LÖFTESRIKT. Torbjörn Elenskys Absolut text är en genialisk bok på sitt sätt, men det geniala som för oss bortom och utanför boxen kan göra texten svår. “Men okej, det här är ändå en bok för unga människor. Ett löfte om att tränga in i nya världar”, skriver Lis Lovén.

Absolut text av Torbjörn Elensky
Förlag: Fri Tanke

När jag läser Absolut text av Torbjörn Elensky har jag hunnit ungefär halvvägs när jag slås av en tanke: Om gudarna under antiken var knutna till skilda funktioner som äktenskap, fortplantning, handel, dyrkan, arbete etcetera etcetera… Ja, då fanns det ett tvingande behov i Mellanöstern på den tiden att ena alla funktioner i en enda sanning. Att dyrka olika gudar eller åtminstone att ägna dem sin rit måste leda till fiendskap vid någon avgörande punkt.

Nu är inte religionen enbart i sig huvudämnet i Torbjörn Elenskys bok, utan språket genom seklerna. Vad har språket gjort med oss? Hur fungerar det? Och själva början för språkets del måste likväl vara kopplat till myt, magi, tecken, emblem, symboler och rit…

Vad vi än anser så är makten att definiera ting och platser knutna till religion, maktutövning, politik och ideologi. (Och kön?) Att uttala ord blir fyllt med sprängverkan. Och den moderna erans dadaism uppvisar ”gudomens kraft” eller makten att splittra allt ned till tecken och fragment.  För att vara kluven inför tillvaron på grund av den inbillade eller faktiska relationen mellan språk och verklighet, ja det är en urgammal process som verkar genom tid och rum.

Det känns verkligen skissartat det Torbjörn Elensky skriver, för han täcker in det mesta och detta uppvisar just de spår av fragment han ändå lovar oss. Han håller löftet.

Boken är en guldgruva för de ungdomar som nyligen blivit bitna av ”fakta”  och ”sanning”! Läs den för guds skull, om ni vill utforska myt, politik, språk och anspråk på överhöghet. För hur kommer vi egentligen undan vad den språkliga historien har gjort med oss? Allt finns nedtecknat, och denna text gör oss alla sårbara inför vilken tankemodell vi tillåter härska över oss. För om språk bygger verklighet, hur kan vi då ens undgå att både politisera eller avpolitisera själva grundvalen för språket i sig? Vi är knutna till språket. Knutna (som sektmedlemmarna i Knutby?) till sanning, fakta, myt, makt…

För så många lager och avlagringar har språket, att detta med att analysera handlar om ursprunget till allt som alltid undflyr oss. Kan apor tala? Vad säger fåglarna? Vem gav oss förmågan att tala? Jag tror det finns många språkvetenskapliga böcker som försöker klarlägga språk, men i slutänden är det de skilda synsätten i detta med att definiera som gör språket både maktfullkomligt och svagt.

Hur många ungdomar idag vet att det var Bibelstudier som ledde många forskare in på den språkvetenskapliga vägen? Ursprung, ursprung, ursprung… Bibel, religion och vetenskaplig tolkning hör samman.

Grundtanken bakom Absolut text är enkel, men ändå komplex. Torbjörn Elensky har forskat i vitt skilda ämnesområden för att hitta större samband. Saken är den att allting, precis allting i tillvaron kan läsas som ett språk. Både i böcker, men även i Naturens bok. En metafor som är död har likväl en gång varit språk, och så nödvändiggörs problematiken att läsa nytt och omtolka gång på gång. Varje enskild epok letar efter tolkningar som överensstämmer med det samhällets förutsättningar.  Detta tycks ju genialiskt uträknat av Gud, men paradoxen kvarstår. Varför säger vi “sten” när vi lika gärna kunde ha sagt “stån”?Tolkningsfrågorna virrar bort oss om vi ständigt söker det universella – och ändå!

Skriftens folk, det religiösa synsättet får genom protestantismen en öppning ut och in i det analytiska arbetet, själva grunden för vår moderna tolkningshistoria. Själv tänker jag då att den svensk som aldrig ens öppnat Bibeln är en mycket andefattig person, hur mycket hen än tolkar ideologiernas kamp. Ja, det är genialiskt uttänkt, att Gud visar budskap överallt. språk rätt och slätt.

”Absolut text” är en genialisk bok på sitt sätt, men det geniala som för oss bortom och utanför boxen kan göra texten svår. Men okej, det här är ändå en bok för unga människor. Ett löfte om att tränga in i nya världar. De gamla kan försöka drömma sig tillbaka, till ett språk som numera tycks gäcka oss.

The post Tankeväckande bok om språket first appeared on Opulens.

FILTER. Mattias Svensson menar att kultursidor av idag i hög grad produceras av och för människor för vilka politiska vänsteråsikter är det filter genom vilket de bedömer ens mänskliga karaktär.  Han exemplifierar med en text från SvD Kultur.
[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Vilket ”vi” någon vänder sig till när de adresserar en publik säger vanligtvis mycket. Vilka är det man vänder sig till och förväntar sig ska finnas bland mottagarna? Och omvänt och ännu mer intressant: Vilka är därmed uteslutna?

Jag minns exempelvis en text i ett entusiastiskt 90-talsmagasin där skribenten utgick ifrån att läsaren hade delat erfarenheten av att stå och kissa, vilket kanske, om någon tänkt efter, var ett onödigt exkluderande av en stor del av läsarskaran. Inte så väl siktat när allt kom omkring.

När jag läste om ett evenemang organiserat av humanistiska Fri Tanke, där Anna Rosling Rönnlund ska ha smickrat publiken med att vara intelligentare än genomsnittet slogs jag av en annan tanke. Mina fördomar om humanister säger nämligen att de är den sortens publik som smickras av budskapet att de är inte bara smarta, utan just till och med smartare än andra. Det är förmodligen därför de lockas till ett evenemang med författare som rättar felaktigheter som folk i allmänhet tror på.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Själva reportaget där jag läste denna iakttagelse säger dock i sitt förfaringssätt om möjligt ännu mer om det ”vi” som skriver på och förmodas läsa dagstidningarnas kultursidor. Det är publicerat i SvD Kultur och skrivet av Daniel Berg och Carl-Michael Edenborg.

Berg och Edenborg är knappast subtila när de bedömer Steven Pinker efter en politisk mall. När Pinker i sitt föredrag kritiserar Putin, Trump och IS-krigare är det följaktligen helt i sin ordning. När han därutöver kritiserar vänstern — sannolikt de aktivister som hindrar och stör talare som har uppfattningar de inte tolererar — etiketteras han vips som ”en banal, ofilosofisk, hånfull hatare”. Inte bara slår Berg och Edenborg med självklarhet fast vilka politiska åsikter som är okej att kritisera och inte. De bedömer Pinkers karaktär och person efter dessa politiska åsikter.

Något enstaka olycksfall är det inte heller, snarare premissen för hela det långa reportaget som består av både en förintervju och en recension av Pinkers framträdande. När Steven Pinker i Bergs och Edenborgs intervju kritiserar nyliberaler och argumenterar för statliga ingrepp får han genast beröm: ”Våra fördomar om Pinker som en stöddig ’så är det bara’-person har försvunnit på fem minuter. Han är sympatisk, godmodig och nyfiken.”

Ett välvilligt omdöme kan tyckas. Men det är återigen samma premiss: Bara i den mån man är vänster är man en god och klok person. I den mån man kritiserar vänstern har man inte bara ”fel” utan är hatare, korkad och banal.  Att sådan tendentiös journalistik passerar är talande för hur långt den identitetspolitiska fördumningen har gått.

Det är förstås att dra stora växlar på en artikel, men jag tror är att det är rätt vanligt att de som arbetar på större kultursidesredaktioner inte ser något konstigt med artikelns premisser. De delar själva ungefär samma politiska värderingar och är i vilket fall som helst så vana vid dem att de inte ses som ”politiska” eller ”kontroversiella” utan tvärtom som självklara.

Så har det förvisso varit länge. Det som verkligen är talande för samtiden är att en mängd personliga egenskaper anses följa av denna politiska etikettering. Politiska meningsmotståndare har inte bara fel i sak, i den utsträckning de har fel anses de vara osympatiska och klent begåvade. Inte heller detta anses tydligen vara en anmärkningsvärd utgångspunkt för kulturkritisk granskning av samtida tänkare.

Den sortens karaktärsteckning är mig främmande. Jag känner inte närmare till Daniel Berg, men Carl-Michael Edenborg är allt annat än banal och obegåvad, tvärtom en intressant, bildad och fritänkande skribent, även om han och jag är oense om mycket i politiken.

Att premissen jag kritiserar framträder som allra naknast i ett verk signerat Edenborg är på ett sätt både logiskt och smickrande för skribenten. Så många andra tycks mig ha samma utgångspunkt, men utan att den framgår lika tydligt. Då blir den också svårare att identifiera och kritisera.

Men nu vet vi. Berg och Edenborg har med sin text demonstrerat att kultursidor av idag i stor utsträckning produceras av och för människor för vilka politiska vänsteråsikter är det filter genom vilket de bedömer ens mänskliga karaktär. Det är snävt. Det är fattigt. Det är fördummande.

Alla artiklar av Mattias Svensson

The post Bara vänstern är klok och god first appeared on Opulens.