FANTASI. Mathias Jansson reflekterar över och resonerar kring hur fantasin kan bli en tillflyktsort i tider av utifrån kommande hot.

Under pandemin har vi kunnat känna igen oss i Xavier de Maistres öde. Under 42 dagar tvingades han stanna isolerad på sitt rum. Orsaken var nu inte en smittsam sjukdom utan ett straff för att han deltagit i en olaglig duell. Till skillnad från dagens människor hade Xavier inte tillgång till tv, radio eller internet, det här var ändå i slutet av 1700-talet, så han fick använda sin fantasi för att fördriva tiden. Resultatet blev den besynnerliga boken ”Voyage autour de ma chambre” (1794), på svenska ”Resa i mitt rum”.

”Resa i mitt rum” är skriven som en resedagbok med 42 kapitel, en för varje dag i fångenskapen, där författaren beger sig ut på en upptäcktsresa i sitt rum. Han undersöker sina möbler, besöker olika föremål och platser och under sin resa träffar han på påhittade människor och upplever olika situationer. Xavier visar i sin reseroman att även instängd i ett litet rum kan man genomföra en spännande resa bara man använder sin fantasi. 1825 kom en uppföljare med titeln ”Nattlig resa i min kammare” som bygger på samma koncept.

“I’m half living my life between reality and fantasy at all times.” Lady Gaga

En annan författare som använder en liknande tematik, att resa i fantasin genom det vardagliga är C S Lewis. I bokserien om Narnia möter vi de fyra syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy som blir evakuerade till ett hus på landet för att undkomma flyganfallen mot London under andra världskriget. Syskonen är liksom Xavier isolerade och avskurna från sin familj och omvärlden, men de upptäcker att genom ett gammalt klädskåp i huset kan de besöka sagolandet Narnia. Lewis låter klädskåpet bli en portal in i fantasins värld. För även om vi är instängda i ett hus eller i en fängelsecell så kan vår fantasi alltid öppna dörrar till andra världar och låta oss fly vardagens tristess och faror.

“Everyone needs a fantasy.” Andy Warhol

För när vi utsätts för olika hot kan fantasin fungera som en säker tillflyktsort. Vi har alla hört berättelsen om den judiska flickan Anne Frank som tillsammans med sin familj gick under jorden när judeförföljelserna bröt ut i det ockuperade Nederländerna och sedan höll sig gömd under ett par år i en dold lägenhet ovanför en butikslokal. Under isoleringen ägnade sig Anne åt att skriva i sin dagbok, som efter hennes död publicerades och blev ett viktigt historiskt verk. Dagboken och fantasin blev för Anne en viktig del av livet och ett sätt att stå ut med och bearbeta den rädsla och det hot som hela tiden fanns att hennes familj skulle upptäckas av nazisterna och föras bort till koncentrationslägren.

I fantasin kan vi bygga upp en egen värld som vi har kontroll över, där vi kan känna oss trygga även när vår omvärld är kaotisk, oförutsägbar och hotfull.

En äldre exempel på hur fantasin kan fungera som en viktig del i en överlevnadsstrategi är den italienske författaren Giovanni Boccaccios novellsamling Decamerone.

Decamerone tillkom i en av de mest fasansfulla epokerna i Europas historia, digerdöden. Man beräknar att en tredjedel av befolkningen i Europa dog och i fler städer dog över 60 procent av invånarna. Boccaccio upplevde själv digerdöden och skildrar i novellsamlingen hur tio ungdomar flyr från det pestdrabbade Florens till en villa på landet.

Där tänker de isolera sig tills smittan har dragit förbi. För att fördriva tiden börjar de berätta historier för varandra. Totalt blir det 100 berättelser under 10 dagars isolering. Även här låter Boccaccio ungdomarna använda sin fantasi för att överleva och avskärma sig från det hemska som händer runt omkring dem. Genom berättelserna kan de skapa en egen trygg värld. Berättelserna handlar i huvudsak om kärlek, erotik och humor, som kontrast till den fruktansvärda död och skräck som digerdöden sprider i landet.

“Fantasy is hardly an escape from reality. It’s a way of understanding it.” Lloyd Alexander

Hur kommer då de senaste årens pandemi att avspegla sig i litteraturen? Även om vi med dagens teknik kan umgås digitalt med vänner och bekanta så har många av oss ändå känt oss isolerade i våra hem.

Vår räddning har varit, nu som tidigare i historien, att dagdrömma, fantisera och fly i väg till vår egen lilla värld. Vilken bok kommer i framtiden att betraktas som vår tids Decamerone eller Narnia? Den kanske inte ens är skriven ännu. Kanske är det du som läser detta som kommer att skriva den. För någon kommer säkert att fånga vår tids känsla av isolering och berätta om hur vi människor använde vår fantasi för att härda ut de påfrestningar och den rädsla vi fick uppleva under de ständiga lock-downs och isoleringar som drabbade oss under pandemins vågor.

The post Resa i slutna rum first appeared on Opulens.

UNDERGÅNGSSTÄMNINGAR. Oavsett vad som händer med coronavirusutbrottet så kan man inte låta bli att undra hur utbrottet kommer att påverka konsten och litteraturen. Mathias Jansson reflekterar, med utgångspunkt i bland annat litteraturklassikern Decamerone, över hur epidemier kan påverka kulturen.

Filmen Contagion från 2011 fick efter utbrottet av coronaviruset i Kina ny aktualitet och började klättra på tittartoppen. Det är inte så konstigt. Handlingen i filmen påminner om vad som nu sker i Kina. En kvinna drabbas av ett nytt okänt virus under en affärsresa till Hongkong och sprider det vidare när hon återvänder hem till USA. Konspirationsteorier, kampen för att framställa ett vaccin, att smittkällan är djur (fladdermöss) och sneglingar mot sars-utbrottet i början av 2000-talet gör det till en perfekt cocktail för den som vill ha söka samband och förståelse bortom tidningsrubrikerna och forskningsrapporterna.

Det är nu ingen brist på filmer, serier, dataspel eller böcker där apokalyptiska virusepidemier hotar mänskligheten. Vi gillar att frossa i katastrofer och kanske ger det oss den katarsis, den rening från rädsla, som de gamla grekerna pratade om inom dramatiken? Katastrofer och epidemier har följt mänskligheten som en skugga. När pesten bröt ut i Florens i mitten av 1300-talet drog sig tio ungdomar, sju kvinnor och tre män, sig undan och isolerade sig i en lantvilla för att skydda sig från pesten. Under isoleringen från omvärlden, som varade i 10 dagar, berättade de historier för varandra.

Här är det inte frågan om apokalyptiska berättelser utan historier om kärlek, lycka och lurendrejerier för att få dagarna att gå. För katastrofer behöver inte bara leda till mörker och undergång utan konsten kan också användas för att skapa ny sammanhang och ge nytt hopp i en mörk tillvaro.

Det är den ramberättelse som Giovanni Boccaccio använder i sitt kända verk Decamerone (ca. 1353). Här är det inte frågan om apokalyptiska berättelser utan historier om kärlek, lycka och lurendrejerier för att få dagarna att gå. För katastrofer behöver inte bara leda till mörker och undergång utan konsten kan också användas för att skapa ny sammanhang och ge nytt hopp i en mörk tillvaro.

Boccaccios samtida hade nog tyckt att ett utbrott av coronaviruset inte var så mycket att hetsa upp sig för. När digerdöden hade härjat klart i Europa under 1300-talet hade befolkningen minskat med en tredjedel och det skulle ta många år innan Europa återhämtade sig både mänskligt och ekonomiskt från den smällen. Att coronaviruset fyller våra nyhetsflöden är naturligtvis stressande och drygt 1000 döda kan låta som en oroväckande hög siffra, men om man jämför det med att runt 400 000 människor, främst barn, dör varje år i malaria, så ska man kanske hejda sig innan man börjar tala om katastrof och undergång.

Oavsett vad som händer med virusutbrottet kan man inte låta bli att undra hur utbrottet kommer att påverka konsten och litteraturen. Rent konkret så ställdes den stora konstmässan Art Basel i Hongkong in av rädsla för viruset. Risken finns förstås att andra konstmässor, biennaler och konstnärsutbyten tvingas ställa in i framtiden.

Men det jag undrar över är om det sitter en grupp människor i en lägenhet någonstans i miljonstaden Wuhan och berättar berättelser för varandra för att fördriva tiden medan de är isolerade från omvärlden. Kommer dessa berättelser att bli ett lika viktigt litterärt verk för framtiden som Boccaccios novellsamling Decamerone? Eller är det kanske på ett Instagramkonto eller i en YouTube-kanal som någon just nu håller på att formulerar de stora existentiella frågorna om att vara människa inför hotet av en pandemi.

The post Kultur i skuggan av coronaviruset first appeared on Opulens.