LYRIK. Inför helgen publicerar vi i veckans utgåva av Littestraden nyskrivna dikter av Ida Andersen

Ida Andersen bor i Lund och är verksam som författare och litterär översättare från italienska. Snart utkommer hennes översättning av poeten Giuseppe Ungaretti. Hon debuterade som poet 2004 med diktsamlingen där du alltid är. 2008 utkom den tvåspråkiga diktsamlingen Con altre parole/Med andra ord tillsammans med den italienske poeten Antonio Padula och 2018 Intarsia. Hon har även skrivit fackverket Stenminnen, om de småländska stenmurarna, samt fyra romaner, senast trilogin I oxögat, Skörgossen och Gesällen som skildrar Kosta glasbruk på 1700-talet.

Nu är vi stolta över att få presentera ett litet urval ur Andersens ännu inte utgivna diktsamling Ingivelser, under avdelningen ”I stadens rum…”.

CAROLINA THELIN

Det nya språket

Hur det flämtar till mellan en

gatukorsning och en trottoar

en mättad disig eftermiddag.

Hur solen och en doft från förr

som av gammal mocka

smälter tankar ner längs fingrarna.

En ensam hand och håligheten

drar mig inåt som om

jag själv satte mig där

och mindes allt på en gång

rakt genom stadens nya gråa språk.

Kantighetens melankoli

Den cirkelrunda tröttheten

leder oss vidare. Ljuden över och

inuti staden där det byggs och

underhålls. Fäster brus vid vår väg

fäster grus mot våra fotsulor.

Vi ses alla vila i vågen av stadhet

av förhoppning: att kranarna,

landmärkena söker ett motiv

för kantigheten

och samlar sig fram och åter

långt under oss. Bort från

våra drömmar och vår sömn. 

Stadens själ

Den ihåliga historien drar med

sig blod och balkar

bromsspår och bussar,

stänker drömmar under

passagerare och trötta fötter.

Den solkiga kvinnan står kvar

med den vita staven.

Blir som uppenbarad,

ser inte hur staden försvinner

för min blick,

som vore den förljugen,

ljus och grå. Fasader

mellan seklernas skärpa.

Ordens vägvisare

En evighets bisats

ett eko utan återljud

är tystnaden i sorlet

i min styva tunga.

Bland det glömda folket

som föredrar natten och det grå

drömmer jag mig kvar.

Mellan kalla gator av betong

och resta profiler

viskar ljudens prövningar

vrider sig de söta ödsliga orden

glimmar bilder på illuminerade

reklampelare utan röst.

Var har jag min boning,

var söka min mening?

Det dröjer, det förlösande ordet,

spåret som riktar stegen

från det frusna folket in

i vårt glesnade och ljusa.

Offerpsalm

Det pågår en inkvisition i

denna tysta stad

kvardröjd andedräkt

kristalliseras på

frusna järnräcken.

I gamla fotspår löper vi

symmetriskt för att inte störa

i väntan på domen tar

vi de korrektas steg och

våra pulsslag ber

om snabb exekution.

Vem byggde denna mötesplats

detta stillhetens inferno

vem ska ta emot vårt blod

vår panna och vår andedräkt?

Vem ska vittja stadens nät

och utesluta oss

från det färdigställda

och det redan givna när staden

snart ska rämna

i ett kallt hårt uppvaknande?

Karon 2.0

Där är människorna: på båda sidor

stilla strama rörelser

i ett turkosfärgat ljus.

En elektrisk grind avskärmar

dem från varandra,

uppkopplad och igångsatt

av deras glänsande mynt.

Åstundar gör grindvaktens blick.

Där stannar kropparnas tid.

Där lämnar rörelsen marken

och lyfter inåt mot det ovissa.

Grindens sugande ljud

när plexiglashalvorna sluts

och öppnas mot det förkromade

tills rörelsen tunnas ut.

Efteråt tomheten mot nästa

frusna ögonblick och nästa.

Där är grindvaktens gråa blick

som inte ger upp om de uppgivna

de övergivna, de över sig

av naturen givna.

The post Littestraden: Dikter av Ida Andersen first appeared on Opulens.

DIKT. Cyril Tönisberg är en återkommande poet i Opulens. Här diktar han om livet i en tid präglad av kyla.

Livet på en pinne

frosten kommer
alltid tillbaks
min vän

rosten sover aldrig

kanske ses vi
snart igen

fortsätt vara charmig

barn växer
och blir stora

ens glans dagar
kommer man
att förlora

Sol ute, sol inne,
sol i hjärtat, sol i sinne

bästa medicinen
för framtida minne

The post Lyrik: “Livet på en pinne” first appeared on Opulens.