KATASTROF. Idag är det tjugo år sedan 11 september-attentaten i USA. Opulens chefredaktör Stefan Bergmark skriver om de negativa konsekvenser för oberoende medier som följt i terrordådens fotspår.

2001 var katastrofernas år i plural. I alla fall för mig med hela tre omskakande händelser under detta märkesår – en privat, en nationell och så den globala.

Den privata sker under mellandagarna. En otäck brandolycka i vår sommarstuga i Umeå skärgård då vi tvingades fly ut på isen i bara strumplästen med vår äldsta dotter, då en bebis, insvept i en filt. Stugan brann ner till grunden men ingen skadades i alla fall. Den nationella katastrofen tar sin början i Malmö och Göteborg under våren och sommaren samma år – kravallerna i samband med EU:s toppmöten. Våldet, massgripandena och den efterföljande repressionen och rättsrötan slog en hel generation unga svenska aktivister i spillror.

Den globala katastrofen, terrorattackerna i USA den 11 september 2001, har idag sin tjugoårsdag. En katastrof på många olika plan förstås men i denna mediekolumn håller vi oss till journalistiken och attentatens efterverkningar för den är bedrövliga. Något tidningen Journalisten tydliggjorde i onsdags.

Journalisten hade gått igenom Committee to Protect Journalists arkiv över frihetsberövade journalister. Under slutet av 1990-talet minskade antalet fängslade journalister i världen stadigt. Knappt ett år före terrorattackerna i USA satt färre journalister fängslade globalt än någonsin under de 30 år tidningen undersökte. Sedan 2001 går siffrorna i rakt motsatt riktning med en toppnotering 2020 då den senaste mätningen gjordes.

Med ”kriget mot terrorismen”, de ursinniga bombmattorna över Afghanistan och Irak, följde ett nytt världsläge med ökade hot mot såväl den enskildes rättssäkerhet som pressfriheten. ”Det räcker med att se hur Assange, Manning och Snowden hanteras av USA för att inse att det är en annan tid. Och andra länder apar efter” sa Erik Halkjaer, ordförande i svenska Reportrar utan gränser, till Journalisten.

Ny terroristlagstiftning har försvårat de fria mediernas arbete i såväl demokratier som auktoritärt styrda länder och rena diktaturer. Lägg till hoten mot journalister från islamistiska och högersinnade extremiströrelser, vilka delvis förstås också växt fram på grund av attentatens verkningar och de politiska reaktioner som följde, och en mörk bild framträder…

Under tjugo år har vi runt om i världen sett återkommande attacker mot den oberoende journalistiken och att inget tyder på en motsatt utveckling inom den närmaste tiden.

The post Tjugo år av attacker mot journalistiken first appeared on Opulens.

IRAKKRIGET. “Men ingen av dem hade integritet nog att lufta sina invändningar och gå emot Bush. Tvärtom visar Draper att deras insatser var nödvändiga för att kriget skulle bli av”, skriver Lars Borghem som läst Robert Drapers To Start a War.

To Start a War: How the Bush Administration Took America Into Iraq
Av Robert Draper
Penguin Press

Robert Draper inleder sin bok To Start a War med att konstatera att den 11 september 2001 blev USA oprovocerat attackerat. Det var en attack som orsakade nära 3 000 döda. 18 månader senare attackerade USA Irak, en nation som varken hotat USA eller var på något som helst sätt inblandad i attacken den 11 september.

Kriget i Irak skulle orsaka mer än 100 gånger så många döda som den första attacken. Det andra huvudargumentet, att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen, visade sig också vara falskt. Han hade förstört dem redan 1991.

President George W Bush, vicepresident Dick Cheney, försvarsminister Donald Rumsfeld och dennes närmaste man Paul Wolfowitz var de ivrigaste när det gällde att börja kriget. Storbritanniens premiärminister Tony Blair, utrikesminister Colin Powell, chefen för CIA George Tenet och den säkerhetspolitiske rådgivaren Condoleezza Rice hade under olika tidpunkter i processen som ledde fram till kriget alla sina dubier när det gällde något eller några av argumenten för krig. Men ingen av dem hade integritet nog att lufta sina invändningar och gå emot Bush. Tvärtom visar Draper att deras insatser var nödvändiga för att kriget skulle bli av. Även demokrater i kongressen som Hillary Clinton, Joe Biden, John Kerry och många andra hjälpte till att bana väg för kriget.

De ledande medierna spelade också med. Det fanns enskilda personer, särskilt i utrikesdepartementet, CIA och New York Times som visste att argumenten för krig som presenterades var ihåliga, men deras chefer var inställda på att det skulle bli krig och så blev det också. Allmänheten duperades både före, under och efter kriget och tio år efter den 11 september 2001 trodde fortfarande cirka 40 procent av den amerikanska allmänheten att Saddam Hussein var inblandad i 11 september-attackerna och samarbetade med al-Qaida.

Utrikesminister Colin Powell höll sitt för kriget kanske avgörande tal i FN den 5 februari 2003. Powell och hans medarbetare hade jobbat med talet i en lokal på CIA och chefen George Tenet hade också varit på plats och övervakat arbetet. Tenet satt snett bakom Powell under det 76 minuter långa talet i FN. I en intervju med Draper berättar Hans Blix att han under talet fällde kommentaren ”This is just shit”. Men många, även i Sverige, övertygades av talet som nästan helt byggde på fabricerade bevis.

Alla de som hjälpte George Bush att vilseleda allmänheten blev dekorerade och belönade i sina karriärer medan de som varit skeptiska eller känt till lögnerna fick problem i sina, skriver Draper. Kriget i Irak skulle ta mer än 4 400 amerikaners liv och såra över 32 000. Av de 1,5 miljoner amerikanska soldater som tjänstgjorde i Irak skulle 300 000 komma hem med posttraumatiska stressymptom.

Kriget som Wolfowitz sa skulle finansieras med den irakiska oljan och som Rumsfeld inte kunde föreställa sig skulle kosta mer än en miljard dollar skulle slutligen kosta över 2 biljoner (2 miljoner miljoner) dollar. Det beräknas att 405 000 Irakier dog som en följd av invasionen. I stället för Saddam Hussein frambringades nu andra brutala ledare,  först för al-Qaida i Irak och därefter IS.

The post Konsten att starta ett krig first appeared on Opulens.