POLITIK. “Nu är det allvar och ingen lek.” Lars Thulin diskuterar orsaker till varför Sverige är i behov av en samlingsregering.

I en krönika i DN argumenterade Niklas Ekdahl för att Sverige bör införa samlingsregering under en tid. Jag är varm anhängare av parlamentarisk demokrati med seriös opposition samt regelbundna maktskiften, men är beredd att hålla med. Normalt införs samlingsregeringar under krigstid. Där befinner vi oss inte och vi ska inte överdramatisera Sveriges läge. Något omedelbart militärt hot finns inte. Och vårt samhälle fungerar på det stora hela acceptabelt. Men nu finns ändå skäl till att en samlingsregering är attraktiv. För politik handlar om att våga. Och framförallt att se till ett lands bästa. Och inte minst – att få något gjort.

Det första är det säkerhetspolitiska läget. Oavsett vad man tycker om Nato, riksdagen har bestämt att vi ska bli medlemmar. Vi har skickat in en ansökan som 2 av 30 länder tvekar inför av skäl som inte har det minsta med Nato som sådant att göra. I detta läge måste Sverige stå samlat. Frågan om medlemskapet får inte bli inrikespolitiskt käbbel där man kan ta enkla poäng. Speciellt som det parti som de facto styr Sverige, SD, har en lång historia av beundran och samröre med Ryssland. 

Nu är det allvar och ingen lek. Vi är ett bortskämt land som sluppit de fasor som ett krig innebär, något som de flesta europeiska länder har i färskt minne. Därför tror vi att vi kan bete oss som vi gör.  Men vår kontinent står inför ett hot mot den säkerhetsordning vi haft i decennier. Vi har ett angreppskrig när ett stort land i vår närhet bryter mot alla internationella överenskommelser och krigets lagar. Då måste vi kliva upp ur sandlådan. En samlingsregering skulle tala med en röst utåt.

Det andra är den kris som kriget i Ukraina kastat in oss i. Som rör vår tillvaros blodomlopp – elektriciteten. Nuvarande system utsattes för stresstest av Putin. Och klarade inte den. Sveriges och Europas energiförsörjning måste organiseras om. Dessa beslut kräver långsiktighet och förutsägbarhet. Liv över maktskiften. Idag är det sandlåda även där.

Det tredje är brottsutvecklingen där parallella rättskipningar i parallella samhällen skakar Sverige. Den förkrossande majoriteten av invånarna berörs inte av de faktiska händelserna. Fast skräcken, oron och frustrationen tär på alla. En mängd åtgärder krävs. Från förskola upp till domstolar. Det är ett långsiktigt arbete som kräver tålamod, pengar och beslutsamhet från det goda samhället. De måste också ställas över fjantigt tjafs om att det ”minsann är den andra sidans fel”.

Det fjärde är att vi har i en rad år prövat minoritetsregeringar som hamnar i knäet på ytterkantspartier. Facit av detta är inte vackert. December- och januari-överenskommelser var svajiga dokument som inte blev långlivade då de mötte verkligheten. Tidöavtalet är ännu märkligare. Med bisarra skrivningar om vandel samt att partierna på den regerande sidan inte ska tillåtas tala illa om varandra. Huvuddelen av överenskommelsen handlar om integration. Men det finns ju även andra problem.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Det femte är en allmän infantilisering och Trumpifiering av den politiska debatten. Det har fått den vanliga väljaren att i allt högre grad tröttna på politik och tappa förtroende för dem som företräder och styr landet. Debatter handlar sällan om sakfrågor som avhandlas på ett vuxet sätt, där fokusering och problemlösning prioriteras. Istället grälsjukt käbbel där det handlar om att ”vi inte har gjort fel utan allt är ert fel”. Och orimliga löften som alla vet är orimliga. Men som ryms på en affisch.

De som ska bedöma politikerna – alltså pressen – dras ner till samma nivå. Det viktigaste är vem som vann debatten. Och vem som snärtade till med den mest elaka repliken. Hur deltagarna, främst kvinnorna, var klädda. Vi som vill att partierna ska berätta vad de tycker och vill, har inget att hämta i dessa massmediala gyttjebrottningar. Nej, både politiker och media fick bakläxa av svenska folket i den senaste valrörelsen.

Det sjätte är en fråga om demokrati. Nämligen att i en demokrati avgör oftast majoriteten. Men inte minst Tidöavtalet och även de borgerliga partiernas agerande och ibland tystnad visar att ett extremt ytterkantsparti i princip kör Sverige med fjärrkontroll.

Och den avslöjande SVT-dokumentären Maktspelet visade att V hoppades på samma position om vänstersidan vunnit valet. Men 70 procent av svenska folket röstade INTE på något av dessa partier. Ändå gör polariseringen och ett maktutövande som ofta har drag av utpressning, att de återstående 30 procenten får den största makten. Det är enligt mig ett akut och allvarligt problem.

Med en samlingsregering kan dessa partier hängas av och ägna sig åt seriös opposition istället för populism och utpressning som gör det möjligt att regera landet.

När jag spelade fotboll på grusplanen i Lindeparken i Stockholmsförorten Enskede på 60-talet, bröt vi då och då matcherna för att dela om. Eftersom spelet blev tråkigt med de lag vi hade.  Nisse samt Kalle och Benke fick byta lag.

Måhända är det vad vi ska våga göra. Vi sade: grabbar, vi delar om! Nu bör vi säga: Sverige, vi delar om regeringen!

The post Sverige – vi delar om! first appeared on Opulens.

ENERGIPROBLEMET. “Nästan ingen av dem som tror att elen omedelbart kan ersätta oljan frågar hur elen ska produceras”, skriver Lars Thulin.

Miljöpartiets kongress visade nyligen på ett nytt vägval. Språkröret Per Bolund gjorde klart att partiet måste attrahera även den som inte bytt bil till Tesla, som får all el från egna solceller eller äter enbart vegetariskt. Partiet ska nu hjälpa de som lever liv där fossil energi är nödvändig under lång tid framöver. Samma sak med de industrier som smutsar ner mest.

Med största sannolikhet är det en omvändelse under galgen. Giljotinen märkt ”Mindre än fyra procent” dinglar över partiet. Då kan inte skogmulleklasser och näbbstövlar rädda det. Men länge har det verkat så.

Vi måste bort från fossilsamhället. Det ska omedelbart fasas ut. Bilden i media har varit att detta kan bli verklighet bara tröga politiker och en elak industri skärper sig. Det är slagord som pumpas ut och som ges stort utrymme i media.

Alla instämmer i förhoppningen. Olja är en ändlig resurs, utvinningen är skadlig för miljön. Fossilt bränsle driver på uppvärmningen. Men debatten är ensidig. För nästan ingen talar om alternativet. Vi bör vara ärliga och säga att målet som gällt under åtskilliga decennier är ett alltmer fossilsnålt samhälle. Fraser om fossilfrihet utan förankring i verkligheten gynnar ingen och är kontraproduktiva.

Enkelt uttryckt går en tredjedel av oljan till industrin, en tredjedel till transporter och sista delen till jord- och skogsbruk. Att de två senare sektorerna genast kan slippa olja tror hipsters i storstäder. Där folk jobbar med media, är influencers och organisationskonsulter. De tycks tro att den ekologiska gurkan hamnar på Bondens marknad genom en lantbrukare som cyklar omkring med sina varor och gör sitt jobb på gården med häst och vagn.

De som framställer maten och de som fraktar varor har en annan syn. För det finns ett snabbt sätt att få största delen av jordens befolkning att dö i svält. Att ta bort all diesel.

Låt oss se hur livsmedelsproduktionen för klotets invånare bedrivits i snart ett sekel.

Undantaget från beroendet av olja är måhända viltkött. Men då måste älgjägarna tar sig ut i skogarna i varsin Tesla.

Grunden för världens hushållning är spannmål, dels som mat för oss själva, dels som mat till tamboskap. Varje svensk, medräknat våra djur, konsumerar 600 kilo spannmål per år. Nästan två kilo per dag.

Spannmål odlas på åkrar som plöjs, harvas, gödslas, sås och skördas. Det gäller varje kvadratmeter av fälten. Det sker med traktorer som redskap, vilka drivs med diesel. Samma världen över – ris, majs, soja, durra och quinoa. Produkter från jordbruksarbete med oxar och hästar når sällan världsmarknaden.

Grönsaker och frukt odlas och skördas på ett liknande sätt. Det gäller avokado från Israel, äpplen från Kivik och vin från Australien. Traktorer med batterier som räcker åtta timmar i sträck och laddstationer på varje bondgård – där är vi inte än.

Fiske bedrivs från fartyg som drivs med diesel. Fiskodlingar kräver transporter för både utfordring och slakt.

Undantaget från beroendet av olja är måhända viltkött. Men då måste älgjägarna tar sig ut i skogarna i varsin Tesla.

Sedan ska livsmedlen beredas och fraktas. Kaffet från Brasilien förädlas hos Gevalia i Gävle. Det fraktas inte dit med roddbåt. Hamnen i Rotterdam, ibland kallad Europas mun, hanterar 435 miljoner ton med varor per år. Antalet segelfartyg som angör hamnen är försumbart.

Malten, som blir den närproducerade ekoölen i puben på Södermalm måste fraktas till bryggaren. Få vill bära maltsäckarna på huvudet. Gröna Coop tar inte frysvarorna på häst och vagn till affären i Arvidsjaur. Utan diesel ingen Kravmärkt sojabiff på tallriken och ingen Fair Trade-latte gjord med ekologisk havredryck.

Men biobränsle? Jo, men många problem återstår innan volymerna blir tillräckliga. Råvaran är antingen skog, och där får vi skäll av EU för att via avverkar för mycket – eller spannmål. Men att göra bränsle av mat är många tveksamma till. Och räcker åkrarna? Annan källa är avfall, men tillgången är begränsad.

Slagordspolitik frodas. En statlig utredning vill att jordbrukets subvention av diesel tas bort. Den är en nagel i ögat på den gröna rörelsen. Men den ersätts då med ett bidrag med annat namn som ger samma ersättning. För om skattelättnader på dieseln försvann, skulle vårt jordbruk slås ut. Vi får då ta mat från andra länder. Deras traktorer drivs inte på batterier.

Vi ska göra allt för ett fossilfritt samhälle. Fast innan traktorer drivs med biobränsle eller solceller, alla oceangående fartyg har segel och 24-meters långtradare är eldrivna, behövs diesel från raffinaderier. Men dessa bör inte få byggas ut i Sverige. Något annat land får ta hand om skiten. För Sverige är ju miljövänligt.

Nästan ingen av dem som tror att elen omedelbart kan ersätta oljan frågar hur elen ska produceras. Mer vattenkraft går inte – då blir samer och naturvänner sura. Mer vindkraft gör att de med kåkar i fjällen och skärgården lika sura. Kärnkraft vill nästan ingen ha. Kolkraft vill absolut ingen ha. Solkraft okej, men i ett land nära polcirkeln och elintensiv basindustri blir det bara ett komplement.

Vad ska vi göra? Importera elen? Så att miljöeffekterna av framställningen hamnar någon annanstans. För Sverige är ju miljövänligt.

The post Vi kan få fossilsnålt samhälle – inte fossilfritt first appeared on Opulens.