EXISTENSEN. Stellan Lindqvist har skrivit en djupt personlig text som reflekterar över livet. Vad handlar det egentligen om? Den frågan söker han svar på.

Han var rädd. Det var som attacker. Som ett starkt ljus, som plötsliga och bländande strålkastare från en framrusande bil. Att då mitt i rädslan sätta sig ner och skriva är ju nästan omänskligt. Kan någon förstå? Allt man vill är att springa, bedöva sig, dricka, fly. Vad som helst, var som helst, men inte detta! Inte skriva! Så outhärdligt svårt. Diagnosen, den svarta.

Klockan 13.56.

Går ut på morgonen. Ett odelat helt, ett odelbart mirakel. Varje gång! Inte vattnet i älven, bilarna på gatorna, spårvagnarnas gnissel, människomyror hit och dit, ljus, mörker, skuggor, namn, rop, rädslor, minnen som letar sig in. Allt, allt! Livsvärlden, ljuset! – det stycke universum som just nu är det enda som finns, oändligt, samtidigt ändligt, hopplöst att definiera. Och som är mitt! Nej,13.56 existerar inte. Människor som säger att de lever i nuet, kan man förstå? – det förflutna som bilder i ett album, som en repig videoremsa, nuet som rörliga ljusblock från ingenting till ingenting? Människor släpande på ett svart band av icketid? Illusionen funkar nog, men det är en illusion, en livsförminskande illusion.

Var börjar och slutar ett levande och upplevt nu? Kan någon svara?

En anhopning atomer som tänker, skapar mening och därmed existens åt en oändlig mängd atomer, det vill säga universum. Människan! Människan! Förutom detta och lätt hisnande: inte någon annanstans i vår galax finns sannolikt samma anhopningar av tänkande atomer (som dessutom kan tänka på sig själv och bli medveten om att den tänker på sig själv). Ett universum utan människor som tänker sig ett universum finns inte. Således. Ett jävla ansvar, och så ensamt också. Jo, det går förstås att peta in Gud i ekvationen, kanske kan han (även med oss, mänskligheten, frånvarande) under ett interregnum, ett möjligt kommande interregnum, garantera universums fortsatta existens. Tryggt förstås, men ett billigt trick. Ett billigt trick och en hopplös besvärjelse. En Gud utanför vårt medvetande, går det att tänka sig? Även han är ju fången. Sorry.

Jag har hört folk säga att astrofysiken och kosmologin tagit teologins plats; en ny tids vetande som nu blivit ”tro”. Märkligt och paradoxalt kan tyckas, men också kul. Det började med kvantfysiken och därmed upplösningen av den gamla fysiken; det vill säga den deterministiska fysiken, den som sa att verkan uppkommer efter orsak, den som sa att om vi ägde all universums information så skulle vi med visshet kunna förutsäga allt som därefter skulle hända. Gud spelar ju inte tärning sa ateisten Einstein. Och så det märkliga: partiklar/vågor, det allra minsta, som uppträder helt obekymrade av sånt som orsak och verkan, som gör lite som de vill, som om de hade en egen vilja, busar med observatören. Kul men också hoppingivande eftersom det visar att verkligheten spelar, alltid kommer att spela oss spratt. Att vi är i ett ständigt underläge, dömda att förlora.

Och genom att förlora vinna. Inte sant?

Det är sol ute, stjärnan värmer fortfarande och skall värma så i dag, i morgon och oräkneliga morgnar. Den är på alldeles lagom avstånd, värmer utan att bränna, väter utan att dränka. Att det blev så är lika osannolikt som att just jag finns och du. En liten förändring för säg tvåhundra år sedan, den unga kvinnan ångrade sig, gick inte på dansen, träffade inte den unge mannen, och jag skulle inte finnas. Varför förundras vi inte? Vi tror vi kan lägga samman och få allt klarlagt. Den är jag, den vill jag vara, formulera mål, sträva ditåt!

Kan nån förstå den som inte vill ”förstå”, som ser livets outgrundlighet som dess yttersta värde?

Klockan är 14.16.

Man ser inte vinden på bilderna, de från femtio- sextio- och sjuttiotalen, att det blåste medvind. Sån var tiden, liksom vinden. Och tiden ser man ju inte lika lite som vinden. Allt stod på kö, alla skulle få allt. Tids nog. Först ordentlig bostad, badrum och wc, vardagsrum med tv i ett hörn, sen fyra veckors semester, sen bil, Volkswagen eller Volvo PV, sen rejäl pension, sen fritidshus (jo, så hette det, eller sportstuga), sen Mallorca, kanske Kanarieöarna, universiteten öppna för alla, alla skulle kunna bli det de ville bli. Allt upplyst med självklarhetens värmande sol. Svarta kråkor rör sig i ett obegripligt mönster i det grå. Nu grått i fem dagar. Katten ointresserad. Jag vet varför jag skriver detta, men orsaken är svår att skriva fram. Mycket svår. Försoning. Försoning med ödet. Ett liv i en behaglig tid, blå himmel, klart vatten, problemen försumbara, historiens mest privilegierade generation. Borde jag inte vara nöjd?

The post Stellan Lindqvist: ”Vad handlar det om, livet?” first appeared on Opulens.

UPPTÄCKT. Så har det då fotograferats ett svart hål i Vintergatan för första gången. I universums drama är svarta hål “Hamlet”; det blir inte mer komplext och avancerat än så.

Mätningar och aningar har pågått runt 10 år men uppspelet har varit i hundra, från att Albert Einstein började tänka ut relativitetsteorin. Hundra år från teori till bevis, det måste sägas vara en god visionär förmåga. Vårt svarta hål i Vintergatan skall enligt uppgift bekräfta många av den gode Alberts teorier. Just “enligt uppgift” är nyckelfrasen, för du och jag som lekmän får väl helt enkelt lita på det. Mycket av Einsteins tänkande förklaras i möjligaste mån i Walter Isaacsons Einstein. Hans liv och universum (Albert Bonniers förlag) och en av de stora behållningarna av denna bok är diskussionen mellan induktivt och deduktivt tänkande.

Den erkänt besvärlige, provocerande bohemen Einstein försökte ett universitet skrämma bort genom att poängtera att de inte hade ett laboratorium, vilket Albert dock såg som en fördel. Ja det fanns en tid när man försökte undvika få en jobbansökan från denna obegripliga svårhanterliga teoretiker. Isaacson visar också hur järnvägar och offentliga klockor  spelat stor roll i Einstein tänkande. En lite knasterlustig paradox att dessa punktlighetens främsta symboler skulle vara gnistan hos en tänkare som lärde oss att tiden är relativ.

Jesper Nordström

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Einstein och det svarta hålet first appeared on Opulens.

FUTURE. How can you build a picture of the future that isn’t dependent on the past? First ask yourself, does the way I see myself correlate or interfere with that future?

What’s your picture of the future?

This question leads to several other ones.

How do you envision it?

What is your place in it?

Are you the same person or do you differ from your current self somehow?

What are you feeling in this future?

Does it align with your dream life or are they two separate entities?

You may think of these questions as irrelevant and not related to your current situation. However, without answers to them, you can’t move forward and expect a certain result. As Einstein said, doing the same thing over and over again and expecting a different result, is called insanity.

You may have tried many times to lead a healthy lifestyle or change a defective habit but your attempts didn’t go far. It’s possible that you truly never saw your healthy self in that future, doing what’s needed. You could have kept trying the same methods without regard to different possibilities because it simply never occurred to you that you are capable of doing it differently. And that’s when your default future was created.  Don’t let the past define the future, use it as a learning experience, not as a measure of what’s to come.

When I realized that no matter how I picture my future, if I don’t change the way I see myself in it, I will keep crashing into my default view of it while my dreams will be somewhere else on a side. Once your view of yourself changes to reflect many possibilities of what can be, you can start changing your default future and your actions will align with it.

When our perception shifts, behavior follows. As I was creating a new vision of myself, I started doing what was needed to go along with that vision. Things started happening almost automatically, new circumstances began to unfold, new people and opportunities came about. Our minds miraculously create the reality we truly believe in.

How can you build a picture of the future that isn’t dependent on the past? First ask yourself, does the way I see myself correlate or interfere with that future?

If there are more inconsistencies in the way you see yourself now and how that self can create the desired future, things need to change in order for correlation to occur.

The post What’s your picture of the future? first appeared on Opulens.

FANTASTISK STORY. Under tretton år satt Kaj Linna i ett svenskt fängelse oskyldigt dömd för mord. Han kunde knappast använt tiden klokare än till att skriva, menar Nette Wermeld Enström efter att ha läst debutboken Gäststjärnan. “En fantastisk story” lyder hennes omdöme.

Gäststjärnan av Kaj Linna
Storyhood förlag

Tiden är en illusion, sa Albert Einstein och det är ingen tillfällighet att författaren Kaj Linna inledningsvis väljer att citera just honom i sin skönlitterära debut Gäststjärnan som är den första delen i serien Nemesis.

Ett gäng nordbor seglar över Atlanten och in i en ny värld som redan befolkas av många, men just nu och för ett kort ögonblick ligger kusten fri. Det är tidigt 1000-tal, vår tideräkning. Storvilt rör sig lugnt längs strandbäddarna, de iakttar och iakttas. I fjärran brusar vattnet som ett odjur, samma vatten hör vi än idag.

Så plötsligt skallar stridsropen, en slakt vars slut är början på det nya har inletts. Varje berättelse har ett perspektiv, den här har flera. Scener från olika tider och platser slungas fram om vartannat. Det är kaotiskt i ordets mest kosmiska betydelse, det vill säga att allt hänger samman.

Ett par decennier senare och många mil från kusten har en överlevande viking blivit del av en inhemsk stam. Han skiljer sig från andra krigare till klädsel och till utseende, men de är bröder. De äter samma mat och lyder under samma regler, matriarkat och magi. Och precis som i hans hemland finns här också långhusen, fisket, odlandet och andra jordiska mödor som lite varstans präglar människans villkor.

På andra sidan jordklotet sitter kejsarens astrolog fången i en fågelbur. Han straffas för ett brott han egentligen inte begått, i skenet av en bländande supernova, eller gäststjärna, som de kinesiska astronomerna näst efter egypterna var de första att beskriva.

Vi förflyttas fram till sent 1990-tal, Rochester, New York. Den unge ishockeyspelaren Peter Elk får ett slag i skallen och förlorar medvetandet under en match. Han vaknar upp i en svunnen tid där en viss viking möter upp och får stor betydelse för Peters fortsatta liv, eller ska vi kalla det förgångna?

Det här är en intellektuellt utmanande berättelse som i blixtens hastighet rör sig mellan tider, platser och kulturer med hjälp av fysikens alla imaginära lagar. Vetenskapliga teorier och fakta varvas med historiska skeenden och antropologisk kuriosa; språket är enkelt och tilltalet direkt, inga krusiduller, vilket drabbar dialogerna men ändå funkar i en fantastisk story.

Under tretton år satt författaren Kaj Linna i ett svenskt fängelse oskyldigt dömd för mord, han kunde knappast använt tiden klokare. I den grekiska mytologin betyder Nemesis hämndens gudinna. Det är ett passande namn på litteratur som lovar revansch med råge. Och det här är bara början.

The post En gudomlig hämnd tar sin början first appeared on Opulens.

Vi kan lätt tro att livesändningen av Nobelfesten fått fler tittare i år. Skälet är Svenska Akademidramat, som blivit både tragedi och fars, och därmed lyckats skapa mer stoff till journalisterna och göra bättre reklam än Mikael Persbrandts memoarer. Som en burk med Nobels dynamit som antänts, sprängdes locket nyligen av när det visade sig att pristagarnas namn under flera år läckt ut innan tillkännagivandet. De adertons rykte är besudlat.

Kanske önskade ledamöterna bara att vinden lägger sig och att de ska slippa svälja påtryckningarna om att de måste reformera sina stadgar, när de under evighetssittningen filmades förtära lammsadel och skåla utan klirr. När taxin levererat hem Kloker, Trötter, Glader och Butter efter festligheterna, trädde de ur strålkastarljuset och hoppades få gå i ide till nästa års oktober då en ny litteraturpristagare ska utses.

Låt oss i all hast glömma vad DNs kulturchef Björn Wiman efterfrågade i Morgonstudion, SVT 11/12, att de utvalda lärda ska ”professionalisera” Gustav III:s instiftade fristående akademi.

Akademiledamöterna kan trösta sig med att lite tyder på att millenials skulle finna en bankett med kungafamiljen, näringslivsdirektörer som generöst och skattefritt skänkt till NobeIinstitutet, alla dessa gråhåriga damer och herrar i sidenfodral och frack, roande. Denna generation unga, som lever med bördan av faktaresistens eller befinner sig i en filterbubbla, är  så illa ställda att de behöver hjälp av en viralgranskare och en, i och för sig god idé, litteraturkanon att utgå ifrån. Vi kan ana att bildning inte står högt i kurs, till Vetenskapsakademins förtvivlan.

Fanbärarna, dessa unga studerande, kan förhoppningsvis vara kritiska och likt Jean-Paul Sartre se problematiken och bördan med att pristagare blir förknippade med en anrik institution. Det går att undra varför det överhuvud taget existerar nobelpris i det ovetenskapliga ämnet ekonomi och det svårdefinierade fred.

Kazau Ishiguro nämde i sitt bankettal heiwa – ordet fred på japanska – att det aldrig kunde bli sig likt efter att bomben detonerat och det mörka molnet lagt sig över hans mors Nagasaki. När fredsduvor tycks utrotningshotade är det ett osäkert tidevarv vi lever i och att Nobelstiftelsen inte dragit tillbaka fredsprisen varken i Aung San Suu Kyis fall eller i Barack Obamas, placerar dem vid skampålen. Världsledare kan inte komma undan med att de mottagit priset under andra omständigheter, när de efteråt mördat i sin nations namn.

Sartre tackade nej till litteraturpriset och skrev ett brev som publicerades i Le Figaro där han förklarade att det inte var rätt att som socialist motta utmärkelser, speciellt fann han en problemsamling med att ha en så västifierad utmärkelse, där priset ofta gått till de politiskt korrekta författarna och sällan rebellerna. Om det gått till någon i öst så har det varit i opposition till en röd ideologi.

Legitimiteten bör ifrågasättas när de som förfinat skriverikonsten till den grad att de lyckats bli nominerade och utvalda, vunnit på grund av akademiledamöternas slätstrukna liberala världsåskådning.

Absolut skall ingen skugga falla över de vetenskapliga utmärkelserna. Det finns hopp för generationerna som ska ta över. På en föreläsning med pristagarna på Stockholms Universitet flockades förra veckan studenter. När det blivit fullt i Aula Magna satt de på golvet i korridorer utanför och streamade direktsändningen på sina skärmar . Entusiasmen var stor när äntligen någon lyckats med vad Einstein kunde förutse men inte trodde någonsin skulle bli möjligt; att mäta svarta håls gravitationsvågor.

Det finns mycket att ifrågasätta när vi tittar på det skinande men befläckade priset. Det är så mansdominerat, vilket är besynnerligt men svårt att styra över på annat vis än att forskarmiljöerna börjar lyfta fram kvinnliga forskare och ge dem samma möjligheter som det motsatta könet.

The post Ett befläckat pris first appeared on Opulens.