KOMMANDE BOK. Bengt Eriksson bjuder på på poesi ur, som han själv formulerar det, “en kommande samling som ska få sin titel efter sitt innehåll, Fragment och dikter. Ämnen: händelser och upplevelser, samhället och platser, livet och människor samt (ständigt återkommande) förälskelse, kärlek och sex.”

Sapfo
råder mig att älska
att passa på

Poesin är prosans hjärta.

Kom mig så nära
ja, närmre ändå
håll om mig i den mörkaste tid
om du tröstar mig
ska jag trösta dig
och ge oss ett ögonblicks frid

En dikt kan vara precis vadsomhelst,
helst.

slicka mig blöt
slicka mig torr
mjau, mjau och
morr, morr

Jag går till den grav som inte
längre finns på Skogskyrkogården,
står här och frågar dig:
Hur tycker du jag klarat av
att leva som din stand-in?

Inget vidare, om jag får svara själv
men vad tycker du?

Jag går förbi en uteliggare under en filt på gatan i
Aten (närmare bestämt Miaoli).
Endast mitt huvud är synligt ovanför filten.
För han är jag: samma ålder och jag känner igen mitt
gråa skägg och flinten.
Jag går förbi mig själv med euro i plånboken,
kommer från krogen där jag åt souvlaki med en halv
karaff rött, grekiskt kaffe och en tsipouro efter.
Nu är jag på väg till hotellet för att sova.
På trottoaren halvsover jag redan under filten, tur
ändå att hösten är varm i Aten.

Om jag varit Sapfo
hade jag diktat som Sapfo.
Men nu är jag bara Bengt
så jag diktar som Bengt.

I Oguns skugga
gick jag över vägen
och blev våt och torr
i samma minut.

En sista gång ska jag korsa Vollsjöån
som Bob Dylan korsade Rubicon.

”Säg mig, Bengt, är vi långt från Vollsjö?”
Nej, nej
tio mil eller hundra
eller på andra sidan jorden
vi är ändå nära
alltid nära Vollsjö

Råd till poeten:

Dikta inte för roligt,
då blir det för roligt.

The post Lyrik: Ur “Fragment och dikter” first appeared on Opulens.