YTTRANDEFRIHET. Grethe Rottböll, ordförande för Sveriges författarförbund, var nyligen med och ledde en manifestation till stöd för den fängslade förläggaren och författaren Gui Minhai. Jenny Wickberg fick ett samtal om yttrandefriheten som är under hot både inom och utom våra gränser, och om vår tid där många drömmer om att skriva men allt färre läser.

Det är åtta år sedan den svenska medborgaren Gui Minhai fängslades, där Sveriges Författarförbund höll ännu en manifestation för att uppmärksamma det.

Hur var genomslaget?

– Det var stort med många olika organisationer och representanter för media på plats. Det finns ett starkt engagemang i frågan.

Vad vet ni om Gui Minhais situation idag?

– Vi har inte fått något livstecken och vet inte ens om han lever.

Har ni haft någon kontakt med den nya regeringen i frågan?

– Vi har i artiklar uppmanat Ulf Kristersson agera och kommer nu att ta personlig kontakt med honom, för att trycka på att det är en viktig fråga. Han har tidigare uttalat sitt stöd och vi räknar med att han nu kommer att ta tag i det.

Frågan om yttrandefrihet har på flera sätt blivit aktuell på nytt, både i Sverige och andra länder. Varifrån kommer de största hoten mot det fria ordet?

– Det är ett växande problem i många länder. Kulturutövare i Ukraina och Belarus har det mycket svårt men situationen hårdnar också i Ryssland, som fler och fler nu vill lämna. Turkiet är ett annat exempel på land där situationen förvärras. I Författarförbundet kämpar vi just för att journalister och författare från bland annat Belarus ska kunna komma hit, i alla fall för att få skriva och vila upp sig en tid utan att behöva tänka på att de kan fängslas snart. Men vi får så många förfrågningar om att vara med och tala, att vi hade behövt ha en heltidsanställd bara för att hinna med alla.

Finns det ytterligare något enskilt fall i utlandet som ni och andra svenska organisationer stödjer?

– Det är den svenska journalisten Dawit Isaak, där situationen är likartad då protesterna här fortsätter men där vi inte heller vet så mycket om hans öde.

Hur ser du på situationen för yttrandefriheten i Sverige?

– Det verkar som om allt fler har tappat känslan för hur viktig den är. Det är en illavarslande trend. Vi har nog levt i tron att allt sådant som har med yttrandefrihet att göra ordnar sig av sig självt, vilket det ju inte gör. Ett exempel är det som händer kring hbtq och våra bibliotek. Det är helt absurt att vi har politiker som ser det som en fråga som angår dem. Vi måste få ett större medvetenhet och förståelse kring vad det betyder att politiken ska hålla armlängds avstånd och inte lägga sig i innehållet i kulturen.

Vad kan vi göra för att värna om det fria ordet?

Svenska medier är fantastiska som aldrig släpper de här frågorna. Vi i Författarförbundet står ibland tillsammans med andra utanför kinesiska ambassaden för att demonstrera mot fängslandet av Gui Minhai. Det är små aktioner där vi aldrig har någon större publik, men trots det rapporterar medierna alltid som om det var frågan om en massrörelse. Den enigheten är viktig, för att visa att vi sätter ner foten.

I Sverige har intresset för litteratur minskat. Vad ser du för orsaker till det?

– De finns flera saker som konkurrerar ut läsandet, som tillgången till serier, filmer och Youtube-klipp. Men en viktig orsak är att man inte värnar om läsandet i skolan. Och trots många rapporter om att läskvaliteten och koncentrationen minskar när man läser på skärm istället för på papper, så låter man barn i tidig ålder sitta med paddor i skolan istället för med böcker.

När det gäller den nutida svenska kvalitetsromanen så har upplagorna sjunkit kraftigt, eller hur?

– Ja, det är mycket bekymmersamt. Det ges ut fantastiska böcker men för att nå ut behöver läsarna veta att de finns. En nyckel till det är att det finns bemannade bibliotek med bra öppettider och kritiker som skriver om dem. Vi hade också behövt ha fler bra litteraturprogram i radio och tv.

Vad vet du om läsintresset i andra länder?

– Där får jag förlita mig på vad mina kollegor i andra länder säger, och den bild de målar upp är att intresset är större i nästan alla andra länder. I till exempel Frankrike och Tyskland försvarar man bokens och litteraturens intressen på ett helt annat sätt än här, bland annat genom prissättningen där en bok kostar lika mycket i den fysiska bokhandeln som om man köper via nätbokhandlarna. I Sverige har inställningen varit mer att vi framför allt värnar om den fria företagsamheten, vilket har gynnat ljudbokens utveckling på bekostnad av pappersböckerna.

Den nya regeringen vill införa en litteraturkanon. Hur ställer du dig till det?

–  Vi i Författaförbundets styrelse såg att frågan var på väg och diskuterade det redan för ett år sedan. Ingen i styrelsen var då för. En litteraturkanon är inte något som staten ska styra över. En naturlig kanon mejslas däremot fram där det finns böcker och bibliotek i skolorna, och där de lärare som undervisar redan vet att det finns författare och verk som det råder en bred allmän uppfattning om och att det är verk som anses betydelsefulla och bra. En statligt bestämd kanon blir som huggen i sten och riskerar att skada mångfalden, att det helt enkelt inte finns utrymme för andra böcker.

Finns det några nya trender inom litteraturvärlden, som du kan se?

– En trend jag hoppas på är att litteraturen får den plats den kan ha och också har haft. Jag tänker på hur det var på Strindbergs och Ibsens tid. Att den blir central och vägledande i debatten om vilka vi vill vara och vilket samhälle vi vill ha.

Samtidigt som svenskarna läser allt mindre, så drömmer var tredje svensk om att skriva och ge ut en bok. Vad tror du ligger bakom alla dessa författardrömmar?

– Ja, det är fascinerande. Det kan bero på att det är möjligt att ge ut en bok idag, utan att gå omvägen om ett förlag, att det sporrar. Det handlar nog också om att man vill dokumentera något och bli förevigad. Det som är bekymmersamt är när människor som vill skriva inte förstår betydelsen av att också läsa. Läsandet och skrivandet går hand i hand, och ju mer man läser desto bättre skriver man.

Samtidigt har väl de redan verksamma författarna inte det särskilt fett?

– Nej, läget ser inte alls bra ut, mycket på grund av ljudboken där ersättningen till författarna är usel. De som skriver genrelitteratur som romance och spänningsromaner kan ge ut en bok om året, och ändå nästan inte tjäna något på det. De flesta författare har ett jobb vid sidan av, även om många har det inom litteraturens värld. Men att också kulturartiklar är så dåligt betalda är ett växande problem.

Du blev tidigt föräldralös?

– Min pappa dog när jag var tio år och min mamma när jag var arton. Pappa var dansk motståndsman och ville att familjen skulle bo i Australien efter kriget. Tyvärr dog han innan vi kunde flytta. Mamma dog av sjukdom. Eftersom min pappa var dansk medborgare blev jag det automatiskt. Något som varit viktigt för mig att behålla eftersom det påminner mig om mina rötter.

Du skrev och publicerade en roman tidigt, 1981 när du var 25 år, men var sedan framför allt verksam som sångerska?

– Skrivandet var ett måste för mig när jag var ung. Författarna och böckerna jag läste blev min familj. Utan litteraturen hade jag inte klarat mig så bra som jag gjort.

Skriva är ju något man gör ensam med eftertanke. Att sjunga är att agera, ha publik och glömma sig själv. Egentligen två väldigt bra yrken som kompletterar varandra. Dessutom bidrar musiken till känslan för ordens rytm och språkets form.

Du har under senare år gett ut barnböcker. Där skriver du för en ålder där både läsintresset och läsförmågan är på nedåtgående. Vad kan vi göra för att bryta den trenden?

– Slukaråldern som tidigare fanns är så gott som borta idag. För att barn ska läsa måste skolan hjälpa dem att hitta fram till litteraturen. Där är det viktigt att det verkligen finns bibliotek på alla skolor, med lärare och bibliotekarier som kan visa barnen vilken rikedom av böcker som finns.

Har du mycket kontakter med dina unga läsare?

– Det har jag och det är underbart att träffa de små barn som läser det man har skrivit. Vi har fantastiska pedagoger på våra förskolor som läser för barnen och som har kreativa projekt kring det, där de ritar, spelar teater och utvecklar egna karaktärer. Pedagogerna är en grupp som förtjänar högre status och där man borde lyssna mer till deras argument i debatten om barns läsande.

Vad är ditt råd till föräldrar för att få barnen att börja läsa?

– Låt inte små barn sitta ensamma med sina paddor. Läsningen är ett första steg mot ett samtal. Att de vuxna sitter med och läser tillsammans med barnen är därför viktigt. Det är inget barnen ska sitta ensamma med.

Och ditt råd till lärare?

– Bjud in författare. Det personliga mötet och samtalet som uppstår kan inte nog överskattas.

Vad läser du själv helst?

– Jag läser det som är aktuellt för att följa med i vad som händer och i vad mina medlemmar skriver. Det blir både sakprosa och skönlitteratur. Det är mycket jobb som ska göras och tiden räcker inte alltid till för allt, men jag läser en eller två böcker i veckan.

The post Helgporträttet: “Hotet mot det fria ordet är ett växande problem” first appeared on Opulens.

FRIA ORDET. På måndag är det Fängslade författares dag och samhällsdebattören Kurdo Baksi och Svenska Författarförbundet bjuder in till en uppläsning av Gui Minhais senaste diktsamling, som han skrivit från fängelset i Kina där han sitter frihetsberövad sedan 2015.

Den 15 november varje år uppmärksammas författare som runt om i världen sitter fängslade för vad de har skrivit. Samhällsdebattören Kurdo Baksi ordnar tillsammans med Svenska Författarförbundet ett program med fokus på den svenska författaren, förläggaren och poeten Gui Minhai, som sedan 2015 sitter frihetsberövad i Kina.

– Det är väldigt få länder som inte har fängslade författare, inte ens Sverige är förskonade som har två samhällsfångar, Dawit Isaak och Gui Minhai, säger Kurdo Baksi, initiativtagare till evenmanget.

Ingen har hört från Gui Minhai på tre år, sedan augusti 2018. Ändå utkom han med en ny diktsamling förra året, Jag ritar en dörr på väggen med fingret, som skrevs i fängelset. Dikterna är på kinesiska men har blivit översatta till svenska av en översättare som av säkerhetsskäl behöver vara anonym. Till måndagens program har flera svenska kulturpersonligheter blivit inbjudna att läsa en dikt var ur Minhais senaste samling.

– Många gånger engagerar vi oss för fängslade författare men vi visar inte vilka personerna är eller vad de har skrivit. Genom diktsamlingen vill vi gestalta vilka hot som finns mot yttrandefriheten och vilket högt pris man betalar för yttrandefriheten idag, säger Baksi.

Han har själv engagerat sig för Gui Minhais frihet under många år genom att bland annat hålla manifestationer utanför Kinas ambassad och skriva debattartiklar i dagspress. På måndag delar han några ord om det globala hotet mot det fria ordet och uppmanar till att man ska stötta fängslade författare.

– Vi som är utanför fängelset ska kämpa för dem som sitter där, för mig är det självklart och jag tror att jag har miljontals människor runtom i världen som delar mina tankar, det gäller bara att hitta dem.

Fängslade författares dag instiftades av internationella PEN, och Svenska PEN kommer att hålla aktiviteter under kvällen för att uppmärksamma skribenter som frihetsberövats för sin regimkritik. Här ligger fokus på Belarus och den allvarliga situationen för yttrandefriheten som råder i landet. Under kvällen delas även Tucholskypriset ut till en förföljd, hotad eller landsflyktig författare eller publicist. Gui Minhai fick priset 2019.

Dagen uppmärksammas på flera håll med fokus på olika områden eller personer. Gui Minhai, som är hedersmedlem i Svenska Författarförbundet, står i fokus på måndag men Baksi understryker att den röda tråden är att uppmärksamma det fria ordet.

– Så länge en enda människa sitter fängslad för det fria ordet så är ingen av oss fri, avslutar han.

The post Uppläsning av Gui Minhais dikter på Fängslade författares dag first appeared on Opulens.

FRIA ORDET. För att uppmärksamma Gui Minhai och andra fängslade förläggares situation har Svenska Förläggareföreningen tagit initiativ till en digital manifestation.

På söndagen den 17 oktober kommer föreningen, medlemsförlag och förlagsmedarbetare att dela ett porträtt av Gui Minhai, tecknat av Hanna Stenman, och en text om vikten av det fria ordet.

“Med denna årligen återkommande manifestation sätter vi ljuset på hans situation, men passar också på att ta ett större grepp på frågan om hur hoten mot yttrandefrihet också påverkar bokförlag och förläggare. Just nu sitter förläggare fängslade även i Egypten och Vietnam på grund av sitt arbete”, säger Richard Herold, ordförande för Förläggareföreningens Yttrandefrihetskommitté i ett pressmeddelande.

Gui Minhai tillfångatogs den 17 oktober 2015 och har sedan dess, med undantag för några månader 2017, suttit fängslad i Kina.

TT NYHETSBYRÅN

The post Förläggare i manifestation för Gui Minhai first appeared on Opulens.

BESLUT. Tv-kanalen CGTN fälls av den brittiska mediemyndigheten Ofcom efter att ha sänt den fängslade förläggaren Gui Minhais tvångsbekännelser, skriver Journalisten.

The post Tv-bolag kränkte Gui Minhais privatliv first appeared on Opulens.

DIKTATUR. I boken ”Den dolda handen. Hur Kinas kommunistiska parti underminerar västliga demokratier och omformar världen” har författarna filosofen Clive Hamilton och sinologen Mareike Ohlberg försökt att koppla ett helhetsgrepp över hur Kina och KKP hanterar främst sina utländska intressen i en globaliserad värld.

Den Dolda Handen – Hur Kinas kommunistiska parti underminerar västliga demokratier och omformar världen

Clive Hamilton & Mareike Ohlberg

Daidalos 2020, 517.s 

När Samuel P. Huntington talade om civilisationernas kamp i sin essä med samma namn var den kinesiska kulturen redan ett av de runt sju exempel, beroende hur man räknar, han lyfte fram.

Hans tes har stöts och blöts sedan han skrev essän och jag är inte helt övertygad att vi i den offentliga debatten har kommit mycket närmare någon konsensus.

Pandemin som under förra året till stora delar stannade världen på grund av utbrottet av covid-19 i Wuhan, har satt världens relation till Kina och Kinas kommunistiska parti (KKP) i blixtbelysning.

I boken ”Den dolda handen. Hur Kinas kommunistiska parti underminerar västliga demokratier och omformar världen” har författarna filosofen Clive Hamilton och sinologen Mareike Ohlberg försökt att koppla ett helhetsgrepp över hur Kina och KKP hanterar främst sina utländska intressen i en globaliserad värld.

Även ett land som Sverige har drabbats, den svenska medborgaren Gui Minhai har varken setts eller hörts sedan 2018. 

Författaren och bokförläggaren dömdes till tio års fängelse år 2020. Frågan om hans fångenskap har kommit upp ett antal gånger, ur KKP:s synvinkel är saken utagerad. Till saken hör att Gui Minhai skulle publicera boken ”Xi Jinping och hans älskarinnor”, något som verkligen retat partiet och i synnerhet Xi Jingping. Fallet nämns kort i boken.

När man diskuterar Kina, skall man har klart för sig att det är Xi Jingping, ordförande över KKP tillika president över Kina sedan 2013 och när det gäller makt antagligen världens mäktigaste nu levande politiker, som bestämmer. Under Xi Jingpings tid vid makten har tonen skärpts mot allt som kan tänka sig hota Kinas och partiets intressen både internt och internationellt.

 I boken som är en av de mer informativa böcker som har skrivits om ämnet, visar författarna på en rad områden vilket egentligt inflytande som KKP har i världen och det är en skrämmande läsning. Att försöka minska detta inflytande över elnätet, intellektuella rättigheter (IP) och råvaror kommer att bli svårt.

Med exempel efter exempel visar författarna vilket ekonomiskt och intellektuellt inflytande som KKP har över västvärlden och dess olika institutioner, där hela institutioner har köpts av kinesiska intressen. Trovärdigheten är hög när det gäller vilka exempel författarna tar upp och hur löjligt omedvetna den ekonomiska eliten i väst har varit under många år.

Länder som USA, Kanada, Australien, UK med flera har varit många gånger mycket naiva hur de har hanterat den här frågan om omfattningen av det kinesiska inflytandet.

Författarna tar upp exempel efter exempel där regeringar och intressegrupper har övertygats om Kinas legitima åtgärder, kraven på motprestationer har varit låga från västerländska intressenter.

KKP:s inflytande är både ekonomiskt och strategiskt.

Samarbetena med många västerländska forskare och utvecklare av programvara är även en viktig faktor för KKP och något man arbetar med för att bli världsledande inom IT. Till detta kan vi addera ren form av spioneri och cyberhacking vars spår indirekt och direkt leder till Kina, något som ökat markant under de senaste åren.

Universitet efter universitet har långtgående samarbeten med kinesiska intressen, och i slutändan även med KKP:s säkerhetsorganisationer som aktivt sökt nya kunskapsområden att utvecklas inom. KKP:s digitala strategi har varit klar. Det är en kinesisk framtid som väntar, en kinesisk framtid med allt vad det innebär av digital kontroll över befolkningen. Något som hongkongborna helt klart har känt av under de senaste åren.

Det är ingen överdrift att kalla fastlandskina för en av de mest övervakade områdena i världen, och speciellt i storstäderna. Denna utpräglade övervakningspolitik är beordrad och omhuldad från högsta ort i partiet.

I KKP:s politiska retorik finns alltid faran med överlöpare, dissidenter och läxan från Sovjetunionens fall. Något som präglat Xi Jingpings tid i makten är den inneboende rädslan att KKP skall förlora sin legitimitet och på sätt störtas. 

Inget pris är för högt när det gäller KKP:s dominans internt och internationellt. Korruptionen som är ett ständigt återkommande problem inom partiet har under Xi Jingpings era blivit officiellt högprioriterat. De många avslöjandena och rättegångarna talar sitt tydliga språk och är ett enkelt sätt att bli av med politiska rivaler till presidenten. 

Som det står på en riktig affisch med en bild på Xi Jingping från 2014:” Avgör helt frågan om korruption, flugor så som tigrar måste slås ned”.
 
”Belt and road- initiative” (BRI), ett projekt med över 70 deltagande länder,  är en av världens mest omfattande infrastrukturprojekt där Kina ger en hjälpande hand till utvecklingsländer och andra intressenter för att skapa stora infrastrukturprojekt. 

Det är inte enbart på grund av godhet som de utförs, i slutändan handlar det om att Kina skall ha kontrollen över både hamnar, andra typer av infrastruktur och råvaror i länderna i fråga. Något som länder som Malaysia och Kenya upptäckte den hårda vägen. Mombasa, Kenyas största hamn, blev kinesiskägt när de inte kunde betala av de lån som behövdes för utbyggnaderna, för att ta ett exempel.

Jag ser få öppningar för att andra länder kommer att ha både viljan och kraften att kunna bryta detta inflytande på en kort sikt. Trots det hotande demografiska problem som det gamla ett barns-politiken har inneburit för landet kommer KKP:s vara ovilliga att släppa kontrollen. 

The post Flugor så som tigrar måste slås ned first appeared on Opulens.

PODD. Lisa Bjurwald och Helena Giertta diskuterar de senaste stora företeelserna under den händelserika starten på medieåret 2019.

Sammanslagningen av Sveriges Tidskrifter och TU får Lisa Bjurwald att ropa: “Äntligen!” Kraghdebaclet och det höga tonläget i kulturjournalistiken får en genomlysning. Lärarförbundets outsourcing av sin tidningsproduktion, första stipendiet till Sanna Wikströms minne och Gui Minhai är andra heta ämnen.

Och så delar de med sig av sina hjältedrömmar.

Om podcasten Bjurwald med Giertta och tidigare avsnitt >>

The post ”Medieåret har kickstartat” first appeared on Opulens.