ARBETSMILJÖ. “Tilltaget är också en spark nedåt mot några av kulturvärldens sämst betalda och mest utsatta individer, med en fast anställd kulturchef som avsändare.” Lisa Bjurwald är kritisk till Göteborgs-Postens kulturchef som i tisdags anklagade arbetare inom den egna sektorn för att vara smittspridare av covid-19.

Göteborgs-Postens omstridde kulturchef Björn Werner har åter igen trampat i klaveret. Denna gång med en krönika i tisdags som anklagar arbetare inom den egna sektorn, kulturen, för att vara oansvariga smittspridare av covid-19.

Werner skräder inte orden: ”Kulturbranschen, sporten och krognäringen har kämpat på barrikaderna för att kunna få fortsätta skapa möjligheter till smittspridning,” skriver han. ”Kulturskribenterna, de i mitt eget skrå, har här tyvärr varit särskilt högljudda i kampen för att få återgå till en verklighet som fortfarande inte finns. Som om inte Folkhälsomyndighetens rekommendationer har fortsatt att gälla som innan. Som om inte viruset har fortsatt att spridas.”

Reaktionerna från landets kulturarbetare (och kulturkonsumerande GP-läsare) kom omedelbart. ”En kulturjournalist som förolämpar och förnedrar kulturbranschen och dess arbetare är en av många anledningar att inte prenumerera på GP,” skriver en användare i Facebook-gruppen Öppna salongerna! som har 10 700 medlemmar. ”Det här tar priset i osaklighet och osmaklighet,” menar en annan. ”Att en kulturchef klumpar ihop kultur och idrott med krognäringen och påstår att vi i kulturbranschen ‘kämpat på barrikaderna för att kunna få fortsätta skapa möjligheter till smittspridning’ är bisarrt, ohederligt, falskt, kränkande, idiotiskt och i högsta grad kulturfientligt.”

Faktum är att detta inte är Björn Werners första corona-attack på kulturarbetare. Den 30 oktober skrev han till exempel en krönika med rubriken ”Kulturvärlden har blivit coronaförnekare”. ”Jag trodde i min enfald att det var på dessa sidor min malande känsla av att något är fel skulle formuleras,” kontrar skådespelaren och regissören Frida Röhl i ETC Göteborg den 6 november. ”Jag är inte coronaförnekare men jag drömmer om att få spela teater för publik.”

Under ytan bubblar också den interna kritiken. För som chef på GP Kultur har Björn Werner varit (och är fortfarande) ansvarig för att lägga ut uppdrag som restaurangrecensioner och teaterrecensioner på kultursidornas frilansskribenter – medarbetare som nu alltså blir kritiserade som ”oansvariga” av sin egen uppdragsgivare. Det är ju helsnurrigt. En kulturarbetare på Facebook påpekar också att det är ”en otrolig ironi” att Werner själv inte lär ha något jobb, om det inte längre finns någon kulturbransch att bevaka post-corona. Men tilltaget är också grymt, en spark nedåt mot några av kulturvärldens sämst betalda och mest utsatta individer, med en fast anställd kulturchef som avsändare.

Här måste man tillägga att det inte är första gången det stormar på Björn Werners redaktion. Knappt ett och ett halvt år efter hans tillträde som i kulturbranschen okänd 32-åring hösten 2017 skrev Dagens Media en svidande exposé över den dåliga arbetsmiljön på GP Kultur och Nöje. Werners beteende saknar motstycke, menade en erfaren frilans då: ”Det är oerhört oprofessionellt. (…) Man möts av arrogans, det är svårt att få besked och blir omöjligt att planera sitt jobb.”

Resultatet blev – ingenting. Werner fick fortsätta. Och missnöjet fortsatte att växa. Även om man som utomstående inte har hela bilden, måste man i och med vittnesmålen till Dagens Media och nu senast Werners regelbundna utfall om “kulturens smittspridare”, konstatera att kulturchefen på Västsveriges största morgontidning inte verkar hysa den respekt för vare sig kultursektorn eller de egna medarbetarna som positionen kräver. Till skillnad från packade (i dubbel bemärkelse) nattklubbar och barer har de flesta kulturinstitutioner tagit sitt ansvar under pandemin och erbjudit coronasäkrade upplevelser i så hög mån det varit möjligt.

Göteborg är en rik kulturstad som inte lider brist på tänkbara ersättare som till skillnad från nuvarande kulturchef har lång erfarenhet från sektorn i bagaget. Varför inte ge någon av dem chansen att sätta en positiv prägel på GP:s kulturbevakning?

The post Helsnurrigt Björn Werner! first appeared on Opulens.

NYHETER. Vad menar jag då själv med en seriös ”dagens nyhet”? Ja, om det inte låter pompöst, något i stil med ”dagens sammanhang”. Carsten Palmer Schale är kritisk till dagens ytliga medieflöde.

Den här snutten handlar inte om varumärket DN. Även om den kunde ha gjort det, eftersom jag anser just den tidningens självförhärligande bisarrt. Ja, komiskt. Nej, den handlar just om det nedslag i en sorts allmän ”medvetandeström” vi kan kalla för just ”dagens nyheter”: de som passerar revy som dagsländor. De som i bästa fall utgör epiloger till gårdagens nyheter eller prologer till morgondagens nyheter. Oftast, dock, inte ens det. Oftast handlar det om ytliga och utspädda epiloger och till intet förpliktigande prologer. Om – ja, ingenting.

The post Från en kobbe i Bohuslän: Dagens nyheter som trollsländor first appeared on Opulens.

POLARISERING. Så länge tillräckligt många av oss låter sig matas med uppmaningar att gå på personer och deras uppdragsgivare för att hantera politisk oenighet — så kommer polariseringen bara att fortsätta, skriver Mattias Svensson.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

En av de saker jag tycker mest illa om med vår samtid är greppet att istället för att diskutera oenigheter i sak, så gör man konflikten personlig och går på plattformar, arbets- och uppdragsgivare.

Tyvärr är det ofta väldigt effektivt. Tredje part har sällan tid, ork, lust eller kompetens att bedöma sanningshalt och relevans i anklagelserna som haglar. Enklast är ofta att ge med sig. Så ser vi nu hur alltfler som misshagat någon plötsligt försvinner från sociala medier. En del opinionsbildare verkar rentav mer eller mindre ha satt det i system att mata aktivister med utpekade fiender som med enkla åtgärder kan motarbetas.

Så här långt instämmer säkert de flesta.
Typiskt vänstern! säger högern.
Typiskt högern! säger vänstern.
De har dessvärre båda rätt, vilket illustrerades av två fall i förra veckan.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Alice Teodorescu skrev en i mitt tycke högst klandervärd ledartext där förintelseöverlevares vittnesmål förringas när deras slutsatser blir obekväma för den som likt Teodorescu vill se ett politiskt samarbete mellan borgerligheten och Sverigedemokraterna. Detta beskrev Teodorescu som att ”man hänsynslöst använder förintelseöverlevare som bulvaner i sina försök att smutskasta politiska meningsmotståndare inom borgerligheten”, som om avsändarna inte är agenter utan andras redskap.

Förespråkar man politisk samverkan mellan borgerlighet och ett, låt vara reformerat, nationalistparti så är det klart att historiska förlagor kommer att anföras som motargument. Relevansen i detta argument kan och bör ifrågasättas — men det kan göras med respekt för att man kan göra olika bedömning, inte minst beroende på egna erfarenheter av nazismens framväxt.

Den här högst relevanta diskussionen och kritiken hamnade dock strax i skymundan eftersom någon tyckte att det var dags att istället gå på personen Teodorescu. En docent vid Göteborgs universitet startade ett upprop om att säga upp henne från Göteborgs-Posten, samt uppmanade andra att höra av sig till tidningens ägare och annonsörer om så inte skedde. Uppropet blev snabbt ett skott i foten. Fler skrev på ett alternativt upprop till stöd för Teodorescu. Andra tycks ha jagat docenten och hans egen arbetsgivare, och efter några timmar tog han ner sitt upprop.

En annan kontrovers rör de 261 tjänstemän i regeringskansliet som skrivit under ett brev till arbetsgivaren med farhågor om hur en ny regering och eventuella samarbetspartners skulle påverka kansliets arbete och riktlinjer, exempelvis den så kallade värdegrunden.

Brevet är värt att kritisera och tyder på att undertecknarna har en pompös och olämplig uppfattning om sin yrkesroll. Farhågan att en annan regering skulle komma att innebära att människors lika värde inte respekteras kan utan alltför stor fantasi ses som ett partipolitiskt inlägg och ställningstagande för Socialdemokraterna.

Också här blev frågan snabbt personlig. En lista skapades och spreds av en tidigare moderat riksdagsledamot som innehöll namnen på samtliga undertecknare. Många spred den med direkt uppmaning om att de namngivna borde skämmas och att deras anställningar borde sägas upp.

Man kan förstås fixa och trixa med likheter och olikheter för att rättfärdiga det ena eller det andra, men för mig blev den samtidiga cirkulationen bekräftelse på tendensen i polariserade läger att indignerat rya om övergrepp när man utsätts för något som man glatt deltar i när det gäller meningsmotståndare. ”Det är okej när vi gör det.”

Inte sällan var det nämligen samma människor som klev upp på höga hästar och menade sig försvara yttrandefriheten när de skrivit på en namnlista för Teodorescus anställning på Göteborgs-Posten (trots att det i de flesta fall handlade mer om att de brukar hålla med om det hon skriver, och till och med den mest inskränkte diktator är för yttrandefrihet för dem de ändå håller med), som obekymrat spred listan med namn på tjänstemän med kravet att de skulle sägas upp för sin potentiella insubordination.

Spridandet av listan med tjänstemän stoppades i sin tur av Facebook som menade att den stred mot plattformens stadgar. Vem som fattade det beslutet och på vilkas initiativ lär vi tyvärr inte få veta, men det är minst lika illavarslande som själva listan.

Männen bakom initiativen motsvarar inte den gängse bilden av nättroll och hatare. I ena fallet en före detta riksdagsledamot, i det andra en akademiker vid ett större universitet, båda i medelåldern. Folk som definitivt borde veta bättre och ha impulskontroll nog att besinna sig istället för att göra personkonflikt av politisk oenighet. Så långt har det alltså gått. Och så länge det fungerar — så länge tillräckligt många av oss låter sig matas med uppmaningar att gå på personer och deras uppdragsgivare för att hantera politisk oenighet — så kommer polariseringen bara att fortsätta.

Alla artiklar av Mattias Svensson

The post Personangrepp förgiftar politiken first appeared on Opulens.