POESI. ”Nicko Smith och Tomas Mikael Bäck har lagt ner ett jättejobb och fått ihop en väldigt fin antologi med ny österbottnisk poesi,” skriver Thomas Almqvist.

Österbottnisk poesi på 2000-talet
Nicko Smith & Tomas Mikael Bäck (red.)
Medverkande poeter: Sven-Erik Klinkmann, Tomas Mikael Bäck, Jan-Christer Wahlbäck, Curt West, Håkan Streng, Kurt Levlin, Matilda Södergran, Bror Rönnholm, Ulrika Nielsen, Kaj Hedman, Harri O. Niskanen, Ralf Andtbacka, Rickard Eklund, Johanna Boholm, Jens Sandberg, Erica Håkans, Nicko Smith, Heidi von Wright och Göran Ekström
Scriptum

Att det österbottniska landskapet framalstrar poesi, det visste vi förut. Så har det alltid varit och så är det än i dag. Har det med den meditativa slätten att göra eller den friska skärgårdsmiljön? Det är frågor som Tomas Mikael Bäck ställer i bokens förord.

För ett år sedan kläckte Nicko Smith idén om att ge ut en bok vars syfte skulle vara att presentera den österbottniska poesi som skrivs i dag. 19 österbottniska poeter presenteras i alfabetisk ordning och sedan följer ett ganska rikligt urval av dikter av var och en.

Nicko Smiths efterord

Nicko Smith, antologins andre redaktör, har skrivit ett efterord, där han berättar att han ville ha med så många österbottniska poeter som möjligt, men att de skulle ha gett ut en diktsamling från tidigast år 2000 och fram till 2024. Och det var dessa 19 poeter som svarade på hans förfrågan.

”Det brukar växa poesi i Österbotten”, skrev redan Johan Ludvig Runeberg på sin tid. När den tidigare rotlöse Nicko Smith själv flyttade till Österbotten för sju år sedan, kände han att han äntligen hade kommit hem. Skogen, havet, luften och människorna gjorde sitt till för att han skulle trivas.

Mångfasetterad poesi

Den österbottniska poesin är i dag väldigt mångfasetterad. Den är modern, individuell och experimenterande. Den är en blandning av skuggor från den forna landsbygden och en ultramodern experimenterande lyrik. Den av de nitton poeterna som jag känner bäst till är Matilda Södergran, som jag till och med har träffat och som jag fått lyssna till, när hon läst sina dikter. Hon är släkt med Edith Södergran och bor sedan några år tillbaka på landet i Söderköpings kommun i Östergötland.

”Hela dagen har varit mörk. Förbjuden.

Böckerna har fallit sönder som fruktkött under tummen.

Det är som om det är återskapat.

Som om det egentligen redan har försiggått.

Valet av ord. Som om det var en bristsjukdom.”

(ur Maror (ett sätt åt dig) 2012)

För Johanna Boholm gör poesin det obegripliga, det trasiga, spretiga och kaotiska meningsfullt och hanterbart. För henne är poesin ett stilla betraktande av miljön och skeendet. Hon utgår alltid från den geografiska platsen, när hon skriver dikter. Tomas Mikael Bäck skriver mycket om nostalgi, som aldrig får bli sentimentalitet.

”Jag kommer fjärranifrån.

Här borde jag känna mig hemmastadd.

Jag minns ju varje liten enskildhet:

Det ostädade köket och ett paket smultet smör

på bordet.

Mitt eget kalla domestikrum,

utgångspunkt för vilsna drömmerier.

Ändå är allt helt främmande.

När jag klappar på porten

är det ingen som öppnar.

Nya människor sysslar med sitt.

Inga vakna bilder stämmer överens med det flydda.”

(ur Alls ingenting, 2023)

Poesin lever i Österbotten

Viktiga litterära frändskaper inom den österbottniska poesin har Gösta Ågren och Kurt Högnäs varit. ”Poesin lever och mår gott i Österbotten”, hävdar Tomas Mikael Bäck bestämt.

Göran Ekström menar att poesin får sitt värde i den mån människan via den lyckas uttrycka tankar och känslor om livets och tillvarons outgrundlighet. Även for honom är kärleken till hemorten viktig för hans poesi.

”Alltid längtan hem, alltid längtan bort

aldrig riktigt hemma, aldrig riktigt borta.

Tillfälligt upphängd i tillvaron

för att evigt längta ihjäl sig.”

Bror Rönnholm försöker gestalta upplevelser av den utomspråkliga verkligheten, då han sätter ord på det som man normalt sett saknar ord för.

”vattnet rinner tiden står still

tiden rinner vattnet

löv singlar ned

en fågel glidande

tiden är nu och ljuset

kroppen tryggt mot marken

vilande/…/”

Nicko Smith och Tomas Mikael Bäck har lagt ner ett jättejobb och fått ihop en väldigt fin antologi med ny österbottnisk poesi. Jag ska absolut fördjupa mig i en del av de för mig nya författarskapen, som väckt min nyfikenhet.

The post Stark antologi med ny poesi från Österbotten first appeared on Opulens.

ANTOLOGI. Men trots de reflektioner man kan och bör göra kring intentioner och maktförhållanden i projekt som detta, är jag glad att det finns, skriver Anna Remmets om en aktuell antologi med dikter skrivna av personer med erfarenhet av migration.

Hon ville inte släppa mina händer:
Dikter av personer med erfarenhet av migration skrivna i Rosengårds Folkets Hus 2020
Red: Henrik Johansson och Anna-Maria Olsson

Jag har hört att majoritetssamhället i Sverige är mer petigt än andra, traditionellt mindre homogena samhällen, när det gäller vad som anses vara ”godtagbara” språkkunskaper i svenska. Och vad är mer otillgängligt än det litterära språket, där språket själv är huvudsaken och inte något instrumentellt? Så kunde man i alla fall tänka sig att det skulle vara, men faktum är den skönlitterära texten tvärtom kan innebära en öppning där ett nytt språk kan prövas mer fritt och lekfullt. Detta gäller kanske särskilt poesin, och en diktantologi är just vad deltagarna på Rosengårds Folkets Hus språkcafé har åstadkommit tillsammans med redaktörerna Henrik Johansson och Anna-Maria Olsson.

The post Röster från Rosengård first appeared on Opulens.