RADIKALHÖGER. ”Mike Enockssons framställning är kontroversiell och kan kritiseras men analysen är onekligen ambitiös och väldokumenterad.” Det skriver Bert Mårald som läst Enockssons nya bok om svensk radikalhöger.

Den svenska radikalhögern – Från borggårdskris till Tidöavtalet
Av Mike Enocksson
Ordfront förlag

Vår tid präglas av politisk högervind. Efter 60- och 70-talens vänstervåg, följd av en nyliberal era präglad av internationalism och globalisering, har nationalismen fått en renässans. Den har få likheter med den konservatism som sammanfattats i begreppen tron, svärdet och altaret.

Det är en annan variant av konservatism, som är svårare att etikettera, som nu har stigit fram. Statsvetaren Mike Enocksson, som efter en period som sverigedemokrat blivit aktiv socialdemokrat, därtill väl hemmastadd i det ideologiska landskapet, har fastnat för begreppet radikalhöger. Efter att ha publicerat böcker med titlar som Kampen om Sverige – Från socialism till nyliberalism och Radikalkonservatism – En ideologisk pånyttfödelse har han nyligen utkommit med Den svenska radikalhögern – Från borggårdskris till Tidöavtalet (Ordfront 2025)

Rudolf Kjellén och hans krets

Efter en del begreppsexercis kring olika varianter av högerideologi och konservatism, kopplar Enocksson ett längre historiskt grepp. Utan att förbigås tonas italiensk fascism och tysk nazism ner. I stället förs vi till första världskrigets upptakt med bondetåg och borggårdstal hemmavid. Där återfinns Rudolf Kjellén, statsvetenskapsprofessor i Göteborg före överflyttningen till Uppsala. Han lanserade geopolitiken och 1914 års idéer, i kontrast till upplysningen och 1789 års paroller om frihet och jämlikhet.

I kretsen figurerar hans svärson Manfred Björkquist, lierad med ungkyrkorörelse och försvarspatriotism. Där finns även filosofiprofessorn i Göteborg Vitalis Norström, folkhögskolerektorn Teodor Holmberg och Adrian Molin, som disputerat på studier kring Geijer vid Göteborgs högskola, blivit redaktör för unghögerorganet Det nya Sverige och var en av medförfattarna till aktivistboken Sveriges utrikespolitik i världskrigets belysning, vilken förordade modig uppslutning på tysk sida under första världskriget.

Till dessa namn kunde ha fogats Vilhelm Lundström, Göteborgs högskolas förste latinprofessor och grundare av Föreningen för svenskhetens bevarande i utlandet. Som synes fanns det fog för begreppet göteborgshöger, med klar anknytning till den unga Högskolan.

Mellankrigstidens radikalhöger

Under mellankrigstiden lyfter Enocksson fram Lundakonservatismen med latinlektorn Elmo Lindholm som ledande företrädare samt ordförande i nazivänliga Sveriges nationella ungdomsförbund. Efter namnbyte till Sveriges nationella förbund efterträddes Lindholm av Per Engdahl, livslång ledare för Nysvenska rörelsen. I riksdagen får den under en kortare tid en företrädare i översten Alf Meyerhöffer, som i ett tidigare skede ställt sig i spetsen för en brunmelerad kampgrupp.

Det är arvet från dessa perioder som förmedlats till vår tid. Det har kombinerats med nostalgi för folkhemmet som Rudolf Kjellén och Teodor Holmberg lanserat innan det med större framgång anammades av Per Albin Hansson.

Radikalhöger i vår tid

I våra dagar har Jimmie Åkesson velat hävda att det moderna folkhemmet företräds av Sverigedemokraterna. Han har till och med I sin bok “Satis polito” låtit Per Albin Hansson skriva ett fiktivt förord, där han säger sig i dag sympatisera med Sverigedemokraterna. I denna tolkning ställs folkhemmet i motsats till en samhällupplösande destruktiv mångkulturalism. Här framstår Johann Gottfried Herder med sin betoning av folksjäl och nationell särart som viktigare än konservatismens lärofader Edmund Burke, irländaren som ironiskt nog satt i brittiska parlamentet som whigliberal.

Kristen radikalhöger

I förbigående berörs även kristen högerideologi. Enocksson nämner hur Sverigedemokraterna gick till kyrkovalet 2001 under mottot Fädernas kyrka, taget från ungkyrkoföreträdaren och Karlstads-biskopen Johan Alfred Eklunds populära men omstridda psalm.

Eklund var även upphovsman till den nationalromantiska marschsång som beledsagade bondetåget februarisöndagen 1914. Eklund stod främmande för liberal demokrati och parlamentariskt styre. Därtill menade han att vår historiesyn olyckligt skymts av en filosofisk konstruktion uppgjord av den “tyske juden” Karl Marx. Det är tankespår som leder över till den utrerade form av schartauanism, som företräddes av kyrkoherden Ivar Rhedin, redaktör för den pro-nazistiska Göteborgs Stifts-Tidning och en av initiativtagarna till det likasinnade Kristna Folkpartiet. Ur den myllan hade också pedagogiklektorn Georg Brandell utgått, vilket 1947 resulterade i boken “Hitler och hans värld”, Där framställs Hitler – vid sidan om Luther i äldre tid – som Tysklands ledande nydanare, utmanande marxism, socialism och bolsjevikvälde.

Läroverksläraren Erik Walles har fått komma med i rollen som vice ordförande och ställföreträdare för Sven Olof Lindholm i Nationalsocialistiska Arbetarepartiet. Däremot har hans aversion mot jazzen med den uppmärksammade boken “Jazzen anfaller” förbigåtts liksom hans ärkereaktionära kvinnosyn.

För övrigt är det få kvinnor som figurerar i Enockssons framställning, egentligen bara Annie Åkerhielm och Vera Oredsson, gift först med Sven Olof Lindholm, senare Göran Oredsson. Vera Oredsson har för övrigt nyligen porträtterats i en bok av sin ideologiskt helt avvikande bror Folke Schimanski. För att få en fylligare bild av nazisympatiserande kvinnor får man gå till Heléne Lööws artikel om Tant Brun i Historisk tidskrift.

Radikalhögerns historiesyn

Den historiesyn, som ryms inom radikalhögern, har också berörts. Här finns en vurm för krigshjälten Karl XII och Engelbrekt som nationell befriare. 1 maj-firandet föreslås bli ersatt av en Engelbrektsmarsch. I synen på det förflutna är inspirationskällorna långt mer Arthur Stille och Gottfrid Carlsson än Fredrik Lagerroth och Erik Lönnroth.

Etnonationalismen och globaliseringen

På bokens sista sida anknyter Enocksson till Nils Elvanders avhandling om Harald Hjärne och konservatismen. Hjärne ses där som företrädare för en på sikt segrande moderat och demokratiskt sinnad konservatism. Nu verkar det dock som om Rudolf Kjellén, som också bereddes stor plats av Elvander, återtagit mycket av sin position som ledande ideologisk banerförare.

Till synes har den långtgående globaliseringen skapat grogrund för en etnonationalism, där multikulturalism och mångfald uppfattas som de stora hoten.

Risken finns att denna attityd övergår i enfald. Mike Enockssons framställning är kontroversiell och kan kritiseras men analysen är onekligen ambitiös och väldokumenterad.

Ryms allt i boken under beteckningen radikalhöger?

Frågan är förstås om allt i framställningen ryms under beteckningen radikalhöger. Denna utmärks av en kulturkonfrontation gentemot vänsterliberaler och kulturmarxister, frekventa nidingsord bland högerpopulister. Därför är det värdefullt att begrepp som paradigm och hegemoni, som de företrätts av Thomas Kuhn och Antonio Gramsci, lyfts fram.

The post Den svenska radikalhögerns djupare rötter first appeared on Opulens.

MINNESORD. Sociologen och skribenten Göran Dahl, som medverkat i såväl Opulens som Konkret, avled natten till påskaftonen i sitt hem i Lund. Han blev 71 år. Carl-Göran Heidegren minns sin vän och kollega som en mycket engagerad forskare med mänsklig värme.

Göran Dahl växte upp i nordöstra Skåne, i Göingebygden. Han berättade gärna historier från sin uppväxt där, om märkliga saker som hade tilldragit sig och om vid första (och kanske även andra) ögonkastet ganska besynnerliga människor. Göran hade över huvud taget en viss förkärlek för människor som inte passade in i någon mall. Förmodligen därför att han själv var en människa som inte var formad efter en mall.

Göran och jag lärde känna varandra närmare hösten 1977 när vi båda påbörjade en forskarutbildning i sociologi vid Lunds universitet. Vi var båda unga och förväntansfulla. I likhet med många vid den tiden, hade Göran ett starkt intresse för marxistisk teoribildning, men även för Freud och den psykoanalytiska idétraditionen.

Om detta intresse vittnar två böcker: hans doktorsavhandling Begär och kritik (1986) och essäsamlingen Psykoanalys och kulturkritik (1992). Göran tillhörde under åren runt 1980 kretsen kring tidskriften Tekla (som stod för Teori och klasskamp). Senare var Göran under många år medlem i redaktionen för Res Publica, en tidskrift som var en fristående arvtagare till Tekla och under lång tid en viktig intellektuell knutpunkt i södra Sverige.

Från 1990-talet och framåt gällde Görans huvudsakliga forskningsintresse olika teoritraditioner och strömningar på den radikala högerkanten. En bakgrund till det intresset var att tänkare och idéer från mellankrigstiden tycktes vakna till nytt liv mot slutet av millenniet.

Ett första uttryck för detta intresse var ett nummer av Res Publica (1993) som Göran och jag redigerade kring temat ”Konservativ revolution”. Det fanns då en del som tyckte att detta var en gryta som man inte borde röra om i, medan andra tyckte att det handlade om ett stycke europeisk historia som det fanns skäl att veta lite mer om.

En viktig artikel som Göran Dahl skrev var ”Will ’The Other God’ Fail Again? On the Possible Return of the Conservative Revolution”, och som publicerades i tidskriften Theory, Culture & Society (1996).

Under de sista åren innan millennieskiftet genomförde Göran och jag, tillsammans med två kollegor från Göteborgs universitet, ett forskningsprojekt kring temat ”Radikalkonservatismen i Sverige och Europa under 1900-talet”.

För Göran Dahls del resulterade detta i ett flertal artiklar och två böcker: Radical Conservatism and the Future of Politics (1999) och Radikalare än Hitler? (2006). Den senare boken bär undertiteln De esoteriska och gröna nazisterna. Inspirationskällor. Pionjärer. Förvaltare. Ättlingar. Mitt intryck är att den funnit många läsare. Den utkom också i en något bearbetad och rikt illustrerad nyutgåva 2024.

En fortsättning på denna intresseinriktning utgjorde för Görans del boken Folk och identitet. Identitarismen och dess källor (2018). Denna vände sig mer åt samtiden och byggde bland annat på intervjuer som genomförts med tongivande personer i det högerradikala spektrumet. En delvis omarbetad och utvidgad version av nämnda bok utkom senare på engelska: The Nature of Identitarianism (2023).

Under sin akademiska bana var Göran verksam vid universiteten i Umeå och Lund, den längsta tiden vid det senare lärosätet. Han var handledare för ett stort antal doktorander med skiftande forskningsintressen.

Göran genomförde själv flera forskningsvistelser i Nordamerika, där han hade ett brett kontaktnät. En minnesvärd sådan gick till Lawrence, Kansas, då hela familjen – Pia, Hanna och Joel – var med.

I Lawrence lärde Göran bland annat känna den legendariske beatförfattaren William S Burroughs, en person som han gärna berättade om. Och vid ett besök i New York tog han kontakt med och träffade en annan legendar: Tuli Kupferberg, författare och medlem i gruppen The Fugs. Över huvud taget var Göran mycket intresserad av och kunnig om amerikansk litteratur och musik från 1950- och 60-talen. Till favoriterna hörde The Byrds, Grateful Dead och Allman Brothers Band.

Hans livsväg var inte spikrak. Det fanns goda tider och sämre tider. Så är det säkert för nästan alla, men i Görans fall var kanske svängningarna lite större än hos många andra. När pilarna pekade uppåt var han alltid fylld av uppslag, idéer och planer, saker som han ville göra, titta närmare på, läsa och skriva om. Under senare år besvärades han av en del hälsoproblem, som stundtals satte ner humör och skaparkraft.

Göran hade oerhört mycket humor inom sig och ett lekfullt sinne, något som tog sig uttryck i att han tyckte om att ”busa” med sina vänner. Han var samtidigt en mycket engagerad forskare med mänsklig värme. Det är så jag vill minnas honom och det är så jag kommer att minnas honom.

The post Minnesord över Göran Dahl first appeared on Opulens.

PROPAGANDA. “Varken boken eller vården vi talar om har några likheter alls. Inte heller vittnar de städade, lugna och punktliga bussarna om en skenande samhällskollaps. Ännu mindre de glada förskolebarnen, de nöjda hundrastande seniorerna, det fridfullt fikande caféfolket och de flerspråkande bussresenärerna.” Erik Cardelús har läst ett nummer av högerextrema tidningen Nya Tider.

Det är en tidig morgon i mitten av februari. Luften är krispig och morgonrodnaden makalöst vacker när jag följer en närstående till vårdcentralen i kvarteret. Min närstående är invandrad och har träget och troget jobbat och betalat skatt under hela sitt liv vuxna liv i det här landet.

The post Skilda världar first appeared on Opulens.