FILMBRANSCHEN. Hur lång tid tar det att göra en långfilm i Sverige? Det beror på om upphovspersonerna är män eller kvinnor. Svenska Filminstitutets årliga jämställdhetsrapport visar att kvinnor behöver mer tid.

Årets jämställdhetsrapport från Svenska Filminstitutet fokuserar på hur lång tid det tar för män respektive kvinnor att bli färdiga med en film. Rapporten “406 dagar – en tidsfråga” visar att det finns stora skillnader vad gäller tidsåtgången, vilket i sin tur också påverkar vilka filmer som blir till och får premiär under ett år.

Det tar längre tid för kvinnliga filmskapare att göra en spelfilm än vad det tar för manliga. Skillnaden är stor beroende på vilket kön regissören har, men störst är den beroende på vem som ligger bakom filmens manus. För en film med en kvinnlig manusförfattare tar det i snitt 1 151 dagar innan filmen blir färdig, vilket är 406 dagar mer än vad det tar att färdigställa en film med en man som manusförfattare.

Får högre stöd

När det gäller spelfilm är den stora tidstjuven utvecklingsfasen, skriver man i rapporten. Kvinnliga filmskapare beviljas i regel högre och fler utvecklingsstöd per filmprojekt, men de har sedan större svårigheter än män med att säkra den viktiga externa finansieringen som krävs för komma vidare till produktion.

Men när det gäller dokumentärfilm är det i stället männen som är sölkorvar. Här ligger tidsskillnaden främst i produktionsfasen. Rapporten pekar på ett samband mellan hur lång tid en dokumentärfilm tar att producera och dess totala budget. Skillnaden, kan man läsa, skulle kunna förklaras av att mäns dokumentärprojekt i högre grad är större och kräver både mer tid och pengar.

Inget samband

Blir en film bättre ju mer tid man lägger på att jobba med den? Nej, rapporten kan inte visa på något klart samband mellan kvalitet och hur lång tid det tar att göra en film.

Även på andra håll är jämställdheten skev i filmbranschen. Rapporten visar förvisso att andelen kvinnor som söker stöd för nya filmprojekt har ökat något de senaste åren, men det är fortfarande fler manliga filmskapare som söker projektstöd.

TT Nyhetsbyrån

The post Kvinnliga filmskapare långsammare än manliga first appeared on Opulens.

POLICY. Om en så pass smal nisch som open source-konferenser kan utforma en policy mot sexuella trakasserier så borde väl även filmbranschen klara samma sak, skriver Karolina Bergström. 

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Att en för misshandel dömd manlig skådespelare, som dessutom indirekt ska ha orsakat en kvinnlig artists för tidiga död, har fått arbeta kvar på den stora nationalscenen i över två decennier efter sin dom kan inte ha undgått någon som besökt en nyhetssajt den senaste tiden. Att detta tillåtits pågå med både dåvarande och nuvarande ansvarigas goda minne, och dessutom med skattefinansierat stöd, gör Dramatens patriarkalt ingrodda hålla om axeln-mentalitet om möjligt ännu brunsolkigare vilket också andra efterföljande vittnesmål pekat på.

I en något så när mindre orättvis värld skulle dessa företeelser vara begränsade till just bara teatervärlden. Men givetvis finns dessa detroniserande alfahannar överallt där människor lever och verkar kreativt. Ett exempel är inspelningen av Bernardo Bertoluccis Sista tangon i Paris, där regissören överraskade den unga skådespelaren Maria Schneider med en improviserad våldtäktsscen i syfte att få hennes ”reaktioner som en flicka och inte som en skådespelare”. Ett annat det anonyma vittnesmål som 2017 publicerades tillsammans med ett tjugotal andra av metoo-uppropet #tystnadtagning i Svenska Dagbladet, där en kvinnlig skådespelare berättade om hur hon, av en av våra mest kända manliga skådespelare, utsatts för ett våldtäktsförsök  under en filminspelning, och där hennes vittnesbörd om det inträffade för filmens regissör inte resulterade i något. En annan skådespelare vittnade om en filminspelning, där hennes manlige motspelare och filmens regissör tillsammans försökte bryta sig in på hennes hotellrum under natten efter en diskussion om vem som skulle ”ta henne” först.

Sådana saker händer här och nu. I samband med inspelningar av filmer vi ser och tycker om på biografer och på tv, och inte sällan finansierat av samma skattepengar som hållit Dramatens bejublade stjärna under armarna. Samtidigt finansierar våra biljett- och strömningspengar nya filmprojekt med just dessa inblandade som medverkande.

Världen över har storstäder inrättat så kallade uppförandekoder för att reglera filminspelningar. I Kalifornien förväntas du till exempel parkera ordentligt, inta alla måltider inom inspelningsområdet och definitivt inte röka utanför de förutbestämda rökrutorna. Så, varför inte inrätta en filmisk uppförandekod som reglerar hur man beter sig mot sina kollegor? Där det inte är okej med verbala sexuella trakasserier under en inspelning, där det är oacceptabelt att blotta sig för en motspelare i syfte att få denna ur balans, och där definitivt inte är acceptabelt med vare sig vare hot om sexuellt våld eller en fullbordad våldtäkt. Att helt enkelt upprätta en uppförandekod där allas trygghet står i fokus, oavsett kön eller roll i filmteamet.

För om en så pass smal nisch som open source-konferenser kan utforma en policy mot sexuella trakasserier så borde väl även filmbranschen klara samma sak? På wikisidan Geek feminisms regellista för att motverka trakasserier vid större publika möten listas bland annat kommentarer som upprätthåller förtryckande sociala strukturer, ovälkommen sexuell uppmärksamhet och opassande fysisk kontakt som icke acceptabla beteenden. Man betonar också vikten av att rapportera om man själv eller andra blir utsatta för något liknande. Svårare än så behöver det inte vara, vare sig det handlar om kaliforniska rökrutor, nördfeministiska konvent eller svenska filminspelningar.

The post Filmbranschen behöver en uppförandekod first appeared on Opulens.