SPRÅKLÅDAN. Hej! Jag undrar om egennamn i litteratur nån gång översätts eller behåller man ursprungsnamnet? / Lina, går på Biskop-Arnös skrivarlinje.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Hej Lina!

Det där är en enormt omfattande och intressant fråga och låt mig börja med mitt favoritexempel där fastighetsmäklaren i Ankeborg heter Bo Inge Sämre. I originalversionen har han inget vitsigt namn, utan här har den svenska översättaren förbättrat det hela i mer humoristisk riktning. Men om vi ser till mer seriös litteratur känner jag inte till något enda fall där en romankaraktär fått ett annat namn i svensk översättning, så svaret blir nog nej.

Om jag får gå ifrån din fråga lite kan jag dock nämna en del fall där namnet spelar roll. Ta till exempel Oscar Wildes pjäs ”The importance of being Ernest” där det hela också kan tolkas som ”vikten av att vara ärlig”. I Nikolaj Gogols novell ”kappan” heter huvudkaraktären Akakij Akakijevitsch och här kommenterar författaren det med att ”det lät lite lustigt”.

Ja, men då kan man ju spekulera om vi svenska läsare tycker det? Vi kommer här in på en rätt komplex, närmast evig fråga vad det innebär att översätta litteratur.Ska det bara översättas rakt av, eller ska man istället försöka översätta eller tolka själva andemeningen? Vad skulle då Akakij Akakijevitsch heta? Bertil Bertilsson? Stig-Helmer Torstensson? För att översätta så här fritt hade man behövt våga erkänna att olika namn har olika sociala valörer och är kopplat till klass, status, etcetera.

Alla artiklar av Jesper Nordström

The post Ska egennamn översättas? first appeared on Opulens.