DANMARK. “Ska vi nu tjata om att S går på danskarnas linje kanske vi också ska titta lite på hur den strategin verkar fungera i Danmark”, skriver Myra Åhbeck Öhrman.

Det pratats lite väl mycket om att vägen framåt för Socialdemokraterna skulle vara att kopiera sitt danska systerpartis strategi. Att de med snack om minskad invandring och strängare krav hoppas vinna tillbaka några av de många hyfsat välbetalda män från de traditionella arbetaryrkena som gått över till Sverigedemokraterna.

The post Vi lär oss fel saker av de danska sossarna first appeared on Opulens.

KALLDUSCH. “Uppfriskande med en bok, om än med en tendens till sentimentalisering och idealisering på sina ställen, och som riskerar bli sitt vackra språks fånge, som tvingar en att slipa sina argument”, skriver Lasse Ekstrand som läst Carsten Jensens nya bok Huvudstupa.

Huvudstupa – Om människor på flykt och konsten att motstå tyngdkraftens frestelse
Av Carsten Jensen
Översättning: Fredrik Ekelund
Albert Bonniers Förlag

Det är bara att bekänna: jag älskar Danmark! I mer än trettio år har min hustru och jag tillbringat flera veckor varje sommar där. I det smukke Nordjylland som jag benämner ”Krøyerland” efter den främste av de så kallade Skagenmålarna. Inte endast om sommaren har vi styrt kosan mot Danmark. Min framlidna svärmor var nämligen gift med en dansk. Bosatta i Skagen.

Inte bara det yndige landskapet har dragit oemotståndligt. Det danska frisinnet. Ingen åsiktskorridor. Ett liberalt samhällsklimat. Ända sedan bröderna Brandes. Uppmaningen: sätt samhällsproblemen under debatt!

Att läsa Carsten Jensens färska essä Huvudstupa blir som en kalldusch. Bilden tecknas av ett främlingsfientligt Danmark med en invandringspolitik genomsyrad av högerpopulism och Dansk Folkeparti. Ett omänskligt och kallsinnigt Danmark. Långt från den gängse turistbilden.

Ordvalen är avslöjande, enligt Jensen: ”migrant”, ”integration”, ”närområde”, ”utresecentrum”. Kalla, till synes neutrala ord för att avhumanisera. Det får inte lukta människa. Identifiering och medkänsla skall motverkas. Samma språkliga manipuleringsmetod som i de tyska koncentrationslägren. Det är inte komplexa människor som förekommer i invandringspolitiken. Unika individer. Det är ”dom”. Ihopklumpade. Annorlunda, passar inte in, främlingar som inte hör hemma i det heliga hyggets Danmark. De stör med sin blotta närvaro.

En njutning att läsa denne excellente stilist.

Jensens essä är mer poetisk än empirisk, om man uttrycker det så. Han skriver mycket vackert. En njutning att läsa denne excellente stilist. Och budskapet är nästan förlamande vackert med sin humanistiska, medmänskliga grundton: Ingen människa är en flykting. Snarare: alla är vi flyktingar. I en existentiell mening. Flyktingbegreppet blir därigenom närmast esoteriskt och lämnar internationella flyktingkonventioner.

Sympatiskt men svårtillämpbart. Framförallt i en värld med 65 miljoner på flykt och länder vars mottagningsmöjligheter inte är obegränsade. Hur gärna man än ville annorlunda. Det är lätt att förföras av Jensens välmodulerade argumentation. Men jag finner snart invändningar. Han ”glömmer” uppkomsten av klansamhällen, etniskt färgad kriminalitet, gruppvåldtäkter, grymma rån som drabbar både barn och gamla. Ofrånkomliga konsekvenser av slapp gränsbevakning? Socioekonomiska bakgrundsfaktorer och inget annat som Vänsterpartiet i Sverige hävdar? Det förtjänar diskuteras utan att stämplar genast plockas fram.

Jag talar om en samtida verklighet som vanliga människor, i Sverige såväl som Danmark, ser och utsätts för. Ingen mening, föga konstruktivt, att stämpla alla oroliga och otrygga för främlingsfientliga, rasister och högerpopulister. Plötsligt gör Jensen en logisk kullerbytta, sammanklumpar på det sätt som han kritiserar andra för att göra.

Det är verkligheten som förklarar Dansk Folkepartis framgångar. Liksom Sverigedemokraternas. Och vi måste öppet diskutera invandringens och det inte längre homogena samhällets problem. Det gagnar alla. Men legitimerar förstås inte de omänskliga inslag Jensen pekar på i invandringspolitiken.

Jensen ger oss flera exempel på ovärdig behandling av människor som flytt undan krig och fasor. Och dessa exempel är obestridliga. Men problemet med en dåligt kontrollerad invandring – om man hävdar att alla är skyddsbehövande flyktingar (palestinierna ”glömmer” Jensen) – är att varpen blir för grovmaskig. Terrorister, radikala islamister och andra samhällsfarliga element slinker in.

Den slutsats jag drar av boken är att vi bör undvika generaliseringar. Varje enskilt fall måste bedömas för sig. ”Varpen” får inte vara för grovmaskig, samhällsfiender riskerar att slippa igenom.

Uppfriskande med en bok, om än med en tendens till sentimentalisering och idealisering på sina ställen, och som riskerar bli sitt vackra språks fånge, som tvingar en att slipa sina argument. Min syn på Danmark har kanske inte ändrats, men nyanserats.

Öppnas det för det, blir det Danmark i sommar igen!

The post Ett omänskligt och kallsinnigt Danmark? first appeared on Opulens.

ANALYS. Danskarna efterfrågar en starkare antimuslimsk kurs samtidigt som Dansk Folkepartis stöd halverats då de blivit en del av etablissemanget och utmanas av andra främlingsfientliga partier. Kevin Shakir, Opulens medarbetare i Köpenhamn, tecknar en mörk bild av vårt grannland i söder.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

I över 20 år har Dansk Folkeparti lett ett kulturkrig mot muslimer och så kallade ”icke-västliga” invandrare i Danmark. Med nationalromantiserande myter om en påstådd ”islamisering” av landet, har DF nu varit Danmarks näst största parti i fyra år. I årets folketingsval halverades deras stöd.

Två veckor har gått sedan folketingsvalet i Danmark. Dansk Folkeparti, som de senaste fyra åren har varit landets näststörsta parti med 21,1 procent av rösterna gjorde sitt sämsta val sedan 1998. Med bara 8,7 procent, har det nationalistiska partiet förlorat hälften av sina mandat i parlamentet och fått en mer radikal konkurrent på Christiansborg. Folketingets nya högerradikala kraft heter Nye Borgerlige och placerar sig höger om Dansk Folkeparti. De vill att Danmark ska lämna bland annat flyktingkonventionen för att kunna förbjuda asylansökningar, lättare utvisa människor och göra medborgarskap till krav för kunna motta olika former av offentligt försörjningsstöd. Partiet skriver på sin hemsida att ”utlänningar får försäkra sig privat”.

Tidigare i år skrev jag om hur Nye Borgerliges partiledare Pernille Vermund profilerat sig som valrörelsens främsta värderingskrigare. Den slags högerpopulistiska antietablissemangsretorik har Dansk Folkepartis grundare och partiledare Pia Kjærsgaard annars haft patent på, sedan slutet av nittiotalet. Då DF i 2015 års val lyckades erövra positionen som det borgerliga blockets största parti, tvingade de den liberalkonservativa regeringen att dansa efter deras pipa. Den folkkära ”Pia K” drömde om en framtida nationalistisk regering. Partiets dåvarande värdepolitiska talesperson, blev folketingets talman och hennes parti fick huvudrollen i det danska parlamentet.

Desperata efter att göra sig relevanta i debatter om invandring och danska värderingar gick det liberalkonservativa regeringsledande partiet Venstre till angrepp mot ”parallella samhällen”. Som det enda land i världen att utropa sina egna bostadsområden som ”ghetton”, annonserade landets statsminister Lars Løkke Rasmussen i sitt nyårstal 2018 att han tänkt göra sig av med de så kallade ghettoområdena en gång för alla: ”Vi ska sätta ett nytt mål om att avveckla ghettona helt. I vissa områden genom att bryta upp betongen och riva byggnaderna. Sprida invånarna och flytta dem till olika områden.”

Tillsammans med Socialdemokraterne och Dansk Folkeparti lyckades den nu avgående regeringen införa sitt ”ghettopaket”. Stora delar av områdenas bostäder ska nu privatiseras och familjernas barn, som bor kvar, tvingas lära sig “danska värderingar” i förskolan. Allt detta för att göra upp med det påhittade hotet från ”parallella samhällen” som utgörs av människor med ”icke-västlig” bakgrund. Den breda alliansen av partier utvecklade denna linje då de tillsammans genomförde ytterligare stramningar på ”utlänningsområdet”. Flyktingars uppehållstillstånd ska vara tillfälliga. Avvisade asylsökande som begått vissa kriminella handlingar ska isoleras på en öde ö. Har en persons medborgarskapsansökan blivit godkänd så ska hen skaka hand med en representant från staten för att tilldelas medborgarskapet. Detta för att visa sin lojalitet gentemot sitt nya land och bevisa att man underkastar sig danska seder och värderingar.

Det har blivit svårt att se skillnad på Dansk Folkeparti, Venstre och Socialdemokraterne. Under valrörelsen konstaterade Socialdemokraternes partiledare Mette Frederiksen vid flera tillfällen att hon vill fortsätta den strama linjen i ”utlänningspolitiken” med Venstre och Dansk Folkeparti, om hon blev landets statsminister. Hennes markering var riktad både som ett svar till det högerextrema partiet Stram Kurs (som bara var några tusen röster ifrån att väljas in), som gick till val på att deportera alla muslimer som befinner sig i Danmark. Men också mot de väljare som lämnade hennes parti för att rösta på Dansk Folkeparti 2015.

Årets valresultat visar att Socialdemokraterne och Venstre stärkt sina positioner genom att sälja ut grundläggande liberala samhällsvärderingar. Dansk Folkeparti har kommit för nära de elitistiska lågor som de sedan sitt grundande varnat för. Och danskarna efterfrågar nu en mer antimuslimsk kurs.

The post Danmark sjunker djupare ner i det bruna träsket first appeared on Opulens.