KRIGSHETS. Förnuftets röster måste göra sig hörda innan stora delar av välfärdssektorn läggs i ruiner menar Anders Kjellström.

När tyska naziledare höll tal brukade de ställa frågan till publiken om de ville ha
Butter oder Kanonen (smör eller kanoner) och alla åhörare ställde sig upp och
entusiastiskt skrek ”Kanonen”. Jag har alltid drömt om att någon eller några
deltagare skulle ställt sig upp och ropat ”Butter”. En enda avvikande röst hade varit
befriande.

Jag tänker på detta ibland när våra politiska partier springer ikapp för att öka
rustningarna och ösa resurser över militären. När dessutom finansministern uttalar
att vi måste ställa om till en krigsekonomi måste någon ställa sig upp och med hög
röst ropa ”Butter”. Vi står inför en risk att krigspsykosen kommer att äta upp stora delar av välfärdssektorn om inte förnuftets röster kan göra sig hörda.

ANDERS KJELLSTRÖM

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: ”Butter oder Kanonen?” first appeared on Opulens.

KÄRNVAPEN. DCA-avtalet som ska godkännas av Sveriges riksdag den 18 juni innebär att USA fritt ska få tillträde till 17 baser i landet. Flera länder har liknande avtal men Sverige är det enda land i Norden som inte skrivit in ett förbud mot kärnvapen på sitt territorium.

Ett starkt ljussken förblindar alla på terrassen mitt i centrala Stockholm. Bara några hundra meter därifrån detonerar en atombomb. Hettan är så kraftig att kaffet i kopparna ögonblickligen förångas och spårvagnen på gatan förvrids till en svart stålhög. Stötvågen får husen att rämna och lämna efter sig ett månlandskap av sot, betong och förkolnade kroppar.

– Ingen läkare i världen har erfarenhet av att hantera en situation där människor är både krossade, brända, strålskadade , förblindade och traumatiserade, säger Vendela Englund, ordförande för Läkare mot kärnvapen.

Vid en träff av en atombomb mot riksdagshuset i Stockholm beräknas cirka 90 000 människor dödas och 250 000 skadas med komplexa, kombinerade skador

Exemplet är taget ur rapporten Förebygga är enda medicinen. I ett område tre kilometer från explosionsplatsen skulle tryckvågen slå sönder byggnader och infrastruktur. Värmestrålningen skulle få allt brännbart att fatta eld.

Inom en radie av fyra kilometer skulle människor drabbas av fullhuds- brännskador på oskyddad hud- en typ av skada som är mycket smärtsam, resurskrävande och ofta leder till döden. I Sverige finns maximalt 25 brännskadeplatser konstaterar Vendela Englund och tillägger att IVA i Stockholm bara har 60 vårdplatser.

Så långt som nio kilometer från nedslagsplatsen skadas hus av tryckvågen med kross och sårskador på människor som följd.

– Som läkare, mamma och människa anser jag att kärnvapnen måste avvecklas. Eftersom vi skulle stå maktlösa utan att kunna ge lindring eller bot, knapps ens tröst måste vi förebygga!

Fungerar avskräckning?

Experter talar ibland om avskräckningseffekten. Vendela Englund påpekar att det vid möte i FN 2023 tvärtemot fastslagit att den hindrar nedrustning. Den vidmakthåller en ond cirkel där upprustning tillåts att öka och kärnvapenstaterna tar sig rätten att hålla världen gisslan och definiera sina ”intresseområden ”.

Kärnvapenavskräckning har hittills inte förhindrat krig – snarare tvärtom, krigen som rasar i Ukraina och Gaza är tydliga exempel. Aktuella siffror från Stockholms Internationella Fredsforskningsinstitut (SIPRI) visar att dagens upprustning har historiskt höga proportioner. När president Macron i Frankrike i maj 2024 hotade med att gå in med fransk trupp i Ukraina svarade Ryssland med hot om nya provsprängningar och användning av kärnvapen.

Fyra minuter till Karlskrona

Utvecklingen av nya bär-system för kärnvapen har eliminerat tiden för eftertanke. Det tar mindre än fyra minuter för överljuds-missiler att nå Karlskrona från Kaliningrad. Eller tvärt om.

– Utan tid för eftertanke innan användning av kärnvapen har vi ett mycket farligt system där beslut om svar måste fattas på sekunder under svår stress, och utan möjlighet att verifiera eller ta in mer information. Det har funnits flera tillfällen då tid, tur eller att kloka erfarna militärer med civilkurage vågat avstå från att trycka på knappen räddat oss, säger Vendela Englund och menar att vi lever i en osäkrare situation i dag än på länge.

– Det finns inget utrymme för tekniska eller mänskliga misstag.

– Inget utrymme för eftertanke. Utvecklingen av AI och datagenererad krigföring kan leda till vår undergång.

En lång och osäker kedja

I Sverige bygger vi upp och restaurerar våra skyddsrum. De är alla avsedda för konventionella krig. I varje kommun finns utrustning för att mäta radioaktivitet. Detta behöver avläsas, rapporteras in och sammanställas, SMHI ge prognoser om vart vinden blåser och var det ska regna. Därefter ska informationen analyseras för lokala prognoser om förväntade nivåer av radioaktivitet, som på nåt säkert sätt når ut till dem som behöver och ska ge hjälp.

– Det är väldigt många länkar i en kedja som ska fungera när mycket elektronik är utslagen av elektomagnetisk puls och samhället troligen är utsatt för cyberattacker. Varje länk kan brista , säger Vendela Englund.

– Troligast kommer nog ingen säkert att veta om de ska stanna eller fly.

Kärnvapenkrig gör alla till förlorare

DCA-avtalet (Defense Cooperation Agreement) som ska förhandlas i Sveriges riksdag innebär att USA fritt ska få tillträde till 17 baser i landet. Flera länder har liknande avtal men Sverige är det enda land i Norden som inte skrivit in ett förbud mot kärnvapen på sitt territorium.

Att inte ha förbehåll mot kärnvapen är en brist som gör att det finns en öppning. Blotta misstanken att kärnvapen kan komma att placeras här gör Amerikanska baser i Sverige till konkreta mål och ökar risken för ett angrepp. Det blir alltså farligare, inte säkrare säger Vendela Englund och fortsätter:

– Som läkare är det mitt jobb att rädda liv och hälsa, lindra och bota. Effekterna av kärnvapen går varken att lindra eller bota. Det enda vi kan göra är att verka förebyggande.

The post ”Effekterna av kärnvapen går varken att lindra eller bota” first appeared on Opulens.

NYORDNING. ”Natomedlemskapet har skett på det i särklass mest odemokratiska tillvägagångssättet i svensk historia,” skriver Filip Hallbäck.

Den 7 mars 2024 markerar inledningen på en ny epok, i och med att Sverige blev fullvärdig medlem i kärnvapenalliansen Nato. Historieskrivningen tycks redan rulla i gång för att få den otroligt skamliga processen att falla i den kollektiva glömskan. Framtidens medieforskare och historiker kommer dock att kritiskt granska perioden 18 maj 2022 och 7 mars 2024, det vill säga, den svenska Natoprocessen.

Redan nu kan det konstateras att det hela har kantats av extrema eftergifter till både USA och den turkiska regimen, samt ett utbrett förakt för den svenska demokratin (minns att Sverige aldrig hade en folkomröstning om Natomedlemskapet, till skillnad från exempelvis EU-medlemskap, 1994 och EMU-medlemskap, 2003).

Sverige skämde ut sig

Kom också ihåg att Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg så tvärsäkert hävdade att processen skulle gå fort och smidigt, men i realiteten skämde Sverige ut sig fullkomligt inför omvärlden under två års tid på ett sätt som svenska folket i allmänhet och såväl politiker som ledarskribenter i synnerhet inte riktigt själva inser.

I skrivande stund tänker jag särskilt på Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg som på fullaste allvar skriver att Sverige kommer att förbli ”landet lagom”, trots Natomedlemskapet. Jag är inte alls övertygad om att så blir fallet.

Att Sverige blir medlem i Nato vid denna tidpunkt är som att ansluta sig till Warszawapakten i början på 1990-talet när Sovjetunionen kollapsade. Tajmingen för ett Natomedlemskap kunde inte ha varit sämre, eftersom västvärlden i allmänhet och USA-imperialismen i synnerhet håller på att vittra sönder och samman i bred bemärkelse.

Miltarisering till döds

Två indikatorer handlar dels om hur västvärlden håller på att militarisera sig själva till döds, dels hur västvärlden gradvis förlorar legitimitet i omvärldens ögon. Medan Brics-länderna på ett nyskapande sätt lagt grunden för ett ekonomiskt samarbete och ämnar öka sitt inflytande i det globala syd, fortsätter västvärlden på ett djupt otidsenligt sätt att investera både resurser och prestige i militär dominans i syfte att försöka bevara sin ensidiga position på den globala arenan.

Vidrig dubbelmoral

Det som tydligast illustrerar denna historiska brytningspunkt kommer till uttryck i de fundamentalt olika synssätten på Rysslands pågående krigföring i Ukraina respektive Israels pågående folkmord i Palestina. Västvärldens ledare uttrycker gemensamt sin solidaritet med ett land (Ukraina), men inte ett annat (Palestina) – trots att Israel hittills har mördat över 30 000 civila palestinier på knappt ett halvår, vilket är nästan dubbelt så många som av Ryssland mördade civila ukrainare på över två år. Denna vidriga dubbelmoral är uppenbar för länder utanför västvärlden.

Efter att den formella Natoprocessen fullbordats börjar flera statsråd nu ta bladet från munnen och förklarar vad medlemskapet kommer att innebära. Försvarsminister Pål Jonsson (M) meddelar i Ekot att han inte utesluter att värnpliktiga kommer att skickas ut i strid vid Natos yttre gräns (”När vi nu är allierade så kan försvaret påbörjas utanför Sverige”). Minister för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin (M), ämnar investera i propaga… Förlåt, jag menar att ”öka kunskapsläget” genom specifika satsningar som riktar sig dels till ungdomar mellan 16 och 25 år, dels till en bred allmänhet.

En av mina grannar hade under två år den ukrainska flaggan upphissad på sin flaggstång. Idag är den flaggan bokstavligt talat ombytt till Natoflaggan. Varje gång jag får syn på den flaggan känner jag ett obehag inför framtiden, inte minst för hur det svenska medielandskapet kommer att formas i spåren av militariseringen.

USA-imperialismens förlängda arm

Hade jag haft modet, skulle jag gjort en Sinéad O’Connor-liknande aktion där jag sjöng ut min heliga vrede i direktsändning, rev sönder ett foto på Stoltenberg och ropade ”fight the real enemy”. För jag ser att Nato som USA-imperialismens förlängda arm i Europa, har skapat fler problem än vad den någonsin har löst.

Se bombningarna i forna Jugoslavien 1999 och Libyen 2011, liksom ”insatserna” i Afghanistan som pågick i över 20 år. Nato förlorade sitt existensberättigande för över 30 år sedan och borde ha skrotats, men i stället valde man – i brott mot de löften västvärlden angav till Michail Gorbatjov – att expandera österut och konstruera nya fiendebilder för att motivera kraftigt ökade försvarsbudgetar. Elefanten i rummet är givetvis vapenindustrin, vars intressen aldrig har varit demokrati eller mänskliga rättigheter, utan enbart vinst genom vapenexport.

Numera är Sverige en del av problemet, i och med Natomedlemskapet som har skett på det i särklass mest odemokratiska tillvägagångssättet i svensk historia. Den historiska domen över Ulf Kristersson (M) och Magdalena Andersson (S) kommer inte att bli nådig, i den mån de alls blir ihågkomna.

The post Det mest odemokratiska i ”landet lagoms” historia first appeared on Opulens.

TRUMP. ”Med alla nedrivande krafter, som skulle spädas på om Trump återkommer till presidentposten, ser onekligen nuläget dystert ut,” skriver Bert Mårald.

Världen håller på att militariseras. Samtidigt vill de flesta se ett slut på våldseskaleringen. Drömmen om en fredlig värld lever vidare, men hur ser vägen dit ut?

I en debattartikel i Dagens Nyheter nyligen ventilerade freds- och konfliktforskaren Erik Melander, utifrån den blodiga kraftmätningen i Ukraina, den intrikata frågan. Utgången är oviss men Melander ser ingen annan utväg än att Ryssland militärt besegras.

Hitler och Putin

I Wilhelm Agrells färska bok En tid för krig. Europas väg mot storkonflikt 1939 och 2022, med en dubbelexponering av Adolf Hitlers och Vladimir Putins krigsplanering, blir slutsatsen densamma. Redan på bokomslaget möts vi av de båda tyrannernas bitska blickar, inriktade på folkförtryck och naket våld.

Det rör sig om imperialistiskt tal om krig som oumbärliga stålbad, där människor ses som kanonmat. I Putins paranoida historieromantiska världsbild, inspirerad av fascistiska ideologer, är utgångspunkten 800-talet.

Finns det en ljusning för ryska folket?

Avlägsna är de program som Hugo Grotius, Immanuel Kant och Raphael Lemkin en gång skisserade för folkrätt, bestående fred och juridisk bestraffning av folkmord. Ryska folket längtar säkert, trots all intern propaganda, innerst inne efter ett bättre styre. Sedan nuvarande regim avvecklats borde det finnas en ljusning för ryska folket. Det nattståndna talet om den egna statens storhet utan hänsyn till medborgarnas välmåga är förlegad.

Historiska paralleller

Militära nederlag kan bana vägen till en anständig stat. Historiska paralleller kan åberopas. Det vilade en naiv aningslöshet över 30-talets appeasement och förnedrande Münchenavtal. Det var först sedan Hitlertyskland militärt besegrats som det blev möjligt att förvandla landet till en fredlig stat, som inte hotade sina grannar.

Även om det kan tyckas långsökt går det att dra en parallell till Sveriges utveckling. 1862 höll domprosten och nykterhetsfrämjaren Peter Wieselgren ett tal vid årsdagen av nederlaget vid Poltava 1709.

På tidens retoriska maner yttrade han att den svenska hjältedikten fick anses avslutad med kapitulationen, men också att den svenska åkerbruksången då tog sin början. Sverige hade letts in på de inre fredliga erövringarnas bana. Wieselgren var påverkad av historieskrivaren Anders Fryxells kritiska syn på Karl XII som regent. Det var åsikter som återkom under Strindbergsfejden.

I boken Tyrannens tid beskriver Magnus Västerbro folkets lidande under Karl XII:s långvariga krig, som sannolikt förkortade stormaktsepoken. Avgörandet för Sverige kom 1809, då Finland gick förlorat. Därefter anpassade sig det bernadotteska Lill-Sverige till att hålla sig inom givna territoriella ramar.

Allvarligt läge om Trump blir återvald

På samma sätt som mindre stater fick europeiska stormakter som Tyskland, Frankrike och Storbritannien gå samma väg. I det läget blir krigen förlegade och som rättesnöre kan FN-stadgans principer få återkomma. Efter det kalla krigets slut fanns en förhoppningsfull glipa, som snart gick förlorad. I Sverige tonades hotbilden ned, med försvagning av militärt och civilt försvar. De flesta blundade för Harvardprofessorn Samuel Huntingtons profetia om kommande kulturkrig.

Med alla nedrivande krafter, som skulle spädas på om Trump återkommer till presidentposten, ser onekligen nuläget dystert ut. Trots det har mänskligheten inget annat val än att på sikt vända militariseringen ryggen. Inte minst till klimatomställning behövs ökade resurser.

The post Dystert världsläge förvärras om Trump blir återvald first appeared on Opulens.

FRI FORSKNING. Sverige har fått ett nytt kunskapscentrum för kärnvapennedrustning. Invigningen gav sken av att all kritiskt laddad forskning som inte är politisk korrekt är utrotningshotad. Penningen tycks ha tagit över styrningen av universiteten och forskningen, menar Carolina Sundell.

I förra veckan invigdes Alva Myrdals kunskapscentrum för kärnvapennedrustning vid Uppsala universitet. Redan för två år sedan gav den S-ledda regeringen lärosätet i uppdrag att skapa en helt ny forskningsmiljö, som sedan dess legat i sin vagga men nu ska få komma till liv och gå under parollen: ”Alva Myrdal-centrum ska med forskning från olika vetenskapsgrenar ta fram ny kunskap om kärnvapennedrustning i vid mening, med målet att bidra till en säkrare värld”.

Inga långhåriga hippies i stickade koftor syntes till, istället bara kostymer så långt ögat kunde nå under de förgyllda takkronorna i Uppsalas ståtliga universitetsaula i renässansstil. De moraliska budskapen som allt fredsarbete borde bygga på lyste i det hela med sin frånvaro och samtliga av de prominenta talarna lyckades helt utelämna vapenindustrins makt och påverkan på stater och folkvalda ur sina tal. En fredskämpe kunde ha häpnat när ingen kritik framfördes över att Sverige övergivit sin neutralitetspolitik efter mer än åttio år. Varken ordet PAX eller ”farväl till vapen” förgyllde några skyltar vid universitetshusets entré. För den fredstörstiga besökaren hägrade möjligtvis något som liknande ett fredstecken, men en sådan illusion sprack när det visade sig att de egentligen föreställde blänkande Mercedes Benz-loggor fastsvetsade på de välpolerade svarta bensinslukande fordonen som anlänt med gäster till kunskapens tempel.

Vad menar regeringsmakten när den talar om ”att bidra till en säkrare värld”?

Ytterst få studenter deltog på invigningen, istället minglade de inbjudna gästerna från utrikesdepartementet med diplomater, Nobels fredspristagare, anställda hos fredsforskningsinstitutet SIPRI, någon representant från Handelskammaren samt professorer. Alla letade de efter sittplatser kring den halvcirkelformade amfiteatern där vanligtvis doktorspromotionen hålls och nyblivna doktorer får sin hatt. I den stund Tjajkovskijs Svansjön slutade ljuda i högtalarna inleddes öppningen och fredskonferensen. Detta dagen efter att Sverige blivit med ny försvarsminister, ingen annan än Pål Jonson, en av kungl. krigsvetenskapsakademiens ledamöter som doktorerat i just krigsvetenskap. Försvarsministern höll sig på behörigt avstånd från fredsmäklarna genom att resa till Finland, för att försäkra både Nato och finländarna om att den nya regeringens högsta prioritering är att ro ett Nato-medlemskap i hamn.   

Idén bakom ”kärnvapennedrustning” som är vacker men av diffus karaktär, föddes inte som man skulle kunna tro i detta kunskapens tempel utan på det svenska utrikesdepartementet, något som Ann-Sofie Nilsson från UD, ambassadör för nedrustning och icke-spridning, inte hymlar med eller försöker dölja i sitt anförande. Uppsala universitets nobla projekt är främst ett uppdrag universitet erhållit av regeringen och har således fått runt 10 miljoner kronor för att bedriva denna så kallade fredsforskning. Från ett upphöjt podium beskrev ambassadören Ann-Sofie Nilsson för den lyhörda publiken hur ”teknologi kan användas för att göra gott men den kan också användas för dess motsats”. Den som läser mellan raderna, i både UD:s representants och ordförande för centrumet Cecilia Wikströms tal, förstår att den nämnda sentensen även är applicerbar på en stor del av fredsforskningen; att forskning kan utnyttjas av politiker och diverse aktörer, i syfte att påverka opinionen och för att stärka sin maktposition.

Centrumets ordförande är därför noga med att upprepa att allt ska vara faktabaserat och avskärmat, ”skyddat” från åsikter. I förbifarten konstaterar Cecilia Wikström dock motsägelsefullt att det behövs mer forskning för att stödja viss utrikespolitisk policy, när hon precis hävdat att forskare inte ska ta ställning när det kommer till någon policy.

I dagens tidevarv när regeringar lägger fram forskningspropositioner står inte humanioran högt i kurs och den filosofiska debatten tycks utelämnas i hopp om att bibehålla status quo. Vilket oftast handlar om att bevara det rådande finansiella styret och dess regim. Men vad menar regeringsmakten när den talar om ”att bidra till en säkrare värld”? Om man de senaste åren lyssnat på förre utrikesminister Ann Linde framstår det som att hon och landets senaste regeringar representerar ett visst maktintresse. Det går att driva tesen att ett särintresse kan skapa en beroendeställning; nationens maktsfär och dess koppling till geopolitiska aktörer, både finansiella och stater. Anknytningen till väst och det angloamerikanska styret har kommit att dominera sedan 80-talet, detta efter att Sveriges politiker valt att avhända sig landets ekonomiska suveränitet till affärsbanker och finansiella jättar, samtidigt som de under flera decennier avindustrialiserat ekonomin och eliminerat självförsörjningsgraden, vilket i sig bidragit till ett nytt utrikespolitiskt läge för vårt land.

Samtidigt råder en viss tidsanda och ett antiintellektuellt klimat där den ekonomiska logiken härskar och gror. I en sådan är det svårt att bedriva någon form av fredsforskning. Även andra discipliner på universiteten påverkas i högsta grad och kan klassas vara det av August Strindberg myntade epitetet ”dekadensvetenskapen”.

Utan ideologi och moral kan en politiker jonglera både Immanuel Kants demokratiska fredsteori, Hobbes politiska realism och Machiavellis maktteori, för vad de påstår är demokratin och frihetens skull. ”Friheten” de talar om verkar inbegripa enbart att skydda och bevara några fås finansiella tillgångar och dessas “värden”, tillika förmögenheter. Detta anser makthavare, frälsta av penningen, vara sammanflätat med den säkerhetspolitiska dimensionen.

När det kommer till fredsforskning vore det barbariskt –om ett sådant uttryck må tillåtas i dessa tider– att bara tala om säkerhetspolitik och inte orda om moral. Den moraliska aspekten är enbart en vålnad i aulan på landets äldsta lärosäte, när den ena efter den andra talar sig varm om det “faktabaserade” och “riskreduktion”. Peter Wallensteen, professor i freds- och konfliktkunskap, önskar att det teoretiska ramverket ska lira med verkligheten.

Inget kan vara svartvitt, utan är komplext när det kommer till konflikter.

Den moderna akademiska jargongen präglas hela tiden av det postmoderna. Vad är det för fakta man söker och behövs ens det för att argumentera för fred? Flera citerar Alva Myrdal från talarstolen. Myrdal, en tänkare och fredskämpe som inte ryggade tillbaka för att ta den moraliska striden. Hon hade högst troligen blivit förvånad över den ensidiga hotbilden, om att endast ett hot skulle existera och hade med ett sådant läge inte kunnat låta bli att angripa det ohälsosamma debattklimatet och den inskränkta åsiktsfriheten som råder i landet och i väst generellt sett.

Inget kan vara svartvitt, utan är komplext när det kommer till konflikter. I konflikten som just nu befinner sig i strålkastarljuset vill vissa intressen få flertalet tro; att den enbart innefattar Ukraina och Ryssland. När den verkliga maktstriden, menar flera observatörer, emellertid pågår mellan USA och Ryssland, där Ukraina används som en så kallad proxy. Alva Myrdal skulle onekligen analyserat och haft mycket att säga om detta. Men att måla upp en fiende och ett folk som problemet, skulle hon troligen ansett enbart gynna våldskulten och, som Alva Myrdal själv sagt, “borde de stora summorna pengar till vapen istället användas till att förbättra världen”.

Om det nya kunskapscentret för kärnvapennedrustning ska kunna inneha ett riktigt forskningsområde har de mycket att bevisa för allmänheten men även fredsrörelsen, om de inte vill bli förkastade och stämplade –med modern terminologi– för att syssla med ”green washing”, i detta fall ”peace washing”. Det vore förkastligt att enbart ägna sig åt den politiskt korrekta kosmetikan. Humanioran måste åter stå högt i kurs och universiteten måste alltid ta sig för de forskningsområden och frågeställningar som inte enbart ger högre anslag. Den första relevanta frågan som Alva Myrdals kunskapscentrum för kärnvapennedrustning bör angripa –för trovärdighetens skull– handlar om hur en liten nation som är exportberoende omvandlar och nedrustar sin vapenindustri? Fredsforskarna kan inte missa att vapenindustrin inte vill ha fred. 

The post Postmodern fredsforskning är amoralisk first appeared on Opulens.

FREDSVÄN. På fredag är det 100 år sedan Walther Rathenau, Tysklands utrikesminister och en folkkär författare, mördades av två högerextremister. Motivet var att att han stod som hinder för nationalisternas krigsdrömmar menar Elena Dahl.

Det var många små rännilar som till slut blev en mäktig ström som kallas andra världskriget. Många små stenras som till slut fick berget att rämna. Ett av dessa är väldokumenterat.

Walther Rathenau (1867-1922), tysk företagare, liberal politiker och skribent. Han var en av grundarna av liberalpartiet årеt 1918 (Tysklands Demokratiska Parti, ombildades 1930 och upplöstes av nazisterna 1933). Från 1 februari till 24 juni 1922, dagen när han mördades framför sitt hus, i bilen på väg till sitt arbete, var han Tysklands utrikesminister. Han var son till AEG:s (Allgemeine Elektrizitäts Gesellschaft) grundare, Emil Rathenau. Han satt i styrelsen för AEG och ägde ett företag inom elektrokemi som han forskade i. Han doktorerade i fysik 1889 i Strasbourg. Walther Rathenau var författare till många böcker inom ekonomi, filosofi och skönlitteratur, som översattes till Europas språk, av vilka han själv flytande behärskade fem. Flera av Rathenaus böcker finns även i svenska översättningar.

Han var en av sin tids mest lysande hjärnor, hans teorier om ekonomi och samhällsutveckling hade stor spridning. Rathenaus böcker fanns på folks bokhyllor bredvid Nietzsche, Schopenhauer, socialisterna inklusive Marx, amerikanaren Herbert Spencer och kanhända även Jean-Jaques Rousseau och Henry Thoreau. Rathenau uppfattades av många som Messias, och inte bara för sina teoriers skull, som delvis gick ut på att reformera det moderna samhället mot något som liknade icke-socialistisk planekonomi, allt med syfte att motverka resursslöseri och avskaffa fattigdomen. Hemma även i finansvärlden, i besittning av kunskap om produktionen och pengarna.

Rathenau gjorde ett lysande arbete för sitt land. Under första världskriget var hans jobb att finna och konsolidera Tysklands inhemska resurser för att möjliggöra tysk krigsföring. Som utrikesminister under Weimarrepubliken satte han Tyskland i respekt hos segrarna och utverkade bättre villkor för utbetalning av skadeståndet enligt Versaillesfördraget (vann kraft 1920).

Rathenaus verksamhet gav Tyskland så uppenbara fördelar att hans död ter sej obegriplig.

Detta resulterade i att den tyska ekonomin långsamt började ta sej ur svackan. Det sista han hann göra i livet var att 16 april 1922, i egenskap av Tysklands utrikesminister, var att ingå Rapallofördraget med Lenins Ryssland, en uppföljare till fredsfördraget i Brest-Litovsk. Rapallofördraget inkluderade bland annat samarbete mellan de två länderna, även på det militära området. Samarbetet gick så långt att Lenins Sovjet lät tyskarna utbilda stridspiloter på sin mark – dessa fick, enligt Versaillefördraget, inte utbildas i Tyskland. Andemeningen med Rapallofördraget var att gagna Tyskland, men även att verka för långvarig fred.

Rathenaus verksamhet gav Tyskland, som genomlidit första världskriget och revolutionen 1919, så uppenbara fördelar att hans död ter sej obegriplig mot bakgrund av hans stora popularitet. Saken klarnar emellertid om man byter perspektivet. Hans död är dokumenterad – av hans mördare.

Ernst von Salomon (1902-1972) var känd för samtiden som romanförfattare. Populär i Tyskland under 1950-talet, översatt till andra språk (på svenska Den vackra Wilhelmine, Bonnier 1967), von Salomon saknade inte humor, och han hade inblick i Tysklands efterkrigsproblematik. Han betraktades även som en hederlig person då han inte ville skriva under trohetsförklaringen till Hitler som 88 tyska poeter och författare undertecknade i oktober 1933. Von Salomon arresterades tillsammans med Hans Fallada men släpptes några dagar senare och fick leva i fred och försörja sej på filmmanus för UFA. Han var för ung för att delta i Första världskriget men ansåg sig vara tillräckligt mogen för att med vapen slå ner spartakistupproret i Berlin i januari 1919, schlesiska upproret i Polen 1921, kriga mot bolsjevikerna i Baltikum och utföra det som vi i dag kallar väpnad terror i sitt hemland Tyskland.

I De Geächteten 1930 (engelsk översättning The Outlaws 1931) beskriver han utförligt mordet på Walther Rathenau, som han själv deltog i genom att skaffa bilen som mördarna, de andra medlemmarna i terrororganisationen Konsul, använde sej av (de hette Erwin Kern, Hermann Fischer och Ernst Werner Teschow). Det första som man söker ett svar på – varför deltog von Salomon själv i mordet på Rathenau? Han hade inget personligt hat till politikern, var varken nazist eller antisemit, och mer än så, i likhet med många andra såg han Walther Rathenau som lösning på Tysklands efterkrigsproblem. Rathenaus Von Kommenden Dingen (The Future) 1917 fanns i hans boksamling som i övrigt bestod av bland annat Nietzsche, Marx, Stendhal, Dostojevskij. Han besökte hans offentliga föredrag. Ändå var han med i ett terroristgäng som såg sej om för ett lämpligt offer i etablissemanget och valde Rathenau.

Om krig enbart handlade om materiella förhållanden kunde det annalkande kriget stoppas. Av Rathenau. De som mördade honom 24 juni 1922 visste att han kunde det. Enligt Ernst von Salomon valde hans vän Erwin Kern just därför Rathenau. Kriget skulle släppas loss. För den drömda, den omhuldade segerns skull. Kanske handlar inte krig om konkreta saker som råvaror och exportmarknader. Handlar de om Segern, den drömda gudinnan med facklan? Den framtida berättelsen, idolen att tillbedjas av de kommande släkten. Om fiendens nederlag, det lilla hatmonstret som kapslas in i djupet av varje själ, som i sinom tid släpper lös nya ras, nya laviner.

Politiska mord var allt annat än ovanliga i Weimarrepubliken. Året före mordet på Rathenau mördades finansministern Matthias Ehrenberger. Walther Rathenaus begravning bevistades av två miljoner tyskar. Orsaken låg i förhoppningarna som knutits till Rathenau. Förhoppningar om fred, välstånd och Tysklands storhet som en fredlig europeisk stat.

Rathenaus böcker brändes på ett offentligt bokbål av nazisterna 1933.

Erwin Kern sköts under polisjakten, Hermann Fischer tog sitt liv, Ernst Werner Teschow dömdes till 15 år fängelsestraff med släpptes 1930.

Enda skälet som jag kan se till mordet på Walther Rathenau är berättelsen om hur man vinner fred, idén han var på väg att skapa för miljoner som satte sin lit till honom, skrämde dem som ville vinna ett krig. Så länge som han påverkade människornas hjärtan kunde inte monstret släppas loss. Efter honom kom lavinen.

Rikskansler Karl Joseph Wirth (1879-1956) varnade för den negativa utvecklingen i sitt tal i Reichstag med sin berömda fras ”Faran finns till höger!” Kort efter Rathenaus död stiftades en lag som förbjöd de beväpnade frikårerna. Lagen visade sig vara tandlös. Den positiva trenden i ekonomin vände.

Rathenaus böcker brändes på ett offentligt bokbål av nazisterna 1933.

The post Helgessän: En man som kunde ha stoppat en lavin first appeared on Opulens.

UTSTÄLLNING. Stockholmsregionens yngsta Kulturhus, Huset på höjden i Jakobsberg, presenterar multiutställningen NoMoreWar!.

NoMoreWar! har planerats sedan i vintras och består av bland annat utställningar, installationer och filmvisningar. Syftet med utställningarna är att öka medvetenheten om hur bräcklig freden är och att ”illustrera den oåterkalleliga tidpunkten där fred återgår till krig”.

Som en del av utställningen berättas om krig utifrån barnperspektiv i samarbete med War Childhood Museum från Sarajevo. Multiutställningen omfattar även fotoutställningen Tänk om?! Om vardagslivet i det krigshärjade Bosnien.

”Idag är det Ukraina, Syrien, Etiopien, Jemen och Afghanistan. Imorgon kan det vara Sverige. Vi vill vi lyfta detta och på så sätt hylla freden samt ge incitament till reflektion”, skriver representanter från NoMoreWar! I ett pressmeddelande.

Huset på höjden är ett kultur- och aktivitetshus i Jakobsberg utanför Stockholm. Kulturhuset drivs av Järfälla kommun och öppnade 2018.

NoMoreWar! invigs 30 april och går att se fram till den 28 maj.

Anna Brynhildsen

The post Kulturhus presenterar multiutställning om krig first appeared on Opulens.

MEDIEKRITIK. I medier skildras Ukrainakriget som berättelsen om David och Goliat. Men krigets sanning är sällan enkel att återge – i synnerhet inte när konflikten kommer närmare journalisterna.

Elin Swedenmark/TT
Erika Josefsson/TT

The post Krigsjournalistik riskerar att elda på konflikt first appeared on Opulens.

PRISAD. Artisten och författaren Stefan Sundström tilldelas årets Harry Martinson-pris för sitt engagemang i miljö- och hållbarhetsfrågor. Pristagaren verkar “för fred mellan människa och natur” och odlar enligt juryn eftertanken och poesin som centrala livskvaliteter.

Motiveringen lyder: “Sundströms uttryck kan sägas kliva rätt i Harry Martinsons fotspår, med en medveten eller omedveten pedagogisk komponent och uthållighet som visat sig vara lika långsiktigt hållbar som våra konsumtionsvanor skulle få lov att bli.”

Sundström har skrivit böcker om odling och hållbarhet, bland annat “Stefans lilla svarta: Bokashi, biokol och bakterier” och har också uppträtt med budskap om hållbarhet.

Olofströms kommun har delat ut Harry Martinson-priset med prissumman på 83 950 kronor jämna år sedan år 2008.

TT Nyhetsbyrån

The post Sundström tilldelas Harry Martinson-priset first appeared on Opulens.

PACIFISM. “Vi borde inte bli överraskade över att världen befinner sig i ett så allvarligt tillstånd med all vår militarism, våra miljöproblem, vår ohållbara befolkningssituation och vår ohållbara ekonomiska tillväxtideologi när den mänskliga kulturen och media urholkas på allt verkligt djup”, skriver Ivar Rönnbäck.

Kriget i Ukraina. Frågan som nu dominerar hela den globala medialogiken. Är det inte på sin plats att ta flera steg tillbaka och stilla sig innan man börjar kommentera alltsammans? Visst, problemen och det mänskliga lidandet hopar sig och det är bråttom att försöka hitta lösningar, men samtidigt – vilken nytta gör våra analyser utan eftertanke och kunskap om de djup som finns i bakgrunden. Kanske några redan nu börjar ana att jag avser att säga saker som ligger långt bort från mittfåran i den allmänna debatten i Ukrainafrågan, obekväma och plågsamma saker. Och det är så sant. Det är precis det jag avser att göra. Hör mig ut.

Vladimir Putin säger att möjligheten att använda kärnvapen nu finns på dagordningen. Skall vi vara överraskade av det? Jag säger, inte alls. Vi lever i en genommilitariserad värld där massförstörelsevapen varit en realitet under lång tid nu, och som tillika snarare är under spridning än under avveckling. Så, varför vill så många tro att vi kan undslippa att de till slut används. Jag säger att det är önsketänkande och inte verklighet.

Jag har länge (i princip hela mitt vuxna liv) drivit tesen att krigens och militarismens inre logik är tillväxt, för i krig och för att besegra sina motståndare måste alla sträva efter att vara den militärt starkare parten. Och här står vi nu, alldeles följdriktigt, med möjligheten att utplåna oss som art från jordens yta. Det var liksom skrivet i stjärnorna att det skulle gå så här.

Hur ser motståndet mot denna dagordning ut på planeten jorden? Jag sa att vi lever i en genommilitariserad värld, och det är väl också svaret på den fråga jag här så kort uttryckte. Nej motståndet är alltså snarare svagt än starkt, för ingen kan väl ändå säga med någon form av intellektuell trovärdighet att denna globala militära världsordning kommit till stånd utan många människors aktiva medverkan. Militärt våld är helt enkelt den medicin väldigt många är beredda att ställa sig bakom om den egna nationen utsätts för militär aggression från främmande makt.

Det sägs att i krig är det första som går förlorat är sanningen. Jag säger, att inte sällan har den gått förlorad långt innan alla krig startat. I människors sinnen, genom föräldrars, kulturens och det sociala livets alla präglingar, och i politiken och media, genom de ekonomiska och sociala krafter som verkar där. Jag vet, det låter som jag nu talar i gåtor, och på sätt och vis är även det sant. Livet är fullt av gåtor, och om många av dess gåtor går det inte att börja tala om utan att trevande tala om vad frågorna faktiskt handlar om. Och jag är med dessa ord nu på väg mot slutet av min artikel. För jag klarar inte av att säga det jag faktiskt vill säga utan att bli utförlig. Så, här och nu, vill jag endast säga det ytterst provocerande, att vi borde inte bli överraskade över att världen befinner sig i ett så allvarligt tillstånd med all vår militarism, våra miljöproblem, vår ohållbara befolkningssituation och vår ohållbara ekonomiska tillväxtideologi när den mänskliga kulturen och media urholkas på allt verkligt djup. Jag säger, att det kommer inte att gå väl för oss om vi dödar eller marginaliserar alla pacifister och filosofer. Jag säger att freden och filosofin är viktigare än de flesta tycks förstå. För nycklarna till vår överlevnad som mänsklighet ligger däri.

Frågan om Ukraina är alltså större. Tänk bortom ytan.

The post Frågan om Ukraina handlar om mänsklighetens framtid first appeared on Opulens.

En flygbas har konstruerats på en vulkanisk ö utanför Jemens kust. Det är oklart vem som bygger basen, men enligt uppgifter ligger Förenade Arabemiraten (UAE) bakom bygget av den strategiska militära anläggningen som har stor betydelse för sjötrafiken i det viktiga området.

Artikeln publicerades från början av Tomas Nordberg via Global Bar Magazine 

Den nya flygbasen ligger i en av världens viktigaste marina flaskhalsar för energitransporter och kommersiell last. Inget land har officiellt erkänt att den byggt  flygbasen på ön Perim i Bab-el-Mandeb-sundet  (”Tårarnas port”), men Förenade Arabemiraten har försökt bygga en landningsbana på den lilla ön. Sundet sträcker sig från Adenviken i Indiska oceanen in i Röda Havet. Enligt militära ämbetsmän i Jemens regering ligger Emiraten bakom även detta försök. ­

– Det här är en långsiktig strategi i syfte att etablera en relativt permanent närvaro, enligt Jeremy Binnie på Janes. Kontrollen över landningsplatsen möjliggör flygbombningar på Jemens fastland och militära operationer i Röda havet, Adenviken och Östafrika.

Flygbasen verkar ha färdigställts i mitten av maj och landningsbanan är 1,85 kilometer lång och innehåller tre hangarer. Landningsbanan kan inrymma attack-, övervaknings- och transportplan. Jemenitiska regeringstjänstemän påstår att emiratiska skepp har transporterat militära vapen och utrustning och trupper till ön de senaste veckorna.

Houthirörelsen tog över ön efter att de hade genomfört en statskupp i Jemen 2014-15. Efter inbördeskrigets början 2015 gick en del av de tvångsförflyttade öborna med i den saudiledda koalitionen för att försöka återta ön. Emiraten understödde en framgångsrik attack på Houthirebellerna, vilka strödde ut landminor innan de lämnade ön. 2019 gick Saudiarabien in och säkrade ön efter att Förenade Arabemiraten kraftigt minskat sin närvaro där.

Redan 2016 försökte någon part, förmodligen Emiraten, att bygga en 3 000 meter lång landningsbana på Perimön, men man övergav dessa planer påföljande år. The War Zone analyserar den senaste utvecklingen och konstaterar att ön befinner sig i den smalaste delen av det tättrafikerade sundet, väldigt nära Jemens fastland. Ön ligger i mitten av sundet och knappa två sjömil från Jemens kust. Detta gör ön till en lämplig plats för att iscensätta attacker mot Jemen. Det är möjligt att Saudiarabien ligger bakom bygget, andra pekar ut Arabemiraten.

Förenade Arabemiraten gick 2019 ut med att de tog tillbaks sina trupper från den saudiledda koalitionen som bekämpade Houthirebellerna i Jemen. Men landet fortsatte att, tillsammans med den amerikanska militären, strida mot andra grupper i Jemen. En del källor menar därför att det är Arabemiraten som ligger bakom flygbasen.

The Intel Lab rapporterar att landningsbanan är 50 meter bred och tillräckligt stor för att en Boeing C-17 Globemaster III ska kunna använda den. Ön ligger i det mest strategiska läget i hela regionen och tillhörde det brittiska imperiet mellan 1857 och 1967. Nu när Abrahamsavtalen har ingåtts kan den bli en strategisk mittpunkt för koalitionens operationer i Mellanöstern.

Öns kritiska lägeför maritima passager berör både handels- och militära skepp. Att placera kryssnings- och luftvärnsmissiler på ön innebär ett massivt inflytande i regionen. Öns besittningshavare kan också se till att allierade skepp kan resa i sundet och skydda dem från Houthis och andra fiender. Samtidigt innebär öns utsatta läge att den är känslig för både ballistiska missilattacker och kryssningsmissilsattacker från Houthirörelsen, liksom från attacker med självmordsdrönare.

Ön har ingen modern hamn, men kan vara av intresse för USA som tidigare har använt flygbasen al-Anad för att attackera al-Qaida på Arabiska halvön med drönare. Även Israel skulle eventuellt kunna få tillgång till ön. På den närliggande jemenitiska ön Socotra bygger UAE och Israel upp en bas för underrättelseverksamhet riktad mot Kina, Iran och Pakistan.

The post Jemen: Vem har byggt flygbasen? first appeared on Opulens.

COLOMBIA. “Fredsavtalet gav människorna stora förhoppningar men det återstår mycket arbete för att få det att bli ett verktyg för verklig förändring och inte ett luftslott”, skriver Opulens sydamerikanska medarbetare Ana Valdés.

Det historiska fredsavtalet som undertecknades av regeringen och Farcgerillan 2016 var kulmen till en lång process där den civila befolkningen i Colombia led oerhörda förluster. Många dödade indianska ledare, tusentals kidnappningar, tortyr och försvinnande av dissidenter hörde till vardagen.

Den rurala befolkningen kom i kläm mellan regeringen och gerillan, folk flydde landet i tusental och sökte asyl i grannländerna Ecuador, Venezuela, Brasilien, Peru och Panama.

Den colombianska sångerskan Shakira är född i Colombia, men rör sig internationellt. Sedan 1999 går en stor del av hennes inkomster till en stiftelse som heter Pies Descalzos, “Barfota fötter”, som har startat skolor som nu utbildar 54000 barn och fungerar som Folkets hus för föräldrar och familjer. En av dessa skolor fick häromdagen pris för att vara den bästa skolan i hela Colombia.

Shakiras engagemang för sitt hemland har uppmärksammats i medierna och hon har uttalat sig kritiskt mot de olika regeringarnas sätt att styra landet. Shakira har vid flera tillfällen sagt att Colombias civila samhälle måste förstärkas och att hon och andra inflytelserika medborgare måste engagera sig.

Vi har en lång tradition av svaga regeringar och korrupta politiker

Språkröret för teatergruppen Teatro de la Candelaria, som har besökt Sverige flera gånger, har någon gång sagt:

– Vi har en lång tradition av svaga regeringar och korrupta politiker. Människor har inte längre förtroende för politiker och myndigheter. Vi måste arbeta för att få folk att tro på demokrati och på deras makt att förändra saker och ting.

Den baskiske jurist som är ansvarig för Colombias Comision de la Verdad, sanningskommissionen, berättar för Opulens hur svårt det är att få fredsavtalet respekterat. Och vilka svårigheter det innebär att få forna fiender att lita på varandra och få dem att arbeta tillsammans.

– Många som var med i gerillan har aldrig arbetat, de har levt i djungeln med vapen i handen, de vet inte hur man lever i ett civilt samhälle. De måste utbildas och tränas, de måste få arbete. Men som vad? Det enda som de kan göra är att vara soldater. Och samma sak händer med armén. Fattiga pojkar rekryteras och kan ingenting annat än att skjuta.

Sedan avtalet undertecknades 2016 har 18 000 colombianer lämnat landet och sökt asyl i Ecuador. Ursprungsbefolkningen, många av dem flyktingar, hör till etniska grupper som Kuna, Wuayu, Bari och Cofan. De är splittrade mellan Venzuela, Ecuador, Colombia och Panama. Men de geografiska gränserna mellan länderna har inte respekterat deras etniska tillhörighet.

En av de få som arbetar för att garantera att indianernas sätt att leva respekteras är antropologen Martin von Hildebrandt. Hans stiftelse, Gaia, har lyckats att köpa tillbaka mark och givit denna tillbaka till indianer som lever i Amazonas – 26 miljoner hektar som hade tagits över av företag och entreprenörer har på nytt blivit indianernas mark.

Receptet för Gaia Amazonas framgångsrika arbete är att skapa nätverk som arbetar för en hållbar utveckling och som kan få ursprungsbefolkningen att dela med sig av sina kunskaper och traditioner. Hildebrandts arbete har belönats bland annat med The Right Livelihood Foundation, det som kallas “det alternativa Nobelpriset”.

Jag frågar Fabiola Calvo, journalist som arbetar med förföljda journalister och som har startat ett internationellt nätverk för att skydda journalister, hur ser hon på utvecklingen i Colombia. Hon är mycket skeptisk.

– Du förstår, våldet i Colombia är djupt inrotat i en gammal tradition. Sedan landet blev självständigt från Spanien på 1800-talet har landet styrts av korrupta och stora jordägare. Vi är för rika – vi har kaffe, diamanter, guld, djungel, kokafält, alla lockas hit. Min bror dödades 1987 eftersom han var en studentledare och jag var tvungen att gå i landsflykt i Spanien.

Fabiola avslutade sina universitetsstudier i Spanien och skrev flera böcker och hundratals artiklar. Hon återvände till Bogotá 2007 och har arbetat utan uppehåll med att skapa rättvisa för kvinnor och ursprungsbefolkningar.

– Vi ser varje dag nyheter om mördade indianledare, om bönder som förgäves försöker försvara marken som de multinationella företagen vill ta över. Coca Cola har mellan 1990 och 2002 anklagats för att ha betalat legoknektar för att döda nio fackföreningsledare som ville ha bättre arbetsvillkor för alla anställda. Facket här har stämt Coca Cola i Florida och rättegången var mycket uppmärksammad.

Gränsen mellan Colombia och Venezuela är numera en av världens mest strategiska platser

På gränsen mellan Colombia och Venezuela, ett ingenmansland, hade det ökända företaget Blackwater, som numera heter Academi, placerat 5000 soldater i beredskap ifall en invasion till Venezuela skulle godkännas av Washington. Men president Trump vågade aldrig ge den ordern.

En samling av rika venezolaner låg bakom statskuppen som aldrig sattes igång. Men gränsen mellan Colombia och Venezuela är numera en av världens mest strategiska platser och både CIA, Kina och Ryssland, har aktiva diplomater i området. FN finns också där, för att kontrollera flödet av flyktingar som rör sig åt alla håll.

Fabiola berättar att kvinnor och flickor där ofta blir offer för människohandel och säljs till nätverk som förser rika länder med fattiga flickor, där de adopteras bort eller blir prostituerade.

– Vi kämpar vidare här. Vi vill inte att våra städer vid gränsen förvandlas till Ciudad Juarez i Mexico där kvinnorna mördas och ingen ansvarig utpekas eller straffas. Våldet är som cancer och måste upphöra – vi är värda att leva i fred och säkerhet.

Fredsavtalet gav människorna stora förhoppningar, men det återstår mycket arbete för att få det att bli ett verktyg för verklig förändring – och inte ett luftslott.

The post Ett land med våldsamma traditioner first appeared on Opulens.