SOMMARTEATER. Stadra Teater i Bergslagens årliga sommarproduktion blir i år Lars Forssells drama “Haren och vråken”. Det blir en rik och fyllig uppsättning med stor ensemble, mycket kostym och med nationalskalden Carl Michael Bellmans välkända visor.

Lars Forssells pjäs hade urpremiär 1978 på Stockholms Stadsteater. Pjäsen utspelar sig vid Haga på och kring Ulla Winblads värdshus under det historiska datumet den 19 augusti 1772, då Gustaf III genom en statskupp griper makten från de ständigt stridande partierna Hattarna och Mössorna.

Regisserar gör Lena Engqvist Forslund, som även regisserade fjolårets föreställning “Dollar”. I rollen som Ulla Winblad ser vi Caroline Rauf.

TT Nyhetsbyrån

The post Stadra Teater sätter upp Lars Forssell-drama first appeared on Opulens.

PROSA. Klas Östergren ger med skärpa, energi och kvickhet en god bild av framför allt kungens svårigheter, skriver Bo Bjelvehammar, som läst Två pistoler av Klas Östergren.

Två pistoler av Klas Östergren
Bokförlaget Polaris

Klas Östergren rör sig med lätthet i Gustav III:s tid, ett kungligt envälde, som sår både misstänksamhet, oro och osäkerhet, handlingar dikteras av godtycklighet och rådande dagsform. För att nå framgångar gäller det att behaga kungen och utföra de tjänster, som han önskar.

Gustav III:s regeringstid är en av de mest omvälvande i Sveriges historia, det visar sig på flera områden och ur hans tid följs en tid av oro.

I denna historiska roman levandegör Klas Östergren med esprit, ett stycke svensk historia, i centrum står kungen, drottningen Sofia Magdalena och hovstallmästare Adolf Fredrik Munck.

Adolf Fredrik Munck var en svensk greve med finska rötter, han kom till hovet som page och avancerade till hovstallmästare. Han var behjälplig med det mesta och gjorde de rätta sakerna och han sa de rätta orden. Det finns i Klas Östergrens formuleringar flera referenser till 1700–talet. Detta är en berättelse ur Muncks perspektiv.

Berättelsen börjar 1831, Muncks sista levnadsår. Vi är i ett härjat Europa, en svår koleraepidemi sprider sig och Munck med sin betjänt Ytterberg har bestämt sig för att stanna inomhus i Massa i Toscana, nära Pisa och nära marmorbrotten i Carrara.

Munck har varit utomlands i fyrtio år. Efter mordet på kungen på maskeradbalen, blev Adolf Fredrik Munck landsförvisad av hertig Karl. Den direkta orsaken var falskmynteri, han tryckte alltså upp falska sedlar.

Munck kände sig aldrig trygg, han hyste två pistoler i pottskåpet, för att försvara sig vid angrepp. Han var ofta rädd och misstänksam, det fanns ju bara Ytterberg att lita på.

Det är en god gestaltning av en karaktär, i ensamhet, som under åldrandets resa blir både utsatt och utblottad. Han begravs på en kyrkogård för fattiga, som inte kan betala för sig.

Under vistelsen berättar Munck om sitt liv i kungens tjänst; om de gyllene dagar med rika pengagåvor från drottningen och om alla titlar, som kungen ger honom som friherre, överstelöjtnant och ståthållare. Han blir rikligt belönad för sina tjänster och han har under perioder ett stort inflytande i kungahuset.

Nu finns det en episod som dominerar berättandet, det är när “Muncken” hjälper den tafatte kungen, när ett barn ska bli till. Munck berättar mera rakt på sak … ”jag hjälpte till att hitta hålet och var fysiskt behjälplig vid akten.” Så talar Munck.

Rykten sprids att det är “Muncken”, som är den verkliga fadern och det förgiftar allas tillvaro, men det ger Munck stora framgångar, eftersom han lever gott, belönas med ordnar och höga titlar, till och med blir landshövding. Men allt faller samman vid kungens död.

Klas Östergren ger med skärpa, energi och kvickhet en god bild av framför allt kungens svårigheter, inte bara när det gäller att avla barn, utan även när det gäller att hålla uppkomlingar och lycksökare på avstånd. Ett centralt motiv i boken är kungens känslighet och skiftande sinnesstämningar.

The post Skärpa, energi och kvickhet hos Klas Östergren first appeared on Opulens.

BOKAKTUELL. Klas Östergren följer upp bjässen “Renegater” med en kort och koncentrerad roman om en landsförvisad uppkomling.

I “Två pistoler” återvänder han till historien om Gustav III:s olyckliga äktenskap med Sofia Magdalena.

Det finns ett rykte som Gustav III har svårt att skaka av sig. Ryktet menar att han inte var far till sin förstfödde son – tronarvingen Gustav IV Adolf. Den som ska ha varit framme var i stället hovstallmästare Adolf Fredrik Munck. En gullgosse som senare föll i stor onåd och landsförvisades.

I Klas Östergrens roman “Två pistoler” får vi höra Muncks berättelse. Året är 1831 och Munck lever sedan 40 år tillbaka i exil. Han tillbringar sin ålders sena höst i Massa i Italien. En pandemi är i faggorna och Munck finner det säkrast att aldrig mer gå utomhus. Vid sin sida har han sin gamle trotjänare Ytterberg, som “glappkäft” och med “uppspärrade ögon” lyssnar till berättelsen om sin husbondes äventyr i maktens korridorer.

Tyst från Akademien

Är Ytterberg ett porträtt av den sensationslystne läsaren, som girigt slickade i sig detaljer kring Klas Östergrens äventyr i Svenska Akademien i fjolårets roman “Renegater”? Eller kanske snarare av den trogne läsare, som lyssnar artigt, trots att han har hört det mesta flera gånger om? Munck är dock inte Klas Östergren förklädd.

– Någon typ av identifikation måste ju förstås föreligga, men man kan inte säga att våra liv påminner om varandras. Jag har aldrig haft några uppdrag som har tagit mig till de högre luftskikten – mer än ett, och det har jag pratat om så det räcker. Men utan den erfarenheten hade jag nog haft ännu mycket svårare för att förstå Munck, säger Klas Östergren.

I “Två pistoler” nämner inte ens Klas Östergren Svenska Akademien. Trots att Gustav III var dess instiftare och trickstern Munck nog skymtade i bakgrunden. Valet är medvetet. Två forna kollegor hörde av sig med gillande omdömen efter att ha läst “Renegater” men i övrigt har det varit tyst från Akademien. Ointresset är enligt Klas Östergren ömsesidigt.

– Jag kan inte ens rabbla upp namnen på dagens ledamöter. Jag har släppt ämnet. Det är inget som engagerar mig längre.

Bakgrund till ryktena

Historiker är snabba med att avfärda ryktet om att Gustav IV Adolf var en oäkting. Men Klas Östergren är som bekant inte historiker. Inte så att författaren väljer att lyfta fram skvallret om Munck som sant. Snarare gestaltar han i “Två pistoler” vad som kan ha gett upphov till ryktet. Sant är ofrånkomligen att Gustav III hade stora problem med sitt sexliv.

– Jag har valt att inte ta ställning till om ryktet är sant eller inte. Det finns vittnesmål om att Munck kom utspringande från drottningens kvarter på slottet iförd i princip bara nattrock. Men det var så enormt mycket tarvliga rykten som spreds om honom, de behöver man inte fästa sig vid.

Ryktena kan bero på att hovfolket retade sig på Munck. Han kom från knapadeln i Finland och talade i hovets öron säkert “konstig svenska”. Han var därtill fåfäng, rätt stilig och kraftig. Han hade framgång hos kvinnorna och det var inget snack om att han hade en speciell relation med Gustav III.

– Det var ju oftast bortskämda slynglar från högadeln som rekryterades till hovets kretsar. De drev naturligtvis med den där fattiglappen. Nu kanske han inte alltid hade rätt kompetens för sina många kungliga uppdrag, men han skötte dem med noggrannhet och stolthet och det är något som jag kan identifiera mig med. Det retade säkert mindre nogräknade som lät en och annan riksdaler ramla ned i fel påse.

Inte mycket sex

Även om mycket i “Två pistoler” kretsar kring Gustav III och hans hustrus problematiska sexliv så är det ingen explicit erotik i romanen. När det väl hettar till väljer Klas Östergren i stället att bryta för ett nytt kapitel.

– Nej, så mycket sexscener har det inte blivit genom åren. Det är svårare att få till den saken när man skriver än vad det är i verkligheten.

För drygt 20 år sedan skrev Klas Östergren tv-pjäsen “Gustav III:s äktenskap” om kungens olyckliga samliv med Sofia Magdalena. Men nu var det alltså dags att låta Munck träda fram ordentligt – och göra något mer beständigt av ett mycket omfattande bakgrundsarbete.

– Det man gör för tidningar, för film och tv är nästan skrivet i vatten. Någon hittar det, tittar på det, sedan är det borta. För en författare känns det inte riktigt som om det existerar förrän det finns i en bok.

Viktor Andersson/TT

The post Klas Östergren skriver om Gustav III:s sexliv first appeared on Opulens.

HISTORIA. I God Natt Madame lyfter Carina Burman på en inte överdrivet sirlig, men lätt 1700-talsdoftande prosa, fram en kvinna som känns förvånansvärt modern, skriver Elisabeth Brännström som läst Carina Burmans roman om Anna Charlotta von Stapelmohr.

God Natt Madame av Carina Burman
Albert Bonniers Förlag

När vi först får möta Anna Charlotta von Stapelmohr, huvudpersonen i Carina Burmans alterfiktiva (det vill säga där fakta och fiktion blandas) roman God Natt Madame är det anno 1790 och hennes hett efterlängtade graviditet lider mot sitt slut. Anna Charlotta, eller Lotta som hon kallas av familj och vänner, har väntat länge på en fullgången graviditet och ett eget barn. Hennes liv har varit kantat av missfall och av döda och dödfödda barn och hon har erfarit så stora svårigheter att bli gravid att hennes längtan efter barn med tiden har börjat överskugga allting annat. Hon kommer aldrig att träffa sin dotter, som föds på juldagen 1790 och får leva till 1829. Anna Charlotta dör sex dagar efter förlossningen bara trettiosex år gammal, och hennes livs allra högsta önskan infrias aldrig.

The post Utmärkt roman om förvånansvärt modern 1700-talskvinna first appeared on Opulens.

SPRÅKLÅDAN. Jag undrar om det har funnits pseudovetenskap när det gäller språk? Min uppfattning är att grammatik och språkhistoria är så exakt att det inte finns plats för ”alternativa fakta”. / Emma Ström

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Hej Emma! Vad som är vetenskap eller inte är en stor fråga och den diskussionen går under termen demarkationskriteriet och det tydligaste exemplet är väl astrologi. Inom språkvetenskap har det funnits en mängd teorier och paradigm kopplade till frågan om religion och Gud, exempelvis vilket språk som var Jehovas eget.

När det gäller verkliga stollerier vill jag nämna Rudolf II och hans hov i Prag på slutet av 1500-talet. Han anlade parker, samlade ockulta böcker, skådade stjärnor och mediterade i skogen. Liksom vår Gustav III byggde han upp landets kultur, men någon klipsk realpolitiker var han knappast.

Hans rykte om att vara en lite lättlurad och känslomässigt instabil människa spred sig över Europa och 1590 anlände en språkforskare till borgen på kullen och fick fri tillgång till skattkistan, vinkällaren, fick sitta med vid taffelbordet och vräka i sig all upptänklig lyxmat. Det sägs att han också hade ”fri tillgång” till alla hovdamer.

Hans arbetsuppgift? Tja, enligt egen utsaga forskade han om det språk ormen i paradiset använt för att förleda Eva. Jag tror vi, utan att vara vetenskapsteoretiker av Karl Poppers dignitet, kan vara överens om att detta är nonsensvetenskap.

Alla artiklar av Jesper Nordström

The post Finns det pseudovetenskaplig språkforskning? first appeared on Opulens.