POLITIK. Vad kommer efter kapitalismen och hur kan mänskligheten skapa förutsättningar för något bättre? Den frågan försöker Emil Siekkinen besvara med utgångspunkt i Robin Wall Kimmerers bok”The Serviceberry”.

The serviceberry: an economy of gifts and abundance av Robin Wall Kimmerer
Förlag: Allen Lane

Den amerikanske litteraturkritikern och marxistiske statsvetaren Fredric Jameson har sagt att det i dag är lättare att föreställa sig jordens undergång än kapitalismens slut.

Det skulle tyda på att mänskligheten besitter dålig fantasi. I sanningens namn finns det gott om alternativ till kapitalismen.

Alternativ till kapitalismen

I olika livsmiljöer hittas väl fungerande ekonomiska system.

Utvecklade ekosystem består av olika arter som tillsammans skapar livsmiljöer vilka gynnar alla inblandade arter. Den ekologiska ekonomi som dessa arter tillsammans skapar är cirkulär. Energi och kol tillförs genom fotosyntes och överförs till organismer via växters levande vävnader. Näringsämnen cirkulerar mellan växter, djur, mikrober, och jorden genom föda och nedbrytning av dött organiskt material och avfallsprodukter.

Skräp och sopor finns inte i denna ekonomi, utan allt återanvänds ständigt i detta kretslopp.

Och det mänskliga livets saga skrevs länge utan att kapitalismens linjära ekonomi var ett inslag i den. Denna berättelse är ännu inte färdigskriven, och i sin bok ”The serviceberry” berättar botanisten Robin Wall Kimmerer om alternativ till kapitalismens ekonomiska system.

Kimmerer tillhör den nordamerikanska ursprungsbefolkningen (potawatomi), och hämtar kritik av den rådande ekonomin från en medlem av stammen: Om det ekonomiska systemet – för att förhindra en ekonomisk kollaps – kräver att folk konsumerar mer resurser än jorden kan ersätta, är det då inte dags för en ny slags ekonomi?

Kapitalismen – ett omoget ekonomiskt system

Författaren föreslår att kapitalismen är ett omoget ekonomiskt system, och tycker det påminner om hur pionjärväxter efter en störning (som en skogsbrand) snabbt drar nytta av de öppna ytor som framträder i landskapet. Dessa växter konsumerar resurser snabbt, tränger undan alla andra, och förökar sig i hög takt. Det är dock ohållbart att i långa loppet fortsätta att använda så stora resurser, och tillväxten är dömd att avta.

Kapitalismens framväxt

Den störning som resulterat i kapitalismens framväxt skulle kunna vara kolonialismen. Under handelskapitalismens tid (från 1400- till 1700-talet) gav kolonierna tillgång till råvaror och nya marknader, medan slavhandel bidrog till en anhopning av kapital.

Den industriella revolutionen ökade behovet av råvaror och arbetskraft, vilket drev på den koloniala expansionen.

Kolonialismen drev på kapitalismen

Europeiska makter (och senare USA) använde kolonier för billig arbetskraft, resurser, och monopol på marknader, vilket påskyndade kapitalismens utveckling. Även efter den egentliga kolonialismens slut, fortsatte den ekonomiska exploateringen i form av neokolonialism och globala företag.

Vad är ekologisk succession?

Om kapitalismen blott är en pionjärväxt, vad kommer då efter den? I biologin talas om ekologisk succession Det är en kontinuerligt förekommande förändring i ett ekosystem, i vilken nya arter anländer, och tids nog ersätter befintliga arter.

Pionjärväxternas framfart avtar så småningom eftersom resurserna sinar. Inbördes konkurrens begränsar deras utbredning, och sjukdomar kan ansätta dem. Deras förhållningssätt till omvärlden gör att de med tiden ersätts av annan flora. Dessa växter (och svampar) växter långsammare i en omvärld med begränsade resurser. Konkurrens upphör inte att vara en del av tillvaron, men samarbeten mellan olika levande organismer är bokstavligen livsviktiga, och olika arter är ömsesidigt beroende av varandra.

Det ges och det fås.

Dessa livsmiljöer brukar kallas mogna och hållbara. De är mindre intresserade av individens bästa än av allas väl.

En gåvobaserad ekonomi

Biologen beskriver denna ekologiska ekonomi som en gåvobaserad ekonomi kännetecknad av en rättvis fördelning av ens överflöd, samt av olika arters ömsesidiga beroende av varandra.

Succession, berättar Kimmerer, kan inträffa på olika sätt. Ibland rör det sig om gradvisa förändringar. Det kan också handla om större störningar som omkullkastar status quo och ger nya arter utrymme. Vissa större störningar går det inte att återhämta sig från, menar hon, men andra störningar skapar utrymme för förnyelse och mångfald.

Störningar i kapitalismens maskineri, hävdar botanisten, kan skapa öppningar i det ekonomiska landskapet vilket ger utrymme åt alternativa ekonomier.

Att betala skatt är att hjälpa andra, men också att få hjälp av andra.

Kimmerer förespråkar en gåvobaserad ekonomi – alltså, en rättvis fördelning av ens överflöd. Det kan tyckas som om denna ekonomi endast kan vara småskalig, men om mängder av gåvobaserade ekonomier etablerar sig runt om i världen, så kan de påverka världen på ett betydande sätt.

Författaren berättar om lokalt förankrade, regenerativa, och symbiotiska ekonomier, och hon menar att betalandet av skatt också kan ses som en del av den gåvobaserade ekonomin. Att betala skatt är att hjälpa andra, men också att få hjälp av andra. Detta att betala skatt är detsamma som att dela med sig av sitt överflöd för att möjliggöra inslag i samhället som gynnar alla. Det är något som kan verka främmande för den som har svårt att få tillvaron att gå ihop ekonomiskt, men en grundanledning till att vissa lever i fattigdom är att en del andra – ett litet fåtal – är oerhört rika.

Därför är det rimligt att skattesatsen är progressiv, det vill säga att skatten i procent ökar med beskattningsunderlagets storlek.

Den som har ett större överflöd bör dela med sig av detta överflöd i större utsträckning än någon som endast har litet att dela med sig av. ”Det välstånd och den trygghet vi längtar efter,” säger professor Kimmerer, ”kan tillgodoses redan nu om vi delar det vi har.”

Överflöd, menar biologen, uppstår inte genom att det som finns slösas bort, utan genom att det ständigt cirkulerar i tillvaron. Det växande antal människor som svälter, klimatkatastrofen, och förlusten av biologisk mångfald är konsekvensen av det slöseri som är ohämmad mänsklig konsumtion.

En renodlad kapitalism är svår att finna i världen i dag, och möjligen kommer den att delvis eller helt att ersättas av en slags parallell evolution, i vilken andra system växer fram vid sidan av, och så småningom underminerar, den rådande ordningen.

Detta påminner då om hur ekologiska successioner fungerar – pionjärväxter dominerar först, men sakta förändras miljön tills de inte längre har samma fördel.

Kan kapitalismens inflytande minska?

Om cirkulär ekonomi, lokal hållbarhet, och ett gemensamt delande av resurser kan växa och förminska kapitalismens inflytande över världen, så kan den till slut möjligen bli en av många ekonomiska modeller.

Kanske kommer den att leva kvar som en del av en större väv, men i en mer marginell och reglerad form, ungefär som gamla koloniala nationers lämningar återstår, utan att de längre styr världen.

Inget varar för alltid. System kommer och går, och förändring är det enda som är konstant i tillvaron.

Vad kommer efter det rådande ekonomiska systemet, och hur kan mänskligheten skapa förutsättningar för något bättre?

Vilka berättelser som lyfts fram spelar en betydande roll i detta förändringsarbete.

En av dessa berättelser är ”The serviceberry” av Robin Wall Kimmerer.

The post Vad kommer efter kapitalismen? first appeared on Opulens.

PRISAD. Artisten och författaren Stefan Sundström tilldelas årets Harry Martinson-pris för sitt engagemang i miljö- och hållbarhetsfrågor. Pristagaren verkar “för fred mellan människa och natur” och odlar enligt juryn eftertanken och poesin som centrala livskvaliteter.

Motiveringen lyder: “Sundströms uttryck kan sägas kliva rätt i Harry Martinsons fotspår, med en medveten eller omedveten pedagogisk komponent och uthållighet som visat sig vara lika långsiktigt hållbar som våra konsumtionsvanor skulle få lov att bli.”

Sundström har skrivit böcker om odling och hållbarhet, bland annat “Stefans lilla svarta: Bokashi, biokol och bakterier” och har också uppträtt med budskap om hållbarhet.

Olofströms kommun har delat ut Harry Martinson-priset med prissumman på 83 950 kronor jämna år sedan år 2008.

TT Nyhetsbyrån

The post Sundström tilldelas Harry Martinson-priset first appeared on Opulens.

HÅLLBARHET. Europas största konferens för hållbar stadsplanering hålls 2022 i Helsingborg.

Konferensen Urban Future lockar cirka 2000 stadsplanerare, och Helsingborg beskrivs som ”den perfekta värdstaden”, tack vare den innovativa förändring som staden genomgått de senaste åren, där flexibilitet, innovation och samarbete verkar som nyckelord.

Urban Future samlar bland annat statsborgarråd, aktivister, borgmästare, experter, opinionsbildare och entreprenörer.

– Vi kallar deltagarna för ”City Changers”. Vi ber alla ödmjukast att inte ta med sig några rapporter eller strategier – vi är bara intresserade av ”görandet”. Urban Future är platsen där vi ser till att varje deltagare, oavsett roll, kan accelerera omställningen på hemmaplan direkt efter konferensen, säger Urban Futures grundare och VD Gerald Babel-Sutter i ett pressmeddelande.

– Vi är väldigt seriösa med vårt mål med konferensen: att ge förutsättningar för fler hållbara städer, men det betyder också att vi inte lindar in problem och misslyckanden. Vi är här för att skapa förändring, därför behöver alla vägledning genom att veta vad som funkar och vad som inte funkar. Därför är konferensens höjdpunkt: Cities Fuck-up Night.

Urban Future äger rum i Helsingborg 1-3 juni 2022.

Anna Brynhildsen

The post Urban Future till Helsingborg 2022 first appeared on Opulens.

HÅLLBARHET. Moderna Museet i Stockholm och Malmö satsar på hållbarhet – nästa år visar de bara utställningar som har producerats på plats. Istället för långväga transporter ska konstnärer bjudas in för att skapa på museet.

År 2022 blir ett annorlunda utställningsår för Moderna Museet. Man pausar de långväga transporter som krävs av redan existerande konstverk. Hållbarhet blir den nya ledstjärnan, och därför satsar museet på att låta konstnärer skapa på plats.

“Vi vill erbjuda förutsättningar för konstnärer att göra nya verk eller presentera verk på nya sätt. Vi vill arbeta med de resurser vi har lokalt och ställa dem till konstnärernas och publikens förfogande”, säger Moderna Museets överintendent Gitte Ørskou i ett pressmeddelande.

Museet lyfter fram den tradition som finns av skapande på plats, och man nämner bland annat Björn Lövin. 2022 ska flera av hans totalkonstverk återskapas. Ambitionen är också att skapa fler utställningar som publiken inte kan se någon annanstans.

Att planerna plötsligt fick kastas om på grund av corona var inte bara av ondo, sade Gitte Ørskou tidigare i år i en intervju med TT, då hon också avslöjade att man tittade på om det gick att arbeta mer med konst på plats.

– Jag menar att den här pandemin får oss att ställa frågor om hur det är med hållbarheten och idén om att allt ska gå så snabbt inom konstvärlden, med nya stora utställningar. Kan man tänka lite mer långsiktigt, med utställningar som kan vara på plats en längre period, där man tänker mer hållbart?, sade hon då.

Elin Swedenmark/TT

The post Moderna Museet satsar på hållbar konst first appeared on Opulens.

HÅLLBARHET. Ett engagemang över flera decennier – i allt från havens tillstånd till miljömedvetna turnéer – gör Stefan Sundström till årets hållbara artist.

The post Han är årets hållbara artist first appeared on Opulens.

AGENDA 2030. När coronakrisen ebbat ut har FN:s Agenda 2030 de bästa förutsättningar för en omställning till ett hållbart samhälle, skriver Anders Hermansson som dock menar att bilden av svenskarna som ett solsemestrande folk står i vägen för en den önskvärda utvecklingen.

Sällan har väl de ekonomiska klyftorna framstått tydligare än när Anne Linde meddelade det sorgesamma beskedet att svenskarnas kommande utlandssemestrar är inställda. ”Jag skulle inte boka en utlandsresa” var Anne Lindes inrådan till befolkningen.

Regeringens besked att sommarens solresor borde ställas in ligger i linje med deras tidigare beslut att landets skidanläggningar skulle stänga ned under påsken. Föga kunde regeringen ana den motreaktion som följde på besluten över inställda resor. Bättre bemedlade stockholmare hotade med att besöka sina fritidshus och därmed belasta landsbygdens sjukvård.

När regeringen låter bilden av inställda afterskiaftnar representera pandemins skadeverkningar blir effekten att lidandet likställs med konsumtion. I den allmänna debatten framstår den som kan spendera mest som mer skyddsvärd. Hur vissa, oftast inflytelserika, lyckas driva igenom sina krav förklaras med begreppet problemformuleringsprivilegiet. En grupp som äger agendan och låter allmänheten driva debatten vidare, som en snackis på sociala medier. Agendasättandet kräver även att de kapitalstarka grupperna agerar i symbios med myndigheternas beslut. Exempelvis diskuterades inställda långresor samtidigt som regeringen gav miljardstöd till landets flygföretag och SAS i synnerhet.

Miljardstödet hade till syfte att öka befolkningens flygresor men maskerades som ett skydd för samhällsviktiga funktioner, exempelvis brandflyget. Att ge stöd till kapitalstarka företag som SAS, kan jämföras med de förändringar i socialförsäkringssystemet som regeringen införde under pandemin. De nya reglerna gynnar personer med hög inkomst och trygga anställningsvillkor genom att taket i ersättningsnivåerna höjts betydligt. Motsatsen återfinns hos arbetstagare med osäkra villkor, som har att se fram emot en fortsatt låg ersättningsnivå.

För att kunna genomföra beslut som missgynnar marginaliserade grupper behöver de bli ”undanskuffade” från debatten. Att undanskuffa särskilda grupper från agendan skapar en hegemoni i debatten, enligt rättssociologen Thomas Mathiesen. Hegemonin här, enligt Thomas Mathiesens maktteorier, är bilden av svenskarna som ett solsemestrande folk. Grupper som upprätthåller bilden anses därmed mer skyddsvärda. De marginaliserade får däremot hålla tillgodo med handklappning och gratis pizza.

Bilden av svenskarna som ett solsemestrande folk stämmer dock dåligt med verkligheten. 16 procent av landets befolkning lever kring fattigdomsstrecket och bland den gruppen är det fem gånger vanligare att inte ha råd med semester. Det innebär att var tionde invånare saknar möjlighet till ens den enklaste resa, exempelvis besök hos släktingar. När det gäller utlandsresor eller fritidshus blir andelen betydligt högre. En tredjedel av arbetarna har inte möjlighet att resa till solen. I den gruppen återfinns ofta ensamstående föräldrar som tvingas till deltidsarbete. Just deltidsarbete är en faktor som ger både lägre inkomst och försvårar inträdet till socialförsäkringarna.

Myten om solsemester reproduceras i skolan och skiktar eleverna enligt förmögenhet. Berättelser om fjärran länder blir en smärtsam påminnelse för de elever som tvingats tillbringa sommaren hemmavid. Men narrativet går att bryta med hjälp av skolans uppdrag som utjämnande faktor. Istället för att låta eleverna beskriva statusmarkörer, kan de få berätta om sommarminnen. Minnena kan uttryckas genom emotionella känslor, med målande beskrivningar av exempelvis naturfenomen.

Enligt Agenda 2030 kan skolan bli den arena som skapar det inkluderande samhället. Agenda 2030 är FN:s plan för omställning enligt de globala målen. De globala målen kombinerar, miljö, sociala och ekonomiska aspekter till en enhet. Det unika med Agendan är att varje aspekt av omställning skall ske enligt ett rättviseperspektiv, som inkluderar även marginaliserade grupper i den politiska processen. Skolan ska exempelvis lära eleverna ett kritiskt förhållningssätt, genom att ifrågasätta sina handlingar.

”Upphör med flygcharter och all inclusive. Välj istället tågluffning genom dina grannländer och ät på lokala restauranger”, uppmanar Agenda 2030. Den minskning av flygresandet som föreslås i Agenda 2030 har faktiskt redan fått genomslag i Sverige. De senaste åren har tågresandet ökat lavinartat medan thailandssemestrarna har halverats. “Svemestra”, att tillbringa semestern i vårt eget land, är nu vanligare än utlandsresorna. Orsaken till det förändrade resemönstret stavas flygskam och klimatomställning.

När coronakrisen ebbat ut har Agenda 2030 de bästa förutsättningar för en omställning till ett hållbart samhälle. Ett litet steg på vägen var införandet av gratis sommarkort till elever. Syftet med sommarkortet var en ökad frihet för ungdomar genom att upptäcka nya platser, oavsett ekonomisk bakgrund.

Anders Hermansson

The post Nej, din Thailandsresa är inte en mänsklig rättighet first appeared on Opulens.

GRÅSKALOR. Motsatsställningen mellan tekniska marknadslösningar och mer ideologiskt färgade livsstils- och statliga hållbarhetslösningar bör luckras upp. Självklart kan och bör människor få tycka olika, det är kärnan i vårt demokratiska samhälle skriver Erik Cardelús.

Hållbarhet, ordet trendar stort i dagens klimatkris. Ett vinnarord om man vill kränga prylar eller maxa sitt personliga varumärke. Eller gröntvätta som det heter när företag vill framstå som gröna på ytan snarare än rakt igenom. Men var går gränsen mellan hållbarhet och hycklande? Och vilka lever mest hållbart idag?

The post Vad gör vi med felbarheten? first appeared on Opulens.

BRÅDSKANDE. Eftersom vi måste agera omedelbart och rättvist för att möta klimathoten så måste omställningsarbetet påverka övergripande frågor som ekonomisk politik, globaliserad frihandel, global konkurrens, penningsystem och tillväxtmått, skriver Karin Sundby och Torbjörn Vennström från Föreningen Klimatriksdagen.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

EU-kommissionen har tagit fram en klimatstrategi med sikte på att nå netto-noll i utsläpp 2050. Klimatriksdagen har i sitt remissvar lyft fram nödvändiga förbättringar. För att klara 1,5-gradersmålet behöver ambitionerna öka för perioden fram till 2030, och åtgärderna kan skärpas för att EU ska nå netto-noll i utsläpp 2035.

Inför klimattoppmötet i Polen i december 2018 presenterade FN:s klimatpanel IPCC en specialrapport. Den visar att ​de globala​ utsläppen måste börja minska redan 2020 och halveras till 2030 för att det ska finnas en chans att klara 1,5-gradersmålet.

Redan en 1,5 grader varmare värld innebär betydande utmaningar ifråga om matförsörjning, biologisk mångfald, folkomflyttningar och anpassning. Konsekvenserna vid en temperaturhöjning på två grader blir närmast förödande.

Utmaningarna vad gäller klimatförändringar och utarmning av biologisk mångfald bör ses som ett nödläge för EU och världssamfundet. Det är i ljuset av detta vi bedömer EU:s förslag till klimatstrategi och lyfter fram några grundläggande förbättringsområden.

Kommissionen föreslår att de samlade utsläppen inom EU vara nere på netto-noll först 2050. Detta är otillräckligt för att uppfylla Parisavtalet, särskilt om rimliga globala rättviseaspekter ska beaktas. För att klara 1,5-gradersmålet behöver EU nå netto-noll senast 2035 och höja ambitionerna betydligt för perioden fram till 2030. Med hjälp av en årlig koldioxidbudget kan EU se till att åtgärderna får genomslag.

IPCC:s 1,5 graders-scenario utgår från att enorma mängder koldioxid ska fångas in och lagras under mycket lång tid. Eftersom det ännu saknas gångbara lösningar för det måste försiktighetsprincipen g​älla med snabbare utsläppsminskningar än vad IPCC utgår från.

Klimatstrategin behöver inbegripa förändringar i människors konsumtionsmönster

Bara det mest ambitiösa scenariot i strategin kan ligga till grund för EU:s klimatpolitik. Det kan skärpas ytterligare med förändrad konsumtion, bland annat minskad köttkonsumtion, förändringar i transportsektorn större investeringar i förnybar energi och energieffektivisering av befintliga bostäder.

Ett stort problem som behöver åtgärdas är frihandelsavtalen som i vissa delar motverkar klimatsmart konsumtion och nödvändiga skärpningar av nationell lagstiftning.

Rättvis fördelningspolitik är nödvändig i en omställning

Enligt Oxfam står världens rikaste tio procent för hälften av alla konsumtionsbaserade utsläpp, medan den fattigaste hälften av världens befolkning bara står för 10 procent av utsläppen. Studier visar att män generellt sett genom sina konsumtionsval förorsakar mer utsläpp, samt att ojämlika samhällen driver på ohållbar konsumtion. Dessutom ser vi att ökande ojämlikhet liksom bristande jämställdhet främjar krafter som hotar demokratin i Europa.

Människor som genom sin konsumtion belastar klimatet mest måste minska sina utsläpp mest, enligt FN-principen om att förorenaren ska betala. Tillämpandet av denna princip ska bidra till att finansiera nödvändig omställning också i utvecklingsländerna.

Ekonomiskt utsatta grupper ska däremot inte behöva bli än mer utsatta i omställningen. Fördelningsperspektivet behöver därför utvecklas i förslaget till klimatstrategi.

Fossilfri finanssektor

I EU:s handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt och i klimatstrategin finns ansatser till hur kapital kan styras mot hållbara investeringar. Men färdriktningen behöver bli snabbare och tydligare. EU:s egen budget bör bli klimatpräglad till minst 50 procent fram till 2030. Investeringsfonder inom Europeiska investeringsbanken bör styras mot hållbara investeringar mer än vad som anges i strategin. Fossila subventioner bör avskaffas omgående. Tydliga hållbarhetskriterier för finansiella riskbedömningar behöver införas omgående.

Inte bara globalisering utan också lokal resiliens

Eftersom vi måste agera omedelbart och rättvist för att möta klimathoten så måste omställningsarbetet påverka övergripande frågor som ekonomisk politik, globaliserad frihandel, global konkurrens, penningsystem  och tillväxtmått.

Komplementära lokala ekonomier behöver byggas upp för att stärka motståndskraft, delaktighet och skapa en mångfald av försörjningsformer som ger både lokal service och nya gröna jobb när fossila verksamheter fasas ut. Genom att EU premierar lokala handelsutbyten, egen matförsörjning och förnybar energiproduktion, delningsekonomier, och komplementära lokala valutor kan det europeiska samhället bli föregångare globalt och visa vägen till lokal social hållbarhet och jämställdhet.

Anpassning en integrerad del av omställningen

Även om vi lyckas få bort utsläppen kommer vår påverkan på planeten att bestå under 1000-tals år med fortsatta konsekvenser för oss människor och allt levande. Bebyggelse och infrastruktur planeras i ett långt tidsperspektiv. Därför behöver anpassningsåtgärderna integreras i klimatstrategin.

Fokus på ett gott liv för alla inom planetens gränser och i harmoni med naturen kommer att innebära en rad fördelar som bättre hälsa, rent vatten och ren luft. Möjligheterna i det hållbara samhället behöver lyftas fram. En rik region som EU har resurser att genomföra omställningen. De behöver bara användas till rätt saker. Det enda som saknas är tid. Därför är en kraftig skärpning av åtgärder de närmaste åren helt nödvändiga.

The post EU:s klimatstrategi lovar för lite och för sent first appeared on Opulens.

KOMPLETTERING KRÄVS. Ett av flera argument, som dämpar halleluja-känslan när det gäller klimatomställningen är att tekniska lösningar knappast tar oss ända fram till nollutsläppsmålet. De behöver kompletteras med åtgärder, som höjer priset på utsläppande aktiviteter, skriver Petter Wulff.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

I senaste avsnittet av Svt:s Ekdal och Ekdal diskuterades klimatomställningen från ett flertal olika perspektiv. En deltagare som utmärkte sig med sin positiva framtoning var Svante Axelsson. Han har av regeringen givits rollen som nationell samordnare gentemot företag och kommuner, när det gäller att åstadkomma ett fossilfritt Sverige. I programmet berättade han att tunga industribranscher som stål, cement, gruva och flyg har flyttat över från ”nejsägar-soffan” till ”jasägar-soffan”, där de agerar för att bli fossilfria. Det är förstås ett glatt budskap. Men klimatomställningen är kanske ändå inte bara halleluja.

Ett frågetecken är till exempel biobränslenas roll. De har setts som viktiga länkar till ett fossilfritt Sverige, men det kan ta många år innan deras koldioxidutsläpp bundits tillbaka i den nya skog som odlas, där bränslena skördats. Forskare har till och med varnat för att biodrivmedel kan ge större växthusgasutsläpp än bensin och diesel. I en debattartikel i Dagens Nyheter i onsdags konstateras att biodiesel gjord av svensk raps kan ha så mycket som dubblad klimatpåverkan eller mer i förhållande till fossilt dieselbränsle. Och om man får tro professor Sten Nilsson, som är internationell skogskonsult, är det inte ens lönsamt att satsa på biodrivmedel.

Ett annat argument, som dämpar halleluja-känslan är att tekniska lösningar knappast tar oss ända fram till nollutsläppsmålet. De behöver kompletteras med åtgärder, som höjer priset på utsläppande aktiviteter.

Ett intressant sätt att åstadkomma detta är under införande i Kanada. En avgift på 20 kanadensiska dollar (cirka 140 kr) per ton utsläppt koldioxid eller andra växthusgaser (omräknat till så kallade koldioxidekvivalenter) införs där i år. Avgiften ska öka med 10 dollar om året (upp till 50 dollar). Men avgiften är ingen skatt utan alla pengarna staten får in ska delas ut igen till företag och invånare, där principen är att alla ska få lika mycket tillbaka. Det gör att de som släpper ut mest får betala för det, och de som bara orsakar små utsläpp går med vinst. Förslaget drivs av Citizens´ Climate Lobby, en organisation med rötter i USA men idag spridd över alla världsdelar och med företrädare även i Sverige.

Om en politik med Avgift och Utdelning skulle införas i vårt land, skulle det inte innebära halleluja för alla men kanske vara den bästa chans vi har att klara den stora klimatomställningen.

The post Klimatomställning inte bara halleluja first appeared on Opulens.

FÖRTÄRING. Rör inte min hamburgare. Så kan man sammanfatta en av klimatkrisens centrala dimensioner. För allt sedan urminnes tider har kött signalerat välstånd, vilket få vill vara utan. Det räcker, enligt Erik Cardelús, med att läsa Bibeln och historien om Kain och Abel.[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Abel var herde och Kain var lantbrukare. Båda ville de blidka Herren. Kain kom med sin fruktskörd som offergåva, medan Abel gav Herren ”de feta köttstyckena från sina förstfödda lamm.” Resultatet blev att ”Herren såg med välbehag på Abel och hans offer, men inte på Kain och hans offer.” Varpå Kain blev vred, så vred att han dräpte sin bror. När Gud fick reda på det, kom straffet. Kain gjordes hemlös och fredlös, fick irra omkring innan han nådde till Nod, landet öster om Eden.

Sedan dess har köttet var grejen, snarare än grönsakerna, frukten och baljväxterna. Utan kött ingen riktig måltid. Sovel ska det vara.

Kött förknippas också med manlighet, vilket alla dessa köttgrillande män som syns i rutan vittnar om. Eller männen på villatomterna. För det är mannen som står vid grillen, som vänder och vrider på köttstyckena. Helst med högteknologisk grill och ett antal proffsfloskler tillhands. Som Fredde i Solsidan som står där vid sin Webergrill och mässar. Mansplainar med köttången i högsta hugg.

Eller Henrik Schyffert som ägnade en hel SVT-serie med att bildsätta sina egna våndor inför att sluta äta kött och slakta en gris.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Medelålders män är också den kategori som har svårast för att äta vegetariskt. Här är statistiken tydlig. Bäst lön på jobbet och största köttstycket vid grillen. Bara någon ynka procent av våra grillande villafantomer äter vegetariskt. Motsvarande siffra för kvinnor är tvåsiffrig. Så utan vidare kan vi konstatera att snopp, makt och kött går armkrok.

Köttkonsumtionen i vårt land har också ökat stadigt sedan 90-talet, trots alla hälsolarm om det röda köttets menliga hälsoeffekter och den allvarliga klimatpåverkan som köttet utgör. Först under det senast året har ett litet hack i kurvan synts, detta efter decennier av stigande köttkonsumtion.

Nyligen kom ännu en tungt vägande forskningsrapport som visade på kopplingen mellan köttkonsumtion och klimatpåverkan (SVT nyheter 17/1-18). Bakom rapporten, som publicerats i den högt ansedda vetenskapstidskriften The Lancet, står 37 forskare från Stockholm Resilience Center. Här menar man att vi bör dubblera vårt intag av grönsaker och halvera vårt intag av kött. Inte minst utpekas det röda köttet som en miljöbov av stora mått.

Inget av detta är nytt. Inte heller att det röda köttet medför hälsorisker. Trots det upphör inte folk att uppröras över initiativ som en köttfri dag eller kampanjer för vegetariskt.

För vi äter kött som aldrig förr. Hamburgare, eller burgare som det allt oftare kallas, har varit en stor mattrend på senare år. Närodlat och ekologiskt har ofta blivit en räddningsplanka för att bibehålla en hög köttkonsumtion, på tvärs med forskning och beprövad erfarenhet.

Tv-kock efter tv-kock ger också ut grillböcker, där det frontas med stora och saftiga köttstycken. Det talas om det speciella köttet, den speciella marinaden, den speciella grilltekniken. Allt med en aura av att vi lever i den bästa av världar och att ingen ska få komma in där och störa med en massa vegetariskt trams.

Taskig hälsa och sönderkörd planet — köttets lustar verkar nästintill oövervinnliga. Här biter inte förnuftet, annat än i köttsteken. Från Abel i Bibeln till Fredde i Solsidan.

The post Rör inte min hamburgare first appeared on Opulens.

KLIMATSMART. En aktuell bok av Johan Tell berättar om olika metoder för att leva hållbart. Med inspiration från den berättar Erik Cardelús vad du själv kan bidra med för att rädda klimatet och miljön. 

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Det är sent på året, men också sent på jorden. I polska Katowice pågår COP 24, den FN-ledda klimatkonferens där man ska konkretisera den överenskommelse som uppnåddes i Paris 2015. Om tiden ansågs knapp vid klimatmötet 2015, är tongångarna ännu mer alarmerande idag. Många forskare menar att vi varken kommer att kunna klara av 2-graders- eller 1,5-gradersmålet. Inte om vi fortsätter så här, med reformduttande och reformkäbblande.

Mitt i allt detta kan det vara skönt och vettigt att göra mer själv. Det brukar ju ofta sägas att själv är bästa dräng och förändringar börjar med oss själva. Eller så hörsammar man bara Joe Hills välkända motto — Sörj inte, organisera dig!

Med Johan Tells nyutkomna bok Ekologik: 100 enkla sätt att leva hållbart ges ett gott stöd i denna organisering. Dessutom är boken snyggt formgiven, med vackra bilder och rejält formulerade beskrivningar av dagens situation och hur vi åstadkomma positiv förändring.  Det gäller att göra något själv, ja. För ”att hänga upp sitt klimatarbete på att kritisera grannen för dennes onödigt stora bil, onödiga motorgräsklippare, onödiga altanvärmare, onödiga Thailandsresor är inte konstruktivt. (s.10)”

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Vad ska vi göra då? Mycket lite är egentligen nytt under solen eller under den alltmer förorenade himlen, för att hålla bildspråket rätt.

För det första, vårda prylarna. Med förlängd livslängd på våra ägodelar, behöver vi inte köpa nytt så ofta. Ett annat sätt är att dela på prylar: en lövblås, en bil eller en borrmaskin. Det mesta kan delas. Idag finns ju enormt många appar som hjälper oss med det. Sharing is caring, heter det ju.

Viktigt är också att undvika fulprodukter, varor som producerats under obskyra förhållanden och som säljs allt för billigt. I den hanteringen finns många miljöbovar och miljöfällor, dessutom ett lockande lågt pris som förblindar vårt omdöme och förstör vår moraliska kompass.

Sedan det gamla vanliga — sopsortera och välj eko-reko i affären. Se till att vara en medveten och kritiskt tänkande konsument. Det där är ingen raketforskning direkt, utan sunt ekoförnuft. Bibliotek och internet lyfts också upp som miljösmart, eftersom vi då slipper köpa nytt och skriva ut en massa papper. Därtill är det bra att vägra direktreklam, om vi månar om skogen.

På jobbet kan vi alltid se till att de miljövänliga inställningarna prioriteras — dubbelsidig kopiering, videokonferenser istället för flygresor och pdf-kopior snarare än lösblad. Varför inte ta ett snack med ledningen kring miljöpolicyn? Vad görs konkret för att verkligen vara klimatsmart?

Därefter har vi maten. Grönt är skönt, även för klimatet. Speciellt grönt efter säsong. Äta upp och inte kasta mat, är ett annat tips som förordas, liksom att välja ekologiska produkter i största möjliga mån. Att dricka kranvatten istället för buteljerat och transporterat mineralvatten är en självklarhet i ett land som har utmärkt vattenkvalitet och enormt många sjöar och andra vattentäkter.

Bland maskiner gäller det att maxa det miljövänliga, om det så handlar om ökat tågåkande eller att lasta diskmaskinen full. “Hemester” är också bra, snarare än att ha semester i ett avlägset land dit man flyger och sätter ett stort klimatmässigt fotavtryck.

Att cykla mycket är också gynnsamt, både för klimatet och folkhälsan. Inte minst med alla larmrapporter om stillasittandet och dess negativa effekter som duggar så tätt. Överhuvudtaget kommer det an på oss vuxna att lära barnen om hur man lever mer miljösmart. Vi kan lära barnen vad som är bäst när det gäller konsumtion och transporter men också när det gäller livsval som att vistas mer i naturen och befrämja den biologiska mångfalden.

Sammantaget ger Johan Tells bok en hoppfull, men ändå realistisk bild av vad vi alla kan göra för miljön och klimatet. Att tilltalet är lättsamt och bilderna vackra, ger en extra puff till att tänka och agera klimatsmart. Så oavsett om vi är lagda åt pepp eller depp, så kan vi i alla fall göra något i denna sena klimattimme.

The post Ekologik i denna sena timme first appeared on Opulens.

LANDSKAPSHISTORIA. Daegan Miller har skrivit en bok om vildmarkens meningsskapande betydelse för människors tillvaro och USA:s våldsamma förflutna. Vladan Lausevic har läst den.

This Radical Land. A Natural History of American Dissent av Daegan Miller
University of Chicago Press 2018

Varje tid har sin kamp mellan idéerna. Den amerikanska 1800-talshistorien innebar en blodig övergång från en agrar konfederation till en industrialiserad federation. Detta var en följd av konflikter mellan det lokala och federala, mellan individen och kollektivet, mellan staden och landsbygden. Om det skriver landskapshistorikern och författaren Daegan Miller i boken This Radical Land. A Natural History of American Dissent.

I Millers bok får läsaren en ingående inblick i det både fridfulla och våldsamma Amerika. Boken handlar till stor del om vildmarkens meningsskapande betydelse för människors tillvaro, något som blev en central del av den amerikanska ekologismen med tankar om individens frihet från förtryck och möjligheter att leva av och med naturen.

Naturens framträdande roll visar sig även däri att en stor del av boken faktiskt handlar om träd. Ett helt kapitel ägnas åt ett av världens största träd, General Sherman, döpt efter den ökande nordstatsgeneralen. Trädet står i Seqouia National Park i Kalifornien. Men vad som är mindre känt är att trädet under slutet av 1800-talet, då området beboddes av ett kollektiv byggt på socialistiska idéer, bar namnet Karl Marx.

Miller fångar läsarens intresse genom att kombinera naturbeskrivningar och idéernas sociala sammanhang. Boken tar upp tänkare som lantmätaren och författaren Henry David Thoreau, som utforskade dåtidens okända vildmarker samtidigt som han bekämpade slaveriet och federala skatter. Idéernas inflytande på människors organisering exemplifieras i beskrivningar av anarkistiska kommuner där man skulle leva utan fullmäktige, pengar och kött.

Förutom att göra en historisk genomgång av USA:s mörka och blodiga förflutna tar Miller upp kritiken av den moderna samhällsutvecklingen. Den återges i beskrivningar av hur de gamla vildmarkerna i dag trängts undan av stora fotbollsarenor och shoppingcentra. För Miller handlar den ekologiska situationen också om USA:s öppenhet och hållbarhet i en situation där såväl solenergi som invandring och handel framställs negativt.

The post Vildmarkens förvandling till shoppingcentra first appeared on Opulens.