ESSÄSERIE. ”Om liv och litteratur” är en essäistisk svit i tio delar där Gunnar Lundin med aforistisk spänst reflekterar över litteraturen och dess relation till verkligheten.

I hälsokostbutiken råkar jag en kvinna med IBS (en tarmsjukdom) Hon undviker gå ut, där faran av en plötslig diarré alltid hotar. Världen kretsar kring hennes onda. Det är mittpunkt och stormöga. Ja, vi är tarmar, blod, galla.

Att upptäcka och erkänna sin kropp. Inte behandla den som en pinknödig vilken får ta sin kölapp medan jag sysslar med viktigare ting.

Det finns kineser, pigga som kvicksilver av uråldrig visdom, vilka på kvällen tackar sina organ: ”Tack hjärta för att du orkat idag. Nu ska du få vila. Imorgon tar vi nya tag! Tack lever för att du tagit hand om gifterna och ryckt på axlarna åt de där glasen vin. Tack njurar.”

Finns det något gott med tarmsjukdom, eller andra kroniska åkommor, är det att man tvingas observera sin erfarenhet. En övning att, som Powys, följa ”alla dessa slumpens kast med en oupphörlig sensitiv bejakelse”.

Vi är sociala djur; i medmänskas öga, det är där vi blir bekräftade. I vilken krets vill du göra din ensamhet till gemenskap?

Ett häftigt strömmande vatten som plötsligt stillnat och speglar himlavalvet. Vad såg du? Framtid? En möjlighet att hämta andan.

Två sätt att läsa: Utan speglingar av sitt jag – se medmänskan i hennes livsberättelse. Eller: känna igen, se egna möjligheter och begränsningar.

Inte behöva genmäla! Hålla tand för tunga –. Den tystnaden kan man behöva till en annan gång.

I kommunismens Östeuropa blev många intellektuella regimvänner. Andra blev dissidenter. De valde idealen och faran framför tryggheten och karriären. Men för de förra – jag antar det – var en järnridå uppförd mot evigheten! För dissidenten en stig med dikesrenens fågelsång och himmel. Kunna leva och dö för ideal – vara i maskopi med dagen och fågelsången.

Elis Erikssons grovsågade träreliefer. Barnteckningar. På morgonpromenaden går jag längs lekparken på trottoaren där barnen ritat med färgkritor gula röda gröna solar hjärtan fåglar en pippi har öppnat näbben och pratar rakt ut i morgonen. Hur ska jag uttrycka det? – Mitt hjärta ler med hela kroppen!

The post Om liv och litteratur – Del 5 first appeared on Opulens.

FRIHET. Rättsstaten och likhet inför lagen är omistliga för varje samhälle som aspirerar på att vara rimligt fria och demokratiska. Det är i normalfallet just lagen som, även om den inte är perfekt, ändå skapar fungerande och rimligt fria samhällen. Det måste få skava och glappa ibland. I vattentäta system är risken överhängande att det blir för svårt att andas, skriver Mattias Svensson.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Min vän folkpartisten förstod mig inte alls. Vi diskuterade polisrazzian mot Alsike kloster 1993, sannolikt apropå det välgjorda avsnitt av P3 Dokumentär 9/10 2011 som skildrar denna händelse. Svensk polis stormade då in och grep och avvisade ett 40-tal flyktingar från det forna Jugoslavien som höll sig gömda där.

Ingripandet blev internationellt uppmärksammat, bland annat på grund av den svenska polisens osentimentala inställning till kyrkorummets helgd. De gick helt enkelt in i klostret som i vilken lägenhet som helst och upprätthöll svensk lag enligt vilken dessa nödställda människor saknade tillräckliga skäl för att få befinna sig på vårt territorium. De bussades således tillbaka genom Europa, en del med slutdestination i områden där det pågick etnisk rensning.

Rätt eller fel? Min vän folkpartisten tyckte förvisso att asylpolitiken borde ha varit en annan och generösare gentemot de flyende. Däremot köpte han som upplyst ateist inte det här med kyrkorummets helgd, utan menade att det tvärtom fanns ett värde i att lagen tillämpades lika överallt och utan undantag, också när han inte höll med om lagen. Polisen borde därför inte kritiseras.

Jag menade tvärtom att det här med kyrkorummets helgd var bra därför att det skapade en frizon och sådana ska vi slå vakt om, även om det är en religiös sådan och vi själva inte tror på Gud.

I brist på perfektionen är frizonerna bland det viktigaste vi har. De blir ett slags andningshål för det alternativa. Vare sig det är kyrkorum som hålls för heliga eller den ohämmat profana diskussionen på Flashbacks nätforum så finns det något befriande i själva företeelsen. Även om likhet inför lagen är viktig, så är det bara sunt om lagens långa arm inte når riktigt överallt.

Jag kan till och med känna en viss förtjusning över att brottslingar fortfarande kan hålla sig undan i andra länder utan utlämningsavtal. En dag kanske det är riktiga dissidenter som behöver kunna komma undan, och då är det ju bra om det finns några sådana ställen.

Omvänt ser jag en fara i en alltför långtgående legal harmonisering, också detta i konflikt med min vän folkpartisten. Jurister har exempelvis drömt om att få avskaffa tryckfrihetsförordningen och få skriva en modern ny yttrandefrihetsgrundlag för alla medier. Det är jag skeptisk till av det enkla skälet att tryckfrihetsförordningen skapat en mycket långtgående yttrandefrihet för just tryckta medier. En frizon om man så vill, som skulle försvinna vid en standardisering.

Visst, medier är inte lika fria idag. Radio och tv är betydligt mer reglerade och domineras av tvångsfinansierade statliga aktörer, särskilt vad gäller samhällsbevakning. Musik finns i tilltagande grad på plattformar som censurerar svordomar och sexuella anspelningar. Det hade varit bra om tidningarnas frihet från förhandscensur, statlig dominans och andra inskränkningar hade gällt alla medier — men måste jag välja så är friheten viktigare än likheten. Därför bör tryckfriheten vara kvar, och i möjligaste mån föras över till digitaliserade tidningsmedier.

Min skepsis mot EU-standardiserad lagstiftning för internet har i viss mån samma grogrund. Det handlar inte bara om det direkta hotet från tunga lobbyister som skriver in uppenbart skadliga förslag som krav på internetfilter och länkskatter. Indirekt finns ett minst lika stort problem i att en harmoniserad lagstiftning inte medger att något land blir en frizon för mer frihetliga legala tolkningar, bubblor för kreativitet och friare diskussioner. Eller bara en annorlunda legal tolkning som visar sig fungera bättre. Plus att det är närmast omänskligt trögt att ändra på lagstiftning som gäller hela EU-området.

Rättsstaten och likhet inför lagen är omistliga för varje samhälle som aspirerar på att vara rimligt fria och demokratiska. Det är i normalfallet just lagen som, även om den inte är perfekt, ändå skapar fungerande och rimligt fria samhällen. Men som sociologen Hans Zetterberg brukade påpeka består ett samhälle av ett antal sfärer som behöver sitt eget slags frihet och oberoende från de andras regler och normer. Likt alla andra sfärer i samhället kan därför inte juridiken tillåtas nå och definiera precis varenda aspekt av tillvaron. Det måste få skava och glappa ibland. I vattentäta system är risken överhängande att det blir för svårt att andas.

The post I brist på perfektion är frizoner av yttersta vikt first appeared on Opulens.