TV-SERIE. Den här veckan har Clemens Altgård tagit sig igenom publiksuccén på Netflix – Tiger King – murder, mayhem and madness. Har man väl börjat se på tv-serien är det mycket svårt att sluta, skriver han.

Jag hade först tänkt undvika att se Tiger King – murder, mayhem and madness på Netflix, till viss del beroende på att true crime inte direkt är den genre jag brukar skriva om. Men alla skriverier om serien och det faktum att den hamnat i topp på tittarlistorna, i såväl Sverige som USA, gjorde att jag blev nyfiken.

Och nyfikenheten väcktes än mer efter att jag sett det första avsnittet. Det framgick tydligt att här fanns stoff nog för att fylla åtta avsnitt. Nu handlar Tiger King inte heller enbart om brottsliga gärningar även om dessa är en viktig ingrediens och också bidrar till den dramatiska kurvan. Nej, Tiger King är något i “extra allt”-stil. Något i hästväg även om den handlar om människors besatthet av stora kattdjur.

Det är ingen spoiler om jag säger att huvudpersonen, mannen som också kallas Tiger King, Joe Exotic, hamnar bakom galler till slut. Det avslöjas nämligen redan inledningsvis. Vad som sedan visas är vägen dit.

Det är också berättelsen om fiendskapen mellan Joe Exotic och Carole Baskin. De är konkurrenter i den privata djurparksbranschen. Men medan Joe Exotic snarast samlar tigrar, lejon och andra exotiska djur, i sin park i Oklahoma, så vill Carole Baskin, i Florida, framstå som en djurrättsaktivist med ambitionen att “ta hand om” de exotiska kattdjuren. I praktiken liknar verksamheterna varandra och om Joe Exotic sysslar med en del skumraskaffärer så finns det starka misstankar om att Carole Baskin matat sina tigrar med liket efter den spårlöst försvunne miljardärsmaken.

I en scen avslöjar hon hur det går till att väcka tigrars intresse för människokött. För att en människa ska bli tigerföda så ska kroppen först smörjas in med sardinolja!

Under fem års tid har dokumentärfilmarna samlat material och sedan klippt ihop det på ett synnerligen skickligt och sinnrikt vis. Istället för att huvudsakligen visa upp människor som tittar rakt in i kameran och berättar så är det stor variation på scenerna.

Därtill får vi se Joe Exotic i olika roller, bland annat som countrysångare, youtuber och aspirerande politiker.

Men det finns fler ingredienser, djurskötarna utgör ett slags prekariat som utnyttjas av parkägarna på olika vis. I vissa fall även sexuellt.

Joe Exotic som är öppet gay gifter sig i en bisarr scen med två män. Utöver relationen med dessa två har han en rad favoriter, bland annat en yngre kille som får knark i utbyte mot sex. En annan parkägare bedriver sin verksamhet under närmast sektliknande former och håller ett harem av unga kvinnor.

I tv-serien framträder också personer som mist kroppsdelar under hanteringen av de farliga djuren. Och djuren har det inte bra. Om tv-serien kan sägas att i någon mening exploatera de medverkande personerna så avslöjar den samtidigt hur exotiska djur på olika viss exploateras i USA.

Tiger King – murder, mayhem and madness ger en fascinerande, underhållande men förmedlar samtidigt en djupt obehaglig bild av den amerikanska drömmens baksida.

Nu förstår jag för övrigt mycket bättre varför Tiger King blivit en sådan publicsuccé. Har man väl börjat se på tv-serien är det mycket svårt att sluta.

The post En true crime-serie med extra allt first appeared on Opulens.

NAZIVEGANISM. För många människor är insikten om att Hitler var en stor djurvän djupt skakande. Hur kan någon som gjort mänskligheten så mycket skada värna om det många av oss själva gör?

Vi vill gärna dela in världen i empatilösa och empatiska människor. Att det finns de med rätt åsikter och de med fel åsikter. Men det gäller inte bara att se varför en person snubblat över ett moraliskt ställningstagande, utan hur den snubblade dit.

I fredags publicerade Vice Magazine UK en exposé över den nationalsocialistiska ideologins mångåriga ställningstagande mot köttätande. Det är en paradoxal hållning, på många sätt. Här har vi en ideologi som predikar en plågsamt banal bild av mänskligt beteende där ”den starkes rätt” ska avgöra vad som är rätt och fel i alla lägen; hur kan man då vända sig till etiska ställningstagande i relation till andra medvetna varelser som mänskligheten härskat över genom århundraden? Det tycks inte vara resultatet av etiska överläggningar med någon som helst konsekvens. Men vad vi glömmer då är att politisk ideologi väldigt sällan följer rutmönster av logisk precision.

Det kan tyckas som en tröttsam klyscha högern gillar att slänga i djurrättsaktivisters ansikten – ”ni vet väl att Hitler älskade höns mer än judar?!”. Men det är faktiskt sant, nazisterna då som nu var och är ofta övertygade djur- och miljövänner. Som artikeln redogör följer det på många sätt från den nazistiska rörelsens grundläggande tes, ”blod och jord”. En människa har en mytologisk raskoppling till den jord som hon föds ur (ordet ”nation” kommer från latinets nacio, födelse). Att värna om den är att värna om sig själv. För att föra in ett konfliktperspektiv, en perverterad klasskamp, försöker nazisterna ofta visa hur oljeföretag och föroreningar – samt köttätande! – är en judisk komplott.

Men hur kommer köttätandet in i bilden? Om en sorts miljökonservering följer från tanken om ”blod och jord”, hur kan en grymt socialdarwinistisk ideologi göra något annat än att bara anamma tanken om att människan är naturens starkaste och näringskedjans högsta? Både Heinrich Himmler och Hitler var övertygade djurvänner, och genomförde politiska beslut i den riktningen, bland annat förbud för vivisektioner (dissektioner på levande djur).

Hitler tog vegetarianism på stort allvar och predikade för sina ideologiska lärjungar om hur den ariska rasen endast åt grönsaker och annat icke-animalisk i någon sorts föreställd primitiv gemenskap, medan judarna och semiter åt kött och blod. En vegetarisk diet signalerade rasmässig överhöghet, en spartansk krigarmentalitet som är väsensskild från den moderna djurrättsrörelsens ursprung i hippie- och vänsterideologi. Som artikeln visar är veganism ett starkt inslag även hos den moderna nazistiska rörelsen och det av samma skäl.

Det är inte ovanligt att människor bländas av ”slutmålet” för en ideologi, grunden för ett tankesystems ståndpunkter i förhållande till andra ideologier. Men lika viktigt är att undersöka hur en person kommer fram till sina slutsatser, och genom vilka premisser tankarna kan sättas i rörelse. I denna tid av enkla ställningstaganden och positioneringar är det ofta värt att stanna upp och fundera vad ett ställningstagande faktiskt innebär, och vad som ligger bakom det. Vi är ofta imponerade över hur många som exempelvis är feminister – men vad lägger de i ordet? Vilka antaganden är det som ordet bärs upp av?

Det må vara billigt att använda Hitler som skrämseltaktik – men visst är det effektivt? Om en ideologi som av så många anses så genomrutten kan härbärgera etiska ställningstaganden så borde vi stanna upp och förstå vad det faktiskt innebär.

Alla artiklar av Amra Bajric

The post Därför är nazister vegetarianer first appeared on Opulens.

DJURRÄTT. Katten Kerstin var hemmahörande i programledarens hem, kelig, vacker, tjock härlig päls, kort sagt fantastisk som man brukar säga i programledarens program Nyhetsmorgon. Och det var just där katten Kerstin fick något av en huvudroll denna morgon.

Det pratades i TV-soffan om hur man kunde höja kattens status. Dock inte om varför man skulle göra det eller hur det skulle göras. Om behovet fanns berördes inte heller.

Och det var inte bara programledarens katt Kerstins status som skulle höjas, alla katters status var viktig, fantastiskt viktig att höja. Ett inopererat chip bakom örat var ett sätt att höja statusen för katten, fick vi veta och jag är säker på att Kerstin uppskattade det.

Kerstin hade ju redan en ganska hög statusfaktor, dels att hon fick vara med i TV4:s nyhetsmorgon och där bli kallad fantastisk, dels erbjuder ju den redan existerande kändisfaktorn i Kerstins liv en otrolig skjuts i statushöjande riktning – husse en av landets mest kända sångare, matte en av TV4:s mest älskade och fantastiska morgonprogramledare.

Det du Kerstin, du fattar! Du kan ju fatta en himla massa ord, som en ”forskare” i programmet sa, så du sög väl i dig vartenda.

Lite mer svårförståeligt för dig blev nog nästa fas i programmet. Med några käcka utrop studsar din matte över till ett annat älskat husdjur. Här ska inte statusen höjas, inga chips ska opereras in, ingen ska smeka bakom örat med en vacker hand som programledaren gjort flera gånger med Kerstin under programmets gång.

Nej, för här på bordet ligger den kära kaninen Karin, dödad, flådd och putsad, glänsande marinerad med benen rätt så utmanande utfläkta, men ändå helt tydligt en kanin.

Medan programledaren förberedde pratet om statushöjningen för katten Kerstin, dödades kaninen Karin. Hennes päls skalades omsorgsfullt bort, alla invärtes meningslösa och äckliga organ skars bort, en kraftig statusförändring från dagen innan då Karin obekymrat skuttat omkring, krumbuktat och kelat med barnen, allt i tron att hon hade en ganska hög status – om nu Karin var lika smart som Kerstin och förstod barnens glädjefyllda tillrop.

Och skjuts in i ugnen var ingen kvardröjande barnalek, utan den definitiva slutpunkten för livet som Karin kände till det.

Ut ur ugnen och Karin var transformerad till mat. Om hon kunnat se och höra i det läget hade hon sett och hört hur matte nästan under språnget från soffan till miniköket gjorde den fantastiska (TV:4:s ordval) övergången från katten Kerstins nya upphöjda status till kaninen Karins snabba och extremt djupa statussänkning. Från allt till inget, från himmelen till 150° i 60 minuter i ugnshelvetet.

En undrar: fick katten Kerstin smaka på den möra marinerade kaninen Karin?

The post Katten och kaninen i morgonsoffan first appeared on Opulens.