DIALOG. Christoffer Andersson gestaltar en dialog mellan två antagonister. Det blir ett intressant möte. Det rör sig om skilda världar.

Christoffer Andersson beskriver sig själv så här: “Jag har gjort resan från guldpläterade konferenssalar på Kungsholmen, flådiga mingel på Odenplan, spexiga luncher på Hötorget och skrivkramp vid ett rangligt skrivbord på Strandvägen, hela vägen ner till den psykiska ohälsans ekonomiska, materiella, psykiska och fysiska utanförskap. Jag har rest, klättrat i berg, projekterat och skrivit reklam; jobbat på fabriker, lager och butiker; studerat litteratur, filosofi, religion och film; mobbats, traumatiserats, skuldsatts, dömts i rätten och gått i konkurs och efter ett år i kriminalvårdens återetableringsprogram och två års beteendeterapi blev jag till slut vän med tankarna. Nu sitter jag ner och skriver som jag ska.”

Och om sin text – en dialog mellan två antagonister – säger han så här:

“Mötet mellan entreprenören och litteratören är ett möte mellan två alter egon som överhuvudtaget inte ska ha något med varandra att göra men ändå försöker. Litteratören kommer alltid vilja säga vad entreprenören inte har råd att säga, entreprenören kommer alltid vilja säga det litteratören inte förmår. Det är en ständig motsättning som inte har någon enkel lösning, en motsättning som är själva förutsättningen för deras samvaro i tid och rum för de kan aldrig verka under gemensamma förutsättningar utan att ljuga.”

Ytterligare information kan anses överflödig.

CAROLINA THELIN

Litteratören & entreprenören

ENTREPRENÖREN
Kan det verkligen vara en slump att vi stöter på varandra så här snart igen?

LITTERATÖREN
Så sant, ett sammanträffande.

ENTREPRENÖREN
Sannerligen. Har du bokat bord?

LITTERATÖREN
Sannerligen inte.

ENTREPRENÖREN
Sitt då för all del vid mitt bord. Jag brukar fika här vid den här tiden några dagar i veckan, kanske du har sett?

LITTERATÖREN
Jag är inte värst uppmärksam av mig, så det har jag nog missat. Men jag delar gärna bord med dig om jag inte tränger mig på.

ENTREPRENÖREN
Pyttsan! Här tränger vi oss inte på varandra. Varsågod och sitt!

LITTERATÖREN
Man tackar.

De sätter sig vid bordet.

ENTREPRENÖREN
Så vad har du för dig?

LITTERATÖREN
Minsta möjliga.

ENTREPRENÖREN
Det har jag svårt att tro; du slår mig som en skärpt karl.

LITTERATÖREN
Varför skulle de inte vara förenliga?

ENTREPRENÖREN
Vilka?

LITTERATÖREN
Skärpa och overksamhet.

ENTREPRENÖREN
…

LITTERATÖREN
Jag skojar så klart. Jag är författare.

ENTREPRENÖREN
Författare?

LITTERATÖREN
Mm.

ENTREPRENÖREN
Allas vår dröm.

LITTERATÖREN
Va?

ENTREPRENÖREN
Allas vår dröm, sa jag.

LITTERATÖREN
Jaha.

ENTREPRENÖREN
Vad skriver du?

LITTERATÖREN
Aforismer.

ENTREPRENÖREN
Aforismer?

LITTERATÖREN
Visdomsord.

ENTREPRENÖREN
Citatböcker?

LITTERATÖREN
Böcker.

ENTREPRENÖREN
…

LITTERATÖREN
…

ENTREPRENÖREN
Jag läste nyligen Fredrik Eklunds biografi. Har du läst den?

LITTERATÖREN
Vem är det?

ENTREPRENÖREN
Fredrik Eklund?

LITTERATÖREN
Ja.

ENTREPRENÖREN
Mäklaren i USA.

LITTERATÖREN
Mhm. Nej.

ENTREPRENÖREN
Okej. Vad läser du då?

LITTERATÖREN
Strindberg. Schopenhauer. Joyce.

ENTREPRENÖREN
Vad är det för några? Känner inte till en enda av dem.

LITTERATÖREN
Jag förstår det.

ENTREPRENÖREN
…

LITTERATÖREN
Vad har du för dig när du inte är här då?

ENTREPRENÖREN
Jag driver en… drev en reklamfirma.

LITTERATÖREN
Drev? Vad hände?

ENTREPRENÖREN
Konkade.

LITTERATÖREN
Svårt med företag?

ENTREPRENÖREN
Det händer. Man måste titta framåt. Inget ont som inte för nåt gott med sig.

LITTERATÖREN
Meningslösa visdomsord.

ENTREPRENÖREN
Va?

LITTERATÖREN
Fraserna. Bara tomheter.

ENTREPRENÖREN
Va?

LITTERATÖREN
Tomhylsor. Tomma ord och lathundar för folk som inte kan tänka själva. Inget illa menat.

ENTREPRENÖREN
…

LITTERATÖREN
Vidare alltså. Vad gjorde du i firman?

ENTREPRENÖREN
Ja, jag var själv. Frilansare.

LITTERATÖREN
Frilans?

ENTREPRENÖREN
Ja.

LITTERATÖREN
Du gjorde det verkligen inte lätt för dig.

ENTREPRENÖREN
Nej. Jag tror inte riktigt på sånt.

LITTERATÖREN
Att göra det lätt för sig?

ENTREPRENÖREN
Just det.

LITTERATÖREN
Varför inte?

ENTREPRENÖREN
Vad vinner man på det?

LITTERATÖREN
Lugn och ro?

ENTREPRENÖREN
Det är inte de saktmodiga som skola besitta världen.

LITTERATÖREN
Va?

ENTREPRENÖREN
Jag blir stel i kroppen och knoppen.

LITTERATÖREN
Stel?

ENTREPRENÖREN
Mm.

LITTERATÖREN
Du slår mig inte som en stel människa.

ENTREPRENÖREN
Då var mödan värd någonting.

LITTERATÖREN
Vad gjorde du i reklamfirman?

ENTREPRENÖREN
Reklamtexter. Copywriter.

LITTERATÖREN
Ouch!

ENTREPRENÖREN
Va?

LITTERATÖREN
Varför skrev du reklam?

ENTREPRENÖREN
Jag tycker om att skriva.

LITTERATÖREN
Varför skrev du reklam då?

ENTREPRENÖREN
…

LITTERATÖREN
Du vet att pengarna kommer när man har skrivit klart, va?

ENTREPRENÖREN
Mm, ja.

LITTERATÖREN
Varför skrev du reklam då?

ENTREPRENÖREN
Jag tycker om att skriva. Det var ett sätt att få göra det jag tycker om.

LITTERATÖREN
Tycker du om att sälja?

ENTREPRENÖREN
Det hör till.

LITTERATÖREN
Tyckte du om det?

ENTREPRENÖREN
Ja.

LITTERATÖREN
Bekräftelsen eller pengarna?

ENTREPRENÖREN
Va?

LITTERATÖREN
Vilket tycker du om: bekräftelsen eller pengarna?

ENTREPRENÖREN
Jag tror inte att jag…

LITTERATÖREN
Porträttvägen är tunn.

ENTREPRENÖREN
Porträttvägen?

LITTERATÖREN
Du kan inte säga till mig att du tycker om att skriva, och sedan gå och skriva reklam.

ENTREPRENÖREN
Va?

LITTERATÖREN
Okej. Att tycka om att skriva är att tycka om att uttrycka sig, gräva i sig själv och sätta ord på saker som talförmågan inte förmår. Tycker man om att skriva sätter man sig inte och skriver från någon annans huvud.

ENTREPRENÖREN
Varför inte?

LITTERATÖREN
Det är försäljning. Inte uttryck.

ENTREPRENÖREN
Kan man inte uttrycka sig genom försäljning?

LITTERATÖREN
Verkligen inte.

ENTREPRENÖREN
…

LITTERATÖREN
…

ENTREPRENÖREN
Det är en hård dom.

LITTERATÖREN
Inte hård nog.

ENTREPRENÖREN
…

LITTERATÖREN
…

ENTREPRENÖREN
Jag tycker du har fel.

LITTERATÖREN
Jaså?

ENTREPRENÖREN
Ja.

LITTERATÖREN
Vad är det som påverkar vad du tycker?

ENTREPRENÖREN
Mina åsikter.

LITTERATÖREN
Djupare.

ENTREPRENÖREN
Mina erfarenheter.

LITTERATÖREN
Djupare!

ENTREPRENÖREN
…

LITTERATUREN
Du sa att du tyckte om att skriva. Visa mig det och tänk djupare!

ENTREPRENÖREN
Jag tänker så djupt som jag behöver.

LITTERATÖREN
Kan du se dig omkring och ändå hålla fast vid det?

ENTREPRENÖREN
Ja.

LITTERATÖREN
Okej. Vad är det som påverkar vad du tycker?

ENTREPRENÖREN
Jag själv.

LITTERATÖREN
Individualismen är bara på låtsas.

ENTREPRENÖREN
Va?

LITTERATÖREN
Ingen demokrati fungerar utan elitism.

ENTREPRENÖREN
Jag är inte vidare insatt i politik.

LITTERATÖREN
Det behöver du inte vara.

ENTREPRENÖREN
Är du insatt?

LITTERATÖREN
Nix.

ENTREPRENÖREN
Hur kan du då säga att du vet hur en demokrati fungerar?

LITTERATÖREN
Jag kan tänka själv.

ENTREPRENÖREN
Det kan väl alla människor?

LITTERATÖREN
…

ENTREPRENÖREN
Eller?

LITTERATÖREN
Vad läser du mer än Fredrik Eklund?

ENTREPRENÖREN
Tja… jag läste Zlatans biografi.

LITTERATÖREN
Vilken krigsroman som helst med andra ord.

ENTREPRENÖREN
Va?

LITTERATÖREN
Sätt ett tjurigt barn i vilken krigsroman som helst och du får samma fundament.

ENTREPRENÖREN
Mm. Jag ser inte hur det där går ihop alls.

LITTERATÖREN
…

ENTREPRENÖREN
Vad har Zlatan och krig med varandra att göra?

LITTERATÖREN
Allt idag har med krig att göra.

ENTREPRENÖREN
Hur får du ihop det? Det är ju befängt!

LITTERATÖREN
Det som kommer till uttryck i avståndstagandet mot alla människor som påstås “dra ner dig”, vad är det?

ENTREPRENÖREN
Jag förstår inte riktigt frågan.

LITTERATÖREN
Fenomenet! Vad är det som händer? Vilken filosofi ligger bakom? Vilken filosofi ligger bakom distanseringen och hanteringen av “haters” eller vad ni kallar dem?

ENTREPRENÖREN
Ayn Rands?

LITTERATÖREN
Mm. Jo. Kapitalism och demokrati har ju klarat sig bra så här långt. Men vad händer när det inte fungerar längre?

ENTREPRENÖREN
…

LITTERATÖREN
Ayn Rands filosofi fungerar bara en period; folk hanterar inte frihet särskilt bra.

ENTREPRENÖREN
Människor är inte dumma i huvudet.

LITTERATÖREN
Säger den som lever och lär som om de vore det.

ENTREPRENÖREN
…

LITTERATÖREN
…

ENTREPRENÖREN
Du hanterar inte motgångar särskilt bra, va?

LITTERATÖREN
Jag hanterar dem åtminstone som mig själv.

ENTREPRENÖREN
Vad menar du med det?

LITTERATÖREN
Jag behöver inte följa något program för att hantera mina motgångar.

ENTREPRENÖREN
Program?

LITTERATÖREN
Mm.

ENTREPRENÖREN
Vad menar du med det? Att jag inte är mig själv?

LITTERATÖREN
Det är precis vad jag menar.

ENTREPRENÖREN
Hur vet du vem jag är och inte är?

LITTERATÖREN
Jag känner igen ett snickrat beteenden när jag ser ett.

ENTREPRENÖREN
Alla beteenden är snickrade.

LITTERATÖREN
Verkligen inte.

ENTREPRENÖREN
…

LITTERATÖREN
…

ENTREPRENÖREN
Vet hut, människa! Finns det ingen hejd i dig?

LITTERATÖREN
…

ENTREPRENÖREN
Tror du jag bara tänker sitta här och acceptera sådana personangrepp?

LITTERATÖREN
Jag förväntar mig inget annat än ett sanningsenligt samtal.

ENTREPRENÖREN
Och en sanningsenligt sådant ska du få!

LITTERATÖREN
Låt se hur en klåpare handskas med sanningen!

ENTREPRENÖREN
Vet du…? Du är ju alldeles… Jag bjöd dig till mitt bord…

Entreprenören reser sig. Litteratören reser sig.

LITTERATÖREN
Inget vidare skulle det visa sig!

ENTREPRENÖREN
Adjö.

Entreprenören går och lämnar litteratören stående kvar.

The post Skilda världar first appeared on Opulens.

ESSÄ. ​”Nyliberalismens grogrund sedan 1990-talet är alltså en viktig ingång till förståelsen för influencers genomslag i dagens digitala massmediesamhälle”, skriver Filip Hallbäck som är starkt kritisk till det politiska inflytande dessa fått på senare år.

För ett år sedan publicerade skribenten Emilie “Ebbis” Roslund en uppmärksammad krönika i Göteborgs-Posten i vilken hon ifrågasatte medieprofilen Linnéa Claesons feministiska aktivism. Kontentan i den krönikan var att verifieringen av sanningshalten i flertalet av Claesons otroliga anekdoter varit lågprioriterat för medie-Sverige, trots att det dessvärre funnits anledning att sätta vissa frågetecken och att Claeson själv på så kort tid lyckats uppnå ett sällsynt stort medieutrymme. Podcasten Haveristerna var ett av få undantag som gjorde en gedigen granskning i flera avsnitt. Roslund avrundade sin analys med frågan vilka eventuella konsekvenser som riskerar att uppstå om det visar sig att en av Sveriges mest profilerade feminister delat med sig personliga historier som i själva verket aldrig ägt rum. Den krönikan blev startskottet på en utbredd, delvis frenetisk, medial diskussion, i vilket Claeson blev föremål.

Vore det att sparka på en död häst att fortsätta kritiskt titta närmare på så kallade influencers reella påverkansmöjligheter? Den diskussionen blev väl ändå redan någorlunda avklarad, kanske någon invänder, och hänvisar till de prisbelönta journalisterna Yasmine Lundbergs och Julia Lundins reportagebok ​Badfluence​ som på ett nödvändigt sätt undersöker samhällets minst granskade makthavare och dess successiva miljardindustri. Jag får anledning att återvända till just fenomenet Linnéa Claeson av en annan orsak: hon har blivit anmäld till konsumentverket 21 gånger, anklagad för smygreklam i ett Instagram-inlägg (10/11). Det är inte första gången som Claeson inte är transparent med det faktum att hon har avtal med klädmärket Adidas. Tidigare har hon talat om vikten av hållbar utveckling, samtidigt som hon indirekt uppmanat sina följare till materiell konsumtion. I denna ödesdigra tid av klimatkris (som är ett resultat av västvärldens ohållbara livsstil) är det därför viktigare än någonsin att fortsätta kritiskt granska på vilka sätt som influencers bidrar till att upprätthålla konsumtionssamhällets ekorrhjul.

Den feministiska opinionsbildningen i Sverige som är villkorad av sociala medier.

Till att börja med behövs en historisk utblick. Historikern Paulina de los Reyes påpekar hur det nyliberala tankegodset som sjösattes i svensk rikspolitik under 1990-talet inte bara grundlade en ökande ekonomisk och social ojämlikhet, utan i praktiken innebar även en genomgripande omdaning i allmänna diskurser avseende aktivism. Tidigare utomparlamentariska mobiliseringar av folkrörelser kom att omvandlas till lobbyism; feministisk och antirasistisk kamp på gator och torg övergick till jämställdhets- och mångfaldspolicies i såväl offentliga som privata sektorer. Kollektiv strävan efter rättigheter kom istället att bli ett sorts individualistiskt självförverkligande. Därmed inte sagt att det var bättre förr, med tanke på att det intersektionella perspektivet lyste med sin frånvaro i flertalet rörelser. Någonstans i takt med nyliberalismens expansion frikopplades dock olika former av förtryck i form av sexism, rasism och homofobi från kapitalismens exploateringslogik. Kvinnor, “icke-vita” och homosexuella fick – och får fortfarande – gärna ingå i det mansdominerade, vita och cis/heteronormativa toppskiktet så länge de anpassar sig efter klassmässigt rådande kulturella och sociala normer.

Nyliberalismens grogrund sedan 1990-talet är alltså en viktig ingång i förståelsen för influencers genomslag i dagens digitala massmediesamhälle. Det går inte att bortse från detta ideologiska fotfäste. Efter millennieskiftet utvecklades digital kommunikation via internet i en närmast fartblind takt och som kommit att förändra samhället i grunden. Idag är hela Sverige uppkopplat och har tillgång till sociala medier, som Facebook, Twitter och Instagram. Journalisten Karin “Kajjan” Andersson beskriver den feministiska opinionsbildningen i Sverige som, på gott och ont, villkorad av sociala medier (SvD, 2020-11-13). Å ena sidan har sociala medier demokratiserat det offentliga samtalet och möjliggjort att fler röster kunnat hörsammas och organisera sig. Å andra sidan har idoldyrkan och hierarkier knappast gått förlorade i denna utveckling, utan snarare har det anammats nya strategier för bevarande av privilegier och inflytande. Nyliberalismens hantering av frågor som rör feminism och aktivism har utmynnat i vad åtminstone jag kallar för ett nyliberalfeministiskt entreprenörskap. I vardagsspråket brukar det kallas för instagramfeminism, men jag anser att den beteckningen är alltför vag, snäv och maktundvikande för att tillämpas i denna text, varför jag hellre talar i termer av ett ideologiskt präglat entreprenörskap.

Det nyliberalfeministiska entreprenörskapet ingår i en individualistisk, avpolitiserande tradition och handlar i grunden om karriärism. Via sociala medier belyser man frågeställningar eller gör andra tänkvärda reflektioner som rör exempelvis antidiskriminering, gärna med sin egen röst, kropp och erfarenheter som utgångspunkt. Precis som med Hollywoods klassiska stjärnsystem baseras ens popularitet på ens förmåga att nå ut till en masspublik (eller rättare sagt, följare). Den visuella kommunikationen är en grundförutsättning att understödja denna företagsamhet. Att vara snygg enligt gängse skönhetsnormer är en fördel. Ett passande citat i sammanhanget är ett som ofta tillskrivits filmstjärnan Sophia Loren: “sex appeal är 50 procent vad du har och 50 procent vad andra tror att du har”. Det handlar emellertid inte enbart om bildspråk, utan även tillämpning av engelska begrepp i det svenska språkbruket för att på så vis framdriva en känsla av gränslöshet, rörlighet och frihet. Awareness och empowerment är två exempel, som på svenska är medvetenhet och förstärkning.

Linnéa Claeson är möjligen det tydligaste exemplet i Sverige på ovannämnda beskrivning och har i skrivande stund cirka 181 000 följare på sitt Instagramkonto. Givetvis finns andra med betydligt större följarantal än Claeson, däribland Anna Nyström som har 8,4 miljoner följare på Instagram. Men jag uppfattar inte Nyströms framtoning överhuvudtaget som politisk. Medan Nyström mestadels skriver om fysisk träning, så fokuserar Claeson jämförelsevis mer på frågor om jämlikhet, medmänsklighet och civilkurage. Dock är Nyström alldeles för viktig i sammanhanget för att ignoreras, men en analys av henne får sparas för ett annat tillfälle. Likheten är att båda illustrerar sina texter med bildsättningar av sig själva, i enlighet med tidigare nämnda beskrivning av den visuella kommunikationen.

Djävulskt slugt, får man ändå säga.

För att förstå maktdimensionen i Claesons inlägg på Instagram använder jag här konstteoretikern Erwin Panofskys klassiska trestegs-mall. Första steget: vad ser vi? Man ser en exponering av plagg i kombination av ett välvårdat yttre, som uttrycks i bildsättningen, och godhjärtade budskap som återges i textform. Claesons inlägg på Instagram innehåller ofta hel- eller halvbilder på hennes vältränade kropp, som är iklädd färgstarka plagg. Hon redogör inte för huruvida det finns ett samarbete mellan henne och andra klädföretag, vilket man måste göra enligt svensk lag om man är kontrakterad. Däremot händer det att hon taggar sina inlägg med företagens konton på Instagram. Andra steget: vilka associationer väcks? Jag får intrycket av en flickaktig ungdomlighet som är oskuldsfull och smått busig, likt en Disneyprinsessa. Att bära dessa plagg gör dig till en överjordiskt lyckligare människa. Tredje och sista steget: slutsats/sammanfattning? En mänsklig reklampelare i Disneyklänning som producerar en sinnebild av en idealisk femininitet, i samverkan med förmedlingen av sunda värderingar. Ett medel för marknadsföring maskerat som feminism. Djävulskt slugt, får man ändå säga.

På så vis upprätthålls konsumtionssamhället i nyliberalismens senmoderna tidevarv och därigenom lämnas ett bidrag till att en tillväxtberoende samhällsekonomi ska säkerställas. Följarna skall spegla sig själva, sina identiteter och sina drömmar hos profiler som Claeson, som​ h​är i själva verket förkroppsligar en dubbel representation: utåt sett framstår hon som en kämpe för feminism och mänskliga rättigheter, bakom kulisserna finns uppgörelser med gigantiska, multinationella företag som har fundamentalt andra intressen än det Claeson säger sig förorda. Istället för att erbjuda strukturella förbättringar via samhällsekonomin och lagstiftning erbjuder nyliberalismen individualistiska lösningar via konsumtionen. Det nyliberalfeministiska entreprenörskapet är en av dess på många sätt framgångsrika medlöpare.

The post Det nyliberalfeministiska entreprenörskapet first appeared on Opulens.

INIFRÅN. “Jens Lapidus kan slänga sig i väggen. Nu kommer den riktiga Snabba Cash och den är självupplevd. Spelet är spelet är minst lika spännande, skildrar verkliga brott utan att sensationalisera och innehåller därtill en rejäl klassanalys av kriminaliteten”, skriver Kajsa Ekis Ekman.

Spelet är spelet av Leo Carmona och Cyril Hellman
Forum (2017)

Två av vår tids största genrer är kriminalromanen och självbiografin. Att kombinera dem borde därför vara logiskt och det har också gjorts: Clark Olofssons Vad fan var det som hände och Svartenbrandts …men saknar kärlek för att nämna några. Kombinationen säljer dock sällan lika mycket, och när jag nu läser Leo Carmonas Spelet är spelet förstår jag varför. Den iskalla distans som måste finnas för att brott ska kunna roa kan inte upprätthållas när det hela är självupplevt. Då blir det allvar, det blir sorgligt, det blir framför allt samhällskritiskt. I kriminalromanerna framställs brottslingar ofta i reifierat tillstånd: som om de vore skapade för att begå brott, som om klassklyftor bara vore en pittoresk och nödvändig kuliss för att handlingen ska kunna ta fart.

Spelet är spelet är något helt annat. Den är skriven av Leo Carmona som sitter inne på Skänningeanstalten sedan sjutton år tillbaka för anstiftan till mord. Han är känd för att ha bildat gruppen Kartellen och nyligen gick han ut och erkände Arlandarånet, men vart de 44 miljonerna tagit vägen är det fortfarande tyst som i graven om. Inte heller sägs det något om detta i romanen. För detta har han kritiserats och det har även uppstått en debatt på DN:s ledarsida om det moraliskt tvivelaktiga i att underhålla med verkliga mord.

Få tycks ha lagt märke till att detta är 2017 års bästa klassanalys. Carmona berättar, tillsammans med journalisten Cyril Hellman, under pseudonymen ”Carlos” om sin uppväxt i Chile, Jordbro och Linköping. Carlos växer upp med socialismen i modersmjölken. Föräldrarna drar från Chile då fascismen kommer och hoppas kunna hamna i ett land där solidaritet och jämlikhet råder. Istället hamnar de i en kokande bubbla av segregation, och Carlos utvecklar en dubbel personlighet. Den ena är från Jordbro, full av ressentiment och självhävdelse, den andra är ”Linköping-Carlos” som kommer bra överens med svenskar. Det här var på kulturkrockarnas tid, då svenska föräldrar lät barnens vänner vänta i ett rum medan de själva åt middag och om deras barn åt hos en kompis ringde de hem och frågade hur mycket de var skyldiga.

Leo blir bekant med barn vars föräldrar är reklamare, vilket han ser som ett enda stort hustle – att lura av folk deras pengar – men ett hustle som han själv inte har inträdeskortet till. Snart utvecklar han ett klasshat mot villabarnen blandat med ambitioner. Kriminalitet framstår som en typ av entreprenörskap för de utestängda. Här behövs samma egenskaper som i företagsvärlden plus en till: att kunna undvika att åka fast. Han bestämmer sig tidigt för att satsa på de högre divisionerna: ”Jag var aldrig som t-shirt-gängkriminella. Halvtuggande hyenor utan större kunskaper om de kriminella elementen och som gaddade ihop sig tio man mot en för att bötfälla eller pressa andra kriminella på pengar av fullkomligt ologiska anledningar som ‘du tittade på min tjejs rumpa’. Jag skulle hellre lagt ner och skaffat mig ett byggkneg och lyft trettio papp i månaden, än att vara den sortens kriminell.” Men till skillnad från företagsvärlden finns här ingen återvändo – när han väl har valt kan han inte hoppa av utan pressas till allt galnare saker. Han säger uppgivet till sin tjej: ”Tror du jag tycker skiten är kul? Jag är för fucking insyltad.”

Hur samarbetet mellan författarna gått till är svårt att utröna. Författarna har vad jag förstår satsat på spänningen och skurit bort mycket av det ursprungliga politiska materialet, vilket tycks vara ett drag för att locka läsare. Cyril Hellman kan vara ganska skrytig i de böcker som handlar om honom själv, men när han skriver om andra är egot bortblåst och storyn får istället ta plats. Den som vill lära sig att begå brott har en del att hämta i boken, för här beskrivs utförligt hur mordet på Dragan Joksovic planeras och går till. Till de intressantaste partierna hör de där Carmona kategoriserar olika typer av kriminella: de som bara snackar ”G-snack” men backar ur så fort något ska göras, de som hugger andra i ryggen, vänster- och högerkriminella. De högerkriminella är narcissister utan heder – vill bli störst och bäst själva. När de har kommit upp sig ser de ner på folk från orten. De vänsterkriminella försöker istället hjälpa kollektivet, säljer sig inte och vill se alla växa. Därför, konstaterar Carmona lakoniskt, har vänstern alltid det svårare på gatan.

Han gör också en klassanalys av kriminaliteten: tjuven är grunden till allt. Tjuven föraktas, men den som har bakgrund som tjuv lär sig allt den långa vägen: att smyga, värdera risk, kunna gathörn och taxifik. Det finns också partier där Carmona beskriver förorten på ett sätt som inte gjorts förr i svensk litteratur, när han sätter ord på den geopolitiska och språkliga kunskap som är nödvändig för ett liv i förorten. Att veta hur gambier, turkar, chilenare, finnar och jugoslaver – de som befolkade Jordbro när Carlos växer upp – talar, lever och tänker. ”Man har blivit som ett vandrande rasinstitut för man har extremkoll på vilken etnicitet folk har och vilka koder som gäller”. Om samhället vändes upp och ned skulle denna kunskap vara oumbärlig för att kunna nå toppen – på samma sätt som kunskap om golf och segling är det idag.

The post 2017 års bästa klassanalys first appeared on Opulens.