SJÄLVBIOGRAFISKT. Matilda Thuresson har gjort en resa från kliniskt död till ett kreativt liv som hjärnskadad – och blivit debutant i dubbel bemärkelse. Nette Wermeld Enström har läst boken Bruten tid – om att vara ung och hjärnskadad.

Bruten tid – om att vara ung och hjärnskadad
av Matilda Thuresson & Stefan Strömberg
Visto förlag

Hjärnan är plastiskt fantastisk men allt annat än enkel. Inget av kroppens andra organ formar oss och våra levnadsöden som den. Om så bara en liten del av hjärnan skadas förändras livet dramatiskt. Vid allvarliga hjärntrauman ställs allt på spel.

Det här vet 34-åriga Matilda Thuresson, en sällsynt kreativ och skönsjungande musiker från Falun, mer om än de flesta. I sin självbiografiska bok Bruten tid – om att vara ung och hjärnskadad skildrar hon sitt liv efter en olycka som förändrat hennes liv i grunden.

Matildas långa resa som hjärnskadad inleds runt millennieskiftet, när hon är 13 år och en helt vanlig dag promenerar sin väg hem från skolan med jämnåriga vännen Marjan.

De båda flickorna, fyllda av livsglädje och drömmar, mejas plötsligt ner av en bilist som somnat bakom ratten. Det är ögonblicket som förändrar allt. Marjan mister livet och Matilda får livshotande skador.

När Marjan ett par veckor senare begravs hemma i Falun kämpar Matilda fortfarande för sitt liv på neurovårdsintensiven i Uppsala. Matildas kamp för överlevnad har bara börjat.

När hon väcks ur sin sömn, och efter 18 dagars intensivvård förflyttas till hemsjukhusets barnklinik i Falun, är hennes hjärnskador så omfattande att det är omöjligt att sia om hennes framtid.

Hon saknar reaktioner som vittnar om ett medvetande. Hon är vaken men okommunicerbar. Ur hennes mun kommer enstaka utrop: hallå, hallå. Men hon visar ingen respons på tilltal.

Vårdkonferenser avlöser varandra. Läkare och specialister står rådvilla och familjen slits sönder i förtvivlan och av vanmakt. Så tar en läkare ändå initiativ till rehabilitering, fysioterapi på vinst och förlust. Det ska i efterhand visa sig göra den stora skillnaden, mellan att förbli i dimman eller skingra den, för Matilda.

Ur ett annat perspektiv: I begynnelsen är det mörker, becksvart mörker.

Matilda vaknar upp från de döda, rent bokstavligen, och vet varken var eller vem hon är. Hon saknar referenser till allt och alla, även sig själv. Som bortblåst är också hennes förmåga att tolka sinnesintryck och än mindre kan hon orientera sig i rummet eller tiden. Allt måste hon lära sig från början igen, som om hon vore ett nyfött spädbarn. Balans, rörelser och motorik. Orden, språket, relationer och den egna identiteten: Vad är jaget utan minnet? Vem är jag utan ett begripligt sammanhang?

Tiden går. Dagar månader och år. Matilda kämpar med sin rehabilitering; synen är skadad och hon lider av hjärntrötthet, humörsvängningar och existentiella frågor om vem hon varit, är och kan bli. Hon är i fullt beroende av sin omgivning, men drömmer om självständighet.

Under en lång tid är det främst andra personers berättelser, anhörigas, läkares och vårdpersonals, som ger Matilda de livsviktiga byggstenar hon behöver för att skapa sig en identitet och en sammanhängande verklighet ur sin traumatiska erfarenhet.

Också i boken varvas Matildas egna ord med omgivningens utsagor. Föräldrar, syskon, vårdgivare, kamrater, och senare kollegor, berättar om Matilda utifrån sina perspektiv, likväl som de kompletterar bilden av Matildas resa och den hon med tiden lyckas bli. Det sociala sammanhangets betydelse för att läka, för att bli en hel människa efter ett tillintetgörande trauma, kan inte skildras tydligare än här.

Andra fenomen som lyser upp de mörklagda stigar som Matilda har att vandra i sin rehabilitering handlar om musik. Trots att hon inte minns något från livet innan olyckan så är den musikaliska delen av henne näst intill intakt redan i ett tidigt stadium efter olyckan. Innan talet tar form kan hon sjunga, på såväl svenska som engelska. Det är först sånger från hennes förflutna, som   blir nya sånger som hon komponerar själv.

Allt eftersom faller fler bitar inom henne på plats, eller snarare skapas och utvecklas. Inte till den Matilda hon en gång var utan till en ny, om än med samma passionerade känsla för musik.

Men det här är inte enbart en solskenshistoria. Det finns också motgångar och bakslag. Matildas berättelse handlar lika mycket om fördomar som hon mött och möter, som om människor som något betytt. Det är lika stora delar sorg som glädje, tomhet som kämparanda; för ett självständigt liv, ett liv i frihet och med gemenskap.

Bruten tid är en existentiell berättelse som rymmer många perspektiv. Om den egna kampen som hjärnskadad och om de anhörigas strider och kval. Om hjärnans komplexitet och om vikten av samhällets stöd och mellanmänskliga relationer i såväl snävare som vidare bemärkelse.

Det är en bok som fyller i kunskapsluckor om funktionsvariationer och tillgänglighetens villkor. Det är också en bok som inspirerar till nya perspektiv på samhället och på individens möjligheter inom det. Den rekommenderas därför varmt till vårdpersonal, socialarbetare och alla andra som arbetar med eller intresserar sig för människans möjligheter.

I samma veva som boken nu lanseras släpper Matilda en EP med sex låtar som hon skrivit själv. Ett par av låtarna från albumet, Bruten tid och Perfect World, är redan ute och liksom boken lyckas de så väl förmedla en inre värld och dess yttre villkor.

Matilda Thuresson har gjort en resa från kliniskt död till ett kreativt liv som hjärnskadad – och blivit debutant i dubbel bemärkelse. Jag hoppas få läsa och höra mer av henne i framtiden. Hon har redan visat att livet är så mycket mer än neurologiska processer inom individen.

The post Från kliniskt död till debutant i dubbel bemärkelse first appeared on Opulens.

PROSA. Elisabeth Brännström har läst Carola Hanssons roman Minnestrådar, med viss behållning. Men “problemet med romanen är att laddningen avtar där den borde ha ökat,” skriver hon.

Minnestrådar av Carola Hansson
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Carola Hansson, som tidigare bland annat skrivit romanerna Andrej (1994) och Masja (2015) om medlemmar av familjen Tolstoj, och även belönats med flera fina litterära priser, har den här gången skrivit en roman med titeln Minnestrådar, som trots sin vackra prosa och stämningsfulla skildringar inte riktigt håller ihop.

Skildringarna från Königsberg fram till krigsutbrottet är bokens största behållning. Staden, som demolerades under kriget, kommer till liv igen och vi får följa några ungdomars liv i en älskad hemstad där de, alltmer försiktigt, tar sig fram genom gator och torg som nu för länge sedan försvunnit.

Sommaren 1939 anländer tre tysk-judiska tonåringar till en gård utanför Falun. Tillsammans med flera andra ungdomar från det krigsdrabbade Europa ska de börja träna inför livet på en kibbutz i den blivande staten Israel, dit de hoppas kunna ta sig efter kriget. Romanens tre huvudfigurer Otto och Max Herzmann och bokens huvudsakliga berättare, madam Vidal, kommer alla från staden Königsberg (nuvarande Kaliningrad) i Preussen. Deras liv har vänts upp och ner av nazisternas framfart och de har lyckats komma med en av transporterna till Sverige, medan deras familj: Föräldrarna Herzmann och den älskade lilla-systern Elizabeth lämnats kvar i ett alltmer osäkert Königsberg.

Alla ungdomarna på gården bär med sig sitt eget mentala bagage och sina åsikter om sionismen versus socialismen, en debatt som pågått hemma och som nu tar ny fart i Sverige. Det uppstår konflikter även här och för vissa börjar resan över till Israel kännas mer och mer tveksam, medan andra knappt kan vänta på att komma iväg.

En som ger sig iväg tidigt är den yngste brodern Herzmann. Han når fram till Jerusalem, men går ett osäkert öde till mötes. Den äldre brodern, Otto, som  reser senare försvinner under sin resa över havet, och madam Vidal hamnar av en slump i Frankrike och senare i England; närmare bestämt i Manchester.

Det är madam Vidal som berättar den här historien för en namnlös kvinna som söker efter en släktings förbindelse med Otto Herzmann. De möts i madam Vidals hem i Manchester, och medan hon röker otaliga cigarretter och ser till sin katt, berättar madame Vidal mycket utförligt om sin barndom i Königsberg, om vistelsen i Sverige och, betydligt mer kortfattat, om livet efter krigsslutet.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Problemet med romanen är att laddningen avtar där den borde ha ökat. Efter ankomsten till Falun blir både miljö och persongestaltning allt tunnare och samma sak gäller för resan över till Israel, som innehåller många spännande moment som mer eller mindre slarvas bort. Samma sak gäller för madame Vidals liv efter kriget. Det känns som om Carola Hansson tröttnar lite på sin berättelse redan när ungdomarna når fram till Sverige och att hon till sist tar en ganska enkel väg ut. Berättelsen om Königsberg före kriget är däremot värd att läsa fristående från romanens andra del, en fantastisk återuppbyggnad av en helt förändrad och på sitt sätt nu förlorad stad.

The post Roman som börjar bra men mattas av first appeared on Opulens.

FARSOTEN. Nazismen och Förintelsen har fascinerat mig sedan jag var barn. Ändå hade jag svårt att ta in att jag stod framför en livs levande nationalsocialist i somras. Det kändes overkligt.

Hans ansiktsuttryck var allvarligt, stramt men ändå avslappnat. Han var helt övertygad om att den vita rasen står inför ett existentiellt hot. De blå ögonen, det blonda håret håller långsamt på att försvinna på grund av uppblandning med andra ”raser”.

Jag var måhända genuint naiv, för efter mitt första batteri av nyfikna frågor om hur han ser på världen kunde jag inte längre vara tyst om mina värderingar och mitt värv som liberal opinionsbildare. Mina argument föll dock bara till marken. De studsade mot en ogenomtränglig mental vägg.

Han såg mig som folkförrädare, en sådan som ska rensas ut när de tar makten. Sådana som jag ska dömas efter retroaktiva lagar och straffas med döden. Det var inget han hymlade med. Det var svårt att ta det han sade på allvar. Jag har förvisso läst mycket om nazismens rasism, våld och fanatism. Men att samtala med en övertygad sympatisör var en hisnande upplevelse. Kylan. Aggressionen. Hårdheten.

Mötet ägde rum på Gotland, under Almedalsveckan. Jag hade gått fram till Nordiska Motståndsrörelsen för att jag helt enkelt ville veta mer om dem. Då visste jag inte vem han var. Nu vet jag. Han tillhör NMR:s innersta kärna.

I Aftonbladets och Svenska Dagbladets stora kartläggning av ledande nazister i Sverige kunde jag härom veckan hitta honom och flera andra arga män som spred osämja och ilska i Visby. Där gick att läsa om hur de lever sina liv, våldsdomar och rörelsens organisation. Den vita maktmiljön är inte längre en ”marginell ungdomsrörelse – en subkultur” enligt Säpo. Antalet personer med extrema politiska uppfattningar – till höger och vänster – ökar snabbt i antal och räknas i några tusen. Nazisterna samlade hela 500 deltagare när de marscherade i Falun på första maj i år.

Sammandrabbningarna i Göteborg i helgen gynnade nazisterna. De fick maximal uppmärksamhet och bokmässan förlorade många besökare och försäljning av böcker. Många motdemonstranter gjorde sig också skyldiga till övertramp. Svarta blocket tar till våld för att tysta sina meningsmotståndare, vilket är djupt olyckligt. Humanister, med respekt för demokratin och människovärdet, behövs däremot i legio. Det är när de många människorna visar likgiltighet eller rycks med i tumultet som riktigt farliga samhällen kan utvecklas.

Det har vi sett om och om igen genom historien. Och även om vi trodde att Europa för alltid var vaccinerat mot nazismen efter Tredje rikets fasansfulla krig mot i dess tycke misshagliga människor vet vi idag att så inte är fallet.

Det nationalsocialistiska partiet Gyllene gryning sitter i det grekiska parlamentet. Det högerextrema nationalistpartiet Alternativ för Tyskland blev tredje största parti i tyska förbundsdagen efter valet förrförra helgen. Sverigedemokraterna, med rötter och personer från den svenska nazistiska rörelsen, lockar var sjätte svensk. Nätverket av högerextrema växer sig också starkare internationellt, alltifrån Breitbarts till Putins lakejer möts på nätet.

Det kan vara svårt att ta in att nazisterna är här, att ta deras arga nunor på allvar. Men de är här och de tar sin kamp på största allvar.

Vi bör ta dem på största allvar. Kartlägga dem, se till att de straffas för alla olagligheter de begår, argumentera emot, protestera lugnt och sansat och se till att de inte får för stort utrymme eller förskjuta uppfattningen om vad som är acceptabelt.

Alla artiklar av Sofia Nerbrand

The post Att se ondskan rakt i ansiktet first appeared on Opulens.