FRAMTIDSPROGNOS. Mänsklig arbetskraft trängs undan av AI inom olika branscher och den företeelsen kommer sannolikt att bli allt vanligare.

Framväxten av OpenAI:s ChatGPT har väckt oro beträffande framtiden för mänsklig arbetskraft, rapporterar New York-baserade mediesajten Futurism. Detta eftersom tekniken alltmer används för att ersätta anställda inom olika branscher. Enligt en undersökning av ResumeBuilder.com, som involverade 1 000 företagsledare som använde eller planerar att använda ChatGPT, har 49 procent av företagen tagit till sig chatboten och 48 procent har redan ersatt arbetare/anställda med AI.

— Precis som tekniken har utvecklats och ersatt personal under de senaste decennierna, kan ChatGPT påverka vårt sätt att arbeta, säger ResumeBuilder.coms chefsrådgivare Stacie Haller i ett uttalande. Resultaten av denna undersökning visar att arbetsgivare vill effektivisera vissa arbetsuppgifter med ChatGPT.

Undersökningen visade också att 93 procent av företagen planerar att utöka sin användning av AI i framtiden. 63 procent av företagsledarna tror också att integrationen av ChatGPT kommer att leda till uppsägningar av mänskliga arbetare. Medan 55 procent av företagsledarna bedömde kvaliteten på ChatGPT:s arbete som “utmärkt”, är det viktigt att notera att chatbotens noggrannhet kan ifrågasättas, vilket framgår i artiklar från CNET och Men’s Journal.

Trots detta verkar kostnadsbesparingarna som kan göras genom att använda ChatGPT uppväga vissa företagsledares oro över kvaliteten. När tekniken fortsätter att utvecklas kommer användningen av ChatGPT och annan generativ AI sannolikt att bli mer utbredd, och dess inverkan på arbetsmarknaden kommer att utvecklas kontinuerligt.

— Som med all ny teknik kommer företagens användning av ChatGPT att utvecklas kontinuerligt, och vi är bara i början, säger Haller.

The post Allt fler blir arbetslösa på grund av AI first appeared on Opulens.

MAKT. Iodine Jupiter funderar över ägande och makt. Vem är det som äger din el och vem äger egentligen din dörrmatta? 

Företaget äger elledningarna utanför ditt hus. De ser ser till att du får ström. De står nu inför omfattande förnyelsearbeten av verksamheten säger de och måste ta rejält betalt för nya tjänster. Men hur fungerar den nya avgiften egentligen? Om du tänker dig att de äger din dörrmatta, på samma sätt som elledningarna, måste du betala varje gång du går på mattan. Fotavtryck och struktur visar hur många gånger mattan använts.

Läs mer om dörrmattsavgiften på ”Mina sidor”.
Med vänliga hälsningar
Elchock Kundsevice AB

The post Företagsfascisterna äger din dörrmatta first appeared on Opulens.

EKONOMI. “Vi måste ta bort alla dessa subventioner någon gång – annars kommer vi att få en zombieekonomi” – Carl Bildt, medordförande för tankesmedjan ECFR.

Covid-19 är ett hårt slag. I skrivande stund beräknas 111 miljoner människor smittats och 2,46 miljoner dött.

Ekonomer talade i början av pandemin om att det skulle bli den största ekonomiska krisen sedan den stora depressionen på 1930-talet. BNP-statistik för tredje kvartalet 2020 visar dock på en stark återhämtning. Exempelvis var tillväxten i Tyskland 8,2 procent jämfört med andra kvartalet och i Frankrike låg den på 18,2 procent. Det är nästan hela bortfallet från Corona.

Företagskonkurserna i EU minskade med i genomsnitt 25% under 2020. Utan statliga ingripanden för att hålla företagen flytande, med miljarder euro i statsstödda lån och lönebidrag, skulle de snarare ha fördubblats, enligt en studie från forskningsinstitutionen National Bureau of Economic Research NBER.

Stödet har visserligen förhindrat en stigande arbetslöshet, men dess omfattning riskerar att öka antalet zombieföretag. Centralbankernas samarbetsorgan Bank of International Settlements definierar dessa som “ett företag som är minst 10 år gammalt, börsnoterat och har räntekostnader som överstiger företagets resultat före räntor och skatter”.

BIS uppskattning visar att när andelen zombieföretag ökar med en procent i en ekonomi, minskar produktivitetstillväxten med cirka 0,3 procentenheter. De snedvrider investeringarna och bromsar förnyelsen, så dessa företag kan bidra till att Världsbanken nyligen beskrev 20-talet som “ett förlorat decennium” av stillastående ekonomi.

De flesta av de europeiska regeringarna planerade att avsluta företagsstödet i höstas och räknade med att coronaviruset skulle vara under kontroll. Men en andra våg av fall har fyllt sjukhusen, följt av nya varianter av viruset, vilket lett till förlängningar av bidragen. När en tredje våg av Covid-19 slår till, och EU:s medlemsstater har svårt att samarbeta kring vaccin och åtgärder för att bekämpa pandemin, riskerar ekonomin att sjunka än mer.

Ökningen av zombieföretagen, att statsbudgetar går med stora underskott även i högkonjunkturer och svaga produktivitetsökningar i näringslivet var problem i Europa redan före pandemin. Konsumenterna i världens största ekonomier har samlat på sig 2,9 biljoner dollar i extra besparingar under nedstängningen, en enorm mängd likvida medel som kan få till en kraftfull återhämtning, enligt nyhetsbyrån Bloomberg.

Inflationen och tillväxten är dock inte låga på grund av ett överskott av besparingar, utan av alltför hög skuldsättning som upprätthåller överkapaciteten i ekonomin med låga räntor och hög likviditet. Småspararna vet inte vad de ska spara i, inget tycks ge avkastning.

Sällan har optimismen på de finansiella marknaderna varit så stor som nu. På börserna avlöser toppnoteringarna varandra, samtidigt som allt ifrån bostäder till högriskobligationer fortsätter att stiga i värde. Tillväxten i världsekonomin förväntas bli på 4% under 2021, så att ekonomin är återställd till läget före pandemin i slutet av 2022. Detta förutsätter en oöverträffad skuldsättning och tillgångsköp av centralbankerna.

Det är en fråga om ”toxisk positivitet” i ekonomin. När man är toxiskt positiv försöker man vara glad och positiv även om man egentligen mår dåligt. Man vill även att andra ständigt ska ha samma positiva fasad. Annars riskerar ju bubblan att spricka.

Negativa räntor är en enorm överföring av förmögenheter från besparingar och reallöner till staten och de skuldsatta. Det blir en skatt på realism. Om räntan, priset på pengar, är noll idag så måste alla vinster ligga i framtiden. Ekonomin blir därmed beroende av skuld- och tillgångsbubblor. Politiken blir beroende av att finansiera stigande utgifter med billiga lån, och upplever att reformer inte behövs.

Framtidens löften bygger dock på samtidens framgångar, och vi förväntar oss nu extremt höga kurser på våra aktier, ständigt stigande priser på våra fastigheter och utdelningar av allt högre vinster.

Det värsta som kan hända är inte en krasch, utan att dagens läge normaliseras. Det innebär en svag och K-formad återhämtning, där vissa sektorer återhämtar sig snabbt (techbolagen, sektorer med ett högt mervärde) och en majoritet (små- och medelstora företag, egenföretagare) inte återhämtar sig. Pandemin permanentas i ekonomin.

Forskaren Jessica Mead vid Swansea University finner i en studie att de som psykologiskt klarat påfrestningarna under Covid-19 var de som var beredda på att livet kommer med svårigheter klarade stressen och isoleringen bättre än de som inte gjorde det. Det kan vara en vägledning både ur pandemikrisen såväl som skuldkrisen.

The post Europa mellan zombieföretag och toxisk positivitet first appeared on Opulens.

The post Tidens melodi first appeared on Opulens.

SATIR. “Att gå segrande ur kampen sitter i benmärgen. Komma först i loppet lyfter självkänslan. Ägarna är måljury. De gestikulerar och vinkar glatt när chefen springer i mål med fem miljarder i säcken,” skriver Iodine Jupiter, som idag belyser managementkulturen.

Gud är målinriktad. Chefen är gudomlig. En riktig tävlingsjunky. Alltid steget före dem som ligger efter. Företagsvimpeln på topp. Kostym och slips, eller kortbyxa och keps. Idag är inget givet, men kostym är fortfarande uniformen som gäller. För både Gud och Chefen.

Tveklöst vill chefen komma först i mål med den stora säcken pengar. Hade det varit jul kunde han haft tomtedräkt och skägg, men nu är det årstämma. En riktig vinnarskalle är jag, tänker han. Ambition och motivation från föräldrar och de i sin tur från förfäders föräldrar. Programmeringen förs vidare.

Bästa betyg redan som bäbis, dras runt i guldvagn av en mamma i Bromma som visar upp sin grandiosa avkomma. Som fyraåring kunde han bolla med aktier och placera dem säkert. Han kunde läsa, räkna och tala fem språk flytande redan i förskoleåldern. En riktig guldbäbis som läste filosofer och höll politiska tal. Omtycket av alla. En vinnare.

Med en högre växel tar han sig in på Handelshögskolan, seglar ut med toppbetyg på en större jolle. Sociala kontakter från vilda fester med lätta brudar och politiker. Han har lärt sig hur man tänker för att vinna. En vinnarskalle är jag, tänker han.

Att gå segrande ur kampen sitter i benmärgen. Komma först i loppet lyfter självkänslan. Ägarna är måljury. De gestikulerar och vinkar glatt när chefen springer i mål med fem miljarder i säcken. Företagets kvartalsrapport i erigerat tillstånd.

”Bonus, bonus, bonus!” skanderar styrelsen i tårar efter vinstrusningen. Vi vill ha fler som honom. Avgångsvederlag 40 miljoner. Han har gjort så mycket för oss. Nästa chef måste göra mer. Man får aldrig bli nöjd.

Dyrare resor, sexigare hus, snyggare partners. Och adelstitlar som grädde på moset för de investeringar vi gjort i landet. Den nya regeringen har mycket att ordna. Hur skulle Sverige se ut utan oss, ropar ägarna: Arbetslöshet, sockervadd, fetma!

En chef gillar kampen. Att bli kritiserad är populärt, feedback från personalen premieras. Då vet han att den anställde tänker. Med egna idéer får arbetaren behålla jobbet tills han får sparken för att han tänker. Uppkäftig personal gör det legitimt att göra hårda nedskärningar, kicka folk från alla håll och kanter, höger och vänster, upp och ner, rakt ut på gatan. Rena vilda västern.

Det finns goda skäl att med företagspolis slå ned upproret. Ta in anställa på kontoret och låta dem förhandla om lönesänkning avklädda. En minimilön till bananer att leva på har EU godkänt. Om oppositionen växer sig för stark måste chefen plocka fram sin inneboende fascist och verkställa styrelsens order. Det positiva resultatet får inte störas.

Kampen om vinsten är som en fotbollsmatch. Ett lag drar ifrån, domaren blåser straff. Vinsten till det andra laget. En buckla att lyfta mot skyn, en kvartalsrapport att lyfta för egot.

Gapa stort, här kommer VINSTEN.

The post Folksport för tävlingsinriktade män first appeared on Opulens.

ARBETSPLATSDEMOKRATI. Att internalisera det som är bäst för företaget eller chefen används som metod för att få dig att göra saker på ett visst sätt, trots att det kanske inte ligger i ditt intresse, skriver Max Karlsson.

Genom att paketera jobbet som en identitet lyckas arbetsgivare och företag flytta fokus från det som egentligen är viktigt för din anställning.

Den sociala teorin om internalisering är inte ny, men den syns sällan i sammanhanget yrkesliv eller arbete. Internalisering innebär att du håller något inne, att det förkroppsligas istället för att ta sig uttryck utåt. Känslor, idéer eller värderingar stannar kvar och påverkar hur du beter dig och hur du mår, ditt självförtroende och hur du tänker om dig själv. Det kan innebära att du skyller på dig själv när det inte är ditt fel.

Att internalisera det som är bäst för företaget eller chefen används som metod för att få dig att göra saker på ett visst sätt – trots att det kanske inte ligger i ditt intresse. På samma sätt kan chefer internalisera det som är bäst för ägare eller ledning, trots att denna egentligen inte tar del av resultatet. Här har jobbet blivit mer än en anställning som upptar några timmar av din dag.

Du internaliserar oftast genom aktivt lärande, explicita önskemål eller omedveten assimilering. Ett vanligt sätt är att framställa arbetsplatsen som en absolut jämlik enhet där alla är på samma plan trots faktiska skillnader i villkor, lön, makt över beslut och ägande. Här förväntas du integrera någon annans attityder, känslor, standarder och värderingar i din egna självbild eller identitet; ”Jag/vi är McDonalds/IKEA/H&M”. Processen fullbordas när individer inte ser något annat tillgängligt uttryck och när det är helt otänkbart att tala emot eller avvika eller diskutera. Internalisering kan snabbas på genom förebilder, här kan det vara i företagets intresse att skapa en nästan heroisk eller gudalik bild av ägare eller chefer. Steve Jobs är ett exempel, Ingvar Kamprad ett annat. Gör inte hjälten besviken!

En stark kollektiv identitet är inte negativ i sig, den kan vara ett verktyg för att tillsammans uppnå mål. Men det ligger en stor skillnad i att ditt jobb inte är en demokrati. Det är en hårt planerad ekonomi med icke-valda ledare och absoluta gränser som du som anställd har svårt att påverka. Här kan internalisering förstärka en kultur där anställda skuldbelägger sig själva för undermålig verksamhet, inte rapporterar arbetsmiljöproblem i rädslan för att vara bråkig eller avvikande, eller medvetet blundar för brister som kostar pengar att fixa. Arbetsplatsen kan också anspela på solidariteten arbetare emellan för att slippa lösa en underbemanning. Anställda jobbar över och kompromissar med vila eller välmående för att ”hjälpa till”. Många är de som har ont i magen när de som individer förväntas lösa eller täcka upp för systemfel. Ont i magen, ångest, stress eller huvudvärk förhåller sig inte till arbetstider och följer med hem.

Ibland spricker bubblan, med intressanta resultat. När du hamnar på ett jobb med andra som har samma förutsättningar sker först en mjuk övergång: från en individuell till det medvetna medlemskapet i en större grupp, ”vi som vet hur det är”. Därefter finns ofta en utlösande händelse, en gnista av ilska, besvikelse eller frustration, ”chefen lyssnar ju inte!”. Det blir en visualisering av gemensamma mål som att få det bättre men också förståelsen om att förändringen bara kan ske kollektivt, tillsammans, även om gruppen är tillfällig eller beroende av tid och plats, ”om alla ställer samma krav kommer vi att nå dit”. På ett individuellt plan börjar du att ifrågasätta varför du ska behöva ersätta eller utmana delar av din personlighet och dina åsikter bara för att arbetsplatsen ställer upp det som krav.

Gemensamt för när du och tidigare kollegor har lämnat bubblan är att ni öppet kan prata om vad ni “egentligen varit med om” och om hur negativt det påverkade er, på ett sätt som ni aldrig kunde göra när ni fortfarande var på arbetsplatsen. Att prata högt om internalisering är att peka ut jobbets inneboende maktförhållanden. Det är också att tydligt säga: vi förtjänar bättre.

The post När jobbet inte stannar på jobbet first appeared on Opulens.

Dagstidningarnas kris de senaste åren har särskilt drabbat kulturjournalistiken. Anledningen torde vara att kultursidorna har färre anställda, men desto fler frilansare, än andra redaktioner och därför är lättare att skära ned på i kristider.

Nätmagasinet Opulens är ett nystartat initiativ för att stärka svensk kulturjournalistik.

I höstas genomförde den danska dagstidningen Information en marknadsundersökning som visade att antalet recensioner av litteratur, film, musik, konst och scenkonst minskat med 34 procent på tio år. I Norge har det gjorts en liknande undersökning som visar samma nedslående resultat. Med största sannolikhet kommer även det pågående svenska forskningsprojektet Kulturjournalistikens världar (2016–19) uppvisa samma dystra mönster.

Denna utveckling har varit känd sen länge. Våren 2017 startade vi därför kulturmagasinet Opulens, en daglig kultursida på nätet helt utan betalväggar. Aviseringar i mobilen är liksom prenumerationer via mail också helt kostnadsfria för läsaren. Detta eftersom många som idag fortfarande prenumererar på en morgontidning ofta saknar en kultursida. I alla fall en fullödig sådan och inte bara en nöjessida med några pliktskyldiga recensioner.

Men kvalitativ journalistik kostar förstås och därför behöver Opulens kultursponsorer. Som sponsor exponeras era företagsloggor, länkade till era egna sajter, på magasinets tacksida. Vi har lösningar för sponsorskap för både små och stora företag.

Är du och ditt företag intresserade av att bli kultursponsor? Maila: kultur@opulens.se så skickar vi information.

The post Bli kultursponsor! first appeared on Opulens.

ARBETE. Trivs du på jobbet? Det är en central fråga eftersom vi ägnar mycket tid och energi på våra arbeten. Det är där vi interagerar med många människor, utvecklas – eller stagnerar. Huruvida vi har ett jobb påverkar inte bara privatekonomin utan också välmåendet.

Undersökningar visar emellertid att mer än var fjärde person varken trivs på sin arbetsplats eller med sina arbetsuppgifter. De är vad forskarna kallar för dubbelt inlåsta. Hur kommer det sig att de inte företar sig saker som gör att de trivs bättre? Eller varför söker de sig inte vidare?

En del vet inte vad de skulle göra istället, andra trivs med sina kolleger, några blir kvar av gammal vana, men också LAS påverkar. Arbetsrätten gör att det är tryggare att vara kvar än att byta arbetsgivare, men frågan är om det alltid är det bästa för hälsan. De som är dubbelinlåsta på sitt jobb uppger i större utsträckning än andra att de har sömnsvårigheter, ont i magen och andra psykiska besvär.

Detta visar på ett klassiskt dilemma: de som är inne i värmen och trivs gynnas av systemet, medan de som står utanför eller inte uppskattar där de är missgynnas. Därför borde det inte vara kontroversiellt att påstå, eller svårt att medge, att LAS har baksidor som får människor att må dåligt.

Ett annat otyg som tynger många är att det växt fram enorma byråkratier på många arbetsplatser. Andelen administrativ personal, inklusive chefer, har ökat. Dokumentation, uppföljningar, utvärderingar och kontroller är ofta legio, inte minst inom större organisationer. Detta gäller både offentlig sektor och privata företag.

Följden blir inte alltid bättre måluppfyllelse, högre kvalitet eller mer effektiv resursanvändning. Tvärtom. Många känner inte att de har mandat att lösa arbetsuppgifter baserat på professionell kunskap, erfarenhet, kreativitet och eget ansvar. De har inte utrymme att samarbeta med sina närmaste kolleger utan ska följa direktiv givna uppifrån.

Att följa riktlinjer och metoder som vilar på empirisk grund och beprövad erfarenhet har givetvis sina fördelar, till exempel inom vården. Men det måste också finnas utrymme för experimenterande för att hitta nya, bättre lösningar. Och ofta finns det inte bara ett sätt att lösa en komplex uppgift. Dessutom är människan en kreativ varelse som inte mår bra av att bara följa kommandon. Hon behöver få uppskattning, utrymme och utvecklingsmöjligheter.

En för stelbent arbetsrätt – som i Sverige – och en för stor byråkrati – som i många stora organisationer – är en veritabel olycka för många. I en tid när digitalisering, e-handel, bättre och billigare kommunikationer och AI går som en virvelvind genom arbetsmarknaden behövs förvisso stadga och spelregler för att inte de genomgripande och snabba förändringarna ska göra människor otrygga och olyckliga. Men samtidigt bär de nya tekniska landvinningarna med sig tidigare aldrig skådade möjligheter till mer fritid, nya arbetsformer samt billigare och bättre varor och tjänster. Att då försöka låsa in människor med föråldrad lagstiftning och en hel armé av chefer är bara dumt.

Att ha som mål att ge människor vingarnas trygghet – att få pröva sig fram, göra fel och lära sig av sina misstag – vore en långt bättre strategi. Framför allt vore det mer mänskligt.

The post Är du inlåst på jobbet? first appeared on Opulens.