IDENTIFIERING. EU-kommissionens mål är att skala upp deportationerna. Beslutet görs utifrån från en årlig rapport där länder utanför EU som inte är samarbetsvilliga riskerar sanktioner. 13 länder har angett sociala medier som potentiell identifiering av medborgare om andra dokument saknas.

Varje år utvärderar EU-kommissionen hur länder utanför unionen agerar för att ta tillbaka de medborgare som kommit till EU eller skickats dit på asyl, men sedan fått avslag, skriver Statewatch. Rapporten är en del av beslutsprocessen för att genomföra sanktioner som syftar till att straffa “icke samarbetsvilliga” länder genom att begränsa tillgången till Schengenvisum för kortare vistelser för deras medborgare. Strategin är  att utnyttja sanktionerna för att öka utvisningarna, vilket kan innebära att skapa byråkratiska hinder såsom längre behandlingstid för visum och avgifter.

Gambia var det första landet som mötte sådana sanktioner 2021 och sanktionerna utökades i slutet av 2022. Kommissionen har föreslagit sanktioner mot Bangladesh, Irak och Senegal, men de har ännu inte implementerats.

Rapporten noterar att flera länder ibland accepterar profiler på sociala medier, telefonkontakter och pengaöverföringar som bevis på identitet utöver biometriska data, information från visumsystemet eller andra identitetshandlingar. Bland annat Algeriet, Kamerun, Ghana och Indien nämns som länder som ibland accepterar sådana bevis.

Slutligen konstaterar rapporten att flera länder ofta efterfrågar konfidentiell information enligt EU:s eller nationella rättsliga ramar, såsom information om asylprocesser, medicinsk information eller kriminalregister i samband med utvisningar. Vitryssland, Turkiet och Vietnam är bland de länder som ofta begär sådan information. 

The post Sociala medier ett hjälpmedel för EU:s deporteringar first appeared on Opulens.