SAMARBETE. Idag presenterar vi ett utdrag ur ett samarbetsprojekt där Emma Eriksson Olsson, välkänd poet för Opulens trogna läsare, skrivit dikter och konstnären Magnus Petersson skapat bilder.

Under ett års tid har Magnus Petersson och Emma Eriksson Olsson samarbetat i ett projekt som haft arbetsnamnet “Korrespondens från Ensligheten”. Det går till så här: Magnus sänder Emma bilder att tolka i text och Emma sänder Magnus texter att tolka i bild.

Slutmålet är en gemensam utställning lite längre fram. Magnus är yrkesverksam konstnär, medlem i Konstnärscentrum och Smålands konstnärsförbund, medan Emma är poet utgiven bland annat på Smockadoll förlag. Men också publicerad här i Opulens, bland annat med två längre diktsviter, “Den återfunna bilden” och “Från Landsorten.”

– Det finns ett tydligt gemensamt språk i våra verk trots de olika uttryckssätten säger Emma och Magnus. Vi ser att vi i våra enskilda verk ofta möts till exempel i den fastnade blicken på en torkvinda som kämpar för att hålla sig upprätt i en snöig villaförort. Tomheten och skönheten av Sveriges otaliga landsvägar, en melankolisk tolkning av samtidens landsbygd och mindre orter.

Här presenteras ett utdrag ur deras samarbetsprojekt. 

CLEMENS ALTGÅRD

Korrespondens från Ensligheten

I frånvaro av dagsljus
blir de osynliga band
som binder oss samman
allt för tydliga

låt oss säga att det är torsdag
tusen dagar kvar till vår

jag låter mitt andetag falla
mellan springorna i golvet

letar efter andra landskap
bland trasmattans kulörta larm

bara om vi låter ett ljus lysa under natten blir jag lugn

Du låter bilfärjans dunkande bli en del av pulsen
klyver det svarta vattnet tillsammans med båtkroppen
det är natt och snart är du hemma igen
trots att ensamheten för dig
är så mycket lättare att förstå
noll grader och isen väntar otåligt på sin tur
en röd Fiat Panda på tomgång
på bilradion undrar Haddaway vad kärlek är
om och om igen

Bara detta om vinterhuden
                    andra rörelser än dina 

buss 157
hur den redan gått hem

den spårlösa snön
            ett minne som skakar

hörde du min täckjacka frasa?

ville bara säga
                       jag färdas igen

Här, en stigguide för vandring bland röda minnen
här ett sällskap i tysta skogar

bara ett förslag på inledning
ingenting du måste
men barrträden får du fästa dig vid

stanna tills himlen gör något pastelligt mot sig själv

så här går det till när oroliga sover:
sätter fem fingrar mot bark
blåbärsris där ångest bor

mossa mot allt vi trodde vi inte kunde glömma

The post Dikt och bild: “Korrespondens från Ensligheten” first appeared on Opulens.

LYRIK. Emma Eriksson Olssons ”Från landsorten” är en poetisk korrespondens med utgångspunkt i en mindre skånsk tätort, med avstickare till olika platser i landskapet. Det rör sig om vardagsnära dikter i samspel med Emmas egna foton.

Hem

Jag vet! vi kommer aldrig hem igen

jag vet vi lämnar barndomens landskap bakom oss i novembers dunkla dis
och bara ibland kommer vägen tillbaka lysas upp av små gatlyktors gula sken

jag vet! vi kommer aldrig hit igen
vi fällde ned våra solstolar
stafflier och ryggarna

fast vi inte ville fälldes vi

höll i varandra
för hårt och för mjukt
för stumma vokaler för att nå ända fram

strandkål
grusväg
havsglas

allt vi lämnade bakom

The post Från landsorten: “Hem” first appeared on Opulens.

LYRIK. Emma Eriksson Olssons ”Från landsorten” är en poetisk korrespondens med utgångspunkt i en mindre skånsk tätort, med avstickare till olika platser i landskapet. Det rör sig om vardagsnära dikter i samspel med Emmas egna foton.

“Staffanstorp dök aldrig upp”

Sydsvenskan den 12 maj 2022:
“Kvotflyktingar kvar på flygplatsen – Staffanstorp dök aldrig upp”

Först blommar rapsen
sedan lyfter tranor

vi åkte inte till flygplatsen den dagen

först blommar äppelträden
sedan sjunger barnen

vi åkte inte till flygplatsen den dagen

först blommar vitsippa
viol
slår björken ut
alla hjärtan ropar

ändå
– vi sa vi inte skulle så vi gjorde det inte

först blommar syrener
sedan dödar vi de mellanmänskliga lägena

mamma pappa barn barn
väntar med lätta väskor

vi åkte inte till flygplatsen den dagen

The post Från landsorten: “Staffanstorp dök aldrig upp” first appeared on Opulens.

LYRIK. Emma Eriksson Olssons ”Från landsorten” är en poetisk korrespondens med utgångspunkt i en mindre skånsk tätort, med avstickare till olika platser i landskapet. Det rör sig om vardagsnära dikter i samspel med Emmas egna foton.

Lasarettet

Vi jobbade en gång på lasarettet
lade om sår och vårdade varandra

sedan stängde de det
för människorna var läkta redan

nej
– det var de inte!
de var mer trasiga

vi jobbade en gång på
verksamhet i bestämd form

bruket
järnvägen
fabriken
affären

vi kom hem
lade svettiga armar om varandra
älskade
till toner från köksradio
stekte i smör

längtade i smyg efter frihet

vi jobbar inte där mer
men kanske
vi stelnade där?
i samma kalklager av kroppsarbete

att vi bär den tiden
som ett hängsmycke av sorg ?

att kanske
bara kanske

vi blandar sorgen med hat
mot ett ensamkommande barn?

Från “Stängningsdags i mindre tätort”, Smockadoll förlag 2020

The post Från landsorten: “Lasarettet” first appeared on Opulens.

LYRIK. Emma Eriksson Olssons ”Från landsorten” är en poetisk korrespondens med utgångspunkt i en mindre skånsk tätort, med avstickare till olika platser i landskapet. Det rör sig om vardagsnära dikter i samspel med Emmas egna foton.

Lägenheter som slukhål

Lägenheter som slukhål
med assjysta killar
som inte förväntar sig något
för paket med cigg

varje gång en gnista går smäller du

du bär dina historier
från vuxen till vuxen
våra ansikten som duvors
du äter bekymring till middag

inget väger upp
sociala kapital
med minuskonto

på bussen,
på bussen igen
genom skånska dystra landskap

ingen by kan hålla dig kvar
det finns inga famnar att fastna i
nästa tanke har redan fört dig vidare

stannar en sekund
kanske för en doft du minns
ett sms du glömt läsa
kalejdoskopet i en sprucken mobilskärm

de väntar inte längre nu
mötet är slut
du ska åka buss
de väntar inte mer!
du ska förlora denna civilisation
de väntar inte mer

(Från: Stängningsdags i mindre tätort Smockadoll förlag 2020)

The post Från landsorten: “Lägenheter som slukhål” first appeared on Opulens.

LYRIK. Emma Eriksson Olssons ”Från landsorten” är en poetisk korrespondens med utgångspunkt i en mindre skånsk tätort, med avstickare till olika platser i landskapet. Det rör sig om vardagsnära dikter i samspel med Emmas egna foton.

Ravlunda

Hur det luktar i köket på denna ödsliga gård
musbajs kaffesump sopor
kattmat (whiskas)
mjölk
bäst före någon gång

skorpor kiss

intorkad sorg

över södra Hanöbukten
en stilla vind
i trädgården
krokusens andra blomning

kanske är det höst
honom kvittar det lika
minnet har lagt något annat över fälten
i delar av fjällvärlden redan vinter

lyssna på sjörapporten när kvällen kommer

Norra kvarken
Finska viken
Ålands hav

en geografins egna kroppskännedom

glömmer att han inte kan resa
och så reser han

(Från kommande diktsamling “Och andra övergivna platser”. Smockadoll förlag 2022)

The post Från landsorten: “Ravlunda” first appeared on Opulens.

LYRIK. Emma Eriksson Olssons ”Från landsorten” är en poetisk korrespondens med utgångspunkt i en mindre skånsk tätort, med avstickare till olika platser i landskapet. Det rör sig om vardagsnära dikter i samspel med Emmas egna foton.

Tomelilla halleluja

Marianne!
jag vill inte tänka mer på dig
stående där på den inglasade balkongen
håret i sjalett men ingen vind

jag kan bara inte tänka mer
på din utsikt ned mot macken
kvällstidningarnas löpsedlar

snålblåst kullersten
ensamheten kl. 17
för att ingen kommer hem
det går bara inte

så packa lätt Marianne!

nu ska vi vila i städade rum
foldrar förklara alla svar
vi någonstans tappade på vägen
i handflatan en helt ny värld
kantad av murgröna
vidöppna ögon

(Från kommande diktsamling “Och andra övergivna platser”. Smockadoll förlag 2022)

The post Från landsorten: “Tomelilla halleluja” first appeared on Opulens.

LYRIK. Emma Eriksson Olssons ”Från landsorten” är en poetisk korrespondens med utgångspunkt i en mindre skånsk tätort, med avstickare till olika platser i landskapet. Det rör sig om vardagsnära dikter i samspel med Emmas egna foton.

Felicia adjö

“Felicia adjö” skriksjunger hon för mig och jag ryser längst med hela ryggen av det fasansfulla jag vet ska komma sedan. “Vi måste alla dö” fortsätter hon, och jag stannar helt min gunga genom att släpa foten i sanden för att hejda gungans rörelse.

Vi är barnen med de senaste utetiderna och de tröttaste föräldrarna. Sista halvtimmen av kvällen är vi alltid ensamma kvar på gungan.
Jag älskar den stunden i skymningen.

“Av näcken blev hon tagen å ner i älven dragen, hon flyter aldrig uuuupp” sjunger hon vidare.

Hon är min bästa vän och jag har precis berättat att det i mitt huvud är som en röst som pratar. Hon har svarat mig att det är den rösten som kallas tankar och att hon också har en sådan röst. Detta tänkande är helt normalt låter hon mig också förstå.

Jag ber henne att aldrig mer sjunga den sången. Sedan går vi hem. I brinnande samhörighet men med för kalla jeansjackor.

Två tänkande 8-åringar.

Långsamt hemåt på en cykelväg i Åstorp efter mörkret.

The post Från landsorten: “Felicia adjö” first appeared on Opulens.

LYRIK. Emma Eriksson Olssons ”Från landsorten” är en poetisk korrespondens med utgångspunkt i en mindre skånsk tätort, med avstickare till olika platser i landskapet. Det rör sig om vardagsnära dikter i samspel med Emmas egna foton.

Gården på slätten

Vad du hittar i gröna rummet

bakom köket

i gården på slätten

11 äggkoppar i perfekt skick blå

en tomtemask oöppnad

tre jättesöta pingviner i vinterkläder

(porslin)

julgranshänge i form av ett äpple

ett styck tablett i damast

ett gäng porslinskatter blandade

två sjömanskostymer för barn

en karta över norra stjärnhimlen

oanvänd

bakom mannens eget ansikte

hans brors

en synestesi av han och bror

en sammanblandning i jorden

The post Från landsorten: “Gården på slätten” first appeared on Opulens.

LYRIK. Emma Eriksson Olssons ”Från landsorten” är en poetisk korrespondens med utgångspunkt i en mindre skånsk tätort, med avstickare till olika platser i landskapet. Det rör sig om vardagsnära dikter i samspel med Emmas egna foton.

3 b:s nätter

Här bor en hund
som inte älskar att vara själv
hundgråt och havsdoft över bygden

det jag vet om 3b:s nätter
-fyllda av ordlös återförening

drömmarnas kropp
plötsligt kommer den ihåg allt
en mjuk beröring rakt ur minnet

det jag vet om ljuden i denna trapp
-reflexlösa bokstavsbarnens
kvardröjande skratt
hemtjänstpatrullens slamrande
tillsyn 01.30

den tysta stunden
innan tidningsbudet kommer
hulkande ylande från hunden bredvid

jo ,
nu fulgråter den hund
som inte älskar att vara själv
om ingen ser att man finns

så finns man inte

The post Från landsorten: “3 b:s nätter” first appeared on Opulens.

LYRIK. Emma Eriksson Olssons ”Från landsorten” är en poetisk korrespondens med utgångspunkt i en mindre skånsk tätort, med avstickare till olika platser i landskapet. Det rör sig om vardagsnära dikter i samspel med Emmas egna foton.

Antiloper i Gärsnäs

Vasen köpte jag av Ronny i Gärsnäs. Hans far hade nyss dött och nu sålde Ronny ut sitt föräldrahem genom en loppis i huset. I vasen satt ett stort fång plastblommor. Jag var tvungen att köpa dem med sa han. Så det gjorde jag. De satt hårt fastklistrade i vasens hals och senare den dagen fick jag använda all min kraft för att bända loss blommorna. Det var Ronnys mor som klistrat fast dem där. En så beslutsam kvinna med en så stark kärlek för plastblommor.

Kanske tittade hon också på vasens sagolika antiloper och tänkte på andra sidan av jorden precis som jag.

The post Från landsorten: “Antiloper i Gärsnäs” first appeared on Opulens.

LYRIK. Emma Eriksson Olssons ”Från landsorten” är en poetisk korrespondens med utgångspunkt i en mindre skånsk tätort, med avstickare till olika platser i landskapet. Det rör sig om vardagsnära dikter i samspel med Emmas egna foton.

Gyllebo 7 maj 2021

Råkar väcka ett rådjur när jag går ut i trädgården om morgonen. Djuret reser sig mödosamt. Hela året har jag sett detta djur tillsammans med sina syskon, bekymmerslöst vandra runt och plundra trädgårdar. Jag tog för givet att de var bröder. Så bekymmerslöst jag sett dem röra sig, rör sig bara pojkar. Men jag förstår när jag ser den svullna buken, det är en hona och hon är ensam nu, för hon ska föda.

Vi tittar på varandra medan hon vandrar ut i hagen utanför. Och jag kan nästan inte bära det, att hon är ensam med sina födslovärkar nu.

The post Från landsorten: “Gyllebo 7 maj 2021” first appeared on Opulens.