Fakta: Abdulrazak Gurnah

Född: 1948 på Zanzibar.

Bakgrund: Gurnah har publicerat tio romaner samt ett antal noveller. På svenska finns “Paradiset”, som 1994 hamnade på den korta nomineringslistan för Bookerpriset, och “Den sista gåvan” som utspelas i ett samtida England där en döende familjefar till slut berättar sanningen om sitt afrikanska ursprung för fru och vuxna barn.

Den senaste romanen “Efterliv” handlar om den tyska kolonialmaktens trupper med afrikanska legosoldater, askarier” i Östafrika. Den kommer i svensk översättning före jul.

Gurnah kom till England som flykting i slutet av 1960-talet, och är bosatt i Canterbury. Hans modersmål är swahili, men hans romaner är skrivna på engelska, ibland med uttryck på swahili. Han doktorerade i västafrikansk litteratur 1982 och undervisade fram till pensionen i engelska och litteraturvetenskap vid Kents universitet.

Även inom litteraturvetenskapen har Gurnah specialiserat sig på den postkoloniala litteraturen. Han har tidigare besökt Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala samt föreläst på Linnéuniversitetet som då hette Växjö universitet.

Abdulrazak Gurnah om…

…sina skildringar av afrikanska kvinnors instängdhet:
I min egen kultur är kvinnor extremt starka men strukturellt är det svårt för dem att förverkliga sig själva, även om det är mindre så i dag. Jag har fyra systrar och åtminstone två av dem förvägrades möjligheten att gå på gymnasiet, inte av sina föräldrar men på grund av andra omständigheter. Kvinnorna i min mors generation fick inte tillåtelse att gå i skolan.

…sin relation till Zanzibar:
Jag har mina systrar och deras barn där. Min bror bor vanligtvis där men är nu i England för att få medicinsk vård. Jag reser dit kanske vart tredje eller vart femte år.

…om Nobelprisfirandet i Tanzania och på Zanzibar:
Jag har blivit firad både av presidenten i Tanzania och av presidenten på Zanzibar.

…om att komma till Sverige:
Jag tror att det finns planer på att jag ska komma nästa år.