LYRIK. Thomas Almqvist konstaterar att ”(Haicurriculum)” är den finlandssvenske poeten Gunnar Högnäs hittills bästa diktsamling. ”Här finns förutom direktheten även en underfundighet i uttrycket, som jag verkligen gillar,” skriver han.

(Haicurriculum) av Gunnar Högnäs
Förlag: Ett Projekt Ryggverk

Den finlandssvenske poeten Gunnar Högnäs inleder sin sjätte diktsamling med följande rader: ”Utgivningen tillägnas de allmänna biblioteken i Finland inklusive mina bibliotekskolleger. Samtidigt är den ett genmäle till vårt lands regering i skrivande stund. Kultur behöver stöd, inspiration, uppskattning och förståelse. Den kan inte paketeras som en åker, inte ens under innevarande år för bildning. Tack till Svenska folkskolans vänner för vistelsestipendium!”

Högnäs raljerar

Undervisnings-och kulturministeriet i Finland har utlyst år 2024 till det nationella Temaåret för bildning. Målet är att i samverkan förverkliga ett engagerande evenemangsår under vilket bildningen och dess betydelse tas till nutiden och människors vardag. Högnäs raljerar således över dessa mer eller mindre till intet förpliktigande formuleringar.

Jag har följt Högnäs författarskap under ganska många år nu och har tidigare tyckt att han varit en ganska ojämn poet. Med ”(Haicurriculum)” känns det mycket bättre. Borta är nu alla ordvitsar och alla krystade försök att vara rolig, vilket är svårt i diktens form.

Högnäs och haikun

Han är som bäst, när han skriver kortfattat och koncentrerat, gärna i haikuns form, som han prövade redan i ”Haiculdesac” (2020). Enligt den japanska traditionen ska haikun vara på 5-7-5 stavelser och gärna handla om naturen, där innehållet ska gestalta en klarhet eller något som man kan uppleva med sina fem sinnen. Det är oskrivna regler som Högnäs gärna bryter emot. Han vill att de dikter som han skriver – haikus eller andra – ska kännas som en smekning med insidan av handen. Haikuns koncentrerade form styr innehållet.

Högnäs är en mycket självständig poet, med en alldeles egen ton, och egentligen inte lik någon annan. Ändå kan jag märka en viss påverkan från särskilt Tomas Tranströmer, Werner Aspenström och Tua Forsström. Många av hans dikter känns som skärvor av vardagen och anteckningar om livet. Det finns något fritt och gränslöst över hans dikter, trots den hårt bundna formen.

Här har vi att göra med en gladlynt poet som skriver med glimten i ögat, även om humorn kan vara svart som natten. Högnäs blandar gärna högt och lågt, ljus och mörker, stort och smått, glädje och sorg. Poeten föddes i Jakobstad i Finland 1957. Han bor i Åbo idag och arbetar som bibliotekarie på Åbo Stadsbibliotek. För övrigt är han son till poeten Kurt Högnäs.

Existentiella dikter

I sina dikter utgår Högnäs gärna från något konkret och vardagligt, där uttrycket sedan blir mycket naket och direkt. Många av dikterna i ”(Haicurriculum)” är existentiella och handlar om vad det innebär att vara människa i dag samt vart är vi på väg. Här finns också dikter om kärleken, men den här gången handlar de flesta dikterna om naturen. Många av dessa är vackra och till och med präglade av en stor skönhet. Här finns förutom direktheten även en underfundighet i uttrycket, som jag verkligen gillar.

”Regnet på taket
en resonanslåda för
faktiska drömmar.”

”Skärvor av skyfall
glittrar sprött på blåbärsris,
som snårig kärlek.”

Sedan skriver Högnäs också gärna om tiden och tidens gång.

”Finns tid verkligen?
Eller bara rum där jag
inrett händelser?”

”Den brända jordens
taktik, att ge nuets liv
monopol på tid.”

”(Haicurriculum)” är Gunnar Högnäs hittills bästa diktsamling.

The post Högnäs har skrivit sin bästa diktsamling hittills first appeared on Opulens.

LYRIK. Gunnar Högnäs är en gladlynt poet och skriver med glimten i ögat, vilket kan vara på både gott och ont, skriver Thomas Almqvist.

Notapparat av Gunnar Högnäs
Ett Projekt Ryggverk

Efter fyra diktsamlingar kommer nu Gunnar Högnäs med sin femte, Notapparat, som är ett slags förklaring eller randanmärkning och innehåller en hänvisning till olika källor. För Högnäs är dikten ett sätt att beskriva, känna på pulsen eller ge värdet i ett nötskal. Han vill att Notapparat ska fungera som en kaffekvarn, som maniskt ska veva fram texter i ett och i ett. Varför skriver man dikter, frågar han sig. Det är som att stå på en klippa ute i havsbandet, där man står och balanserar och funderar. Vad gör jag här? Allt är bara vackert runt omkring, något som vi ändå bara förstör. Han vet egentligen inte varför han skriver dikter, bara att han måste göra det.

Högnäs förra diktsamling, Haiculdesac, bestod av haikus. Även i Notapparat är han som bäst i de riktigt koncentrerade dikterna. Den konkreta enkelheten och direktheten i uttrycket tycks vara hans melodi. Många av dikterna är av existentiell natur, där han skriver om vad det innebär att vara människa och vart vi är på väg. Dikterna förhåller sig då till vardagen och står i direkt förbindelse med hans eget liv. Här finns dikter både om naturen och kärleken, då han gärna förankrar sina dikter i ett konkret landskap eller i en konkret vardag. Här finns också dikter om både tidens obönhörliga gång och naturens skönhet. Uttrycket är oftast väldigt naket och direkt och ibland balanserar han farligt nära det banalas och naivas fälla. Många konkreta detaljer gör hans dikter direkt visuella.

Han blandar högt och lågt, stort och smått, ljus och mörker och glädje och sorg. De vardagsnära iakttagelserna är legio men även ordvitsarna. Gunnar Högnäs är en gladlynt poet och skriver med glimten i ögat, vilket kan vara på både gott och ont. Det kan bli för mycket nykonstruktioner och egendomligt hopsatta ord, eftersom det är svårt att vara rolig i poesi. Den verbala skaparglädjen gör honom till en ganska ojämn poet.

Diktsamlingen – som även innehåller ett längre avsnitt prosasviter – inleds med ett citat av pappa Kurt Högnäs, som också var poet, och som ännu så länge är mera känd än sonen. Här följer några av Gunnar Högnäs dikter i det koncentrerade formatet, som står haikun nära.

ORSAK VERKAN
Födde drömmar vingar.
De fick lyft,
flög all världens väg.

INSATS
Då jag andas ut immas glasen
annanstans i universum
som en vintergata.

Högnäs lever i språket som är både fest och vardag för honom. Dikten ska kännas som en smekning av handens insida. Han föddes 1957 i Jakobstad i Finland, men bor i Åbo, där han arbetar som bibliotekarie vid Åbo Stadsbibliotek. Förutom poet är han också en mycket flitig bloggare.

”Har du tänkt på, att allt hänger ihop. Inte som gemenskap, utan som orsak och verkan, förövare och offer”, vilket citat får representera prosasviterna, liksom ”Vemodet dämpar mig, fyller lungorna med lugn.” Några av prosasviterna står aforismen nära.

The post Språket som fest och vardag first appeared on Opulens.

LYRIK. “Jag har läst tre av Gunnar Högnäs fyra diktsamlingar och det är lyrik som är riktigt bra. Jag kommer absolut att följa hans författarskap i fortsättningen,” skriver Thomas Almqvist efter att ha läst den senaste – Haiculdesac.

Haiculdesac av Gunnar Högnäs
Förlag: Ett Projekt Ryggverk

Haiku är ju ett slags kortdikt som kommer från Japan. Det ska vara tre rader med respektive 5-7-5 stavelser och handla om ett ämne som gärna hämtats från naturen. Innehållet ska helst gestalta en klarhet eller vad man kan uppleva med sina fem sinnen. Att man kan göra på många olika sätt blir tydligt i Gunnar Högnäs senaste diktsamling Haiculdesac.

Högnäs använder sig av poesin för att pröva ordens bärkraft och spännvidd. Han vill också ge andrum och spelrum för njutning mellan raderna. Dikten ska kunna kännas som en smekning av handens insida.

Han föddes 1957 (och han är son till Kurt Högnäs, också poet) i Jakobstad men bor i Åbo sedan 1976. Poeten arbetar till vardags som bibliotekarie på Åbo Stadsbibliotek och han har medverkat i Nicko Smiths Lördagssoffa.

Högnäs kallar haikun för en språklig motsvarighet till sudoku och varför inte? Den är ett medium eller en versform som formar innehållet. Om man som poet har en tendens att bli mångordig, spretig eller till och med luddig i kanterna, är haikun en befrielse, eftersom den mycket koncentrerade formen styr innehållet. Med bara sjutton stavelser till buds måste poeten följa det litterära påbudet ”kill your darlings” eller som Högnäs uttrycker det ”dyrka upp nötskalet”.

Haiculdesac är Högnäs fjärde diktsamling. Tidigare finns Ansiktet mot muren (1978), Milstolpar i gärdsgårdsserien (2016) och Väggfönster (2018). Redan i Väggfönster finns ett antal haikudikter med. Även när han skriver dikter som inte är haikuer är de oftast mycket konkreta och koncentrerade.

Jag kan hitta spår av Werner Aspenström, Tomas Tranströmer och Tua Forsström, men Högnäs dikter känns oftast befriande självständiga med en egen ton, som räcker långt. Dikterna kan vara skärvor av en vardag och anteckningar om livet som sådant. Han reser i tid och rum, språk och bild, landsbygd och stad, krig och fred, kärlek och död. När han fungerar som bäst, skaver det ordentligt mellan raderna och språket känns nästan alltid fritt och gränslöst för honom, trots den hårt bundna formen.

I flera av dikterna finns en svart humor som i ”Verksamhetsplan”:

Kyrkan mitt i byn,
en begravningsplats öppen
för tro på framtid.

I ”Leverans” visar han prov på sin skicklighet som naturskildrare:

Hösten glidflyger,
fäller sina löv. Färger
spränger i luften.

Jag har läst tre av Högnäs fyra diktsamlingar och det är lyrik som är riktigt bra. Jag kommer absolut att följa hans författarskap i fortsättningen.

The post Haiku av högsta klass first appeared on Opulens.