ANKLAGELSER. Ryska säkerhetsorganisationer gör tillslag mot människorättsorganisationen Memorial och anklagar dem för att stödja terrorism och extremism.

The Barents Observer rapporterar att ryska säkerhetsorganisationer har gjort tillslag mot minst sju topprepresentanter för Memorial, en människorättsorganisation, och fört dem till en polisstation i Moskva för förhör. De anklagas för “rehabilitering av nazismen”. Ryska åklagare hävdar att Memorial i sina listor över offer för Stalins stora terror har inkluderat tre namn som enligt uppgift antingen samarbetade med nazister under andra världskriget eller utförde förräderi mot fosterlandet, vilket Memorial förnekar.

Tillslagen kommer några månader efter att organisationen tilldelats Nobels fredspris. Memorial beordrades av ryska brottsuttredare att lägga ned i december 2021 men har lyckats fortsätta med delar av sin verksamhet. Memorial och flera ledande medlemmar anklagas för att bland annat stödja terrorism och extremism, något som organisationen betraktar som absurda anklagelser enligt svenska Yle.

The post Nobelpristagare utsatta för polisräder first appeared on Opulens.

SAMHÄLLSPROBLEM. Vad är det mest skamliga och pinsamma man kan vara idag? Jag skulle säga incel. INvoluntary CELibacy. Ofrivilligt celibat. På svenska: folk som är fixerade vid att de aldrig får ligga med någon.

Många sätter likhetstecken mellan incels och män. Men så är det inte. Incel-rörelsen startades i Kanada på 90-talet av – en kvinna, Alana. Hon drev ett nätforum för dem som upplevde stora svårigheter att få och ge fysisk kärlek till någon. Medlemmar var män och kvinnor.

Sedan har rörelsen och begreppet vuxit och till stor del kommit att handla om arga, förtvivlade och frustrerade män. Men begreppet incel är könsneutralt.

Företeelsen är på intet sätt ny. De så kallade gammpojkarna (norrländska för gamla pojkar) har alltid existerat. De som blev kvar på föräldragården men aldrig fick en kvinna. Det som utvecklat begreppet är nätet och sociala medier. Förr i världen kände en gammpojke kanske två, tre andra gammpojkar i byn. Idag kan han nå hela världen via datorn och utbyta tankar med ett oändligt antal likasinnade. Dessvärre tycks detta inte ha gjort att fler kan få stöd och hjälp, utan att svårigheterna istället förstärks, radikaliseras och ibland spårar ur i vansinnigheter och tragedier. På senare decennier har våldsdåd och mord kunnat kopplas till män som säger sig var incels. De hämnas ibland dödligt på kvinnor som inte ställer upp och ger dessa män vad de anser sig ha rätt till. Och på nätet hetsar militanta incels varandra.

Därmed har den tidigare bara ömklige och patetiske gammpojken blivit ett samhällsproblem – hur motbjudande och löjeväckande han än kan tyckas vara i ett jämställt samhälle.

Överläkaren och psykiatern Stefan Krakowski tar upp detta i utmärkta boken Incels: Om ofrivilligt celibat och en mansroll i kris. Den är viktig, då den är ett reportage där han trängt in i dessa nätforum och djupintervjuat incels som vågat träda fram.

Han tecknar gripande och skrämmande bilder av människor som tappat kompassen.

Han tecknar gripande och skrämmande bilder av människor som tappat kompassen och förmåga att tolka omvärlden. För forumen domineras inte av hat och snack om berättigade våldtäkter. Utan om hur männen, det är trots allt flest män, ska bryta sin isolering. Ofta är de fixerade vid sitt utseende. De har skalor, betygssystem och benämningar för att klassa hur ”fula” de är. Krakowski möter en ung man som är övertygad om att det är formen på hans haka som gör att han aldrig fått ha sex med en kvinna. Därför arbetar han hårt för att spara ihop till en plastikoperation. Med hakan fixad ska han få en partner att älska.

Krakowski möter sedan mannen och han har en helt normal haka. Exemplen är många och de är tragiska, patetiska, obegripliga.

Ska vi då tycka synd om incels? Tycker Krakowski synd om incels?

På den första frågan svarar jag i princip nej. Alla människor har utmaningar i sina liv. Vår uppgift är att tackla dem och bli en fungerande kugge i samhället. Att tycka enbart synd om sig själv, eller om en grupp, är ofta en återvändsgränd.

På den andra frågan är svaret också nej. Krakowski tycker inte synd om incels. Han konstaterar att de finns, varför de finns och beskriver en verklighet som få av oss känner till.

Ett faktum är dock att uppgivenheten och förtvivlan på forumen är stor. Krakowski säger krasst att prognosen för incels är dålig. Åtskilliga tar förr eller senare sina liv.

Ett av skälen till att fler anser sig vara incels är utvecklingen av jämställdheten, alltså kvinnans frigörelse. Vilken är en välsignelse för hela samhället. Den har inneburit att kvinnor blivit mer självständiga, inte minst ekonomiskt, och kunnat leva fullgoda liv utan män som partner. Det var mycket svårare för bara ett sekel sedan. Då fick kvinnor stå ut med dåliga män för att klara sin egen försörjning. Män kunde bete sig därefter. Idag är det gudskelov inte så. Men då blir fler män ensamma.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Detta faktum påpekas i boken. Det fick den militanta feminismen att gå i taket. Inte minst efter att Krakowski var värd i Sommar i P1 och berättade om sin forskning. Nina Rung, känd och mycket aktiv feminist, gick ut i pressen och hävdade att Krakowski försvarar mäns våldsdåd och skuldbelägger kvinnan.

För den som läst boken och/eller hört programmet är hennes påstående vansinnigt och totalt utan grund. Lite pressad svarade sedan Rung att hon blivit så arg över boken att hon knappt orkat läsa den. Men att skriva om den gick uppenbarligen utmärkt.

Måste vi göra något åt incels? Nej och ja. Nej för att det allmänna inte kan bli äktenskapsförmedlare eller hallick. Alla får ta ansvar för sitt eget sexliv.

Ja, om vi betraktar fenomenet som psykisk ohälsa. Idag tenderar vi att sätta den etiketten på väldigt mycket.

Ja, då män med dessa problem lätt dras till extrema politiska rörelser, som också fiskar friskt på incel-forum. Inte minst eftersom unga och frustrerade män besitter ett betydande våldskapital. Och har rösträtt.

Vad som ska göras åt problemet? Jag har inte en aning.

The post Det mest skamliga first appeared on Opulens.

ISOLERING. Angelägen läsning om dysfunktionella män utan levande relationer. Det menar Erik Löfvendahl som läst Stefan Krakowskis bok Incel.

Incel av Stefan Krakowski 
Bazar förlag

Genom att fördomsfritt och med forskarens vetgirighet närma sig det idag så ensidigt belastade ordet Incel (en förkortning av involuntary celibacy, ofrivilligt celibat) tätar psykiatern Stefan Krakowski helt klart en kunskapslucka. I boken Incel kombinerar Krakowski sina erfarenheter som psykiater med egna efterforskningar, inte minst genom kontakter på nätsajter som utgör mötesplatser för incels. Kontaktförsök som inledningsvis inte var oproblematiska eftersom Krakowski inte lärt sig de koder incels använder och omedelbart blev utpekad som journalist – något som för dessa män är lika med ”bedragare”.

Den uppmärksamhet som incels har fått på senare tid har inte minst handlat om de våldsamma attentat som har begåtts. En av attentatsmännen är Elliot Rodgers och inom vissa delar av incel-rörelsen är han närmast en ikon. Innan massmordet på University of California (sex döda och fjorton skadade) skrev han bland annat följande på sociala medier: ”Ni tjejer har aldrig varit attraherade av mig. Jag vet inte varför, men jag kommer straffa er alla för det!”

Stefan Krakowski – som mött en hel del män med incelproblematik i sin egenskap av psykiater och som blivit kontaktad av incels på grund av de föreläsningar han hållit – är noga med att påpeka att ytterst få av dessa män är potentiellt våldsamma. Det som däremot är vanligt är känslor av självförakt och uppgivenhet, samt självmordstankar. En dysfunktionell uppväxt, inte sällan med en frånvarande pappa, liksom att ha varit utsatt för mobbning i skolan är en ofta återkommande bakgrund.

En av Krakowskis ambitioner med boken är att väcka samhället så att man i högre utsträckning uppmärksammar pojkar och unga män som riskerar att hamna i dåligt sällskap på internet och som befinner sig i farozonen för självmord. Han påpekar att det tycks existera flytande gränser mellan vissa radikaliserade incels och högerextremister; gemensamt har de antifeministiska, antisemitiska och även somliga rasistiska föreställningar.

Ökningen av antalet incels hör ihop med kvinnans förändrade ställning i samhället, menar Krakowski. Kvinnans krav på en potentiell partner har i och med hennes egen förbättrade position, som egenförsörjare och alltmer högutbildad, ökat. I den isolerade värld – ofta ensamma framför datorn – där vissa incels befinner sig söker dessa män stöd hos likasinnade och får en ensidig bild av kvinnor.

Bokens många aspekter på tillvaron för ensamma och ofta mycket isolerade människor, som inte har och oftast aldrig har haft en god och levande relation med en partner, gör den till angelägen läsning.

The post Många aspekter av ensamma mäns tillvaro first appeared on Opulens.

ÖKANDE HOT. Att incels skulle skapas av bristen på sex är lika korkat som att feminister “bara fått för lite kuk”, menar Myra Åhbeck Öhrman.

Begreppet incel har varit aktuellt i veckan på grund av Kalla Faktas granskning, men har en betydligt längre historia. Det myntades redan -93 av en bisexuell kvinna, på hemsidan Alana’s Involuntary Celibacy Project. En sorts stödgrupp där alla, oavsett kön och läggning, skulle kunna diskutera sin ensamhet.

I mitten på 90-talet lämnade Alana sajten till en av användarna, och inceletiketten bakom sig. I hennes frånvaro började rörelsen ta tydligare form som det den förknippas med idag; en subkultur bestående av uteslutande män, vars bitterhet riktas främst mot kvinnor.

Tjugo år senare bläddrar hon i en tidning och fastnar vid artikeln om massmördaren Elliot Rodger. En 22-årig man som blev mångas första introduktionen till incels när han dödade sex personer i en räd tänkt att vara vedergällning mot de kvinnor som vägrade dejta honom. Hon beskriver känslan som att ha uppfunnit kärnkraft, och senare få veta att den gett upphov till massförstörelsevapen.

Rodger är inte ensam om att radikaliseras till våldsamma handlingar i miljön som gradvis blivit mer och mer toxisk. Den har tillskrivits ansvar för ett flertal massmord under 10-talet, och de mest profilerade mördarna hyllas bitvis som hjältar av andra som knyter näven i fickan online.

Vi verkar fortfarande oförmögna att förstå dem.

I en rapport från 2020 slog Totalförsvarets forskningsinstitut fast att Sverige kunde vara det incel-tätaste landet i världen. Inte så förvånande, givet att vi som land är bra på både isolering och nätanvändande. Säpo beskriver dem som ett ökande hot. Trots det, och trots att rörelsen är så gammal, verkar vi fortfarande oförmögna att förstå dem – i alla fall av svensk bevakning att döma.

Förra veckans Kalla Fakta var tyvärr inget undantag. De träffar en man som lägger flera timmar om dagen på att skriva inlägg på incelforum. Han brister i gråt när det ifrågasätts, och fokus läggs på att ta del av hans upplevda umbäranden. Ett av klippen i Tv4:s granskning handlar om hur jobbigt det är att inte få matchningar på Tinder, ett annat har rubriken “Leo var incel – då kom vändpunkten: En kvinna hörde av sig’”.

Det är osmakligt, som Jehna Al-Moushahidi påpekar i Aftonbladet. Det borde, som hon säger, vara självklart att det inte är kvinnornas ansvar att se till att oknullade snubbar inte radikaliseras. Men som kritik är det lika poänglöst som Kalla Faktas vinkel, och levererar heller inga alternativa lösningar.

Online är reaktionerna också fokuserade på det där med liggandet. “De kan väl ligga med varandra?” kommenterar en person.”Men spärra in dessa psykfall som är beredda att genomföra typ TERRORBROTT för att de inte får ligga?” tycker en annan. En tredje förklarar att om de gymmade istället för att klaga på nätet skulle de nog hitta en tjej, och en fjärde att de borde köpa sex istället.

Någonstans i bevakningen har alla accepterat deras problemformulering: Att incels helt enkelt är tragiska outliers vars problem går att lösa om de får ha sex.

Det ignorerar att männen i fråga nästan utan undantag saknar inte bara kvinnligt sällskap, utan vänner i stort. Överlappningen med andra radikala rörelser, som högerextremismen. Att de vanligen diagnostiserats med psykisk ohälsa eller funktionsnedsättningar, och inte fått stöd eller saknar förmågan att formulera att de behöver det.

Att den samtida möjligheten – eller att utlämnas till – att möta likasinnade online är livsuppehållande åtgärder som håller dem fångna på sina ensamma öar i mammas och pappas källare. Källare de hamnat i eftersom bostadspolitiken och arbetsmarknaden är i grunden trasiga.

Att incels skulle skapas av bristen på sex är lika korkat som att feminister “bara fått för lite kuk”. Ju snabbare vi förstår det och våra lagstiftare släpper den oförklarliga idén om att Bank-ID på internet kan lösa strukturella problem, desto bättre.

The post Fel fokus i debatten om incels first appeared on Opulens.

HÖGEREXTREMISM. I fredags var det vernissage för utställningen, i Warszawa, som fått kritik för att bedriva högerextrem propaganda. Svenska gatukonstnären Dan Park medverkar och vill kritisera det som anses vara politisk korrekt.

Det statliga museet Centrum Sztuki Współczesnej i Warszawa har öppnat sina dörrar för utställningen Politisk konst, som har kritiserats för att vara statlig propaganda för högerextremism. Detta rapporterade Sveriges Radios Kulturnytt förra veckan.

Museets chef Piotr Bernatowicz anser att konstvärlden idag är vänsterdominerad. För Kulturnytt berättar han att han med utställningen vill visa att Polen är ett fritt land där även eliten kan kritiseras. Museet har bjudit in konstnärer som de menar har blivit begränsade av yttrandefriheten. Kritiker menar dock att Polens regering har utsett Bernatowicz till museichef i syfte att driva sin politiska agenda.

Två konstnärer ställer ut från Sverige, Lars Vilks och Dan Park. Den sistnämnde är gatukonstnär och har vid flera tillfällen dömts för hets mot folkgrupp för sina högerextrema och provocerande verk. Han ser inte att utställningen skulle vara statlig propaganda.

– Propaganda för vad? Det var iranier där, vitryssar och sådana som blivit förföljda. Det var en blandad kompott, så propaganda vill jag inte kalla det, säger han.

I utställningen har Park med bilder på bland andra Anders Behring Breivik och Josef Fritzl, som han även tidigare har hyllat. Han kritiserar HBTQ-rörelsen, antirasism och i allmänhet sådant han anser vara politisk korrekt i Sverige.

Hur kommer det sig att du kritiserar HBTQ och andra rörelser som jobbar för mänskliga rättigheter?

– För att det är typiskt politiskt korrekt, sådant får man inte göra narr av i Sverige eller andra länder. Islam är också känsligt att kritisera, men kristendomen är inget problem, det kan man göra narr av hur mycket som helst.

Får man göra konst av vad som helst även när den kraftigt kränker människor?

– Ja det är ju konst, jag menar, alla blir vi kränkta av olika saker. Man har ingen rätt att stoppa den fria konsten för det.

– De kan göra egna bilder om de känner sig kränkta.

Du har tidigare dömts för hets mot folkgrupp på grund av dina verk, vad säger det dig?

– Att jag har rätt. Då är det verkligen samhällskritiskt, om till och med samhället kastar in mig i fängelse och dömer mig. Jag blev till och med häktad, de var rädda att jag skulle fortsätta begå brott. Konst är ett brott i Sverige, säger Dan Park.

The post Dan Park vill kritisera politisk korrekthet first appeared on Opulens.

EXTREMISM. När Donald Trumps anhängare stormade Kapitolium i Washington DC den 6:e januari så tog de också med sig symboler som aldrig tidigare visats upp inom dessa väggar. Den från Klu Klux Klan anammade “sydstatsflaggan”, symboler och bilder från “Qanon”, tatueringar från “III” samt allehanda material från vit-maktrörelsen. Alla dessa lösa grupper har flera saker gemensamt: de står får rasism, tokiga konspirationer och auktoritär separatism. 

Konspirationerna som i bild- text- och videoform samlat går under namnet “Qanon” är en sammanblandning och nyskrivning från 80- och 90-talets Illuminati-konspirationer – allt detta förstås baserat på tidigare antisemitiska dårskaper. En hel del av de nyare versionerna av dessa gamla konspirationsteorier, skapades på internetforumen 4Chan och senare 8Chan – men har på senare tid öppnat upp sina egna kanaler. Twitter, Facebook och YouTube har varit drivande distributionsnätverk för de här dåraktiga idéerna.

Vaccinmotståndare har använts som distributörer – men har också ingått i konspirationsteorierna själva, och skapat material. De här knasiga idéerna skrattade vi åt för 30-40 år sedan. De hade sina små följargrupper via tidningar som National Enquierer, i Sverige En Ding Ding Värld, konstiga fanzines som t ex Flashbacks tidigaste skapelse. På den tiden var inte de här konspirationsteorierna ett hot överhuvudtaget eftersom de inte fick särskilt stor spridning.

Extremhögern anammade mycket av de här idéerna, och drev dem genom galenpannor som David Icke – eftersom antisemitismen och separatismen tilltalade dem. Men dessa lögner fick aldrig det genomslag vi ser idag, helt enkelt för att det inte fanns någon med tillräcklig auktoritär ställning som spred dem. Journalister, politiker och andra makthavare brydde sig inte om detta, eftersom det helt enkelt bara var fantasier och dessa fantasier inte kunde, på något sätt, stärka deras ställning.

Allt detta ändras när Facebook, Twitter och YouTube gör det enklare för fantasierna att spridas till en större publik. När Putins Ryssland ser att den här typen av lögner går att använda för att sprida kaos i västvärlden skapas militära operationer för att infiltrera högerextrema rörelser i hela västvärlden – USA och EU framförallt – för att så split mellan de demokratiska rörelserna, journalister och politiker.

När Michael Flynn – dekorerad amerikansk general – betalas för att arbeta med turkiska och ryska intressen, är det för att så ett frö för framtida makt inom den amerikanska politiken. På samma sätt använder sig Putins Ryssland den amerikanska vapenlobbyn via mutor och stora pengar in i National Rifle Association. När Donald Trump så ställer upp i valet, och vinner det 2016, har de ryska militära operationerna en mängd amerikanska republikaner i sina fickor.

Det är dessa personer som under de senaste fyra åren sett till att Trump varit immun mot åtal och all form av konsekvenser. Personer som Lindsey Graham, Ted Cruz, Steve Bannon, Jason Miller, Jim Jordan är alla de som sett till att de senaste fyra åren varit möjliga att genomföra för Trump – men vissa medier, som t ex Fox News’ kvällsprogram ledare, som Bill O’Reilly, Ingraham och så vidare, har alltid backat upp Donald Trump till 100% – inte enbart via programmen, men via direkta telefonsamtal till den tidigare presidenten under fritiden.

Hade den här dåraktiga konspirationsrörelsen fått spridning bland tiotals miljoner amerikaner utan dessa politiker och mediala makthavare? Troligtvis inte. Det är genom dessa politiker och TV-människor som vanliga medier, och riktiga nyheterjournalister, tvingats skriva om ytterlighetsextremism som Qanon. Donald Trump skapade inte situationen som USA befinner sig i just nu. USA har en lång historia av högerextremistisk terror – Ruby Ridge, Unabomber, Oklahomabomberna.

De här rörelserna har funnit innan Trump – och kommer att finnas efter honom. Den amerikanska situationen är heller inte unik. De extremistiska rörelserna är globala och finns även här. “Det kan inte hända här”, säger de flesta. Men vem kunde tro att det kunde hända i USA?

Det vi kan lära oss av detta är att när en auktoritär och extremrörelse tar ton så vet vi var det kommer att sluta: i auktoritära kuppförsök. Kan det hända i USA så kan det hända i Sverige. Sverige är ständigt under attack från ryska spioner, på flera olika sätt. Svenska politiker har rest för att arbeta med ryska intressen – framförallt från Sverigedemokraterna.

Även extremvänstern har arbetat ihop med ryska intressen, och försvarat diktaturer som Venezuela. SÄPO ser nazistiska Nationella Motståndsrörelsen som ett av de största demokratiska hoten (även de med vissa kopplingar till Ryssland). När extremister säger något – lyssna, för de menar det. Vi kan lära oss av de senaste fyra-fem åren följande: vi riktiga svenskar, som är för riktig svensk demokrati – oavsett parti – måste arbeta ihop för att störa, aktivt motarbeta och helt enkelt krossa de icke-svenska rörelserna.

Med icke-svenska rörelser menas extremistiska rörelser som kanske ser “normala” ut idag – men som de facto inte är det. Demokratiska svenska rörelser är de som accepterar det svenska samhället, vår lagstiftning, allmän konsensus, vår demokrati. De som motarbetar denna med våld, hot om våld, våldsam retorik, inte accepterar “vissa svenskar” eller motarbetar svensk agenda är fiender och måste ses som fiender. Om USA kan ätas upp inifrån av extremistiska fiender, påhejade av ryska intressen, så kan även Sverige göra det.

Det är möjligt att det redan har gått för långt även här. Vaccinmotståndare, 5G-motståndare och andra foliehattbärande konspirationsdårar finns bland miljöpartister, sverigedemokrater och vänsterpartister – men även i de andra partierna. Lagstiftande politiker måste inom yttrandefrihetens ramar se till att samhällsfarliga konspirationer som vaccin- och 5G-motstånd, extremistiska separatistkonspirationer och terror inte kan spridas via stora multinationella företags distributionskanaler. Facebook, Twitter och Alphabet måste tvingas ta ansvar. Journalister måste också ta ansvar för sina texter i större utsträckning.

När det rapporteras om vaccinmotstånd eller om Qanonföljare – så bifoga information om att det som de här personerna står för är falskt och troligen rysk propaganda för att förstöra vår demokrati. Till alla politiska partier: ta ställning mot idiotin, extremisten och den ryska propagandan. Ta ställning för den svenska demokratin. Allt annat är ett hot mot Sverige.

The post Lärdomar från den galna kejsarens sista dagar first appeared on Opulens.

ANALYS. Idag, fredag, håller imamer i hela Frankrike bön för den mördade Samuel Paty. “Den islamistiska terrorismen har tagit sig in i samhällets innersta kärna via nätplattformar som ingen riktigt vet hur de ska hantera”, skriver Lisa Gummesson.

 

En lärare har mördats i Frankrike, halshuggen på öppen gata för att ha undervisat om yttrandefrihet. En lärare, inkarnationen av frihet och kunskap. Ett så symbolladdat dåd att det knappt går att föreställa sig något värre. Skolan är folket, vi och våra barn, framtiden, hjärtat i vår civilisation, vägen till ett upplyst samhälle i fred. Samuel Paty kunde ha varit vilken lärare som helst som undervisar om det viktigaste i våra samhällen: allas lika rätt att tycka och tänka fritt.

Islamistiska terrorattentat är intet nytt i Frankrike. 2015 mördades både journalister på satirtidningen Charlie Hebdo, helgfirare på restauranger och besökare i konsertsalen Bataclan. Repressiva åtgärder sattes snabbt in. Polisen fick större utrymme att göra husrannsakningar och kroppsvisitera folk på gatan. När Emmanuel Macron kom till makten 2017 blev en stor del av de här undantagstillstånden permanenta. Under parollen beskydd har Macron flera gånger sedan dess visat prov på att han sätter repression före frihet: Den obarmhärtiga hanteringen av gula västarnas protester, de nya undantagstillstånden under coronakrisen. Men självklart pratade man – då som nu – även om hur viktigt förebyggande arbete är. Hur viktigt det är att arbeta mot segregation och radikalisering. Hur viktig skolan och lärarnas roll är.

Många lärare vittnade efter attentaten 2015 om svårigheterna att prata om vad som hänt i vissa skolklasser, där splittringen mellan olika religionstillhörigheter var stor. Men skolan förblev ett hopp. Det var i skolorna man kunde jobba mot terrorismen från grunden. Det var i skolorna radikalisering kunde stoppas innan den hann ta fäste. Nu vet varenda lärare i Frankrike att även detta arbete är på liv och död. Efter höstlovet har de inget annat val än att förklara för sina elever vad som hände med Samuel Paty och varför. Ska de visa karikatyrbilderna – oavsett vad de själva tycker om dem – och därmed riskera livet? Eller ska de välja autocensur och därmed ge rätt till terroristen? Dilemmat och rädslan går inte ens att föreställa sig. Ansvaret är tyngre än någonsin.

Näthat, radikalisering online, måste kanske i första hand förebyggas underifrån.

Samuel Paty utsattes för ett enormt hat efter han hållit sin lektion om yttrandefrihet och visat karikatyrerna ur Charlie Hebdo. Ett hat som snabbt spreds på internet. Videoklipp från Patys lektion delades, liksom uppmaningar om att mobilisera sig mot läraren samt adressen till hans skola. Kanske hade mordet inte ägt rum om det inte vore för denna hatvåg, det är svårt att veta. Hur som helst ställer man sig nu återigen frågan om näthat och radikalisering online. Efter mordet har premiärminister Jean Castex återigen öppnat upp för diskussion kring regleringar för vad som får sägas på nätet och inte, för i Silicon Valley tar man föga ansvar för innehållet. Sedan juni 2020 finns ett lagförslag om att förebygga näthat som bland annat innebär att hatiskt innehåll ska raderas inom 24 timmar. Ett lagförslag som röstats ned av den externa kommittén Conseil constitutionnel på grund av att den uppenbart strider mot konstitutionen och yttrandefriheten.

Att amerikanska miljardbolag i princip har monopol på opinionsbildningen världen över är såklart problematiskt. Och plattformarnas juridiska status är vag. Har de ett ansvar för innehållet som publiceras, som vilken publicist som helst? Eller är de bara en reflektion av opinioner i samhället? Frågan är om näthat kan bekämpas genom att bolagen själva lägger resurser på att jaga troll för att upprätthålla någon slags publicistiskt linje eller genom ytterligare lagstiftning som skulle riskera att begränsa yttrandefriheten. Näthat, radikalisering online, måste kanske i första hand förebyggas underifrån, genom upplysta och toleranta medborgare. Det var det Samuel Paty arbetade för. Och det var därför han dog.

Den islamistiska terrorismen har tagit sig in i samhällets innersta kärna via nätplattformar som ingen riktigt vet hur de ska hantera. Terrorn har ruckat på ännu ett av Republikens fundament, den sekulära skolan som är till för alla, oavsett religionstillhörighet, som grundades tack vare en annan kamp: den mot den kristna fanatismen. Det är inte religionen som är fienden, det är fanatismen och terrorismen, hur den än yttrar sig, vilken grund den än vilar på. Därför är det också franska statens plikt att inte bli fanatisk i sin kamp mot terrorismen, att inte gå för långt i sin tro på sekularism, att inte införa förbud mot yttrandefrihet i yttrandefrihetens eget namn, att se till att undantagstillstånd förblir just undantag, att inte i onödan straffa religionsutövare, att vara försiktig med stängning av moskéer där risker för radikalisering finns, att lugna den tilltagande polariseringen som alltid är konsekvensen av sådana här attacker.

Istället använder sig regeringen av krigsretorik som vi hört sedan attentaten 2015, och nu senast i kampen mot corona. Vi är i krig mot islamismen säger man, även om det är lätt att förstå att man inte kan kriga mot en ideologi. Orden ekar tomma. Desto mer oroväckande är det när flera politiker i Macrons liberala parti LREM anklagar vänsterpolitiker för vänsterislamism, ”islamo-gauchisme”. Det är ett begrepp som uppstått i diskussionerna om en hård eller mjuk sekularism och där vissa politiker på vänsterkanten anses vara alltför toleranta gällande islam. Utbildningsminister Jean-Michel Blanquer har uttalat sig i liknande termer gällande vänsterpolitikern Jean-Luc Melanchon vars politiska kamrater rasar. Att Frankrikes utbildningsminister inte gör en tydlig skillnad mellan islam och Islamism i sin kritik är minst sagt oroväckande.

Att man dessutom beslutat att stänga en moské i Parisförorten Pantin väcker förargelse. Anledningen är att en imam kopplad till moskén delat inlägg om mobiliseringen mot Samuel Paty. Att stänga hela moskén istället för att göra direktåtgärder mot den misstänkt inblandade kan tyckas onödigt hårt. Desto viktigare att imamer i hela landet tar avstånd från våldsdåd i islams namn. De tiotal imamer som samlades utanför Patys skola några dagar efter dådet väger därför kanske tyngre än manifestationen på tiotusentals vid place de la Republique samma dag. Och idag, fredag, håller imamer i hela Frankrike bön för Samuel. I och med detta står de upp för yttrandefriheten, visar att guds lagar som förbjuder blasfemi i en rättsstat inte kan stå över lagarna om yttrandefrihet. De rättfärdigar därmed humorn, karikatyrerna, satiren även om den riktar sig mot dem själva. Detta är förmodligen tolerans och fransk sekularism när den är som allra starkast.

The post Yttrandefriheten väger tyngst i Frankrike first appeared on Opulens.

RÄTTVISA. “Kanske dags för samhället att demonstrera verkligt hårda tag och med handling kommunicera vilka anledningar som är okej respektive inte alls okej att döda andra för? Nya tider kan kräva gamla lösningar”, skriver Daniel Lampinen.

Faktumet att Sverige på sjuttiotalet kände ett behov av att skriva in orden “dödsstraff får inte förekomma” i grundlagen regeringsformen, är något som man kan använda till att förklara frågan inrikespolitiskt död.

Tarrant County i den amerikanska delstaten Texas har däremot schemalagt att avrätta en man nu i mars – för övrigt samtidigt som (den inte helt medeltida) festivalen South by Southwest pågår i delstaten. Han bröt sig in i en bostad och mördade två vuxna och ett barn, enligt sidan Death Row Information.

Efter ett 10-tal där ideologiskt nedblodade massmord blev vardagsmat även i Europa, skadar det inte att fundera på om samhället kan göra mer för att förhindra det. Men ovan citerade fras kan ju fortfarande läsas i en grundlag, så ett ifrågasättande av denna dogm blir snarare något kulturradikalt som kan höra hemma i den här delen av publikationen.

En rasistisk terrorist skjuter avsiktligen ihjäl 77 människor, för att sprida ett politiskt budskap, men terroristen ska hållas vid liv? En fundamentalistisk terrorist kör avsiktligen ihjäl fem människor, för att sprida ett religiöst budskap, men terroristen ska hållas vid liv? För att våra svenska och europeiska ledare beskrivit det som en självklarhet? Och trots att gärningsmännen kanske inte ens genomfört dåden om de visste att det även hade betytt deras egen död?

Jag skriver detta i egenskap av någon som folk får “Breivik-vibbar” av. Både på grund av yttre faktorer och ideologiska likheter. Och i egenskap av någon som på ett lite väl ansvarslöst sätt inte haft något emot att dra eventuell uppmärksamhetsmässig nytta av den chockfaktor som detta innebär. Vilket dock är möjligt att göra när omgivningen har svårt att skilja på fredliga och våldsamma fascister.

En terrorist är en terrorist, oavsett vad. Att någon, till exempel på grund av polarisering, vill hävda annorlunda, är noterbart.

Den norske massmördaren, som för övrigt föddes samma år (1979) som Norge avskaffade dödsstraffet, lever, och klagar på förhållandena i fängelset. Den mer än ett decennium yngre oceaniske terroristen, som sommaren 2019 livesände sitt massmord på Facebook, lever, och ska i sommar upp i rätten i Nya Zeeland, som avskaffade dödsstraffet något år innan han föddes. Den ännu yngre västsvenske skolmassmördaren, som 2015 valde att genomföra sitt terrordåd i Star Wars-utstyrsel, dödades av säkerhetsskäl av polis.

Kanske dags för samhället att demonstrera verkligt hårda tag och med handling kommunicera vilka anledningar som är okej respektive inte alls okej att döda andra för? Nya tider kan kräva gamla lösningar. Ett återinförande av öga för öga, tand för tand, eller hur man nu vill “paketera” det, skulle bli viralt och nå fram till potentiella framtida terroristers digitala nätbubblor.

Laglöshet kan sprida ännu mer laglöshet, medan ytterligare en form av statligt sanktionerat dödande inte nödvändigtvis kommer trigga barbarism.

I närheten av Nya Zeeland, ligger det ur vissa aspekter moderna och mångetniska Singapore. Att till exempel den stadsstaten avrättar folk, betyder inte nödvändigtvis att Europa inte borde göra samma sak med kalkylerande och i vissa “trollande” terroristiska massmördare.

Om man vill förklara begravandet av våldsmonopolets maktmedel dödsstraff med “europeisk” eller “västerländsk” kulturchauvinism, kan man gärna uttrycka sig ännu tydligare.

Laglöshet kan sprida ännu mer laglöshet, medan ytterligare en form av statligt sanktionerat dödande inte nödvändigtvis kommer trigga barbarism. Utöver brottsoffer och gärningsmän, finns en tredje part vars intressen ofta förbises: samhället i stort. Det kollektivistiska i att sända signaler till den allmänhet som vill att någon form av brutal rättvisa och känsla av trygghet ska råda, bör konkurrera med fokuset på att vårda terrorister som kanske inte behövt bli sådana. Utan triggande sociala medier. Eller med ett levande dödsstraff.

Vilka sorters innovativa terrordåd kommer utföras av unga män under 20-talet? Har den här sortens individualism fått gå för långt för att man inte ska börja fundera på dödsstraffet?

The post “Vi borde fundera på att införa dödsstraff” first appeared on Opulens.

Photo: The UNZ Review. Edited by Opulens. 

EXTREMISM. What did the head of FBI, J. Edgar Hoover, and the future leader of the American Nazi Party, George Lincoln Rockwell, have in common 1957? The answer is the magazine “The American Mercury”. Rockwell was employed by and published articles in the magazine, an important megaphone of the “alt-Right” of its time, led by the vivid anti-Semite Russell Maguire. The then head of FBI, J. Edgar Hoover wrote articles for the magazine.

In the USA of the 1950s, the far-right viewed atheists and socialists as they view Muslims and Islam today. “Atheistic immigration” was viewed as a threat to national security, atheists were vilified as potential Soviet agents, and were regarded as having “dangerous morals”, and being prone to child abuse, “free sex”, “homosexuality” and other things that were viewed as “un-American” and evil.

McCarthyism

You have all heard about McCarthyism. When the FBI and American authorities wanted to stop communism in the 1950s and in that process violated the most fundamental human rights in existence. In the name of “fighting for God and Liberty” hearings were arranged by the House Un-American Activities Committee“, where several artists and celebrities were attacked for being “unamerican”, “Marxists”, “communists”, or… Atheists. Like Frank Capra who directed the classic American Christmas movie “It’s a Wonderful Life“. Back then FBI regarded it as atheistic and communist propaganda. Yes, atheism. If you read the hearings, you will see that communism and atheism were regarded as basically two sides of the same coin.

McCarthyism worked very similarly to the way that the alt-right, and islamophobia-industry functions today. To some degree, the enemies are still the same, but if the enemies back then were communists and atheists, and of course immigrants and for many also the liberals and the Jews, the enemies today are “cultural Marxists” and Muslims, and still of course, the immigrants and, for some, the liberals and the Jews.

The problem with McCarthyism was never that they were against communists, as the problem of the alt-right today is not that they oppose radical Islamism. Stalin or Mao were no nice guys! Communists butchered millions at the time. The problem was that the McCarthyists were ready to violate human rights in the attempt to crush communism and that they widened the definition of communism to groups and people that had nothing to do with totalitarianism, like socialists, like liberals, as well as immigrants and of course atheists.

Atheism

The propaganda of that time in the US declared that atheists lacked morals, since they did not have a God, and consequently they were evil. The best proof that atheism was evil was Communism. Furthermore, since communists were evil, that meant that atheists were evil too.

That might sound ridiculous for many of our time. Nevertheless, it is no different from the present-day islamophobia. All Muslims are regarded as inherently evil because Islam is regarded as evil because there are radical Islamists like ISIS and Al-Qaeda that CLAIM to be “real Muslims” and who butcher people just as atheists were regarded as evil because the communists were atheists and communists in Soviet and China butchered people.

Negative generalization. A group is judged by its worst representatives. The American Mercury is interesting to study in this sense. In 1956 the editor of the magazine, Russell Maguire, employed George Lincoln Rockwell as assistant. He would go on to found the American Nazi Party in 1959 but was already at that time, 1956-1957, a Nazi. He wrote three articles for the magazine in 1957.

That same year the director of the FBI, J. Edgar Hoover, also wrote for the magazine. The title of the article by J Edgar Hoover, then director of the FBI, in December 1957 was “God and Country or Communism”. In it he wrote about the atheists (here: materialists):

“These materialists deny the existence of God. They deny the existence of the soul, of immortality, and values derived from unchanging moral principles. Reality, the materialists maintain, consists only of matter. These people, as I stated, are not communists; yet they are preparing mental soil for the seeds of communism. Their pernicious doctrine of materialism, fed to young Americans as something new and modern, readies the minds of our youth to accept the immoral, atheistic system of thought we know as communism.”

As head of FBI Hoover was the head of the fight against “un-American activities”. In the hearings about “Un-American activities,” many speakers made the point that atheism in many regards was MORE evil than communism, since it was the “fundament of communism”.

If you read the propaganda of the alt-right of the time, like The American Mercury, or read the testimonies in the House Un-American Activities Committee, you will see that even immigration was vilified. After the Hungarian uprising in 1956, about 4000 Hungarian refugees came to the USA. They were all regarded as potential communists and thereby a threat. They were probably all atheists, therefore communists in disguise, therefore evil, it was claimed.

The enemy –  the Zionist!

The American Mercury went a few steps further and claimed that the communists and atheists were a part of a Zionist conspiracy against humankind, led by influential Jews like the Rothschilds.

If J. Edgar Hoover shared this antisemitic worldview, I do not know. Nevertheless, as head of the FBI at the time he MUST have known what the magazine stood for. The American Mercury is “the single most important anti-Semitic publication at present”, ADL, The American Anti-Defamation League, wrote in 1958. Why? Because they spread myths about Jewish conspiracies.

Russell Maguire of the American Mercury, wrote articles about this “conspiracy“. There is one article in January 1959 article about that linked this conspiracy to atheism. The Zionists would establish an atheistic world government, led by the Rothschilds, in Jerusalem, the editorial claimed.

“The great Conspiracy aims at establishing in Jerusalem a one-world super-government to rule over a confused and DISINTEGRATED humanity… National spirit, religious spirit, family life, private property and personal initiative are to be overthrown.”

That is what J. Edgar Hoover and the Nazi Lincoln Rockwell had in common. One may wonder what on earth the leaders of the US at that time thought when even the head of the FBI wrote articles in magazines that promoted a Nazi worldview.

There is a saying that you might have heard, that “those whom the gods wish to destroy they first make mad.” Seen in retrospect, we were all lucky that the USA survived. However, the spirit of McCarthyism is still alive, although with a slightly different image of the “enemy” than back then. Moreover, it is up to us to step up and stop it!

The post When the head of the FBI wrote articles in a Nazi-magazine first appeared on Opulens.

SEKTER. Hur många ovetande, idealistiska ungdomar har inte rest till Syrien, rekryterade av IS för att finna en helt annan verklighet än den som de blev utlovade via sociala medier? En verklighet vars konsekvenser vi alla får leva med i dag och som regeringen inte vet hur den ska hantera, skriver Anne Edelstam, som nyligen deltagit i en konferens i Paris om sekter och sociala medier.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Fecris är en paraplyorganisation för ideella organisationer som informerar och kämpar mot manipulativa organisationer. Årligen ordnar de internationella konferenser. Detta års tema var Sekter och Sociala Medier.

Fecris står för: europeisk federation för vetenskap och information om sekter) grundades 1994 i Paris. Det är en opolitisk, icke kommersiell, religiöst och politiskt neutral organisation som lyder under fransk lag. Sverige har varit med i denna organisation sedan den bildades.

Konferenserna äger rum i olika länder varje år. Detta år var det i Paris tredje stadsdels rådhus. Borgmästaren tog emot oss i detta anrika palats. Tolkarna fanns på plats liksom ditresta talare samt inbjuden publik. Eftersom sektoffer alltid ges prioritet, bjuds inga sektledare in i dessa konferenser som är gratis för deltagarna.

Premiärministerns representant för Miviludes (det franska ministeriet som kämpar mot sekteristiska organisationer), Anne-Marie Courage, förklarade faran med de sociala mediernas betydelse när det gäller rekrytering och spridning av falska nyheter, högerextremism, karismatiska evangelister, mirakel- och hälsogurus, islamism med mera. Skillnaden enligt henne mellan rekrytering via internet och andra medier är att det med hjälp av Facebook, Twitter eller YouTube går mycket snabbare att rekrytera såväl unga som äldre. Offren inleds att tro att de är ”utvalda” och det skapas en intimitet med falska löften. Föräldrar och närstående är ofta ovetande om vad som försiggår på nätet.

Detta är precis vad som hände minderåriga Patricia Aguilar från Spanien som blev manipulerad, drogad, sexuellt utnyttjad, utsvulten och slagen av den ”andlige” ledaren Steven Manrique i Peru, kallad ”prinsen”. Han lurade sina offer, enbart kvinnliga, med att han var ”sänd av Gud” och skulle ”hjälpa dem”. Till och med de små barnen från tre till tio år gamla fick ayahuasca — en sydamerikansk drog — i stället för mat! Patricia blev med barn och fick till uppdrag att ta hand om de andra barnen medan deras mammor arbetade. ”Prinsen” själv arbetade inte. Efter drygt ett år i djungeln, räddades Patricia och de andra kvinnorna av att grannarna hörde skrik och larmade polisen. Prinsen sitter numera bakom lås och bom. Tjugo år blev straffet.

Socialpsykologen, professor Fabien Girandola, från Aix-Marseilles universitet förklarade hur denna manipulering fungerar på nätet. Det finns två betydande metoder när det gäller manipulation: den ena är snabb och automatisk den andra är långsam och eftertänksam. Övertygelsetekniken på nätet använder sig exklusivt av den första. Man ska ”lajka”, dela, bli med i en grupp med likasinnade, det är känslorna som styr mer än intellektet.

Algoritmerna är riggade för just detta system berättade bloggaren Tristan Mendes. Ju mer man klickar på något man gillar, ju mer sådan information får man i sin dator. Detta leder till likasinnade uttalanden. I stället för att själva välja våra artiklar, matas vi med de som tycker som vi. Högerextremister och andra radikala organisationer har fattat detta och utnyttjar systemet till fullo. De specialiserar sig även på memes och giffar som ungdomarna och deras anhängare är införstådda med. Det är koder som oftast enbart de initierade har kunskap om.

Vad är då vårt svar på detta fenomen? Finns det något ”botmedel”? Ett vaccin? Forskarna arbetar naturligtvis på detta och de ansvariga för sociala medier försöker motverka falska nyheter, hat och radikalisering med diverse metoder. Journalister infiltrerar också manipulativa grupper för att avslöja dem. Men det kanske mest effektiva är att börja med att erbjuda skolungdomar kunskap i hur man undviker att hamna i klorna på dessa bedragare.

Det är vad ungdomsministeriet i Bad-Wurtemberg, i Tyskland, instiftat i sina skolor. Dess representant, Mirijam Wiedemann, delgav oss av sina erfarenheter. Enligt henne har konspirationsteorier och falska nyheter alltid funnits men dess spridning har exploderat de senaste 20-30 åren. För att försöka hejda dessa undervisar de sina barn redan från tio-års ålder i skolorna i en mediagrundkurs. De får bland annat själva komma upp med konspirationsteorier och sprida dessa. Kamraterna ska sedan lista ut om de är falska eller ej. De tränas på så vis att skilja agnarna från vetet.

Samtliga talare var överens om en sak: vad dessa manipulativa organisationer predikade via Internet hade inget med realiteter att göra. Vi vet vid det här laget att så även är fallet med de radikala islamistorganisationerna som inte enbart är väldigt aktiva utan också skickliga på att rekrytera via Internet.

Hur många ovetande, idealistiska ungdomar har inte rest till Syrien, rekryterade av IS för att finna en helt annan verklighet än den som de blev utlovade via sociala medier? En verklighet vars konsekvenser vi alla får leva med i dag och som regeringen inte vet hur den ska hantera. Någon avradikaliseringsmetod har vi ännu inte instiftat i Sverige. Det är kanske läge att börja fundera över det för både behov och expertis finns. Och varför inte följa det tyska exemplet och undervisa våra skolungdomar i hur de ska undvika att bli indoktrinerade?

The post Angeläget att stoppa sekters aktiviteter på sociala medier first appeared on Opulens.

 NAZISM. “Det kan väl knappast vara regeringens intentioner att nazister ska skönmålas i officiellt undervisningsmaterial för skolelever?” Anders Hermansson på Malmö högskolas samhällslärarprogram har granskat skolmaterial om Nordiska motståndsrörelsen.

”Vi träffades i bokcirklar och studerade rasbiologi….härskarrasen…det här var något jag brann för,” Tack vare nedlemskapet i Nordiska Motståndsrörelsen fick den tidigare skoltrötte nazisten Anders, läslusten åter. Så beskrivs nazisten Anders, i skolmaterialet från den Nationella Samordnaren mot våldsbejakande extremism.

Samordnaren lyder under regeringskansliet, och har fått uppdraget att värna demokratin genom utbildning av lärare och elever. En närmare titt på skolmateriel utgivet av den Samordnaren ger en dålig eftersmak. Under rubriken Lägesbild skriver Samordnaren att antalet aktiva högerextremister består av ungefär 100 individer. Samordnaren måste helt ha blundat för Nordiska Motståndsrörelsens demonstrationer, som de senaste åren samlat hundratals aktivister, vid varje tillfälle.

Samhällslärare skall även arbeta som språklärare, därför är det viktigt att granska hur Samordnaren benämner högerextremister. När Samordnaren beskriver dåd utförda i Sverige av högerextremister, används sällan ordet terrorism. Polismorden i Malexander sker under en ”rånturné”, skriver samordnaren. Jag tycker att terrorism inte kan bli mer tydlig än så, än när nazister skjuter två poliser i huvudet på nära håll.

När svenska nazister krigar i Ukraina under Azov-batoljonen beskriver Samordnaren händelseförloppet som att högerextremisterna “kämpar och stupar” mot de ryskstödda separatisterna. Varför berättar Samordnaren inte att Azov-bataljonen anklagats för övergrepp mot civilbefolkningen i en FN rapport?

Samordnaren väljer att benämna IS som “terrororganisationen Daesh”. Med hänvisning till att IS inte anses dela islams värderingar. Med den logiken borde de inte heller benämna Nordiska Motståndsrörelsen vid sitt rätta namn eftersom de knappast representerar det nordiska kynnet.

Det blir nästan parodiskt när Samordnaren först beskriver högerextremisterna som självuppoffrande, med eviga möten och nattliga affischeringsräder, för att sedan berätta om aktivisternas problem med anhöriga och ett omgivningens avståndstagande. Personer som suttit framför datorn börjar träna kampsport och månar om sin kropp, skriver Samordnaren.
Att nazister tränar kampsport kan väl knappast jämföras med oron över stillasittande ungdomar.

Samordnaren säger att de flesta aktiviteter som genomförs är lagliga och exemplifierar med militära övningar och vapenträning i form av lägerverksamhet. Varför berättar inte Samordnaren i ett undervisningsmaterial för skolelever, att vapenträning under militära former är olagligt?

Vi återkommer till Anders från Nordiska motståndsrörelsen, som av Samordnaren porträtteras i närmast sexuella termer: ”Anders ger ett försynt intryck…cendréfärgat hår…rör sig lätt…. vältränad bodybuildad…som visar hans tatueringar, säger den kvinnliga storytellern på Samordnarens interaktiva del.

Lärare skall göra bildanalyser av läromedel. En analys av Samordnarens bild av nazister och islamister ger följande: Den tecknade bilden på nazisten Anders från, Nordiska Motståndsrörelsen, visar stolthet. En ung man med vågor i håret och klar blick, tittar rakt mot betraktaren. Bilden på islamisten Ali, är istället skamfylld. En ung man med bortvänt och nerböjt huvud. Ögonen är slutna.

Nazisten Anders berättar om sin svåra barndom, präglad av skilsmässobråk och en ensamstående mamma. Han flydde hemmet för skinheadsgänget och senare till Nordiska Motståndsrörelsen, säger storytellern. Att som Samordnaren beskriva högerextremisterna som offer för skilsmässa och ensamstående mammor är att flytta fokus från deras ideologi.

Det kan väl knappast vara regeringens intentioner att nazister ska skönmålas i officiellt undervisningsmaterial för skolelever?

Anders Hermansson

The post Regeringen skönmålar Nordiska motståndsrörelsen first appeared on Opulens.

EXTREMISM. Radikalisering  var årets tema på FECRIS, den europeiska organisation för information och forskning kring sekter, nyligen avslutade konferens i Bryssel. Opulens Anne Edelstam besökte konferensen.

Vad är likheten mellan en sekt och radikalisering? Den frågan försökte talarna – poliser, psykologer, sektexperter, jurister och offer – svara på under denna intensiva dag i hjärtat av EU:s huvudstad. Det finns några få ministerier som ägnar sig helhjärtat åt sektfrågan i Europa. Ett av dessa finns i Belgien och projektet har hög prioritet speciellt efter de senaste terrordåden där.

Belgien har tagit intryck av Frankrikes nyinstiftade lag – som straffar individer och grupper vilka utnyttjar människor för att manipulera  dem – och skapade sin egen i liknande anda. Lagen inbegriper allt från oseriösa terapeuter, coacher, manipulativa ledare till rekryterarare för farliga organisationer som IS.

Både Belgien som Frankrike har dessutom professorer som undervisar i manipuleringsmetoder och sektproblemantik på universitetsnivå. En av dessa, juristen Jean-Pierre Jougla, förklarade hur snarlika metoderna är mellan att lura in en vanlig individ i en sekt eller i en radikaliserad rörelse. ”För ingen människa går med i en manipulerande organisation frivilligt. Personen, ibland en hel familj, blir förledd genom specifika metoder att tro på något som framställs som positivt och hedersvärt.” På så vis leds hen in i en helvetisk cykel där världen är uppdelad i ett vi mot dem, svart och vitt, där såväl informationskontroll råder som total lydnad till ledaren och ideologin råder . Det är närmast omöjligt att själv ta sig ur ett sådant grepp. Därför är förebyggande och information väsentligt.

Anhängaren inleds att tro att hen är en del av ett projekt för att rädda världen – att skapa ett nytt, bättre samhälle – som Kalifatet till exempel eller Armageddon. Idealet motiverar anhängaren och gruppens lag anses stå över samhällets. Ett utopiskt samhälle målas upp med en auktoritär ledare och total lydnad. Hitintills har dessa indoktringeringsmetoder enbart intresserat en minoritet eftersom det mest drabbat de närstående (som i en ”vanlig” sekt) till de hjärntvättade. Men med de ökade terrordåden och rekrytering till IS börjar alltmer forskning ske i området.

Anne Josso, generalsekreterare för MIVILUDES (franska ministeriet som arbetar under premiärministern för att informera om sekteristiska rörelser), beskrev Frankrikes problematik med de cirka 400 minderåriga barn till terrorister som återvänt till Frankrike. Av dessa är cirka hälften under fem år gamla och födda i Syrien eller dess närhet till IS-soldater. Sedan april 2014 försöker franska regeringen hitta en lösning inte enbart för dessa barn men även för hur de ska göra med de 16 000 som håller på att radikaliseras. Cirka tvåtusen är mellan 15 och 25 år och redan radikaliserade, varav en liten minoritet eventuellt förbereder en terrorattack.

Det finns inga enkla svar. Rekryterarna vänder sig till en allt yngre publik, så unga som 13-14 åringar, samt till kvinnor. Jihadistpropagandan med sina enkla svar och känsla av tillhörighet drar till sig allt fler medborgare från våra komplexa men demokratiska samhällen där vissa känner sig vilsna eller bara saknar ett ”högre ideal”.

Den franska regeringen försöker förhindra sina medborgare från att resa till Syrien, stoppa terrordåd, hitta och följa de som har radikaliserats samt blockera deras bankkonton. Tiotusentals poliser har utbildats men det är ingen lätt uppgift vi brottas med, medgav Anne Josso. “Däremot kan vi glädjas åt att det inte blivit några våldsamma incidenter mot muslimer i landet utan fransmännen verkar ha förstått att det handlar om en handfull radikaliserade terrorister som inte har något med Islam att göra”, fortsatte hon. Tvärtemot har solidariteten förstärkts trots att väskor undersöks och kappor får öppnas lite överallt, tunnelbanan står still så fort man misstänker ett onormalt föremål och affärer utryms så finns inget utbrett missnöje mot åtgärderna. Hon hoppas på en enad europeisk organisation där samarbetet mot terror kan bli verklighet.

Anne Josso fick medhåll av Alain Grignad, polis och islamolog. Han anklagade media och populistiska politiker för att ha skapat en negativ inställning till muslimer samt piskat upp en förlamande rädsla hos medborgarna trots att sannolikheten att drabbas av ett terrordåd i Europa är minimal.

Alexandra Stein, amerikansk socialpsykolog och sektexpert, förklarade vikten av tillgivenhetskänslor inom indoktrineringsprocessen. “Precis som när vi var barn, blir vi emotionellt nära och beroende av den personen vi gett vår tillit till i det här fallet sektledaren.” När denne, efter att ha gett anhängaren sitt förtroende och isolerat hen från oliktänkande, skapas en hotfull atmosfär och stressen blir snart kronisk. Anhängaren hamnar i ett traumatiskt ekorrhjul hen inte kan ta sig ur. Tillsammans med den i sekter ofta organiserade sömnlösheten samt påver mat, bidrar detta till en förändring i hjärnan som försätter den utsatta i ”trans” eller i ett slags vakuum. För att komma ur denna schizofrena obalans gäller det att anhängaren kan skapa en sund relation med en pålitlig utomstående. Enbart då kan man hoppas på en varaktig avradikalisering, menar Stein.

När Véronique Roy, en sekulariserad fransyska, berättade om hur hennes son blivit radikaliserad, trots att han inte hade någon aning om islam innan, och skickats till Syrien där han dog 23 år gammal, var inget öga i salen torrt. Föräldrarna hade försökt in i det sista att hålla kontakten med honom, accepterade att han konverterade, slutade dricka vin där hemma för att inte stöta sig med honom och så vidare men det var förgäves… En dag försvann han och skickade senare ett sms från Syrien dit han hade forslats av sina rekryter vilka efter en tid meddelade att han ”dött som martyr”. ’Vi har inte ens en kropp att begrava’ sa hon.

Det finns några få ”avradikaliserare” även om yrket ännu inte har någon officiell benämning. De får hjälp av familjen (i de fall där resten av familjen inte har radikaliserats) för att förstå hur individen var innan indoktrineringen, läsa på om ideologin och till sist träffa denne för att försöka förklara med vetenskapliga bevis hur perversa gruppens idéer egentligen är bakom den välputsade fasaden. Det är ingen lätt uppgift och lyckas inte alltid.

Det finns även några avdelningar i franska fängelser där olika metoder prövas för att se hur man kan få radikaliserade individer att integrera och acceptera samhällets lagar igen. Däremot är det svårt att veta om omvändningen är ärlig eller inte eftersom en av sekternas vanligaste regler är att ljuga så mycket de vill bara det gynnar sektens syften.

Terror och radikalisering har väl alltid funnits men skalan har stigit. Låt oss dock inte förlamas av rädsla utan som poeten George Herbert sa “living well is the best revenge”, ett gott liv är den bästa hämnden. Det har våra demokratiska samhällen bevisat även om de inte är perfekta. Diktaturer och auktoritära samhällen faller däremot alltid samman. Låt oss hoppas att det också gäller IS så kallade stat.

Under tiden borde samhället satsa mer på närkontakt med patrullerande poliser och samhällstjänstemän som invånarna kan lära känna och känna tillit till. Det anonyma samhället leder till att individer med dålig självkänsla lätt kommer på fall. Det gäller att fånga upp dessa i tid. Det är något vi alla medmänniskor bör engagera oss i. Ett trivsammare och mera medmänskligt samhälle där invånare av alla kulturer och skikt umgås och respekterar varandra.

The post Media och populistpolitiker faller i extremisternas fällor first appeared on Opulens.