KONSTDEBATT. En krönika i Opulens, kritisk mot ett offentligt konstverk, har startat en debatt som spridit sig till flera medier. Inlägg finns att hitta på kultursidorna i Aftonbladet, Sydsvenskan, Göteborgs-Posten, Dagens Nyheter samt ETC och såväl reportage som diskussion går att avlyssna på olika program från Sveriges Radio. Opulens chefredaktör Stefan Bergmark guidar och länkar.

Det handlar om det offentliga konstverket Way to go av Åsa Maria Bengtsson som finns på en bro i Malmö och som hyllar lokala nöjeskändisar. Debatten började med en krönika av vår konstkritiker Ida Thunström som provocerats av likheterna mellan konstverket i Malmö och det ungerska Skorna vid Doanu, ett minnesmärke över offer för massmord. Thunström kräver att verket i Malmö tas bort, flyttas eller görs om. En kritik som Ulrika Stahre snabbt gav eldunderstöd på Aftonbladets kultursida.

Sedan skulle det dröja innan debatten rullade vidare. Konstnären, och vår medarbetare, Channa Bankier samt andra kulturprofiler hörde av sig till Sydsvenskan men fick inte svar på sina mail. Malmö Stad lovade vid två tillfällen att inkomma med replik till Opulens men det dröjde. Utan att lägga mig i själva sakfrågan tyckte jag efter tio dagar att det var en märklig tystnad, att stadens dominerande tidning och de ansvariga för ett skattebetalt offentligt konstverk i en demokrati givetvis har vissa skyldigheter här.

Det visade sig dock att Sydsvenskan samma dag som min text publicerades hos oss hade en artikel i sin papperstidning av konstvetaren Linda Fagerström. En text som också hade funnits i nätupplagan dagen innan. Några dagar senare inkom också ett svar till oss från Malmös kulturdirektör Pernilla Conde Hellman.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Därefter har debatten nu spridit sig till också Dagens Nyheters, Göteborgs-Postens och ETC:s kultursidor samt både avhandlats i ett reportage i Godmorgon världen i Sveriges radio och diskuterats i P1 Kultur. Sydsvenskan har publicerat ytterligare tre inlägg, av Channa Bankier, Thomas Millroth och Linda Fagerström, som alltså också inledde debatten hos dom. Och Ulrika Stahre har återkommit i Aftonbladet med en replik på Dan Jönssons i Dagens Nyheter.

I Opulens har vi till dags dato, denna text inte inräknad, haft sex inlägg i ämnet och förmodligen är inte det sista ordet sagt i debatten.

The post Guide till ”skokonstdebatten” first appeared on Opulens.

KONST. Channa Bankier kommenterar debatten om det ifrågasatta offentliga konstverket Way to go i Malmö.

Jag tycker ju diskussionen ”Skorna” i Budapest kontra Way to go i Malmö är mycket viktig
Både allmänpolitiskt och kulturpolitiskt
I december 2020 inträffade detta i just Malmö:
”Den 8 december hördes ett hundratals personer på Möllevångstorget i Malmö skandera ’vi ska skjuta judarna’.”

Men detta är viktigt, inte minst kultur- och konstpolitiskt
Väcker frågor om konceptkonstens VÄRDERINGAR
Vad är politiskt möjligt inom konceptkonsten?

Först Lars Vilks övertramp med Muhammed
Och nu detta
Vad mer gömmer sig i konceptsvängen
Vad säger folk egentligen där?
Hur tänker man i konceptkonsten?
Pågår något tänkande där över huvud taget?
Hur låter det i så fall?

Way to go i Malmö är ju SD-konst
Konst man skall bli programmatiskt och SVENSKT glad av
Bara kärnsvenska glada skor
Edvard Persson …
Tänka på GIT GAY, glitter och glamour
Ljust och glatt och klackarna i taket

Inte tänka på mord, på nackskott direkt

The post En kommentar till Budapest vs Malmö first appeared on Opulens.

FÖRINTELSEN. I höst står Malmö värd för en stor konferens om Förintelsen. I en stad som har rykte om sig att inte göra tillräckligt för att stävja antisemitismen. Att kommunen och stadens dominerande tidning nu verkar vilja tiga ihjäl en debatt med anknytning till ämnet är ingen bra inledning, skriver Opulens chefredaktör Stefan Bergmark.

(UPPDATERING: Sydsvenskan hade faktiskt redan publicerat ‎en‎ artikel, på kultursidan, som publicerades på nätet den 14/4,  av konstvetaren och kritikern Linda Fagerström.)

I förra veckan levererade Opulens konstkritiker Ida Thunström svidande kritik av det offentliga konstverket ”Way to go” i Malmö. En kritik som Aftonbladet Kulturs Ulrika Stahre gav eldunderstöd på Aftonbladets kultursida, vilken i sin tur citerades av Dagens Nyheters kultursida, och på sociala medier har de negativa rösterna i skrivande stund ännu inte tystnat. Men Malmö Stad, beställaren av konstverket, och Sydsvenska Dagbladet, den dominerande tidningen i Malmö, tiger märkligt nog.

2014 invigdes Åsa Maria Bengtssons konstverk ”Way to go” på Davidshallsbron i Malmö. 19 par avgjutningar av skor från kända malmöitiska nöjesprofiler, vilka sedan kompletterats med fler. Vid ett annat vatten i ungerska huvudstaden Budapest står sedan 2005 det offentliga konstverket ”Skorna vid Donau” av Can Togay och Gyula Pauer. De 60 avgjutningarna där är ett minnesmärke över de tusentals män, kvinnor och barn som av de nazistiska Pilkorsarna beordrades att ta av sig sina skor innan de sköts i ryggen och slängdes i floden.

Ida Thunströms kritik handlar inte om plagiat. Åsa Maria Bengtsson har i en intervju i Sydsvenskan uttalat sig om att hon fick ”en kalldusch” då hon 2014 fick höra talas om ”Skorna vid Donau”. Ändå valde Malmö Stad att gå vidare med projektet och genomföra ”Way to go”.

Men nu är det 2021. Oavsett vad man tycker om frågorna Thunström reser kring konstverket på bron i Malmö så är det ytterst märkligt att Malmö Stad och Sydsvenska Dagbladet nu verkar lägga locket på i debatten. Om det är fallet begår de allvarliga försummelser i sina respektive roller i en demokrati.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Sydsvenska Dagbladet är som sagt den dominerande tidningen i Malmö och har tidigare skrivit åtskilligt om ”Way to go”. Men när konstnären och Opulens medarbetare Channa Bankier och andra namnkunniga kulturprofiler nu flera gånger uppmärksammat tidningen på kritiken så har de bemötts med tystnad. Ett rimligare publicistiskt beslut vore att upplåta utrymme åt debattörer, positiva eller negativa till konstverket, eller att på nyhetsplats referera till kritiken och låta ansvariga på kommunen förklara sig.

Malmö Stad har också av undertecknad två gånger utlovats en replik på Thunströms krönika men inget har inkommit. Att landets tredje största stad inte har tillräckligt med kommunikatörer för att ge ett svar inom tio dagar förefaller inte troligt. Särskilt med tanke på att det vid andra tillfället till och med angavs en dag, onsdag den 12 maj, då de skulle skicka sitt debattsvar till Opulens. Nog ligger det nära till hands att misstänka att även de ansvariga med tystnad försöker förhindra att kritiken sprider sig.

I höst står Malmö värd för en stor konferens om Förintelsen. I en stad som har rykte om sig att inte göra tillräckligt för att stävja antisemitismen. Att kommunen och Tidningen ett halvår innan konferensen ska äga rum då försöker tiga ihjäl en debatt med anknytning till ämnet är ingen bra inledning.

The post Malmö mörkar konstskandalen first appeared on Opulens.

OFFENTLIG KONST. Jag blev minst sagt provocerad då jag häromdagen uppmärksammades på de närmast plagiataktiga likheterna mellan det ungerska minnesmärket över offer för massmord, Skorna vid Donau, och det glättiga Way To Go, som hyllar lokala nöjeskändisar på Davidshallsbron mitt i Malmö, skriver Ida Thunström. Nu kräver hon att verket i Malmö, tas bort, flyttas eller görs om.

Under ett par månader 1944-45, kallades Donau i Budapest för ”Judiska kyrkogården”. Medan sovjetiska trupper ryckte närmare staden, pågick ett av krigets många systematiska massmord som ett led i Förintelsen. Mitt i staden, på kajen till floden Donau, beordrades män, kvinnor och barn att ta av sig sina skor, för att sedan skjutas i ryggen av pilkorsare, som samarbetade med Nazityskland. De mördades kroppar föll eller kastades i floden. Under dessa två mörka månader i Ungerns historia mördades enligt United States Holocaust Memorial Museum  20 000 människor på det här sättet, flertalet var judar men även romer och politiska motståndare mördades. År 2005 uppfördes ett minnesmärke över händelsen. Verket Shoes on the Danube Promenade  (Skorna vid Donau) är utfört av Can Togay och skulptören Gyula Pauer. Det består av 60 par skor i järn, fastcementerade på en plats där massmord en gång begåtts.

Nu är vi i Sverige gudskelov förskonade från just de här formerna av brott i vår egen nära historia. Detta betyder dock inte att vi har rätt att vara naiva och trivialisera andra nationers viktiga och oerhört gripande minnesmärken. Jag blev därför minst sagt provocerad då jag häromdagen uppmärksammades på de närmast plagiataktiga likheterna mellan det ungerska minnesmärket över offer för massmord och det glättiga Way To Go, som hyllar lokala nöjeskändisar, på Davidshallsbron mitt i Malmö.

För dryga nio år sedan utlyste Malmö Stad en tävling om att komma med förslag till ett minnesmärke för att hylla skånska personligheter som under sin levnad haft stor betydelse för det svenska nöjeslivet. Uppdraget gick 2012 till konstnären Åsa Maria Bengtson,  och 2014 avtäcktes alltså minnesmärket Way To Go. Verkets titel är ett engelskspråkigt uttryck som bäst kan översättas med ”Bra gjort!”19 par skor gjutna i brons, som står uppradade på kanten av bron och pekar i olika riktningar. Det hade kunnat vara trevligt värre, om det inte vore för det faktum att det enda som på ett påtagligt vis skiljer Way To Go från Togay och Pauers minnesmärke är materialvalet. Och antalet skor, men så är ju Davidshallsbron (lyckligtvis i det här fallet), inte särskilt lång.

Alla tider och situationer har sina symboler, och just tomma skor tycks vara något som ofta återkommer i situationer som rör just krigsförbrytelser och andra övergrepp. Ändå är det förvånande att den här så pass slående likheten inte registrerats tidigare.

Man kan nu inte förvänta sig att alla har varit i Budapest och därför direkt gör kopplingen, men man kan faktiskt begära av Malmö Stads kulturförvaltning att det ska känna till en av Budapests mest kända turistattraktioner. Jag anser heller inte att det är en konstnärs skyldighet att göra ingående faktaundersökningar av varenda symbol hen använder sig av i sitt arbete, men i det här fallet hade det faktiskt räckt med en enkel googlesökning, till exempel en bildsökning på: ”empty shoes memorial”.

I ett kulturklimat där det huggs direkt, åt alla håll, om något så bara andas rasism, är det mycket märkligt att det här inte ens har noterats.

Min första reaktion på den här situationen var, att det här är ett suveränt bevis på hur fel det kan bli när något så kontextberoende som idébaserad konst behandlas slarvigt och oinformerat. Självfallet var det inte Bengtsons intention att plagiera installationen vid Donau eller att på något sätt göra narr av ett begånget massmord. Hon fick snarare, enligt en artikel i Sydsvenskan 2014, ”en kalldusch” då hon fick höra talas om järnskorna vid Donau. Med rätta. Det märkligaste här är dock, att vetskapen nådde både henne och Malmö Stad innan verket hunnit genomföras, och det var här något måste ha gått riktigt galet. Hur kunde de besluta sig för att slutföra projektet? Helt utan modifikationer? Jag är genuint förbryllad över hur beslutsprocessen kan ha sett ut. Det rörde sig inte längre om slarv, okunskap eller ens naivitet, utan en förvånansvärt stor brist på omdömesförmåga.

I ett kulturklimat där det huggs direkt, åt alla håll, om något så bara andas rasism, är det mycket märkligt att det här inte ens har noterats. Vilket jag antar beror på att vi inte varit medvetna om det. Men vi förtjänar att känna till de kopplingar och associationer Way To Go ger, och därmed ges möjlighet att kräva att något görs åt saken. Inga minnesmärkes-skändningar på våra gator, helt enkelt, och jag är säker på att vi malmöbor har en alltför välkalibrerad moralkompass för att kunna acceptera det här. Denna naiva trivialisering av ett begånget brott mot mänskligheten som Way To Go i förlängningen utgör, är en förolämpning mot alla som tror på mänskliga rättigheter. Hade jag varit i Malmö Stads skor hade jag tagit det här på största allvar och gjort något åt det, bättre nu än aldrig. De kan flytta på skorna (det finns alltid ställen som behöver piggas upp) eller rentav ta bort dem. Gör om, gör rätt helt enkelt, och gör det fort! Det här är oacceptabelt.

The post En konstskandal i offentligheten first appeared on Opulens.