PRESTIGE. “Den första sanning som förloras är inte sanningen – den fanns där hela tiden. Det första vi måste förlora är vår prestige om att ha rätt”, skriver Lis Lovén om krigets logik.

När det gäller krig tror jag inte bara det gäller en statsvetenskaplig fråga. Och när det gäller klimat och miljö är det just galna frågor vi måste ställa oss. För att börja med vårt ursprung i Afrika. Allt tyder på att vi kommer från hominiderna och då är tidsspannet så oerhört stort att vi sällan förmår greppa dessa dimensioner. Men låt oss försöka! Om vi som hominider utvecklades ur djuren är det inte helt otroligt att vi ännu bär på djuriska instinkter. Och när vi är stressade, rädda, upprymda, euforiska, nerdrogade, rent av paranoida då faller medvetandet ner på en nivå där vi inte kan se klart. Jag tänker mig då att psykisk ohälsa hade kunnat studerats utifrån vidare större antropologiska och kulturella principer. Medan tid var hade vi kunnat undersöka medvetandet som sådant och ställa oss djupare, mer ingående frågor. För är det så att djur och hominider bär med sig ett revir-tänk, en känsla att vi försvarar den egna gruppen? Då finns det en inneboende logik att vi skärmar oss från andra nationers rättigheter och försöker hitta vår egen suveränitet.

Men som ett bakgrunds-sus försökte skilda religionerna söka ett större fält, ett annat universellt medvetande och från och med 1800-talet misstrodde vi andligheten om att ge oss svar. Men frågan är ifall naturvetenskap med sin teknik och pragmatism har hittat en bättre realism för oss. Jag menar realism i fråga om verklighetsbeskrivning. Och från och med upplysningen tycks humaniora och naturvetenskap gå skilda vägar. Och så finns det dessa experter som i hominid anda skyddar sitt kunskapsområde som ett eget fält, sitt kunskapsrevir, när vi istället hade behövt låta skilda kunskapsområden samarbeta för att skaffa en större bild, ett större sammanhang.

Jag tror inte det är läge att slåss om rätt politisk ordning just nu. Det handlar inte om ett enda enskilt land. Det handlar om ifall skilda kunskapsfält ska kunna bredda vår vision och vår syn att gälla hela planeten, och jag säger det inte utifrån statsvetenskapliga principer. Det finns en ansats till ett slags holism inom New Age, men jag tror att mycket av deras längtan är en flykt bort från jorden som naturgiven. De har missat att samla upp skilda filosofier och kunskapsfält för att skapa det de tror sig skapa, ett större sammanhang.

Jag tror inte andlighet är bara andlighet. Kunskap är inte bara kunskap. Text är inte bara text. Om språkvetarna just nu hade tagit dadaism och surrealism på allvar, då i början av första världskriget, så hade man kunnat se att dada i sig sökte språkets ursprung utifrån hominidernas ursprungliga principer. All kunskap behövs just nu för att sätta terrängen på plats och låta kartan vara en miljöbeskrivning som började, faktiskt, med europeiska maktanspråk utifrån imperialism och hegemoni. Jag säger inte att Ryssland gör rätt som krigar. Men de är i sin fulla rättighet att känna in den västerländska imperialismen som faktiskt skapade två hominida världskrig. Och ändå är det de västerländska demokratierna som samlat gigantisk kunskap under demokratins mantel. Till vilken nytta? För att bygga revir runt varje expertområde?

Med så mycket kunskap inom filosofi, språkvetenskap, litterära teorier, konst, teater, antropologi, geologi, darwinism, biologi, fysik, kemi, krig, statsvetenskap, realia, geografi, medicin, psykologi, psykiatri, historia, kulturvetenskap, folklore, musik, länder-kunskap,medievetenskap, astronomi osv osv, ja då tycker man att Väst hade kunnat skapa en fredens syntes under den pluralism som tillåtits florera. Eller var vi bara västerländska hominider som levde i en förmodad frihet där vi i kunskapens överflöd hade rätt i att ha rätt? Och vi misstrodde den intellektuella bärbarhet som hade kunnat bredda våra insikter… Det handlar om att vi måste leta inom oss efter den naturgivna roll vi bär med oss som hominider. Den första sanning som förloras är inte sanningen – den fanns där hela tiden. Det första vi måste förlora är vår prestige om att ha rätt.

The post Kunskapsluckor är krigets jordmån first appeared on Opulens.

NÄTVERKSNATUREN. “Kanske förstår vi endast organismer genom våra metaforer. Ska vi tänka bortom det analoga och in i det digitala? I ett holistiskt svampnät sprids utvecklingen både snabbt och överallt.” Lis Lovén har läst Merlin Sheldrakes Ett sammanvävt liv och sveps med av författarens inspirerande tankegångar.

Ett sammanvävt liv av Merlin Sheldrake
Översättning: Jim Jacobsson
Volante förlag

Merlin Sheldrake har åstadkommit en mäktig debut om svampar i sin bok ”Ett sammanvävt liv.” (Volante förlag i översättning av Jim Jacobsson). Man behöver inte ens vara New Age-biten för att utifrån denna bok se en väv på jorden så inspirerande att man borde bli sökande nörd för resten av livet.

Svamparnas biologi är ett slags organismer, varken växter eller djur, som förmedlar sin struktur utan hjärnkapacitet, men ändå med en förmåga att påverka allt liv. Ett vanligt bröd jäser på grund av svampstruktur. Svampar kan påverka alla ämnen och är viktig i den process som bryter ner höstens löv till jord. Höstens härliga doft kittlar våra sinnen och väcker åtminstone min egen poetiska nerv.

Ändå är svamparnas mekanism till stora delar okända för oss. Forskningen har nyss börjat. Livets uppkomst genom vetskap om svamparnas symbios (dvs samverkan) borde nu kunna öka mänsklighetens förståelse för ekologin. Biologin står inför nya resultat som kan kullkasta våra ingrodda, förutfattade meningar om hur vi tänker begreppet ´liv.` Och finns det liv finns det hopp. Merlin säger det själv: ”När vi luras ut ur våra förväntningar faller vi tillbaka på våra sinnen.” Se där, ekologi, svampar och struktur bortom hjärnans kapacitet! Hur fungerar det?Jag får hur många uppslag som helst i denna underbara bok…

Sheldrake genomgick till och med en LSD-session under ledning av vetenskapsmän. Det är inte långt till att tänka att vin och öl är bryggt på ett slags svampjäsning, så inspirationen kan härmed flöda åt pluralistiska håll. Luras ut ur sin egen förväntning var det, ja! Och visst längtar många dit!

Svampars sexuella nätverk är pluralistiskt, och utan vare sig hjärna eller hjärta saknar de en central kontrollmekanism. De äter inte sin mat likt annat liv, utan de måste uppgå i sitt näringsintag, bli del av det för att kunna få ämnesomsättningen att fungera. Deras strukturer är mer nätverk än det är individ-centrerat, och att förstå ordet “kropp” blir problematiskt. Holismen flödar. Till och med svamparnas sporer påverkar luftrum och atmosfär, kanske i förlängningen väder och vind. Svampar kan minsann överleva även radioaktiv strålning. Liv betraktat som liv måste i denna bok kullkasta allt vi någonsin tänkt! Jag tänker mig förstås att klimatoroliga ungdomar kan behöva denna bok. Ja, resten med!

Min egen tanke är då: Livets helhet som struktur är större än de separata delarna. Och svampar och lavars förmåga att kommunicera via sin struktur kastar nytt sken över biologernas forskningar. Till och med Darwins evolutionsprocess måste omförhandlas och tänkas om.

Om det första livet på jorden uppkom ur svamparnas organismer kan de kanske lära oss mer än våra studier om apor och hominider. Att känna till sin språkvetenskap när det handlar om strukturer kan kanske i framtiden förena banden mellan humaniora och naturvetenskapen. För kanske förstår vi endast organismer genom våra metaforer. Ska vi tänka bortom det analoga och in i det digitala? I ett holistiskt svampnät sprids utvecklingen både snabbt och överallt…

Svampar kan smälta sten, överleva i radioaktiv miljö, fungera som kommunikationsnät liv och liv emellan. Se där! Vetenskapen kan förstås på nytt! Den mänskliga härvan av missförstånd i det moderna samhället behöver få sig en skjuts framåt. Att tänka i termer av nätverk syns mig viktigare än någonsin. Och det nya intresset för österns läror kan förstås på nytt. Tänk bara på kvantmekanik och buddhismen! Buddha menade att själva jaget är en illusion. Ja, illusion som separat del, som ego, men kanske giltigt att förstås som tankarnas nätverk. Att röra sig i alla riktningar, men lära sig att fokusera sitt mål, det är struktur i sig som jag ser det. Än en gång är denna bok del av ungdomarnas hopp om en framtid.

Och kan vi verkligen bota depressioner med psykedeliska medel? Jag låter frågan hänga löst… den är nog problematisk för somliga.

The post Mäktig debut om svampar first appeared on Opulens.

UPPGÖRELSE. Sätt ihop mig, please! utbrister Ladislaus Horatius i sin krönika. Det rör sig om en uppgörelse med den västerländska vetenskapen. Horatius ser ljuset i öst.

 [DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]                

Teknikfientlig. Vetenskapskritisk. De orden låter inte bra. Varför inte? Som svar på detta brukar man rada upp en massa synonymer: Bakåtsträvare, mörkerman, perukstock, ärkekonservativ. Men detta är inga argument, bara olika namn på kritikern.

Låt mig presentera mina farhågor mot det som ersatt Kyrkan och på sätt och vis blivit en egen kyrka. De tre viktigaste är specialisering, generalisering och plockepinn.

Det är bekant att man specialiserar sig inom vetenskap. Polyhistor, någon som kan (nästan) allt, det kan vi knappt stava till. I en text av René Daumal hittar jag följande mening. Den slår huvudet på spiken: “Western man´s greatest weakness is his belief that to understand an object is to isolate it.“ Just där ligger ett stort grundfel som vi kommit att acceptera som normalitet och norm.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Isolering, att sönderdela saker står mot syntes, förening, att röra sig mot helhet. Det är ingen slump att “hel” och “hälsa” är besläktade ord i många språk.

Om man ska ta ut svängen kan man säga att så kallad vidskepelse står för holistisk syntes. Säg att det kliar i mina näsa. Aha, någon tänker på mig! Här sätter jag ihop och förenar två olika saker till ett helt. Syntes. Och vem kan bevisa att detta inte stämmer? Vilken apparat det skulle behövas för det! Alla mina vänner skulle behöva intervjuas och undersökas, i realtid…!

Generaliseringen innebär opersonlighet. Man talar aldrig riktigt om mig. Statistiken visar det och det… men vem talar den om? En Medelsvensson som möjligen inte alls existerar men som ges form (fantomform) genom siffror och tabeller.

Statistiken bygger också på mer eller mindre små grupper av försökspersoner. Aldrig på alla. Men även om det hade handlat om alla hade jag kunnat vara ett undantag! Så jag finns inte riktigt med i bilden. I fallet medicin säger man i själv verket ”Det här brukar hjälpa, i 9 fall av 10”. Tänk om jag är nummer 10?

Kontrastera med österländskt tänkande och läkande där diagnosen är mycket grundligare (till exempel i kinesisk medicin och ayurveda) och inte bygger på någon vetenskaplig artikel i en facktidning med rön som ändras och uppdateras om ett halvår.

Dessa österländska läror förenar dessutom ämnet medicin med överbyggande filosofi om olika kosmiska element. Inte siffror och tabeller. Men nu lever vi i Väst och här är det siffror och kvantiteter som gäller.

Och plockepinn? Titta på en människa. Hon har armar, ben, inre organ, sinnesorgan. Titta på en vetenskapsman. Han eller hon sysslar med bara en aspekt av mig. Jag är en biologisk varelse, eller kemisk, eller fysisk, eller… Men jag är naturligtvis inte enbart biologisk ena stunden, enbart kemisk eller enbart fysisk nästa. Jag är jag, men vetenskapen plockar isär mig i småkategorier.

Sätt ihop mig, please! Den tendensen ser jag i Österlandet. Inga ständiga uppdateringar i stil med databranschens tendens att göra program och operativsystem inaktuella. Glöm att kunna använda en tio år gammal dator eller lika gamla datorprogram utan problem! Österländska system är ”bakåtkompatibla” några tusen år. Det är något annat än tio år.

Detta är bara en ytlig skiss, men den visar på väsentliga brister i västerländskt tänkande. Väst anser kaxigt och övermodigt att den ska lära och läxa upp Öst. Jag skriver inte under på den populära frasen “I fucking love science” utan skjuter in ett “don´t” i meningen. Vetenskapen har, trots uppenbara vinster, inte gjort sig förtjänt av så mycket kärlek. Man hittar i och för sig fina visionära undantag som Nikola Tesla, John Lilly och några till. I Ryssland vågar forskare till och med titta på parapsykologi och likaså börjar akupunktur betraktas som rumsrent.

Men ljuset kommer från Öst, så ser jag det. Må ljuspunkterna bli flera och den västerländska absoluta tilltron till isolerade siffror minska.

Alla artiklar av Ladislaus Horatius

The post Låt oss blicka mot öst first appeared on Opulens.