UTSTÄLLNING. Anne Edelstam rapporterar från Sven-Harrys konstmuseum. Där visas just nu en omfattande utställning med utgångspunkt i begreppet familj.

Trasig barndom en språngbräda

Familjen – på gott och ont
Sven-Harrys konstmuseum, Vasaparken, Stockholm
Utställningen pågår till och med den 13 september 2026

”Familjen på gott och ont.” Det är titeln på denna omfattande samlingsutställning på Sven-Harrys museum, i Stockholm. Sven-Harry Karlsson (1931 – 1926) filantropen, företagsbyggaren och konstsamlaren förvandlade som vuxen sin trasiga barndom till en språngbräda. Detta faktum är en av inspirationskällorna till denna utställning. Den inom kort avgående museichefen Dragana Kusoffsky Maksimovic, kände honom väl och tanken är att med familjetemat hylla mentorn Sven-Harry på ett värdigt sätt. För familjen formar oss mer än något annat ”på gott och ont”.

Dess avtryck syns även i konsten genom historien. Den ursprungliga idén var att presentera utvecklingen av familjen från sent 1700-tal, genom folkhemmet och fram till i dag.

Dragana Kusoffsky Maksimovic betonar dock att den aktuella utställningen främst visar samtida konstnärers förhållanden till familjen. Konsten kan ge tröst och helande, spegla erfarenheter, livsskeden och erfarenheter, menar Kusoffsky Maksimovic.

Begreppet familj är mångfasetterat

Familjen kan innebära trygghet och närhet precis som den lika gärna kan vara en källa till sorg och svek. Det är inte så mycket vi kan göra åt vår barndom, men vi kan påverka hur vi uppfattar den som vuxna. Låter vi den begränsa oss, leda oss eller vara just den språngbräda som den blev för Sven-Harry?

Det kan begrundas när man går igenom dessa salar med konstnärer av så olika slag som Carl Larsson, Lena Cronqvist, Siri Derkert, Nils von Dardel och Marie-Louise Ekman, för att enbart nämna några av de 49 konstnärer som är representerade bland de totalt 81 verk som visas.

Besökaren kan utforska alla de fasetter och familjekonstellationer som gestaltas. Familjen är inte statisk och har nog aldrig varit det. Den går i arv, splittras, förändras, formas genom andra relationer. Konsten relaterar till och synliggör dessa processer med skav, omsorg och nyanser. Vare sig familjen varit närvarande eller tvärtom frånvarande, är den något att reflektera över, samtala om och samlas kring.

Sven-Harrys museum uppvisar förutom en storartad utställning också ett rikt och varierat program med samtal, workshops och fördjupningar.

The post Mångfasetterad utställning om fenomenet familj first appeared on Opulens.

FAMILJEN. Henrik Schedin har sett Marianne Lindberg De Geers utställning, med familjen som tema, på Göteborgs konstförening. Han finner att de utställda verken når bortom det privata och berör på ett allmängiltigt vis.

Marianne Lindberg De Geer
Göteborgs Konstförening
Utställningen pågår till den 5 november 2023

Marianne Lindberg De Geers utställning på Göteborgs konstförening har familjen som tema och berättar om både liv och död. Konstnärens vardag skildras genom porträtt av hennes familjemedlemmar i måleri och teckningar. Det är skört och finstämt måleri i dova färger som är dominerande i utställningen. Färgerna tillsammans med motivvalens enkelhet – till exempel sittandes i soffan eller badkaret – vaggar in betraktaren i vardagens lugn.

En av badtavlorna är målad på en ogrundad träskiva utan bakgrund vilket gör motivet ännu mer närgånget och avskalat då fokuset ligger på enbart två överkroppar. Dock skapar träets struktur effekter av vågor och skvalp vid närmare granskning och tavlan blir till slut livfull.

Däremot porträtteras barnen med illröda ögon på en av tavlorna med badkarsmotiv. Det vilar något suggestivt över tavlan och bryter av lugnet i de andra målningarna. Det är skönt då utställningen blir mer uppriktig, en vardag med kvällsbad är ju trots allt inte alltid lugn och behaglig.

Starkast av verken är ett självporträtt i profil med hennes hörapparat och spår på halsen efter vad som verkar vara sjukdom. Måleriets skörhet och motivets ålderdom och sjukdom försträcker människans sårbarhet. Den hotfulla, ilskna rodnaden på halsen och hörapparatens stöd bildar motsatspar som tillhör samma ålderdom och slutskede av livet.

De svartvita skisserna är gjorda med säkra streck, ögonbryn som är så skarpa att det märks att blyertsdragen är gjorda med bestämdhet och auktoritet. Konstnären verkar vara bekant med familjens hårstrån. Hantverket är skickligt och gör att intryck av ögonbryn och hårlinjer stannar kvar hos mig när vi går från utställningen. Inte trodde väl jag att Carl Johan De Geers ögonbryn kunde vara så fängslande!

I utställningen ingår även ett blad med verket Livsfris för en familj. En tidslinje över familjemedlemmarnas livslängd. Där årtal mellan 1936 till 2076 med ett decenniums mellanrum är listade.

Maken Carl Johan är möjligtvis död inom tre år och yngsta sonen Ernst väntas leva till åtminstone 2066. Det är både kul och drabbande, och ger på ett enkelt men effektfullt sätt perspektiv på tid och livslängd.

När jag går runt i utställningslokalen, och individualismens tidevarv pågår för fullt utanför dörrarna, frågar jag mig varför en konstnärs familj är relevant för betraktaren. Konst och utsagor som är ”ärliga” och ”intima” finns det gott om just nu och har debatterats friskt de senaste veckorna på kultursidorna.

Ändå så framstår Lindberg De Geers vägghängda familjealbum inte som privat. Utan det tycks finnas ett hälsosamt avstånd mellan konstnären och verken, kanske speciellt då Livsfris för en familj har skapats med viss humor och självdistans.

När jag stoppar ner en kopia av Livsfris för en familj i rockfickan inser jag att bladet från begravningen jag var på veckan innan låg kvar i innerfickan. Då inser jag att just Lindberg De Geers familj ju inte är relevant för mig personligen, men i dokumentation av familjer och deras tidslinjer går det att finna något allmängiltigt som berör och som går att känna sig hemma i.

Konstverken når bortom det privata. Livet är kort men konsten är lång, antar jag.

The post Marianne Lindberg De Geers konstverk når bortom det privata first appeared on Opulens.