AI. Nyligen publicerade vi en text om AI i arbetslivet. Mathias Jansson reflekterar här över riskerna med att låta algoritmerna styra och maskinerna ta över tänkandet.

Algoritmsamhället – när maskinerna tänker åt oss

Minns du hur internet började med den utopiska tanken “Information wants to be free”? Och hur den idéen kom att revolutionera tillgången till information i världen? Eller hur sociala medier under en annan utopisk fras ”connecting the world” skapade förutsättningar att nätverka och umgås globalt? 

Jag tror att det fanns ett genuint intresse bakom de utopiska klichéerna att med ny teknik skapa en bättre värld, men sedan tilläts algoritmerna ta över för att skapa vinster åt aktieägarna och vi vet alla hur det gick. Desinformation, fake news, hat, propaganda, påverkanskampanjer, ja, mänsklighetens alla dystopiska sidor främjades av algoritmerna i stället för de utopiska idéerna.

Algoritmerna triggade våra irrationella hjärnor att reagera och interagera, tonläget skruvades upp på nätet, spridning av felaktig och känslomässig information prioriterades och i sann medeltida häxjaktsanda började vi förfölja de som tänkte olika. Resultatet blev en alltmer polariserad värld, där extrema åsikter fritt fick växa och frodas oemotsagda, och osunda och ouppnåeliga förebilder fick oss att må allt sämre psykiskt.

Fördelar och faror med AI

Nu har vi fått en annan utopisk slogan för framtiden som handlar om att AI ”benefits all of humanity” som Open AI skriver på sin sida. Det ska sägas att jag varken är emot internet, sociala medier, AI eller annan teknikutveckling, utan tvärtom så ser jag att det finns många fördelar med den nya tekniken, men när vi låter maskiner och deras algoritmer ta över vårt tänkande och våra beslut då kan det bara gå illa. Det har redan historien visat genom hur sociala medier utvecklats.

Vi människor är känslomässiga varelser och på många sätt irrationella i vårt beteende, men till skillnad från en algoritm, kan vi göra och säga något dumt, och sedan reflektera över och inse konsekvenserna av vår handling och rätta till och ändra det. Vi kan till och med vara så smarta att vi kan få en riktigt dålig idé, som ”jag ska slå den där idioten på käften”, men bara genom ta ett djupt andetag inse att det är just en riktigt dålig idé och besluta att det får för stora konsekvenser om den idén genomförs.

AI utan konsekvenstänkande

En AI tar däremot snabba beslut, den har inget konsekvenstänkande, och framför allt inser den inte att den har gjort fel och kan heller inte rätta till felet i efterhand. Så då är frågan om vi verkligen vill leva i ett algoritmsamhälle där algoritmerna bestämmer vad vi ska tänka, känna och göra?

Kan marknaden regleras? 

Lösningen är förstås att man reglerar marknaden så att informationen i fortsättningen kan vara fri, sociala medier användas för att knyta människor samman och att AI används för att förbättra villkor för hela mänskligheten. Samt att den nya tekniken inte låses in av några enstaka företag vars enda syfte är att tjäna pengar genom att manipulera våra känslor och beslut med hjälp av algoritmer. Jag tror nämligen att världen skulle bli bättre om vi människor får fatta våra beslut själva och inte överlåter till maskiner att göra det åt oss.

The post Ska vi låta oss styras av AI? first appeared on Opulens.

KONSPIRATIONSTEORIER. Martin Hägg skriver om något många erfarit i dessa konspirationsteoretiska tider. Hur ska vi bemöta närstående som så att säga ramlat ner i kaninhålet?

För ett ögonblick tystnade min bekant. Vårt samtal hade glidit in på partipolitik och jag lyfte sambandet mellan högerradikalism och klimatförnekande, det faktum att sittande regeringen och Sverigedemokraterna skippat klimatmålet för det fanns så många andra viktigheter som pockade på uppmärksamhet.

När min bekant åter öppnade munnen var det för att lära mig något. Jag fick höra att ”klimat är något vi alltid haft”, att han själv hade lite ”extra information om det här med väderomslagen”, att det var lite si och så med den där klimatkrisen, att det nog var så att den inte alls fanns. Ty han hade läst, han hade lyssnat och han hade förstått att allt bara var en agenda av förvillelser, en av alla tossigheter som sipprat uppifrån och ner.

Det var där jag förlorade honom. En gammal bekant som plötsligt sjönk ner i något mörkt och svart, jag tappade taget helt enkelt. Kan han så kan antagligen en himla massa andra, så tänkte jag.

9/11-attentatet

Något liknande hände tillsammans med en av mina elever på Komvux för något år sedan. Vi hade av en händelse kommit in på ämnet politisk konst och berörde av den anledningen 9/11-attentatet i USA. En konflikt mellan USA och islamisk fundamentalism, trodde jag, tills den unga (men vuxna) kvinnan informerade mig om att USA hade planerat och genomfört detta helt på egen hand, allt annat var dimridåer, försök att leda bort uppmärksamheten från den (topphemliga) sanningen med stort S.

Kanske gör jag en höna av en fjäder nu, varför inte bara glömma dessa människor, stryka ett streck över allt och gå vidare? Men tänk er in i en situation där ni tror att ni har funnit klokskap, träffat människor med båda fötterna på jorden, med en väl fungerande sköld mot konspiratoriska villfarelser, kort uttryckt folk som det går att snacka med – för att i nästa stund bli varse något helt annat, då är det inte så lätt att bara skaka det av sig.

Men var det rätt att så där rakt av vända på klacken? Jag är långt ifrån den förste som ställer den frågan, alltså frågan om man ska gå i klinch eller ej.

Tips och råd

Mängden tips och råd på hur man ska omvända kadern konspiratoriskt sinnade människor har hur som helst tagit smått industriella proportioner – något som i sig visar hur stort problemet har blivit.

De flesta av råden verkar vara av det softade slaget. Statens medieråd menar att man ska visa empati och försöka ”förstå bevekelsegrunderna” för att på så sätt locka fram självreflexion. Forum för levande historia vill att man ska stärka personens självkänsla genom att ”visa respekt” för allt det avvikande. (Istället för att peka på felaktigheter ska man ”erbjuda nya sätt att tänka”.) Europeiska kommissionen formulerar det här som att man ska uppmuntra motparten till ”logiskt tänkande, ifrågasättande och faktakontroll” i ett lyssnande samtal.

Om motparten har tid och lust för ett sådant vill säga. För när allt kommer ikring så är det jag (inte personen framför mig) som äger problemet. Hur lyfter man ett problem med en person som inte vet att ett sådant finns?

The post Hur bemöter man närstående som tror på konspirationsteorier? first appeared on Opulens.

INBÖRDESKRIG. ”Hon driver tesen att USA står på randen till ett inbördeskrig och en av bokens främsta styrkor är att den inte är så där teoretisk och axiomatisk att kartan trycks på terrängen,” skriver Jesper Nordström som läst How Civil Wars Start – And How To Stop Them av Barbara F. Walter.

How Civil Wars Start – And How To Stop Them
Av Barbara F. Walter
Förlag: Penguin Viking

2016 åker en stadgad familjefar med gevär till en pizzeria och öppnar eld. Turligt nog blir det bara materiella skador. Anledningen? Via konspirationsteorier är han övertygad om att Hillary Clintons satanistiska pedofilring styrs härifrån. Hur konspirationsteorier sliter sönder familjer och vänskapsband har i USA blivit ett nytt studiefält inom psykologi och sociologi. Nog för att det kan finnas spänningar av ideologisk art inom familjer, exempelvis att föräldrarna är kristdemokrater och dottern vänsterpartist. När det gäller de nya befängda teorier som florerar i Amerika är det av en helt annan art och nivå. Familjemedlemmar faller ner i kaninhålet och hamnar i de mest bisarra parallellvärldar där all sans, logik och allt förnuft försvunnit.

Varför det just är i USA detta konspiratoriska tänkande spridit sig mest har diskuterats en hel del. En central punkt skulle kunna vara det som Wilhelm Agrell kallar ”den djupa staten”, som i hans mening är ett tämligen rumsrent statsvetenskapligt begrepp. Han exemplifierar det med FBI-chefen J Edgar Hoover som till slut byggde upp en så stor informationsbank att han sades kunna fälla vilken politiker som helst.

Men det har skett en glidning av begreppet där ”den djupa staten” nu avser en sörja av snart sagt vad som helst som inte är kristet, konservativt och lantligt. Reptilmänniskor, pedofila Hollywoodcelibriteter som ägnar sig åt rituella barnamord och såklart den antisemitiska tankefiguren att judiska finanspampar styr allting. Som om inte detta vore nog blandas det lätt upp i ett narrativ som innehåller begrepp som
ljushet, renhet och ande. Det skall hin håle till att reda ut detta ormbo, men Conspirituality Podcast via Facebook kommer nära.

Det är utifrån denna krutdurkssituation som Barbara F Walter skrivit How civil wars start. And how to stop them. Hon driver tesen att USA står på kanten till ett inbördeskrig och en av bokens främsta styrkor är att den inte är så där teoretisk och axiomatisk att kartan trycks på terrängen. Boken stöds istället av en enorm mängd data, det vill säga gedigen empiri. Visst blir man lite stolt när det visar sig vara en övervägande svensk databas.

Walter går igenom och stundtals närmast litterärt gestaltar inbördeskrig i modern tid och varje kapitel har en slags positivt förbryllande inledning som skapar nyfikenhet och suger en in i texten. Ett slags ”nämen hur menar hon nu” som sen knyts ihop elegant. Exempelvis börjar kapitlet om jugoslaviska inbördeskriget med en scen från trottoaren vid Titos likfärd.

Det är helt enkelt välskrivet och läsbart i den statsvetenskapliga genren som annars kan vara knastertorr. Så knyter hon i sista kapitlen ihop alla teman och påvisar att USA har alla de ingredienser som ingår i ett stundande inbördeskrig, framför allt den att det finns grupper som upplever en förlorad stolthet och yrkesroll. Den gruppen sammanfaller ofta med Trumps sympatisörer och befolkningsskikt som drabbats av den stora nedgången i det så kallade rostbältet, med bilindustrins kollaps i Detroit som det tydligaste exemplet. I andra ändan har vi Kentucky bortåt Appalacherna där hela städer lever i akterseglad misär med kollapsad infrastruktur och alkoholism, arbetslöshet och missbruk av värktabletter. Det är afrikanamerikansk problematik och vit problematik och i USA:s statistik skiljer man mellan ”poor black cities” och ”white poor cities”. Som om denna polarisering inte var nog spelar religiösa motsättningar roll.

Att största delen av bokmanuset låg klart innan stormningen av Kapitolium sjätte januari talar ännu mer till dess fördel.

Så vad är då Walters recept mot detta? Det är lika självklart som naivt idealistiskt. Sociala medier och fake news och allsköns polemiskt nonsens måste stävjas. Jag säger naivt eftersom jag tror det är försent, Facebookträsket kommer inte plötsligt att saneras.

Utifrån ett europeiskt perspektiv kan hennes bok ses lite som att sparka in öppna dörrar, att hävda det självklara. Visst har vi sett splittringen och polariseringen sedan länge? Förhoppningsvis kan den fungera som en ögonöppnare för en nation som blivit hemmablind. För en nation som länge slagit sig för bröstet som en av världens främsta demokratier men som nu i världssamfundet halkat ner på samtliga demokratiindex.

Att största delen av bokmanuset låg klart innan stormningen av Kapitolium den 6 januari talar ännu mer till dess fördel, den har helt enkelt profetiska kvaliteter. I dessa tider med den ryska invasionen av Ukraina och expansiv imperialism återigen kan det vara värt att komma ihåg Bo Rothsteins tankegång att vi bör rädas att vår starka ”kompis” i väst håller på att kollapsa.

The post Står USA på randen till inbördeskrig? first appeared on Opulens.

MEDIEKRITIK. Oron för falsk information i media ökar liksom villigheten att betala för trovärdig journalistik enligt en ny undersökning. Positiva nyheter förstås men Opulens chefredaktör Stefan Bergmark menar att de sociala mediebubblorna är ett lika stort problem.

”Spridning av falska nyheter har varit en ständigt aktuell fråga under pandemin och når nya höjder när vi nu dessutom går in i valåret”, säger Daniel Hamrin på magasintjänsten Readly i ett pressmeddelande. Enligt en ny undersökning från Readly är varannan svensk orolig för falsk information och ungefär lika många säger sig vara villiga att betala för trovärdig journalistik. Kanske våras det för betaljournalistiken alltså. Men så kallade fejknyheter är bara ett av de problem som finns i dagens medielandskap.

Med de sociala mediernas framväxt har vi som i allt högre grad börjat konsumera nyheter i linje med våra egna övertygelser. Utan att vi kanske alltid tänker på det skapar vi mediebubblor då länkar från de vi följer och vars inlägg vi gillar på Facebook, Twitter etcetera hamnar högst upp i våra flöden. Det handlar inte bara om att folk undviker traditionella medier och istället får sin information från så kallade alternativa kanaler. Även nyheter från ett och samma medium delar sin väg från avsändare till konsument på samma vis.

Som om denna segregering ej vore nog så illa väljer vi ibland dessutom medvetet att lyssna bara med ena örat.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Enligt undersökningen från Readly är 45 procent av svenskarna oroade för falsk information. I jämförelse med att bara 16 procent inte alls är oroade. Majoriteten tror dessutom att fejknyheter kommer öka under de närmaste åren. Idag betalar ”15 procent av respondenterna i Sverige för verifierade nyheter” enligt undersökningen men ytterligare 36 procent är villiga att göra det.

Den ökande oron för rena fejknyheter är fullt förståelig. Samtidigt bör vi alltså vara vaksamma över att den nyhetsinformation som når oss i många fall är filtrerad genom vår egen sociala mediebubbla. Att betalningsvilligheten ökar är bra. Men att betala för de medier som bäst passar ens egen världsbild är visserligen mänskligt men om det är den enda journalistik man konsumerar är det inte hela lösningen.

The post Betaljournalistik är inte hela lösningen first appeared on Opulens.

LÖGNER. “Ebba Busch, KD, presenterade nyligen klockrena alternativa fakta. I en DN-intervju gjorde hon klart att KD bildades 1964 för att bekämpa nazismen”, skriver Lars Thulin som ger fler exempel på att detta knappast bara är ett amerikanskt fenomen.

Kellyanne Conway är en bitichig amerikansk blondin. Hon var ledare för Donald Trumps presidentkampanj 2016. Hon var första kvinna med ett sådant uppdrag och var oerhört snabb i käften, omöjlig att prata omkull. Men det som skrivit in henne i historien för evigt är inte detta, utan att hon är mamma till begreppet alternativa fakta.

2017 hävdade Trumps stab att ingen presidentinvigning dragit så mycket publik som hans. Flygbilder från evenemanget visade att Obamas slog Trumps med hästlängder. Man rättade med att ingen republikansk president dragit så många. Men George W Bushs åskådare hade varit fler. Trumps lögner tog därför slut. I en direktsänd teveintervju kom Conway då med det legendariska uttalandet. Att Trump dragit mest publik var alternativa fakta.

Begreppet blev därefter liktydigt med att hävda att en uppenbar lögn, som alla vet är en lögn, ändå är en sanning. Är det bara USA:s 45:e president som använder taktiken?

Nej. I svensk politik har den använts flera gånger sedan dess. Alternativa fakta är populära.

Kristdemokraternas Ebba Busch presenterade nyligen klockrena alternativa fakta. Hon skrev om sitt eget partis historia. I en DN-intervju gjorde hon klart att KD bildades 1964 för att bekämpa nazismen. En minuts googlande gav vid handen att partiet bildades av dem som främst var upprörda för att ämnet kristendom skulle bort från schemat och ersättas med något som hette religionskunskap. 1964 var nynazismen i princip obefintlig i Sverige och det var 19 år sedan Adolf Hitler sköt sig. Behovet av en antinazistisk kamporganisation i Sverige har nog aldrig varit lägre än i mitten av 60-talet.

Nu understöder sajtens Busch beskrivning av historien, alltså en lögn.

Men istället för att erkänna sitt fel, som blixtsnabbt avslöjades i media, valde partiet att ändra texten på sin sajt, som då berättade om den verkliga anledningen till partiets födelse. Nu understöder sajtens Busch beskrivning av historien, alltså en lögn även om Busch efteråt hävdat att hon i sammanhanget talade om den europeiska kristdemokratin i intervjun och inte specifikt den svenska partiet.

Liberalernas Nyamko Sabuni var nyss ute med fakta enligt lex Trump. Hon påstod att hennes parti ingick januariöverenskommelsen med enda syfte att sabotera för socialdemokraterna.

Hennes historieskrivning är våldsamt alternativ. Beslutet tog L för att stoppa SD. Vägvalet bestämdes i en omröstning. Och dåvarande partiledaren Jan Björklunds linje var klar, inte minst för att hans mor flydde från nazismens helvete i Norge.

I samma intervju påstod Sabuni att ett regeringssamarbete med SD kunde övervägas. Ett mycket alternativt fakta jämfört med partiledningens ställningstagande i frågan. De utesluter nämligen sådant samarbete.

Tidigt ute var moderaterna med partisekreterare Sofia Arkelsten. Hon hävdade 2019 att hennes parti kämpade för att införa allmän rösträtt i landet. Sanningen var att ett av partiets föregångare, Allmänna Valmansförbundet, visst kämpade med frågan. Men för motsatsen till allmän rösträtt. Hennes alternativa fakta avslöjades brutalt av politiska skribenter och statsvetare. Till Arkelstens heder ska sägas att hon, till skillnad från Ebba Busch, snart erkände sin lögn som sades bygga på missförstånd.

Sverigedemokraterna ville för drygt två år sedan tvätta bort sin bruna färg. Den bygger bland annat på att SD 1988 grundades av en man som erkänt sin trohet till Hitler, deltog i andra världskriget som SS-soldat och inte ändrade åsikt. 2019 gick SD ut i både tal och på affischer med påståendet att socialdemokraterna under andra världskriget i regeringsställning varit medlöpare till den tyska krigsmakten och därmed nazismen. Även här var Google stygga mot leverantören av alternativa fakta. Sverige hade samlingsregering under kriget och något samlat motstånd mot de eftergifter Sverige gjorde mot Tyskland, fanns inte från andra partier. Tvärtom, tyskvänligheten i början av kriget var stor bland flera av de borgerliga partierna.

Är vänstern befriad från användandet av alternativa fakta? Absolut inte historiskt sett.
När socialdemokraterna var som starkast hade man det som journalister kallade dementimaskinen. Med mycket av media och den politiska debatten i sin hand kunde S förneka nästan allt. Två gånger på sjuttiotalet körde dock maskinen rejält i diket. IB-affären, det svenska spionaget på egna medborgare, förnekades först kraftfullt. Men snart fick dementimaskinen dementera egna dementin.

Samma sak när Geijer-affären rullades upp, den där det avslöjades att justitieminister Lennart Geijer regelbundet besökte prostituerade. Allt förnekades först. Så kastade verkligheten grus i dementimaskinen. Pinsamt erkännande följde.

Vänsterpartiet och dess företrädares svek mot sanningen var att man i decennier blundade för vidrigheterna bakom järnridån. Och kindpussade diktatorer.

Alternativa fakta är nu alltså här för att stanna. Till Kellyanne Conways försvar ska sägas att hon tidigt 2020 lämnade Trumps stab. Hon hävdade att hon blivit osams med en av sina döttrar, som avskydde mammans jobb. Det var nog alternativt fakta. Conway var mycket, men absolut inte dum. Hon såg att hennes arbetsgivare var på väg mot katastrof. Då lämnade hon det sjunkande skeppet.

The post Svenska alternativa fakta här för att stanna first appeared on Opulens.

FAKE NEWS. Iodine Jupiter rapporterar om en underlig trend i Storbritannien.

Storbritannien ligger i topp världsmässigt när det kommer till skönhetsingrepp. Här utförs fler än tvåhundratusen ingrepp per år, och mer än två miljarder kronor spenderas årligen på att ändra utseendet bland befolkningen. Av dessa vill hälften bli Elton John. Aldrig förr i historien har det lagts så mycket tid och resurser på att uppnå den perfekta kroppen, och vid det här laget kan nästan alla önskningar uppfyllas. Men när det nästan inte finns några gränser för kosmetisk kirurgi – undrar experter varför så många vill bli Elton.

The post Varför vill så många bli Elton? first appeared on Opulens.

FAKE NEWS. Iodine Jupiter informerar om en ny storsatsning i televisionen där yngre kommer att ställas mot äldre i ädel tävlan.

SVT:s storsatsning Knullkampen får premiär till våren. Serien är en utveckling av dokusåpaserien Paradise och handlar om ålderns skoningslösa villkor där en grupp äldre ställs mot yngre.

Serien tar upp vår fixering vid kroppslig ungdom. Det visar sig under seriens gång att erfarenhet inte har något värde. “Därför är skräcken för åldrandet extrem i de här landet. Värst i världen,” säger en av deltagarna och fortsätter: “Att inte längre ha en plats i knullkampen får folk att lägga oändlig tid och pengar på fåfänga. Desperata är försöken att osynliggöra. Upptäcks det att du är över 40 finns det ingen återvändo. Du är oanvändbar, uträknad, fel.”

Att ligga eller stå är frågan, för att travestera Shakespeare.

The post Ligga eller stå first appeared on Opulens.

FAKE NEWS. Iodine Jupiter skriver om en planerad sockerskatt som är tänkt att hålla arbetarklassen i schack.

1800-talet gör comeback med sockerstrutar i skyltfönstren. Den planerade sockerskatten har som syfte att få arbetarklassen att längta efter läsk och lyx. Ge låglönearterna något att drömma om var slutsatsen på Moderaternas partistämma. Polisen menar att det kommer att bli krig om de territorier där godiset säljs.

The post Läsk och lyx dämpar missnöjet first appeared on Opulens.

TV-KVÄLL. Christian Wåhlander skriver om statistik, verkliga förhållanden och andra fejknyheter.

Utmattad efter en lång arbetsdag sätter vi oss i vår violetta soffa och slår på teven. Min fru vill ibland titta på nyheterna för att “hänga med i vad som händer”, men där sätter jag en tydlig gräns och går iväg och diskar en stund istället. Lite musik från en dedikerad Spotify-högtalare från Philips slår ut det odrägliga babblet från nyhetsredaktionen, och när det sista glaset är skinande rent och avtorkat återvänder jag till soffan lagom till vädret som presenteras av en flottig liten streber i kritstrecksrandig kostym.

The post Tankespeglar: Och mördaren är förstås en kvinna first appeared on Opulens.

FÖRBANNELSEN. “Har du verkligen tagit till dig av alla de erfarenheter som alla människor gjort sen stenåldern, och därigenom blivit fruktansvärt vis? Svar (förmodligen) nej!”, skriver Christian Wåhlander som misstror mänskligheten.

Hur många gånger har man inte hört förhoppningen om att “historien borde ha lärt oss”, följt av att “krig är dumt” eller “fascismen är farlig” eller liknande. Det man då glömmer bort är att mänskligheten inte är en enda jättegammal organism, som testar olika saker och sen lärt sig av dem och därigenom byggt upp sin erfarenhetsbank.

Nej, mänskligheten består av miljarder celler, det vill säga människor, som var och en är predestinerad att göra sin alldeles egna erfarenhet om vad som är bra och dåligt här i livet.

Jaha, du säger att krig är dumt? Tror jag inte, verkar ju roligt, och dessutom har jag har tränat sen blöjåldern på pappas stentuffa tevespel. Fascismen farlig? Knappast, tvärtom verkar den väldigt häftig, man får leva ut sina mörka sidor och skapa lite kaos i vår vidriga värld. Den kör vi på!

Det är ju bara att gå till sig själv. Gick jag i min moders fotspår, har jag lyssnat på alla hennes råd, som när hon till exempel bad mig att inte svära så jävla mycket? Svar nej! Och du då, kära läsare. Har du verkligen tagit till dig av alla de erfarenheter som alla människor gjort sen stenåldern, och därigenom blivit fruktansvärt vis? Svar (förmodligen) nej!

Du och jag har tagit del av skeva skolböcker, ruttna dokumentärer, billiga biografier och tendentiösa nyhetsrapporteringar skapade på västerländska värderingars subjektiva grund.

I övrigt har du endast dina egna livserfarenheter att luta dig mot, och dina mer eller mindre grumliga tolkningar av den information du fått från ovanstående källor. Numer kan man även lägga till medier som Facebook och Youtube, där väldigt mycket konspirationsteorier och fejknyheter tycks frodas likt maskrosorna i grannens allt annat än välskötta trädgård.

Det stora missförståndet är att många människor tror att mänsklighetens erfarenhet sträcker sig längre än nittio år. Betänk även att många börjar bli senila vid sjuttiofem, varigenom de glömmer bort allt klokt de mot alla odds lyckats lära sig, så ta siffran nittio med en nypa salt.

Ett litet barn föds, och genom barnets nyfikna ögon föds även världen på nytt. Och detta blir till mänsklighetens och hela jordens förbannelse. Att samma visa spelas om och om igen, alla misstag måste tvångsmässigt upprepas, och fler och fler falska toner fyller melodin i takt med att våra teknokratiska uppfinningar och fantasifulla skapelser lockar oss längre och längre bort från det ursprung vi är skapade för.

The post Tankespeglar: Det stora missförståndet first appeared on Opulens.

FAKE NEWS. Iodine Jupiter presenterar en ny bok som ännu inte finns och kanske aldrig kommer att göra det.

The post Politiken i svenska sängkammare first appeared on Opulens.

SIDLEDS LÄSNING. “Lär känna en källa genom att överge den, för det gäller att se var källan hör hemma i det stora nätverket”, skriver Emil Siekkinen som menar att dagens källkritiska förhållningssätt är importerat från läsandet av tryckta källor och inte anpassat till nätets spelregler.

Judisk folktro beskriver hur en judarnas försvarare, en golem, kan skapas med hjälp av lera och hebreiska bokstäver. Enligt gamla berättelser bar Prag-ghettots golem ordet ”emet” – sanning – på sin panna. Men när lervarelsen blev ohanterlig, ströks en bokstav, och ”emet” ersattes av ordet ”met” – död. En enda bokstav skilde alltså sanning och död åt.

Också världen i stort vittnar om hur döden kan ta sanningens plats då ord och instruktioner förändras. Förintelsens rötter stod att finna i antisemitismens upprepade lögner, och den dödliga stormningen i januari 2021 av Kapitolium i Washington, D. C. var också den grundad i systematiskt självbedrägeri och ljugande.

Sedan flera årtionden tillbaka sprids lögner, desinformation, och propaganda till stor del via internet. Detta nätverk, som kan vara ett gränslöst system vilket präglas av kreativitet, samarbete och öppenhet, har visat sig vara ett utmärkt redskap för de som vill sprida lögner.

Av denna anledning har grupperingar vilka ifrågasätter demokratins grundläggande idéer lyckats få stort – och ibland globalt – genomslag. För några år sedan förmådde den islamiska staten rekrytera unga individer från stora delar av världen, delvis med hjälp av effektivt användande av sociala medier. Flera nationer, bland andra Ryssland, är inblandade i psykologisk krigföring, och den enhet under Europeiska unionens utrikestjänst som kartlägger desinformation, noterade mer än 9 000 fall som kunde kopplas till rysk desinformation under åren 2015 till 2020 (EUvsDisinfo, 2020). Samtidigt har organisationer, företag, och stater verkat för att sprida desinformation om klimatförändring kopplad till mänskliga aktiviteter, vilket försvårat för samhällen att ta itu med denna nästan allomfattande utmaning (Naomi Oreskes och Erik Conway: “Defeating the merchants of doubt,” 2010). COVID-19-pandemin är ett annat exempel på en kris som präglats av lögner, ryktesspridning, och desinformation. Bara ett exempel: I april 2020 spred 82 hemsidor falsk information om COVID-19, som resulterade i 460 miljoner visningar på Facebook. Under samma månad fick tio ledande hälsoinstitut blott 70 miljoner besök (Avaaz, 2020).

Anledningen till detta beteende står åtminstone delvis att finna i hur källkritik undervisas.

Och vare sig studenter som vuxit upp med internet, eller akademiker med en doktorsexamen, har visat sig vara bra på att bedöma digital informations trovärdighet (Sam Wineburg och Sarah McGrew, ”Lateral reading: Reading less and learning more when evaluating digital information,” 2017). Båda grupperna faller till korta eftersom det finns en tendens att läsa vertikalt. Med detta menas att läsaren bedömer en hemsida utifrån vad hemsidan i fråga har att erbjuda (både vad gäller form och innehåll). Anledningen till detta beteende står åtminstone delvis att finna i hur källkritik undervisas. Då checklistor för källkritik upprättas, ligger fokus ofta på att en djuplodande granskning av den specifika källa läsaren har framför sig, och målet blir att ställa en rad kritiska spörsmål om källan i fråga.

Detta förhållningssätt är importerat från läsandet av tryckta källor, trots att många av dagens källor hör hemma på nätet, där andra spelregler gäller. Vad gäller sociala medier, där det hävdas och lyssnas en hel del, så är de kommersiella initiativ vilka ska ge avkastning i form av reklamintäkter. För de algoritmer som försöker styra användarnas uppmärksamhet är sanningen därför sekundär. Viktigare är användarnas närvaro, så att deras uppmärksamhet kan riktas mot just reklaminslag.

I en sådan miljö är det fullt möjligt att den information som skickas i användarens riktning är av ett slag som liknar den hon tidigare tagit del av, vilket kan begränsa den idémässiga variationen (därmed inte sagt att Eli Parisers nästan tio år gamla uppslag ”filterbubbla” är vetenskapligt styrkt).

Något annat som utmärker den digitala sfären allmänt sett, är att digitalt material är som gjort för att kopiera… och klistra in. Varför då inte utnyttja detta särdrag vid källkritiskt arbete?

En användare av sociala medier, eller internet i stort, kan komma att stöta på inlägg rörande frågor användaren inte vet mycket om. Det finns ingen anledning att inledningsvis fördjupa sig i ett inlägg, särskilt inte eftersom användarens beteende övervakas och analyseras, vilket gör att användaren så att säga legitimerar inlägget genom att ge det sin uppmärksamhet. Alltså: Användaren ska inte låta sig luras av sina egna ögon. Ignorera den eventuellt rediga texten, det kanske snygga upplägget, och den möjliga ”Om”-sidan.

Öppna i stället nya flikar eller fönster i web-läsaren och gå till Googles sökmotor; kopiera nyckelord; klistra in nyckelord, och se vad andra säger. Vad har andra till exempel att berätta om den som är inläggets avsändare? Det kan ta 15-30 sekunder att bekräfta eller dementera ett påstående, och hitta konsensus i en fråga. Vanligtvis uppenbarar sig ett mönster av åsikter högt bland sökresultaten, medan det tenderar att bli spretigare och märkligare längre ned. Och använd gärna citationstecken vid sökningar, så att sökmotorn fokuserar sin sökning. Gå också förslagsvis till Wikipedia, och se vad denna resurs har att erbjuda. Det släktled elever som kallas ”Generation Wikipedia” må häpna då de hör detta, eftersom de fått höra att Wikipedia ska undvikas. Nog kan Wikipedia dras med problem – exempel på felaktigheter och infiltration finns – men föreningen stödjer volontärer för att förbättra kvaliteten på Wikipedias artiklar, och stor vikt läggs på trovärdiga källor. Skrolla längs ner och se vilka referenser och externa länkar som Wikipedia-artikeln är baserad på. Se vad dessa har att säga och vilka vägar till kunskap de pekar ut.

Om en bild gör inlägget sällskap, kan det vara givande att göra en omvänd bildsökning med hjälp av Google. Ibland kan detta visa en bilds verkliga historia och ursprungliga sammanhang.

Med andra ord: Gör en lateral läsning i stället för en vertikal läsning, och lär känna en källa genom att överge den, för det gäller att se var källan hör hemma i det stora nätverket.

Detta sätt att närma sig källkritik kallas i den engelskspråkiga världen för SIFT (”sålla”) och används vid ett dussintal amerikanska universitet, samt en del kanadensiska ”high schools.” Liknande sidledesläsningar används också av faktagranskare vid ett flertal nordamerikanska mediaföretag, där SIFT också har sitt ursprung. På lärosätena är förhoppningen att studenterna ska lära sig att manövrera det digitala, konstant manipulerade, informationsflödet genom att: 1. Stanna upp; 2. Utvärdera källan; 3. Hitta bättre källor; 4. Spåra påståenden, citat, och media, till det ursprungliga sammanhanget. (Stop; Investigate the source; Find better or other sources; Trace.)

SIFT må inte fungera för de som ägnar sig åt forskning, eller undersökande journalistik, men det är ett effektivt och givande sätt att ta sig an källkritik i vår tids digitala vardag.

Om vi i stället föredrar att gräva där vi står, och tar del av betydande mängder inlägg som kan ha utformats av erfarna spridare av lögner, desinformation, och propaganda, kan det sluta med att vi gräver vår egen grav.

The post Källkritik för vår tid first appeared on Opulens.