ESSÄSERIE. ”Om liv och litteratur” är en essäistisk svit i tio delar där Gunnar Lundin med aforistisk spänst reflekterar över litteraturen och dess relation till verkligheten.

Det räcker med att läsa en dagstidning för att tro Olof Lagercrantz: ”Vi befinner oss i en period av andlig förråelse och barbari och det förfärliga är att vi inte märker det, därför att vi är bedövade av de tekniska och materiella framsteg som skänker spänning och njutning.”

Det primära i Lagercrantz’ biografier är den enskilde. Samtiden är bakgrund. Den enskilde har en egen vilja och ett eget val. Massans foglighet under totalitära regimer har fött en misstro mot den enskilde och urblekt individen till ett färglöst substrat.

Ändå är det på den enskilde det kommer an. De som vid massmötet i Berlin inte gjorde hitlerhälsningen!

Att det finns ett personligt imorgon, ett sant med och mot de sanningar vi får höra. Om samtiden strider mot den mänskliga naturen – och våra möjligheter till lycka – må vi ta hjälp av konsten och vetenskapen

De ideologiskt styrda intellektuella har ett budskap, de vrider och vänder det, ibland syns näsan, ibland nacken.

Idéerna har fått ny ström av ett behov i tiden.

Vilka spår betyder mening? Vilka spår får oss att vända uppmärksamheten mot nytt håll, mot något som står i vår makt?

Det finns en förnöjsamhet, Voltaires och J C Powys’: förnöjd med vardagen – men inte med vad man åstadkommit. Förnöjsamhet som gör en glad, arbetsför, energisk.

Göra sig tillgänglig en anspråkslös energi är att få ork.

Lyckans väsen lär till 50 % bero på gener, till 40 % på livs­åskådning. Endast till 10 % beror stämningen i vårt liv på yttre omständigheter, samhällssystem osv.

Att som kikuyun (Karen Blixens Den afrikanska farmen) – och som den visvordne Job – kunna följa slumpens kast!

Även i ghettot finns den personliga hållningens spelrum.

Man kan lära av all erfarenhet. Av allt man läser. Konsten, kanske kunde jag en gång lära den, är att ta the jump – ett förtröstansfullt steg – tillbaka till sitt eget spår.

Det går att ändra sitt förhållande till världen.

En kvinnlig vetenskapsman drabbades av stroke. Blödningen fick hennes analytiska verksamhet att försvinna och hon fick uppleva vad hon saknat:  närvaro, ”vilande dag” (Gunnar Björling). En aktiv förnöjsamhet. Planerna, målen – satta ur spel. Den analytiska förmågan återkom, men “vilande dag” var vad hon i fortsättning utgick från och vände åter till.

Hon hade återfått en ”naivitet”.

Det finns goda tradi­tioner och seder som efter människans mått under årtusenden slipats ut, som stenar vid en havsstrand. Gentlemannen.

Mognad är allt? Vägen till mognad: ”uppväxandets vaccina­tioner”. Men det finns människor som vaccinerats till skuggor av den unika personlighet de var som barn och tonåring. Den som förlorat spontaniteten – på gott och ont, obotlig – är felvaccinerad.

När Heidenstam berättar Karl XII är det just det artonåriga lynnet som sprids till soldater och folk som fascinerar honom. Framför allt (Del 2) dess immunitet och förädling i nederlaget. Den svenska fattigdomens betydelse. En dröm. Men en vacker dröm.

Det är genom fotona – och alltså kameran – fotografen får ny blick. En distansering som, medan livet går vidare, kan betraktas och begrundas.

The post Om liv och litteratur – Del 4 first appeared on Opulens.

EFTERTÄNKSAMHET. Melker Garays svavelosande krönika igår har upprört flera namnkunniga redaktörer och skribenter. Opulens nestor Ivo Holmqvist manar till eftertänksamhet.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Melker Garay röt igår till sedan vissa skribenter som bidragit med artiklar och inlägg på Opulens gripits av byxångest och bett chefredaktören Stefan Bergmark avlägsna vad de en gång i detta forum uttryckt som sin oförgripliga mening, sådant som nu finns bevarat i cyberrymden. Garay kommenterar det självklara: de ord som man anförtrott Opulens ska inte kunna suddas ut. Opulens kommer inte att rensa i arkivet även om en artikel nu skulle förefalla den som skrivit den nattstånden, förgriplig och inopportun. Lagt kort ligger.

Före internetåldern publicerade man sina åsikter i tidningar som trycktes och i bästa fall lästes och lagrades både i redaktionernas egna arkiv och i de statliga bibliotek som tar emot pliktexemplar (de är sju stycken fast bara två av dem är skyldiga att spara allt som trycks, de andra fem tar emot allt tryck men kan gallra efter eget skön). Så sker fortfarande fast det mesta tyckandet numera tar sig elektroniska uttryck, trycksvärta förutan, i överflöd och till övermättnad (en strategi satt i system av den som gärna avleder uppmärksamheten från viktigare ting genom att, som nu senast, fåordigt påstå sig vilja köpa Grönland).

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Melker Garay öser med rätta sin vredes skålar över dessa vindflöjlar till skribenter som av olika skäl inte längre vill stå vid sina ord. Jag vet inte åldern på dem, men jag kan tänka mig att de gått i den skola där man tycker att man kan klara sig utan den klassiska svenska litteraturen när så många dagsaktuella flyktigheter pockar på ens fulla uppmärksamhet. Vi som lyssnade uppmärksamt när en kunnig och välorienterad lärare/adjunkt/lektor i modersmålet lade ut texten om vad som skrivits i det förflutna bär med oss dessa rader:

Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.

Betänk det när ni ber Opulens lägga ut era tankar och åsikter på nätet: tänk rätt, dröm skönt, skriv för evigheten. Ett enkelt råd är att sova på saken och skicka in raderna först morgonen därpå, när beslutsamhetens friska hy hunnit gå över i eftertankens kranka blekhet. Då slipper Opulens mocka undan det som skrivits i stundens hetta och som skribenten inte längre vågar stå för. Innan eldfängda och alltför spontana skribenter trycker på sändknappen kan de gärna tänka på vad Viktor Rydberg formulerade i sin jubelkantat, och på dessa eftersinnande ord av Verner von Heidenstam – två svenska skalder som lät sina ord spegla tankens klarhet:

Hur lätt bli människornas kinder heta!
De döma snabba, fast de litet veta…

The post Apropå harhjärtade skribenter first appeared on Opulens.