ROMAN. ”Det som är romanens stora förtjänst är den etnografiska ansatsen och den fint gestaltade tidsbilden,” skriver Bo Bjelvehammar som läst Ulf Mårtenssons roman ”Vägen tillbaka”. 

Vägen tillbaka av Ulf Mårtensson
Roman
Tolånga ordhandel

”Vägen tillbaka” är en fristående fortsättning på Ulf Mårtenssons debutroman ”En annan väg”. Vi får följa skräddarfamiljen Herman och den nya berättelsen börjar våren 1945, när det andra världskriget tar slut. Nu gäller det att anpassa sig till ett nytt liv och samtidigt återgå till det som fanns före kriget. Alla har hört om krigets fasor och de stora övergreppen. För de allra flesta är det bara stänk och spår av allt det svåra som har hänt i andra länder och med hela folkgrupper.

Visserligen har störtade flygplan och transporter av krigsmaterial kommit nära även människorna i den lilla byn Vanstad i Färs härad. I Vanstad tilldrar sig huvudsakligen romanen, med nedslag i Tolånga och Malmö.

Det har kommit en oro till alla och en osäkerhet härskar inför framtiden.

I berättelsens centrum finns tre syskon. Sjömannen Edvin har länge längtat hem och han återvänder till Skåne efter de långa krigsåren. I Tomelilla slår han sig ner och börjar arbeta i en fotoateljé. En svår olycka gör att han måste tänka i nya banor och söka sig nya arbetsfält.

Edvin är både självständig och underfundig. Livet på sjön har lärt honom att lita till sig själv och tro på framtiden.

Systern Selma driver tillsammans med sin man en lanthandel i Tolånga, där Selmas mor är behjälplig särskilt med parets son Åke, som har svårt att värja sig mot kamraternas trakasserier. Det kallades inte mobbning på den tiden, men det var just det som det var fråga om.

Lanthandeln är en viktig inrättning för folket i byn, på flera sätt, som informationskälla och som stöd vid ekonomiska besvär. Det gick att handla på kredit på den tiden. Att skriva upp i bok och betala vid månadens slut. Det gick för det mesta bra, men dock inte alltid.

Selma har tidigare levt i staden, hon kan fortfarande längta dit, till den hetsiga rytmen och till alla dessa människor i ständig rörelse.

Brodern Sven lever sitt liv i Malmö och arbetar i en bokhandel. Han lever, jämfört med sina syskon, ett annorlunda liv. Han är gift med Åsa, som arbetar på Strumpfabriken och de har två barn tillsammans. Nu börjar deras äktenskap falla sönder på grund av att Sven har blivit kär i en annan kvinna.

Ulf Mårtensson berättar lågmält och inkännande om några människors liv, deras tankar, handlingar och funderingar. Det handlar ofta om vardagslivets dramaturgi, eller kanske snarare avsaknad av densamma. Livet flyter på, om än i snigelfart.

Det som är romanens stora förtjänst är den etnografiska ansatsen och den fint gestaltade tidsbilden, att låta några människor leva i en miljö, med så tydliga tidsmarkörer. Språket bär fram en särskild tidsanda, trovärdig och vardagsnära. Särskilt kvinnorna skapar både i arbetet och på lediga stunder ett alldeles eget universum.

Ordet etnologi fanns möjligen inte 1945, men ordet folklivsskildring fanns, detta ord tänker jag på när jag läser romanen.

The post Fint gestaltad tidsbild i Mårtenssons nya roman first appeared on Opulens.

ETNOGRAFISK KONST. Det nya verket “Sonaxis” på Etnografiska museet undersöker sambanden mellan etnografi, kolonialism och den svenska missionsrörelsen.

Fakta: Sonaxis

Titeln “Sonaxis” kommer från latinets sonos och axis som betyder ljud respektive linje.
Verket visas på Etnografiska museet den 8 maj till 6 juni 2021.

Utgångspunkten är bland annat gamla ljudklipp från museets arkiv.

Konstnären Roberto N Peyre har gett sig in i basutställningen om den svenska missionen i Kongo på Etnografiska museet i Stockholm. Han kallar det en intervention eftersom han gör en rad olika nedslag i den redan befintliga utställningen: audiovisuella installationer, omflyttningar och övertäckningar.

– Jag ger mig på det som redan finns. Jag har plockat ut olika etnografiska objekt och tagit in andra för att vända på strukturer, synsätt och maktordningar, säger han.

Peyre har utgått från museets ljudarkiv och bland annat fastnat för inspelningar från Kongo som gjordes av etnografen och missionären Bertil Söderberg på 1950-talet. Söderbergs inspelningar av sång, berättelser och samtal har länge legat orörda, men de ger i sig ögonblicksbilder av den svenska missionens inflytande på livet i dåtidens Kongo-Brazzaville.

Roberto N Peyre har riktat in sig på gränslinjen mellan den tidiga antropologin, den kristna missionen och den materiella kulturen. Han hoppas att “Sonaxis” kan hjälpa till att rikta en kritisk blick mot den nordeuropeiska självbilden och historieskrivningens involvering i den koloniala historien.

– Rasismens historia, konstruktioner av vithet och svarthet, är helt beroende av produktionen av de här materialen, säger han.

Men verket belyser också gränslinjen mellan etnografi och konst. Inom etnografin kan ett objekt gå från att vara stöldgods till att bli trofé och därefter souvenir, för sedan 100 år senare anses vara ett konstobjekt.

– 2021 finns också en diplomatisk dimension om huruvida stulna objekt ska lämnas tillbaka. Där blir det stulna objektet, konstobjektet, en diplomatisk nyckel. Objekten byter liksom roller på ett väldigt ambivalent sätt. Det sätter allt i en intressant dager som väcker nya tankar och frågeställningar, säger Roberto N Peyre.

The post Etnografiska granskar Kongo-mission first appeared on Opulens.