LYRIK. Nu återkommer poeten Eva Gafvelin Ramberg i Opulens med en vintersvit som avslutas med vårdagjämning och en revansch för maskarna och lökarna.

Eva Gafvelin Ramberg har arbetat som psykolog och psykoterapeut under drygt 40 år. Hon arbetar fortfarande men under de senaste åren har skrivandet fått lite större utrymme. Gafvelin Ramberg menar att hon nog alltid skrivit dikter och kortare texter, som ett sätt att sätta ord på intryck och tankar. I juni 2022 kom hennes första diktsamling År dagar ögonblick ut på Ekström & Garay förlag. Hennes dikter är ofta korta vardagsbetraktelser, som hon brukar beteckna som brukspoesi.

Hösten 2022 publicerade vi fyra höstdikter av Gafvelin Ramberg, en för varje månad. Sedan dess har hon försökt att formulera sina intryck av en vinter som präglats av lågkonjunktur, energikris och krig i Europa och funderat över hur människor hanterade svåra tider förr i världen. Hennes sätt är att skriva. Nu återkommer hon här i Opulens med en vintersvit som avslutas med vårdagjämning och en revansch för maskarna och lökarna.

CAROLINA THELIN

Vintersvit

I.
Pennan ligger overksam
på skrivbordet.

Vattenglaset skallrar
mot karaffen och ljuset
avtar.

Midvinterskimret är
toner som rymt
från en annan årstid.

Tiden rinner som smältvatten
ut över golvet.

II.
Januari åldras långsamt
och dagarna är lika,
som malmvagnar
i snörök.

Väntar vi förblindade vid
övergången
på tågets enformiga
färd.

Väntar på att vi ska
släppas över.

III.
I en tid av
bävan och allvar,
då varje steg har
en gåtfull betydelse.

Ta din tillflykt
till dunklet
till tiden som droppar
stilla genom morgonen.

Under nattens regim,
tänk inte på liv
inte på frön och rötter
inte på lökar som vilar.

(Allt det som tvekar
i det fördolda.)

Men vattna din tillit
och vänta.

IV.
Vintern är ett transtillstånd
och blicken följer nogsamt
pendelns rörelse.

Aningslöst åldrande.

Metronomen tickar
trofast.

Bortom tiden vilar du
i dröm och dvala.

Det är fortfarande
vinter när du vaknar.

Men ljuset är förändrat.

V.
Vintermodern är gammal
trött och sliten.

Så trött på att beskrivas
besjungas
och besvärjas.

Hon ägnar inte tid
att sörja de första
flingornas magi.

Hon strävar ingenstans
och strider bara
när hon måste.

Hon sitter mäktig
tung och frusen,
med ryggen vänd
mot all din längtan.

Och hennes tankars väv är
bara hennes egen.

VI.
Vårdagjämning

Markens hårdhet och
solens värme i ansiktet
är en olöslig ekvation.

Att revanschen bor
hos maskarna och lökarna
som väntar
i tjälens brutala omfamning

är lika obegripligt
varje år.

The post Littestraden: ”Vintersvit” first appeared on Opulens.

HÖSTEN. Vi har äran att presentera Eva Gafvelin Rambergs reflektioner över hösten i fyra dikter, en för varje månad, september till december.

Eva Gafvelin Ramberg har arbetat som psykolog och psykoterapeut under drygt 40 år. Hon är 66 år och arbetar fortfarande men har givit skrivandet lite större utrymme i sitt liv.

Gafvelin Ramberg menar att hon nog alltid skrivit dikter och kortare texter, som ett sätt att sätta ord på intryck och tankar. I juni 2022 kom hennes första diktsamling År dagar ögonblick ut på Ekström & Garay förlag. Som titeln antyder så är temat Tiden, både i det långa och det korta perspektivet. Hennes dikter är ofta korta vardagsbetraktelser, som hon brukar beteckna som brukspoesi.

Hösten 2022 har, för Gafvelin Ramberg, varit en ganska dyster tid både personligt, lokalt i Sverige och i världen. Nu har vi äran att presentera hennes reflektioner över denna tid i fyra dikter, en för varje månad, september till december.

CAROLINA THELIN

 
Månadsdikter

September

Det är skymning
och dags att släppa taget.

På torget ligger tankarna
utspridda som flygblad
nedtrampade
trasiga.

Ord och fragment virvlar
i gränderna.

Ett fåtal besökare
skyndar över tomheten.
Deras förklädnader
flaggar i vinden.

Jag finner mig
genomskinlig
genomfluten
blottlagd
och bar.

Jag finner mig i
att det är höst
och alldeles försent
för hemligheter.

Oktober

Vad kan vi lära oss om tiden
om tiden som är
om tiden som är nu.

Vem ska lära oss konsten
att övervintra
att överleva
att leva genom svåra tider.

Vem ska uppmana oss
att sätta en fot framför den andra
att tålmodigt gå vidare
att lita på stegen.

Vem ska visa oss
vikten av vila
att söka värme
och vänskap längs vägen.

Vem ska lära oss
att navigera i en dunkel tid
att hålla blicken på horisonten
att finna en riktning.

November

November står stilla och väntar
och gräset glittrar hotfullt av frost.
Markerna bävar
stålgråa
sammanbitna.

Isen bygger sköra broar
över åns svarta vatten
och svanarna är borta

Men nätterna,
nätterna är fyllda
av onda drömmar,
blod och rosor.

Tåg med upplysta fönster
rusar genom mörkret.

Vi vet inget
om vintern som kommer,
men söker i månens ansikte,
som om hon ruvade på svaret.

December

Mörkret i december
är en vänlig drog
som ropar och lockar.

Tänk att få vaggas varsamt
i dunklet
och glömma världen.

Så lätt det vore
att sjunka långsamt
ner i tidlösheten.

Men,
i den korta stunden
av dagsljus;
tidningen på bordet
och trafikbuller
över frusna marker.

Omvärlden finns kvar
därute.

The post Littestraden: “Månadsdikter” first appeared on Opulens.