HEMLIGHETER. Vigdis Hjorths roman Arv och miljö skildrar familjehemligheter, övergrepp, skam och hämnd. Vår recensent Carolina Thelin har läst den, berättar om en stark läsupplevelse men känner också olust över innehållet. 

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Arv och miljö av Vigdis Hjorth
Översättning: Ninni Holmqvist
Natur & Kultur (2018)

“Min søster har kunstnerisk ytringsfrihet. Derfor kan hun krenke andre menneskers personvern og rettssikkerhetsgarantier. Hun har enorm makt” skrev juristen Helga Hjorth i Aftenposten hösten 2017. Hon hade då nyligen kommit ut med boken Fri  vilje med avsikt att berätta sin version av det systern Vigdis Hjorths avslöjar i sin självbiografiska roman Arv og Miljø (utgiven i Norge 2016).

Familjehemligheter, övergrepp, skam och hämnd. Allt ska fram i ljuset även om det gör förbannat ont. I Norge väckte Hjorths roman en häftig debatt om förhållandet mellan fiktion och verklighet. Får man verkligen skriva hur och vad man vill bara man kallar det en roman? Nu finns boken alltså på svenska och polemiken kring den så kallade “verklighetslitteraturen” är naturligtvis inte unik för Norge.

Unika är inte heller de verklighetsbaserade böckerna. 1997 skrev Carina Rydberg Den högsta kasten där hon skildrar och namnger kända stammisar på en innekrog i Stockholm. Tio år senare demaskerar Maja Lundgren Aftonbladets mansstyrda kulturredaktion i Myggor och tigrar (som journalisten Ulrika Knutsson, i ett inslag i P1:s OBS för snart ett år sedan, menade förebådade #metoo) Både i Karl Ove Knausgårds romansvit Min kamp och i Geir Gulliksens Berättelse från ett äktenskap beskrivs både händelser och personer autentiskt. Både män och kvinnor har genom historien skrivit den här typen av biografisk fiktion men när kvinnor gjort det har den ofta beskrivits som smutsig och författarna som psykiskt instabila. Kanske har #metoo banat väg för nya tankemönster?

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Arv och miljö är ett exempel på detta som, trots debatten den vållade, mottogs väl av både recensenter och allmänhet och nominerades till Nordiska rådets litteraturpris. Vigdis Hjorths författarskap är mångsidigt — hon har ett trettiotal titlar bakom sig och skriver för både barn och vuxna. En gemensam nämnare för hennes böcker är dock att hon använder sig av egna erfarenheter.

Den aktuella Arv och miljö handlar om en arvstvist som blottlägger övergrepp inom familjen och river upp gamla sår. Berättarjaget är författaren och teatertidningsredaktören Bergljot som sedan många år endast haft sporadisk kontakt med den högborgerliga familj hon vuxit upp med. Hon har brutit med familjen och förträngt trauman från barndomen. Men när hennes äldre bror får veta att föräldrarna överlåtit de älskade släktstugorna på de två yngre systrarna (som hela tiden stått föräldrarna närmare) blir han förbittrad. Bergljot, som tidigare accepterat att inte ha tillgång till stugorna eftersom hon inte vill ha något med sitt förflutna att göra, tar parti för sin bror.

När fadern dör kommer minnena tillbaka. Nu när han är död känner hon inte längre av det hot han utgjort, som hon förut inte insett att hon känt. De skamfyllda övergreppen från fadern när hon bara var fem sex år, moderns ängsliga förnekelse och systrarnas svek. Nu tar hon strid.

Liksom i Felicia försvann — Felicia Feldts skoningslösa roman om supermorsan Anna Wahlgren — skildras här en barndom präglad av utsatthet och själviskhet under en polerad yta. I Feldts skildring får ingenting rubba föreställningen om den kärleksfulla och okonventionella storfamiljen, i Hjorths är anseendet allt. Men ingen av författarna har syskonen på sin sida. De blundar för sanningen menar Feldt och Hjorth. Syskonen säger att de ljuger.

Arv och miljö är en djuplodande undersökning av en familj i spillror, skickligt översatt av Ninni Holmqvist. Bergljot är en sammansatt person; trots vreden hon känner är hon ärlig med sina tillkortakommanden. Det är en tung och obehaglig läsning vilket det ska vara när det handlar om det mest förbjudna. Men ändå. Jag känner också olust över själva innehållet, Bergljot-Hjorth får mig att rygga tillbaka och jag slår ihop boken med en känsla av att ha knuffats ner i grumligt vatten.

Alla artiklar av Carolina Thelin

The post Stark men olustig läsning first appeared on Opulens.