor säkerhet och snabbhet — och föralldel också vidsynthet hos redaktionen. Läsarna var ovana vid hastigt nedkastade skisser och det hände att folk hörde av sig som tyckte att teckningarna var ‘slarviga’. Jag vet inte varifrån han fick idén med reservoarpenna, kanske från Danmark där de berömda Köpenhamnstecknarna tidigt börjat arbeta med den metoden? Mycket tyder i alla fall på att Georg Lagerstedt var först i svensk dagspress med denna reportageteckningsteknik som snart övertogs och utvecklades till suveränt mästerskap av den legendariske Birger Lundquist på Dagens Nyheter. Bigge var noga med att poängtera Lagerstedts roll som inspiratör i detta sammanhang.”

Georg Lagerstedt formgav frimärkena som gavs ut till Lingiaden 1949 och tecknade i tidningen Vi och i de sedan länge avsomnade Röster i Radio och All världens berättare. Han gjorde också mängder av bokomslag, bland annat till Frank Heller. Hans bilder i Conan Doyles berättelser om Sherlock Holmes, när de kom i Nils Holmbergs försvenskning i Bonniers serie odödliga ungdomsböcker, de med de röda ryggarna, har jag välbevarade i mitt bildminne sedan jag såg dem första gången i tidiga tonår.

På nätet finns flera av hans teckningar och en hel rad av hans oljemålningar, bland annat ett skickligt porträtt av litteraturhistorikern Henrik Schück och en tågkupé i roligt förvridet perspektiv.  Likaså finns det bra sammanfattande texter om Georg Lagerstedt och hans eleganta konst.

The post En av våra skickligaste tidningstecknare first appeared on Opulens.