MUSIK. Lars Thulin ser tillbaka på sin tid som discjockey och kommer med några låttips till sommarens fester.

Finalen är kanske det mest väsentliga när en discjockey ska fixa en bra danskväll. Så att säga knyta ihop det. Fast det handlar ofta om näst-sista-låten. För på min aktiva tid hade många discjockeys alltid samma låt som sista. Som en slags signatur-låt. Så den verkligt känslosamma, som givetvis skulle var en smeksam styrdans, var den näst sista. Det var den som kunde avgöra hur resten av kvällen eller natten skulle bli för diskotekets gäster. Ett spännande ”hem-till-dig-eller-mig”? Eller ett lagom löftesrikt ”du-har-mitt-nummer. Ring i veckan!” Eller ett avmätt ”ha-ett-bra-liv”. Omskrivning för ”tack, men nej tack”.

Alla dessa slut kunde jag ana mig till när jag spanade ut över golvet när skivspelaren snurrade kvällens näst sista låt. Låten som är så betydelsefull att det finns låtar om just denna, som ett slags meta-grej. Exempel på detta är ”Save the last dance for me” eller svenska ”Vem får följa dig hem”. Eller Lill-Babs fina slagdänga ”Leva Livet” med raderna ”och hon gav Janne en blick. De andra stod och skratta’ åt mig, när sista dansen hon fick”.

Stor poesi signerad Stikkan Andersson 1963.

Här kommer de fem som jag tyckte funkade utmärkt på 70-talet. De tre första var nog bäst på ett diskotek där publiken var i sen ungdom och tidig medelålder. De två senare på de firmafester där jag ibland lirade. Där snittåldern ofta låg runt 50.

Chicagos största hit

1. If you leave me now/Chicago 1976/ Peter Cetera

Vackert, lågmält, melodiskt och smeksamt. Så innebörden i första strofen: ”If you leave me now – you take away the biggest part of me.” Övertydligt så det räcker. Både musik och text skriven av bandets bassist Peter Cetera. Den fanns med på bandets nionde album och blev deras största hit med förstaplaceringar på flera länders listor. En journalist påstod att han varit i New York 1976 och då skannat stadens hela radioutbud. Inom ett par minuter hörde han låten på fyra olika stationer.

En kul grej är att en musiker som var med på en del av inspelningen, hörde låten i sin helhet första gången via radio när han jobbade i sin trädgård.

– Oj, det här så bra att det måste komma från McCartney, var hans första reaktion. Innan han insåg att det var en låt som han själv medverkade i.

Den här låten är för övrigt inte helt ovanlig både på bröllop och begravningar.

Lågmälda låten med Stones

2. Angie/Rolling Stones 1973 Mick Jagger/ Keith Richards

Låten är nästan en enda lång längtan och vädjan. Den kom 1973 och var med på albumet ”Goats Head Soup”. Som ofta står både Jagger och Richards som kompositörer. Men detta är i hög grad Keith Richards sång. Och trots att han var gitarrist har han skrivit låtens pianoarrangemang.

Många har funderat vem Angie var, då låten handlar om ett förhållande med en kvinna som just kraschat. En gissning har varit David Bowies första fru Angela. En annan att den handlar om skådespelerskan Angie Dickinson. Mest långlivad är att den skrivits till Richards dotter Angela. Men studier visar att den skrevs innan barnet fötts och Richards hade då inte en aning om könet på den ofödda. Någon påstår att den handlar om Jagger och separationen med Marianne Faithful. Strunt samma, bitterljuvt och vackert är det. Så mjukt och lågmält att det nästan är plågsamt

Marbles hitlåt skrevs av bröderna Gibb

3. Only one woman/Marbles 1970 / Barry, Maurice och Robin Gibb

Ingen låt kan vara mer Bee Gees utan att vara framförd av Bee Gees än den här. Marbles var ett så kallat one-hit-wonder. Duon bestod av Graham Bonnet och Trevor Gordon, som var kusiner och födda i England,

Trevor flyttade dock till Australien och mötte där bröderna Gibb. Marbles levde bara i ett år och hade då två låtar som nådde listorna, den här lyckades bäst.

Den sirapssöta och sentimentala skapelsen skrevs av bröderna i Bee Gees. Maurice kör bas och piano på inspelningen medan Barry spelar gitarr.

Och här kan ju kavaljeren i dansen nynna med i refrängen och därmed försäkra att det bara finns en enda kvinna för honom. Åtminstone just den här kvällen.

Låten som gick hem på firmafesten

4. Can´t help falling in love with you/Elvis Presley 1961/ Hugo Peretti, Luigi Creatore, George Weiss

Givetvis måste rockens kanske allra finaste röst få ett ord med i laget här.

Måhända är den i smörigaste laget för mig. Men med rätt publik, typ medelålders lätt berusade deltagare på en firmafest, gick den hem oerhört bra.

Melodin skrevs redan 1784 (!) och hette då ”Plaisir d´amour”. Den har gjorts av otaliga, allt från Pearl Jam över Bob Dylan till A-Teens. Elvis hade med den i filmen ”Blue Hawaii”.

En tidning har kommit fram till att det är den vanligaste första dansen på bröllop i USA.

En låt från tiden innan popen tog över

5.Twilight Time/Platters 1958/ Morty och Al Nevins, Arie Dunn, Buck Ram

För den publik som jag under mina aktiva år räknade som klart äldre, fanns flera fantastiska sista-låtar från tiden innan popen tog över. Jag väljer en klassiker, ”Twilight Time”, här med skönsjungande gruppen Platters. Twilight betecknar det ljus som finns på himlen just innan solen går upp och strax efter att den gått ned, alltså gryning och skymning. Kanske kan det i sammanhanget sista dansen tolkas som hoppet att attraktionen som inleddes i skymningen ska överleva gryningen…

För mig doftar låten Folkets park med bitska myggor och sena kvällar som vägrar bli mörka. Kokkaffe och Loranga samt mazariner och kanelbullar i serveringen på dansbanan. Medan alkoholen, inte sällan hembränd, förvaras i handskfack på Saabar, Volvo Amazoner och Folkabubblor ute på parkeringen.

Se där, lite musiktips till sommarens fester! Nu tar jag sommarlov. Tack för den här terminen. Om allt går som jag tänkt mig, hörs vi i höst igen. Ha det bra och glad midsommar!

The post Lars Thulin: Näst sista låten nästan viktigast first appeared on Opulens.

ÖPPET BREV. Pandemin har stängt ner nattlivet och därmed arbetsmarknaden för dj:s (diskjockeys), men yrkesgruppen har haft svårt att ta del av de statliga krisstöden för kulturutövare.

Nu skriver en rad dj:s ett öppet brev till Konstnärsnämnden för att myndigheten ska ändra sina kriterier för krisstöd så att de inkluderas, rapporterar SVT Kultur.

Enligt undertecknarna kan man i ansökningsblanketten till Konstnärsnämndens krisstöd välja att identifiera sig som komponist, musiker, musiker/komponist eller musikproducent/dirigent. När det gäller vilket instrument man använder finns över 30 olika kategorier – men inget som passar för diskjockeys.

Det finns dj:s som har fått stödpengar, även om de är få, och i det nya stödpaketet ”krisstöd 3” har kriterierna blivit ännu snävare.

– Vi har valt att prioritera de som lägger något eget konstnärligt i sitt verk, sin röst eller att man scratchar. De som ”bara” spelar andras musik blir ofta bortprioriterade, säger Anna Söderbäck, direktör på Konstnärsnämnden, till SVT.

TT Nyhetsbyrån

The post Diskjockeys kräver rätt till krisstöd first appeared on Opulens.