NYTT FÖRLAG. Melker Garay, tidigare ägare av Opulens, har nu startat ett nytt förlag, Telegrafstationen. Flera författare har valt att följa med och Opulens är med på ett hörn som samarbetspartner.

Detta har hänt: För nio år sedan grundade Melker Garay och vår chefredaktör Stefan Bergmark magasinet Opulens. Bergmark sammanförde Garay med sin förläggare Tomas Ekström och ett par år senare föddes Ekström & Garay förlag, som också tog över Opulens, vilken tidigare haft Melker Garay som ensam ägare. 2022 köpte magasinets redaktörer Opulens och Ekström & Garay såldes senare till förlagsgruppen Hoi Publishing, vilken i dagarna satt bolaget Ekström & Garay i konkurs.

– Det är förstås ledsamt att verksamheten vi slet så hårt för, dessutom med mitt och Tomas efternamn i loggan, nu läggs ned nästan tre år efter att vi sålde, säger Melker Garay. Men vi har gått vidare och de erfarenheter vi gjort tar vi med oss när vi nu startar Telegrafstationen.

Telegrafstationens historia

Telegrafstationen har en förhistoria. Den grundades 2011 som en kommunikationsbyrå med ambitionen att skapa en kunskapsorienterad verksamhet av och för kulturproducenter. Bland uppdragsgivarna fanns författare, konstnärer, förlag, bibliotek och teatersällskap.

Själva namnet Telegrafstationen går tillbaka till verksamhetens första kontor, som låg i en tidigare telefon- och telegrafstation i Venaröd, öster om Hörby i Skåne. Även om verksamheten sedan dess flyttat vidare, lever företagets idé om att nå ut till läsare.

Fast nu då som ett bokförlag med fokus på uppdragsutgivning, vilket innebär att författaren mot en avgift får tillgång till professionell redaktionell kompetens, formgivning och distribution. Personerna bakom Telegrafstationen har sammanlagt givit ut mer än tusen böcker i olika förlagskonstellationer.

Nya tider med annan inriktning

Centrala idéer är transparens och att sätta författaren i centrum, menar förlagschefen Melker Garay. Författare erbjuds personlig vägledning genom hela processen, från manusbearbetning till färdig bok. Förlagsavtalen är också tidsbegränsade till två år och rättigheter till andra format – som ljudbok, översättningar eller filmatiseringar – ligger kvar hos upphovspersonen om inget annat avtalas.

– Tanken är att samarbetet ska bygga på frivillighet snarare än långvariga exklusivitetskrav, säger Melker Garay.

Uppläggen kan anpassas efter varje projekt. En författare som vill sköta redigering eller korrektur på egen hand kan göra det, medan andra kan välja ett mer omfattande stöd. Förlaget arbetar också med marknadsföring för att synliggöra både bok och upphovsperson i medier och sociala kanaler.

Författare följer med det nya förlaget

Flera författare som tidigare givit ut böcker på Ekström & Garay har nu valt Telegrafstationen för sina kommande alster. Leif Jonson är en av dem.

Leif är docent i Tema Kultur och Samhälle vid Linköpings universitet och har även arbetat för såväl statliga verk, privata företag som landsting. På Ekström & Garay har han tidigare kommit ut med fyra sakprosaböcker.

– Jag fick nys om Ekström & Garay via en artikel i tidningen Vi läser, tror jag, och skickade in ett manuskript. Den bedömning av lektören som kom i retur imponerade, så jag bestämde mig för att låta dem göra boken.

Hans två kommande, Bruksandan och folkhemmet samt Historiebruk – berättelser om industrisamhället Sandviken, planeras att släppas på Telegrafstationen nu i april och juni.

För en akademiker som Leif blev det ett nära samarbete med förlaget innan boken fann sin slutliga skepnad.

– Jag hade flera faktaböcker bakom mig men redaktören lotsade in mig i en ny litterär form, sakprosan, för att boken skulle bli mer lättillgänglig. Jag blev också mycket nöjd med slutprodukten, den tryckta boken med sin kreativa formgivning, så även de kommande tre titlarna fick förlaget ta hand om.

– Och Telegrafstationen ser jag som en fortsättning på det som var Ekström & Garay innan Hoi tog över förlaget, säger Leif Jonson om sitt utgivningsbeslut för de kommande två titlarna.

Samarbetspartner till Opulens

Som den uppmärksamma läsaren av Opulens kanske redan märkt så återfinns sedan några veckor tillbaka annonser för Telegrafstationen på magasinets sajt och i veckans nyhetsbrev. Opulens är ny samarbetspartner till Telegrafstationen och chefredaktör Stefan Bergmark kommer också hjälpa förlaget med marknadsföring av deras författare.

– Min roll blir i första hand att vara bollplank och hjälpa författarna med mediearbetet i samband med sina boksläpp. I de fall det blir aktuellt att recensera Telegrafstationens utgivningar kommer vi att ta in externa kritiker på samma sätt som när det handlar om böcker av Opulens medarbetare.

REDAKTIONEN

The post Ett nystartat förlag för uppdragsutgivning first appeared on Opulens.

FREDSVÄNNER. Svenska och utländska poeter skriver dikter i solidaritet med Ukraina. Efter “Poeter mot krig” kommer även “Dikter för Ukraina” med nyskriven poesi av ett åttiotal poeter.

I “Poeter mot krig” medverkar bland andra Lina Hagelbäck, Johan Nordbeck och Bruno K Öijer tillsammans med ett fyrtiotal andra svenska poeter – vissa dikter är nyskrivna medan andra är hämtade ur tidigare diktsamlingar.

Antologin beskrivs som “ett blixtprojekt” och ett slags uppföljning till den bok med samma titel som togs fram i samband med USA:s krig i Irak 2003. Intäkterna, plus en extra donation från förlaget Ekström & Garay och, går till Röda Korset. Även kulturmagasinet Opulens står bakom utgivningen.

Göteborgsförlaget Korpen i sin tur hörsammade den ukrainsk-amerikanske poeten Ilya Kaminskys upprop på Facebook om vad en poet kan göra i en krigssituation. Kaminsky, som introducerades på svenska i fjol då Rámus gav ut hans hyllade diktsamling “De dövas republik”, har skrivit om kollektivets tystnad inför våld och grymheter. BBC korade honom 2019 till en av tolv konstnärer som förändrat världen.

Efter den 24 februari uppmanade han poeter att agera med språket, berättar David Karlsson, förläggare på Korpen där två redaktörer skickade ut en förfrågan till svenska poeter.

– Det blev ett fantastiskt genomslag. Det här är väldigt dynamiskt och rörligt, men sist jag kollade hade vi bidrag från 81 poeter.

“Dikter för Ukraina” heter Korpens antologi som ska ges ut den 15 juni och som även den ges ut i solidaritet med Ukraina. Bland de svenska poeter som medverkar finns Ann Jäderlund, Göran Greider, Gunnar D Hansson, Lina Ekdahl och Jila Mossaed. Även utländska poeter, exempelvis ryske Lev Rubinstein, bidrar till antologin. Allt är nyskrivet.

Erika Josefsson/TT

The post Poeter visar stark solidaritet med Ukraina first appeared on Opulens.

NOVELLTÄVLINGEN. Över 600 bidrag skickades in till Opulens och Ekström & Garay förlags stora novelltävling. Anna-Carin Collin med novellen A som i Agnes tog hem förstapriset.

Novelltävlingen har under sina tre år blivit en etablerad institution i det skönlitterära Sverige. Prispotten är på 50 000 kr samt för tio noveller publiceringar i Opulens, Kvällsposten och Göteborgs-Tidningen, samt i en antologi som ges ut av Ekström & Garay. Förra året vann Paolo Nobis Sandén som därefter nominerats till Sveriges Radios Novellpris och nu är aktuell med sin kommande bokdebut.

I år blev det Anna-Carin Collin med novellen A som i Agnes som tog hem förstapriset.

 ”En välskriven berättelse som med sitt bildrika språk och sin genuina persongestaltning tar läsaren i handen genom ett galleri av längtan, sinnesintryck och fantasier från en nattöppen bokhandel i en värmländsk avkrok som andas hela världen och vidare därifrån, bortom själva novellen.”, tyckte tävlingens jury.

Anna-Carin Collin är författare och konstnär bosatt i Täby. Vid sidan av skrivandet är hon även skolkurator, samtalsterapeut och skrivpedagog.

– Även när jag skriver för vuxna är barnperspektivet ständigt närvarande, eller som i vinnarnovellen där huvudpersonen är på väg in i vuxenlivet. Det bara blir så. Kanske inte så konstigt att jag tycker att jag har världens bästa jobb, som skolkurator på Vittra i Vallentuna, säger Anna-Carin Collin.

Andrapriset gick till 22-åriga Emmy Odeskog för novellen Burkbarnet. En välskriven, pulserande och rörande skildring av en kvinnas ambivalens i relationen till en syster och ett barn där tacksamhet och strävan efter att försonas med konsekvenserna av sina val står i centrum. Odeskog är uppvuxen i Södra Sandby men bor nu i Uppsala där hon studerar media och journalistik.

– Jag ser upp mycket till författare som Clarice Lispector och Agota Kristof, men blir på ett eller annat sätt inspirerad av det mesta jag läser. Joan Didion är också en favorit och inledningen till Burkbarnet skrev jag faktiskt efter att precis ha läst om hennes A Year of Magical Thinking förra hösten, säger Emmy.

Tredjepriset tog Linda Fritiofson hem med novellen Målaren. En berättelse om en händelse i vardagen kring vilken spänningen skickligt byggs upp. Fritiofson är journalist och bosatt i Stockholm.

– Jag är glad att ha kommit på tredje plats i Opulens novelltävling! Det är så hemskt svårt att skriva, men för det mesta älskar jag att få hålla på, säger Linda.

Novelltävlingen arrangerades av Opulens och Ekström & Garay, i samarbete med Göteborgs-Tidningen, Kvällsposten och Sparbanken Syd. Juryn utgjordes av Maria Rydhagen (Expressen), Lovisa Åkesson (Expressen), Christer El-Mochantaf (Göteborgs-Tidningen), Taliah Pollack (författare), Johanna Stridh (Sparbanken Syd) och Carolina Thelin (Opulens).

Anna Brynhildsen

The post Vinnarna i novelltävlingen är korade first appeared on Opulens.

ROMANDEBUTANT. Sebasthian Wilnerzon Thörn utgör en av fyra medlemmar i filmteamet Monte Fjanton, där han skriver manus åt deras youtubebaserade humorprogram och parodiserier. Snart utkommer han även med sin första roman, äventyrsdystopin Sången från underjorden, på Ekström & Garay förlag. 

Du släpper snart din debutroman, Sången från underjorden. Hur länge har du velat skriva en bok och hur känns det att bli utgiven?

– Det känns väldigt roligt! Jag började skriva på min första bok när jag var nio, tio år, om jag minns rätt. Sedan dess har jag gjort nya försök av och till. Sången från underjorden är den första boken som jag har skrivit färdigt.

Berättelsen följer två personer i deras sökande efter den underjordiska staden Agartha. Vill du berätta lite mer om handlingen?

– Det är dels ett klassiskt äventyr. Det handlar om en expedition som kämpar sig genom en mängd olika faror i exotiska miljöer. Man får följa James Dayton, som överger sitt herrgårdsliv i England för en chans att få återse sin barndomskärlek, Matilda Ashens. Hon är den som leder honom ut på jakt efter Agartha. Gillar man Jules Verne, Tomb Raider eller Indiana Jones tror jag att man kommer hitta något man uppskattar här!

– Sedan har berättelsen också, utan att avslöja för mycket, en del dystopiska drag. Vissa av karaktärerna föreställer sig Agartha som ett slags paradis, medan särskilt Matilda förväntar sig att finna en ruinstad av något slag. Agartha visar sig dock vara något som ingen av dem har väntat sig.

Hur kom den här berättelsen och karaktärerna till dig?

– I grund och botten har jag försökt skriva en bok som jag själv skulle vilja läsa. Jag har alltid älskat berättelser om bortglömda städer och platser, oavsett om det handlar om ruinstaden Z i Amazonas, underjorden i Resan till jordens medelpunkt, eller den monstruösa staden på Antarktis i H.P. Lovecrafts Vid vansinnets berg.

– Vad gäller karaktärerna var det till en början en ganska utilitarisk process. Huvudpersonen James Dayton behövde vara ganska rik, så att han kunde ge sig ut på den resa jag ville skriva om. Dessutom behövde han vara villig att lämna allting bakom sig för att återse Matilda, och då fick jag skriva honom som ganska isolerad och ensam. När den grunden väl fanns där så har jag låtit karaktärernas personlighet växa fram gradvis under skrivandet.

I fantasygenren bygger författaren inte sällan upp helt nya världar, olik den vi lever i. Hur har det sett ut för dig? Vad har inspirerat dig i skrivprocessen?

– Att hitta på egna världar är halva nöjet med skrivandet. Det har jag delvis gjort här, i form av Agartha. Många andra platser i boken är också helt fiktiva, även om jag försökt passa in dem i en historisk verklighet. Boken Resan till jordens medelpunkt är nog den tydligaste inspirationskällan att peka på. Även här handlar det dock mycket om att jag har försökt skriva något som jag själv skulle vilja läsa, och jag läser ganska sällan böcker som utspelar sig i vår vanliga värld.

Du har själv designat omslagsbilden, som du låtit en illustratör ritat upp, kul! Varför var det viktigt för dig att få bestämma omslag själv?

– Det är genom omslaget som du lockar folk att faktiskt läsa det du lagt månader eller år på att skriva. Därför tycker jag att det är självklart att man som författare ska vara noggrann med hur ens bok presenteras. Både för att representera bokens innehåll så bra som möjligt, men också för att se till så att omslaget verkligen blir intresseväckande.

Du har redan gett ut en bok, kokboken Basses Rätt i skafferiet (BoD), och skriver humorserier och -program för filmteamet och youtubekanalen Monte Fjanton, som du driver tillsammans med tre andra. Är Monte Fjanton din annars huvudsakliga syssla?

– Det har varit det under lång tid, men sedan något år tillbaka jobbar jag heltid som leveldesigner på spelföretaget Forgotten Empires. Monte Fjanton är numera ett deltidsjobb, även om jag inte har några som helst planer på att sluta göra youtubevideor.

Hur såg steget ut till att satsa på författardrömmen?

– Att skriva böcker är något jag alltid velat göra, men aldrig kunnat ta mig tid till. För några år sedan bestämde jag mig för att faktiskt ta skrivandet på allvar och avsatte tid åt det, vilket har lett fram till Sången från underjorden. Bokskrivandet är än så länge bara en sidosyssla, som jag hoppas kunna ägna mer tid åt i framtiden.

Har Monte Fjantons filmer lärt dig något som du har tagit med dig till romanskrivandet?

– Ja, det tror jag. Vår mest sedda, och tidskrävande, serie är ju Felix recenserar, där jag i princip alltid är med och skriver manus, även om jag sällan syns i bild. Genom den tror jag att jag har blivit bättre på att analysera berättelser och bryta ner dem i deras beståndsdelar. Att göra andra serier, som konspirationsteori-parodin Mystikhörnan, har också gett tillfällen att skapa egna karaktärer och små berättelser. Även om karaktärerna där snarare är serietidningsfigurer i filmformat, än tagna ur en roman.

På kanalen har du även haft en vlogg där era inte mindre än 176 000 följare får följa processen från idé till snart färdig bok, hur har det känts att bjuda in andra i processen så tidigt?

– Det har varit förvånansvärt okomplicerat. Jag är noggrann med att inte avslöja för mycket om bokens handling eller att visa upp texter som inte är färdigredigerade, förutom när videons syfte är att just visa hur jag redigerar en text. Den största utmaningen var egentligen att lära sig att göra den här typen av vloggar, där man sitter ensam i ett rum och pratar in i en kamera. Väldigt onaturligt egentligen, men man vänjer sig.

Vad ser du mest fram emot inför boksläppet om några veckor?

– Att få höra vad folk tycker om det jag har ägnat ett par år åt att skriva!

The post Helgporträttet: “Att hitta på egna världar är halva nöjet” first appeared on Opulens.

SAGOFORMAT. I “Tinis konst-iga sagor” förvandlas Marcel Duchamps porslinsurinal och Piero Manzonis konserverade bajs till sagor för barn.

– I kulturens värld finns inga rätt eller fel, säger författaren Martina Domonkos till TT.

I sin bok har galleristen och författaren Martina Domonkos tagit avstamp i 20 konstverk av den typ som varken kan ramas in för att hängas på en vägg eller placeras på ett bord för att beundras, för att i sagans form i stället servera dem för de yngre läsarna.

Här möter vi bland andra den brittiske 1960-talskonstnären John Latham, som tillsammans med sina studenter på konstskolan Saint Martins i London i protest tuggade i sig – och spottade ut – en hel bok av kritikern Clement Greenberg – och den italienske 1930-talskonstnären Piero Manzoni, som samlade sitt bajs i konservburkar för att spara till eftervärlden.

Med andra ord är det inga traditionellt barnvänliga konstnärer som har inspirerat till sagorna i “Tinis konst-iga sagor”. Idén till boken föddes också under ett besök på en utställning på Moderna Museet av performancekonstnären Marina Abramovic, då dottern Tini fick en “aha-upplevelse”, enligt Martina Domonkos.

– I ett ögonblick såg jag hur hon förstod vad konceptuell konst faktiskt handlar om. När jag sedan pratade med henne försökte jag förklara att konst inte nödvändigtvis handlar om att man måste vara duktig på att rita, snarare om att man har en idé. Och att det bara är fantasin som sätter stopp för var det hela sedan slutar, säger hon.

“Konst är som ett språk”

När Martina Domonkos så konkret upptäckte att dottern inte bara accepterade, utan också gillade en konstform som av många kan uppfattas som svårförståelig och komplicerad, föddes idén till en bok.

– Jag funderade på hur jag skulle kunna förklara den här typen av konst, och då dök sagoformatet, som ju är en ganska lättillgänglig form, upp. Folk vet vad som händer när man säger “Det var en gång…” Då vet man vilken resa man är på väg mot, säger hon och fortsätter:

– Framför allt ville jag att man skulle förstå att konst inte handlar om att man måste öppna en bok för att lära sig saker. Snarare ska det vara som att lära sig ett språk – som att lära sig “konstigska”. Det handlar om ett sätt se på världen.
Sagorna, med titlar som “Sagan om solrosfröna”, som tar avstamp i Ai Weiweis installation “Sunflower seeds” och “Sagan om Elsa och toaletten”, som handlar om “Fountain”, Marcel Duchamps – eller baronessan Elsa von Freytag-Loringhovens – berömda porslinsurinal – är illustrerade av Thyra Weiss.

– Hon är min hjälte. Thyra tolkade sagorna, och hennes illustrationer tillför något extra till det jag hade drömt om. Det blev så fantastiskt, säger Martina Domonkos entusiastiskt.

“Kan bara ge våra barn idéer

Förordet till “Tinis konst-iga sagor” är skrivet av dramatikern och regissören Suzanne Osten, som under sin karriär har gjort sig känd för att alltid ha barnets perspektiv som ledstjärna – och som heller aldrig väjt för det mörka och svåra i tillvaron.

Och kanske kan sagorna i boken, som släpps i en på många sätt exceptionellt mörk tid, på något sätt vara en hjälp att, om inte förklara, så kanske ändå acceptera tillvarons oberäknelighet, enligt Martina Domonkos.

– Livet är ju väldigt kaotiskt, inte minst för barn. Det är känslor, förhållanden och kompisar i klassen. Det är lärare, pandemi, krig och rädslor – och det finns en massa saker som mamma och pappa varken kan förklara eller fixa, säger hon och fortsätter:

–Det enda vi kan ge våra barn är idéer, där de kan hänga upp dessa rädslor eller funderingar. Idéer är musik, konst och litteratur, det är platser dit man kan fly och där man kan pausa eller pussla ihop sina känslor. Och i kulturens värld finns inga rätt eller fel.

Anna Grönberg/TT

The post “Svår” konst blir till sagor i ny barnbok first appeared on Opulens.

STÖD. Ekström & Garay förlag donerar 50 000 kronor till Röda korset med anledning av kriget i Ukraina.

Förlaget ger även, tillsammans med Opulens magasin och i samarbete med ABF Malmö, ABF Göteborg och tryckeriet Exakta print, ut en antologi med titeln ”Poeter mot krig”, där allt överskott tillfaller Röda Korset.

–  Barn blir traumatiserade, par splittras och vet inte om de kommer att få se varandra igen. Det är en mänsklig tragedi som inte lämnar någon oberörd, säger förlagschef Paul Nilsson.

–  Liksom många andra går våra tankar går till de oskyldiga offren i Ukraina, ett meningslöst krig där civila blir utsatta utan förvarning. Livet omkullkastas och blir till en mardröm där överlevnad står i fokus.

Boken beräknas komma från tryck innan mars månads slut.

Anna Brynhildsen

The post Ekström & Garay donerar till Ukraina first appeared on Opulens.

KOLLEKTIV TRAGEDI. Den spanska författaren Clara Usóns hyllade roman om Ana Mladics fascinerande livshistoria släpps nu på svenska på Ekström & Garay. Under ett Sverigebesök träffar hon Opulens för att berätta varför hon inte kunde släppa historien om en ung kvinnas tragiska öde.

Skulle du vilja börja med att berätta om din bok Ana, som nyligen blev översatt och gavs ut på svenska på Ekström & Garay.

– Jag är väldigt glad över att den har blivit översatt till svenska, vilket Ekström & Garay, och framför allt min översättare Marika Geri, har gjort möjligt.

– För många år sedan läste jag en artikel i tidningen om en ung tjej, 34 år gammal, som tog livet av sig. Hon var en vacker, populär och charmig ung kvinna som var på väg att ta läkarexamen. Ana var väldigt älskad av sina föräldrar, speciellt av sin pappa, men sköt sig själv med ett väldigt speciellt vapen. Det var en Zastava från Jugoslavien som hennes far hade tilldelats vid Militärskolan där han tog examen på 60-talet. Han hade flera andra vapen men hon valde just den här, vilket gjorde pappan väldigt upprörd. Han kunde aldrig acceptera att hans dotter begick självmord eller att hon använde vapnet som betydde så mycket för honom. Även om det var en polisutredning som klargjorde att hon hade gjort det så sa han att hon hade blivit mördad. Men det här var Anas budskap, hon dödade sig själv på grund av sin far.

– Pappan, Ratko Mladic, var krigsförbrytare och har dömts för folkmord och brott mot mänskligheten. Men nationellt var han en hjälte och var väldigt omtyckt i de nationalistiska serbiska kretsarna. I mars samma år som Ana begick självmord åkte hon till Moskva med sina kollegor och när hon kom tillbaka var hon förändrad, tillbakadragen, deprimerad och okoncentrerad, men vägrade berätta för sin familj vad som pågick. Enligt artikeln hade någonting förändrat Anas syn på Ratko Mladic, hon såg den mörkare sidan av honom och kunde inte leva med det hon fick se.

Hur kom du på att du skulle skriva en roman om Anas öde?

– Det överraskade andra att en spansk författare valde att skriva om Bosnienkriget. Min avsikt var aldrig att skriva om kriget, som jag egentligen vet väldigt lite om, det var den personliga tragedin och Ana Mladics liv som intresserade mig. Som författare är det inte de stora ämnena som lockar mig, utan människorna. Speciellt konflikterna och det motsägelsefulla i en persons karaktär.

– Jag tyckte att Anas berättelse var så stark, en tragedi, men väldigt komplicerad. Kriget började 1991 i Slovenien, därefter i Kroatien och 1992 startade Bosnienkriget. Alltmedan vi firade Olympiska spelen i mitt land, två timmar därifrån med flygplan. Efter att Bosniska kriget slutade 1995 fortsatte ett annat krig. Jag kan inte skriva om detta, tänkte jag, det måste någon som kommer därifrån göra. Istället skrev jag en annan roman om saker jag visste något om, men när den var klar hade jag fortfarande berättelsen om Ana i huvudet. Jag kände att jag måste berätta den och bestämde mig för att skriva en novell om familjetragedin. Men tre månader blev tre år. Jag läste allt som fanns att läsa, reste till Serbien, Bosnien och Kroatien och var i kontakt med människor som hade levt under kriget och som fortfarande bodde där.

– Det fanns många journalister i Sarajevo som kände sig upprörda över att Europa behandlade kriget som något som inte rörde oss utan som en nationalistisk katastrof. Journalister från England, Italien, Tyskland, Spanien, Frankrike och Portugal ville rapportera om det som hände, om alla människor som dödades i massaker. Det finns många dokument om kriget, men det tog mig ett år att se Anas ansikte i ett bosniskt tv-program. I videon ser man Ratko Mladic, hans fru och en vacker ung kvinna som sitter utanför ett hus och skrattar. Där blir skärmen svart och nästa bild är på en begravning. Kameran zoomar in på kistan med ett foto på och du kan inte förstå att det är samma unga tjej som skrattade på skärmen för en sekund sedan. Jag ville veta vad som hände de här månaderna mellan skrattet och bilden över kistan.

Varför kändes hennes berättelse viktig att skriva om?

– Det var viktigt för mig att förstå. Inte bara den personliga familjetragedin utan också den kollektiva och jag ville berätta om båda. Ibland vet du inte varför, men som författare kan jag känna en längtan efter att berätta en viss historia. Så det är en del av min egen nyfikenhet och mitt behov av att veta vad hände. Jag är besatt av just självmord, en karaktär begår självmord i alla mina böcker. Om det inte finns med så är en roman av mig inte fullständig. För mig är det främmande, jag förstår självmord men när unga människor mördar sig själva, det är oacceptabelt. Hur kan du vägra livet innan det ens har startat? Det är vad som verkligen smärtar mig. I den här boken försöker jag nå ut till Ana och fråga henne, varför? Du var ju så ung.

Har det framkommit hur resten av Anas familj tog hennes död, sa de också att hon blev mördad?

– De lyssnade nog på mannen i familjen. Folket i Bosnien trodde att Ratko Mladic var en oskyldig man som aldrig skulle dömas. Han var en stor hjälte och masskerna han utsatt människor förnekades. Jag tror att familjen måste ha vetat att hon tog livet av sig, och även anledningarna till det, men de skulle aldrig säga det offentligt och det måste man respektera. För mig är han en hemsk man, för dem är han en pappa och en make.

Du var den första kvinnan på 40 år att vinna Spaniens nationella kritikerpris för den här boken.

– Ja, det är synd för det finns väldigt, väldigt bra kvinnliga författare i Spanien. Landet har alltid dominerats av män, även om det börjar ändras nu, så jag kunde inte tro att det var sant, det här priset är ju för män! De sa att de inte hade valt mig på grund av att jag är kvinna och jag svarade att jag vet, de valde mig för att jag inspireras av att vara kvinna. Sedan dess har två kvinnor till fått priset, så istället för att vänta ett helt århundrade väntar de bara några år. Men det är inte acceptabelt, vi måste prisa kvinnor.

Du studerade juridik och jobbade som jurist i arton år, hur såg steget ut till att bli författare på heltid?

– Jag har alltid varit intresserad av litteratur och läsning är en väldigt stor del av mitt liv. Läsningen är en lika stor del av min upplevelse som det jag är med om i verkliga livet. Så jag ville alltid bli författare men trodde inte att det skulle gå att leva på det, därför studerade jag juridik och fick en bra lön. Men jag hade ändå känslan av att jag inte gjorde vad jag ville så jag började skriva på fritiden, men blev mer och mer olycklig.

– Jag jämför det med ett äktenskap. Du gifter dig med någon som har det gott ställt och kommer att kunna ge dig trygghet, men samtidigt är det rätt tråkigt. Sedan kommer den här yngre killen som inte har en enda krona men som du känner stor dragning till och du kastar dig in i ett äventyr. Det är precis det jag gjorde. Jag har passion för skrivandet, men jag kände aldrig passion över juridiken. Och du lever bara en gång.

Är det något särskilt du strävar efter i ditt författarskap?

– Jag tycker inte att en roman behöver ha några budskap, men en sak som jag själv har lärt mig av att läsa är att alla människor är lika. Ingen är ensam.

– Min enda ambition är att skriva så bra jag kan och att fånga läsarens uppmärksamhet. I berättelsen Tusen och en natt måste en kvinna sitta och behålla Kung Shahriars uppmärksamhet med historier varje natt så att han inte dödar henne. När historien nästa är slut börjar hon på något nytt och eftersom han vill veta hur , det sluttar så fortsätter hon att leva. Alla läsare är Shahriar för mig. Min huvudsakliga uppgift är att hålla deras intresse uppe så att de inte stänger min bok.

Ana har redan blivit översatt till flera olika språk. Hur känns det att få ditt verk översatt?

– Det är en gåva. Men det är inte bara min bok, det är min översättares också. Samma bok blir annorlunda på varje språk.

Hur lätt är det att släppa kontrollen över hur berättelsen kan komma att ändras på det nya språket?

– Det handlar om tillit och i det här fallet så vet jag att Marika Gedin är en fantastisk översättare. Du har kontroll över din bok medan du skriver den, men i samma stund du ger den till förlaget så förlorar du kontrollen. Du måste låta boken leva sitt eget liv.

Du har nyligen deltagit på Stockholms Litteraturmässa, vad kommer du mer att göra under ditt besök i Sverige?

– Mitt schema har varit ganska fullt sedan jag kom hit. Jag har besökt en fantastisk park på en ö som tillhör kungen och ett vackert palats som tillhörde en prins, med en utställning av väldigt intressant kvinnliga skandinaviska konstnärer från år 1900. Idag kanske jag går till ett annat museum. Stockholm är en väldigt vacker stad, jag kommer absolut tillbaka.

The post Helgporträttet: “Jag kände att jag måste berätta” first appeared on Opulens.

NOVELLTÄVLING. Det har blivit dags för den andra upplagan av Sveriges största novelltävling av magasinet Opulens och förlaget Ekström & Garay, med 50 000 kronor i prispotten. Tävlingen ska uppmuntra till skrivande och väcka liv i sovande författardrömmar.

Idag öppnar Opulens och Ekström & Garay förlag årets novelltävling, i samarbete med Göteborgs-Tidningen, Kvällsposten och Sparbanken Syd. Till och med den 28 februari 2022 kan man lämna in sitt bidrag på valfritt tema, och tävla om 50 000 kronor som delas mellan de tre vinnarna, 35 000 kr i förstapris, 10 000 kr i andrapris och 5000 kr i tredje. Syftet med tävlingen är att främja skrivande och inspirera skrivintresserade att blåsa liv i sina författardrömmar.

– Det är många som skriver noveller i Sverige och intresset är stort för ett sådant här projekt. Det finns ett stort antal bra författare i landet, och massor av författardrömmar. En del texter stannar vid just drömmar för att de blir liggande i byrålådan. Vi hoppas att novelltävlingen kan uppmana till att färdigställa den där texten som man jobbat på, men inte riktigt avslutat. Och vem vet, kanske blir detta steget mot ett nytt stort författarskap?, säger Tomas Ekström, förlagschef på Ekström & Garay.

Under våren 2022 ger Ekström & Garay förlag ut en antologi med de tio vinnande bidragen, som även kommer att publiceras på Opulens.se, i Göteborgs-tidningen och i Kvällsposten under sommaren. Stefan Bergmark, chefredaktör för Opulens, ser en trend på uppåtgående, där noveller får alltmer utrymme i dagspress och bland bokförlagens utgivningar.

– Det är också tydligt att kortformatet blir allt mer populärt. Intresset för att både skriva och läsa noveller verkar vara på väg mot en ny boom av förlagens utgivningar och satsningar att döma. Noveller publiceras allt oftare i dagspressen och på sociala medier har intressegrupper för novellskrivande lockat till sig många medlemmar. Det finns ett tomrum att fylla och ett sug efter en stor nationell pristävling som helt och hållet fokuserar på korta berättelser, vilket förra årets succe är ett bevis på, säger han.

Antologin lanseras på Ekström & Garays vårsalong i Lund i maj och på Bokmässan i Göteborg i september nästa år, och vinnarna tilldelas tio exemplar var av utgåvan. De vinnande bidragen kommer även att synas i andra sammanhang tillsammans med sponsorerna. Huvudsponsor för tävlingen är Sparbanken Syd, även i år, som ser sponsringen som en del av sitt uppdrag som folkbildare. Såhär säger Johanna Stridh, affärschef på Sparbanken Syd, i ett pressmeddelande:

“Vi vill bidra till samhällets bästa genom vår sponsring och vårt samhällsengagemang och på olika sätt berika individers livskvalitet – att läsa och skriva tillhör definitivt det här och ingår i vårt uppdrag som folkbildare. Därför fortsätter vi som huvudpartner till Sveriges största novelltävling och vi ser fram emot att läsa alla nya bidrag”.

The post Idag öppnar Sveriges största novelltävling first appeared on Opulens.

BLOGG. Nu lanseras den nya bloggen Libri resurrecti, ett samarbete mellan Opulens och Ekström & Garay, där bortglömda böcker plockas fram i ljuset – och får nytt liv.

Libri resurrecti betyder just böcker som återuppväcks på latin, och är en blogg lanserad av Opulens och Ekström & Garay förlag. Idén är att uppmärksamma böcker som en gång lästes men som idag har glömts bort i havet av ny litteratur.

– Det läses mer än någonsin i Sverige idag, men det betyder inte att gamla och bra böcker ska behöva försvinna i pappersmassan, säger litteraturvetaren Ivo Holmqvist, som startat upp och driver Libri resurrecti.

För varje bok skriver Holmqvist ett sammandrag med information om boken och författaren. Är det en engelsk bok som inte blivit översatt, skriver han på engelska. Utomstående är också välkomna att lämna bidrag på Libri resurrecti, som är tänkt att bli ett forum för litteratur.

Idén föddes för cirka ett halvår sedan när Holmqvist kom över en amerikansk hemsida med ett liknande koncept, där en man skriver om böcker som fallit mellan stolarna.

– Det här kan man göra med svenska böcker med, tänkte jag, och så gjorde jag det! Nu läser jag i en väldig fart och är uppe i fjortonde boken, säger han.

Holmqvist är fil.dr i engelsk litteratur och pensionerad professor i skandinavistik, med lång erfarenhet av att recensera böcker i såväl dagstidningar som tidskrifter. För att hitta de gamla godbitarna har han stor nytta av sitt litteraturintresse och letar både på loppisar och i antikvariat. Kriteriet är att böckerna inte är sådana som de flesta redan känner till.

– Det är ju böcker som min mormor hade på bokhyllan. Vissa har jag aldrig hört talas om förut, men det betyder inte att de inte är värda att tas på allvar, säger Holmqvist.

En förhoppning med Libri resurrecti är att människor ska bibehålla sitt intresse för historien och för vad som skett tidigare. Men floden av nya böcker som aldrig tycks sina, menar Holmqvist gör det lättare att komma över dem, och särskilt på loppisar och antikvariat har de aldrig varit billigare.

– Det är roligt, böcker ska cirkulera!, säger han.

The post Ny blogg återuppväcker gamla böcker first appeared on Opulens.

VINNARE. Nu är vinnarna i Sveriges största fototävling korade. Tävlingen anordnades av Opulens och Ekström & Garay förlag, i samarbete med Skånska Dagbladet och Sparbanken Syd. Förstapris går till Gustav Lövenhielm, andrapris till Jim Sandkvist och Malin Svensson vann tredje pris.

Juryns motivering: En klassisk komposition, en lek med skuggor och ljus som
väcker nyfikenheten. Vart leder mörkret? Vad händer egentligen där inne? En minimalistisk, nästan abstrakt bild med stark formkänsla som påminner om Ralph Gibsons fotokonst. Ett lysande exempel på att ett foto i svartvitt kan lyfta fram bildelementen och formerna samt, förstås, ljuset.

Namn: Gustav Lövenhielm
Ålder: 47
Bor: Bagarmossen

Hur känns det att vinna och hur ska du använda pengarna?

– Det är ju förstås väldigt kul! Jag kommer dels ge en liten bonus till min dotter som är modell, och sedan tänkte jag köpa en kamera så att jag kan vinna fler priser, haha.

Hur skulle du beskriva ditt fotografi och hur kom det till?

– Jag driver ett instagramkonto som heter Fredsduvor som publiceras på Opulens en gång i veckan, gamla foton på kvinnor och män från sekelskiftet som säger roliga saker. Jag skulle sälja ett konstverk vid Södra station och så bara såg jag den där skuggan och min dotter med den randiga klänningen på sig och svarta och vita skor. Jag tänkte, shit vad snyggt! Jag höll på länge, tog bilder på min son som också var med och sedan på dem två tillsammans. Det finns tre olika bilder på min dotter i den här miljön men det här var den bästa, det är någon slags Ferdinand-känsla när hon står och tittar bakom krönet.

Vilken plats har fotograferandet i ditt liv annars?

– Jag fotar väldigt mycket och har gett ut flera böcker med mina foton i, en på Ekström & Garay 2019 som heter I väntan på något grått. Jag är författare och komiker så jag skriver mycket enraders-skämt som jag gillar att sammanföra med mina foton.

– Jag är helt besatt av kontraster och arkitektur och när det här blandas samman så tycker jag att det blir så otroligt underbart med alla linjer och skuggor. Det här svarta, det finns någonting som döljer sig och sedan blir det en massa fina mönster av det – jag älskar det!

ANDRA PRIS

Juryns motivering: En stämningsfull motljusbild där det egentliga motivet är
betraktaren, som i sin tur betraktar. Verkligheten kan också vara konst. Det finns således en intressant metadimension i den här bilden. Rummet är vackert och ljusets strålar ramas in av rummet. Ensamheten i en tid av pandemi?

Namn: Jim Sandkvist
Ålder: 70
Bor: Vejbystrand

Hur känns det att vinna andra pris och hur ska du använda prispengarna?

– Det är överväldigande och väldigt roligt att få en jurybedömd bild, så det uppskattar jag mycket.

– Ja i dessa tider när man kan börja resa igen så är det här ett uppskattat tillskott i reskassan neråt mot Normandie. En höst i Normandie låter inte så dumt!

Hur skulle du beskriva ditt fotografi och hur kom det till?

– Jag var på Hishults konsthall i januari, februari på en utställning av en annan fotograf som heter Martin Bogren. Just konsthallen inbjöd till att se det här ljuset som strömmar in genom fönstret och samtidigt sitter det någon och tittar på bilder som är fotograferade i ljus. Det var rätt mycket ljus i den där bilden. Sedan finns det en bildgeometri som också lockade mig.

– Fotot beskriver ett tidigt vårvinterljus som är så tydligt och som ger sådana mönster.

Vilken plats har fotograferandet i ditt liv annars?

– Den är väldigt central, jag fotograferar dagligen nu. Jag är pensionär sedan några år tillbaka och fotografi upptar mer eller mindre hela min dag.

TREDJE PRIS

Juryns motivering: En målerisk bild med en skön stämning och vacker färgskala.
Vacker sommarbild med fin komposition och ett djup där människan blickar ut över blomsterängen och blommorna som gnistrar i det varmt glödande solljuset.

Namn: Malin Svensson
Ålder: 44
Bor: Uppsala

Hur känns det att vinna och hur ska du använda prispengarna?

– Det känns såklart jätteroligt och oväntat! Det ger mig ny fotoinspiration.

– Jag tänker att jag ska använda dem till någonting fotorelaterat, någon typ av utrustning.

Hur skulle du beskriva ditt fotografi och hur kom det till?

– Jag tog den när jag gick en fotokurs. Vi var på fotoexpedition, kröp omkring på marken och fotade i kvällssolen. Så det var en härlig kväll som fångades i bilden. Jag tycker om stämningen som kom fram i bilden och vill gärna dela med mig av den.

Vilken plats har fotograferandet i ditt liv annars?

– Det hade en stor plats men har varit på paus, delvis på grund av att jag har varit sjukskriven under en lång tid för behandling av myelom. Jag är på väg tillbaka till jobbet och så nu, så jag hoppas få ork att komma igång med fler kreativa projekt framöver.

The post Vinnarna i Sveriges största fototävling har korats first appeared on Opulens.

VINNAREN. Igår offentliggjordes de tio vinnarna av “Sveriges största novelltävling” som arrangeras av Opulens och Ekström & Garay förlag. Idag publicerar vi förstapristagaren Paolo Nobis Sandéns novell och Elin Stadenberg passade på att intervjua honom. 

Hej Paolo,

Opulens och Ekström & Garay utlyste Sveriges största novelltävling, tillsammans med Göteborgs-Tidningen, Sparbanken Syd och Kvällsposten, och du vann! Hur känns det?

– Det kändes väldigt skönt med bekräftelsen. Det är svårt att gå runt och hoppas när så många är med och skriver, men det var ju jättekul!

The post Helgporträttet: “Jag har inget jättetydligt mål” first appeared on Opulens.

VINNARNA. Sveriges största novelltävling är avgjord. Förstapristagaren heter Paolo Nobis Sandén och juryn hyllar hans novell för den ”humoristiska blicken, det oväntade perspektivet och det tykna språket som gör det här till en historia vilken det slår gnistor kring.” En intervju med av förstapristagaren hittas här och hans novell här.

Opulens och Ekström & Garay förlag utlyste, i samarbete med Göteborgs-Tidningen, Sparbanken Syd och Kvällsposten, i höstas tävlingen med en prispott på 50 000 kronor. Tävlingen var öppen för alla och över 600 bidrag skickades in.

– Det är fantastiskt roligt att så många har skickat in sina noveller och se att tävlingen bara växer år efter år,  säger tävlingens projektledare Paul Nilsson.

Tio vinnare har nu korats vilka kommer att publiceras i de medverkande tidningarna samt i en antologi. Ett porträtt på förstapristagaren kommer liksom hans novell ”Iris Cooler-son” att publiceras på Opulens redan imorgon lördag.

Första plats, och 35 000 kr, går till Paolo Nobis Sandén för hans novell ”Iris Cooler-son”. Juryns motivering till förstaplatsen lyder: “En kaxig och utmanande novell om en ung människa som hittar sätt att överleva i en värld som befolkas av oförstående vuxna. Den humoristiska blicken, det oväntade perspektivet och det tykna språket gör det här till en historia som det slår gnistor kring.”

Andra plats, och 10 000 kr, tilldelas Andrea Malesevic novell ”Gränsen” med motiveringen: “En angelägen och engagerad gestaltning av flyktingens söndertrasslade tillvaro. Relationen mellan mor och dotter och de omgivande förhållandena på ett flyktingläger skildras med en inlevelse som låter läsaren röra vid moderns uppgivenhet och förhoppningar.”.

Tredje plats, och prispengar på 5 000 kr, tog Cornelia Dymling Almén för novellen ”Vasen”. Juryns motivering lyder: “En utsökt och starkt berörande novell om två sörjande människor som finner varandra av en slump. Författaren lyckas på ett djupt inkännande sätt gestalta hur man som människa i sorg kan bli hjälpt av en annan människa i sorg. En pärla av människokännedom och värme.”

På gemensam fjärdeplats finner vi Martin Bergén, Karin Blennermark, Mia Bäck Ljunggvist, Linnea Enström, Matilda Glatz, Sofia Tano och Kersti Vikström. De tio vinnande bidragen kommer att publiceras i en antologi som ges ut av Ekström & Garay samt i kulturmagasinet Opulens, Göteborgs-Tidningen och Kvällsposten i sommar.

The post De vann Sveriges största novelltävling first appeared on Opulens.