LYRIK. Poeten Mi Tyler är bosatt i Malmö och skriver såväl dikter som libretton. Hon har medverkat i Opulens tidigare med såväl dikt som essä. Nu har Mi Tyler skrivit en dikt om en särskild form av sorg som det sällan talas om. Vi är tacksamma för att få publicera den.

Små steg som aldrig togs

Än fladdrar ljus i fönstren

långt efter att vi fallit i sömn,

och i hallen anas ekon

av små steg som aldrig togs.

Och havet därute fortsätter andas

som det gör för var och en:

medan några hjärtan värker tyst

rullar världen vidare.

– Så håll om mig när mörkret faller,

när sorgen sipprar genom väggar

för det finns avsked som stannar kvar,

en sista glimt av vintrigt ljus.

Ännu lyssnar vi i tystnaden

efter ljud som aldrig kommer,

än trevar jag med skälvande händer

efter hon som inte går att nå.

Och varje gest av omtanke blir helig

sedan natten blev oändligt djup,

ett ensamt gravljus på en kyrkogård

medan den frusna världen sover.

– Så håll om mig när mörkret faller,

när sorgen sipprar genom väggar,

för det finns avsked som stannar kvar,

en sista glimt av vintrigt ljus.

Det finns mornar kalla, färglösa

när alla fåglar flyger lågt,

och himlen över tomma gator

lyser vit som nyfallen snö.

Men nåden lever i små ögonblick,

i en hand som inte släpper taget,

i en röst som håller sig tätt intill

när världen glömt att andas.

– Så håll om mig när mörkret faller,

när sorgen sipprar genom väggar,

för det finns avsked som stannar kvar,

en sista glimt av vintrigt ljus…

The post Dikt av Mi Tyler: ”Små steg som aldrig togs” first appeared on Opulens.

LYRIK. Denna dag skulle poeten Sonja Åkesson ha fyllt 100 år. Lis Lovén skriver om en författare som gjorde sitt liv till dikt.

I år skulle Sonja Åkesson fyllt hundra år. Detta firar Norstedts med att ge ut hennes samlade dikter. Vid första anblicken av Sonja Åkessons poesi kan hon framstå som träig och tråkig. För enkel. Men när jag bestämde mig för att fördjupa mig i hennes verk och liv kom dikterna att framträda i ett annat ljus.

Alltså! Hon var en sådan författare som gör sitt liv till dikt. Jag tror att Sonja Åkesson var så olycklig eftersom hon verkligen var vad man kallar hudlös… Hon var gift flera gånger och tycktes inte trivas i något äktenskap. Diktsamlingen ”Husfrid” (1963) anses vara hennes genombrott och den innehåller dikten ”Äktenskapsfrågan” som för övrigt ingår i Sveriges kulturkanon:

”Vara vit mans slav.

Vit man vara snäll ibland, javisst

dammsuga golven och spela kort

med barnen i helgen.

Vit man vara på för djävligt humör

och svära fula ord

många dagar. –––”

När jag fördjupar mig i Sonjas Åkessons dikter tränger det fram glimtar av verklighet med stänk av något lyriskt. Något vackert och djupt poetiskt mitt i allt sorgligt. Hon led hela sitt liv över sin skrala utbildning. Men hon blev poet, dramatiker och även bildkonstnär. I litteraturprofessor Eva Liljas monografi ”Den dubbla tungan” står det att Sonja Åkessons dikt var tredelad: modernistisk, realistisk och experimentell. Det är en träffande beskrivning.

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Sonja Åkesson 100 år first appeared on Opulens.

LYRIK. I veckans utgåva av Littestraden är vi glada över att få presentera en diktsvit av astrofysikern Martin Sahlén.

Martin Sahlén är verksam som forskare inom astrofysik och kosmologi i Uppsala. Han leder också Stiftelsen Fjellstedtska skolans tvärvetenskapliga arbete med naturvetenskap och teologi.

Vid sidan av sitt akademiska arbete skriver han poesi i korta former, ofta framvuxna ur enskilda erfarenheter, bilder eller stämningar.

Nu är vi glada över att få presentera några av hans dikter.

CAROLINA THELIN

Huset står, stilla

Granatlöst på odalsland

Sekelvirke gror

*

Backen full av barn

Fäders spår glittrar vägar

Vurpa och triumf

*

Imma på rutan

Kondenserad livsånga

Blöt mun kysser hud

*

Katedral spirar upp

Sväller av tystnad och rop

Stenarna svävar

*

Bålet tänds på nytt

Kompassnål kränger i rök

Aska manar nord

*

Blicken vaknar till

Okänd vän i förvandling

Följer med, och ser

*

Magnolian viskar

Rodnande gryningsmoln

Sår sin hemlighet

*

Svartfågeln sjunger

Den har hört min melodi

Formar diamanter

The post Littestraden: Diktsvit av Martin Sahlén first appeared on Opulens.

LYRIK. Peter Stewart har skrivit en förtätad och dessvärre ständigt aktuell dikt med titeln ”Det pågående kriget”. För bild har Ola Åstrand svarat.

Vi kan i dag presentera en dikt av Peter Stewart. Det gör vi i kombination med ett konstverk av Ola Åstrand som vid det här laget medverkat ett flertal gånger i Opulens med såväl texter som bilder.

Så här presenterar sig Peter Stewart för Opulens läsare: ”Född i Malmö för längre sedan än jag vill tänka på. Uppväxt i Köpenhamn och Malmö. Världsmedborgare alltid. Svensk översättare av William S Burroughs, J G Ballard, Charles Bukowski, Jim Harrison med flera. Gjorde tidiga experiment med egna datorprogram för att generera poesi från förvalda texter och cutup/fold-in tekniker uppfunna av William Burroughs och Brion Gysin. Programmerare i USA i många år, numera bosatt i Småland. Poet ibland.”

Men det är faktiskt inte första gången Peter medverkar i Opulens. I vår dåvarande engelskspråkiga avdelning Global publicerade vi 2020 hans essä om rasismen i USA.

CLEMENS ALTGÅRD, kulturredaktör

DET PÅGÅENDE KRIGET

Och så

Fortsätter det

År efter år

Årtionde

efter årtionde

Vattnat

Av ett bittert regn

Och varje

Ny skörd

Sår sin egen

Draksådd

The post Peter Stewart: ”Det pågående kriget” first appeared on Opulens.

SATIR. Samuel Andersson har skapat en experimentell dikt som kommentar till de nyligen släppta filerna från Epstein-utredningen. Titeln är ”Black out-poesi för Pam Bondi”.

I slutet av förra veckan påbörjade Justitiedepartementet i USA offentliggörandet av dokument från Epstein-utredningen. Men nu anklagas Vita huset för mörkläggning. Många av dokumenten är nämligen kraftigt maskade och bilderna på Donald Trump är ytterst få. Detta trots att det är välkänt att han umgicks flitigt med Epstein under cirka 15 år. Deras umgänge började runt slutet av 1980-talet och fortsatte genom hela 90-talet fram till början av 00-talet.

Detta är bakgrunden till Samuel Anderssons experimentella satir. Så här säger han själv: ”Med tanke på att Epstein-filerna har släppts med en hel del översvärtade uppgifter, bifogar jag här delar av Epstein-filerna i egen översättning (de som utgör förhör med Ghislaine Maxwell) som satirisk black out-poesi. Trots den experimentella formen har jag försökt hitta rytm, rim och allitterationer i texten.”

CLEMENS ALTGÅRD, kulturredaktör

BLACK OUT-POESI FÖR PAM BONDI

The post Black out-poesi om Epstein-filerna first appeared on Opulens.

LYRIK. Inför helgen publicerar vi i Littestraden några nyskrivna dikter av Tomas Johansson.

Tomas Johansson har skrivit sedan 20-årsåldern, allt från poesi och prosa till dramatik. Han har gjort ett hörspel i Sveriges radio och publicerats i ett antal tidskrifter, bland annat här i Opulens. Nu är vi återigen glada över att här i Littestraden få presentera några av hans dikter.

CAROLINA THELIN

Ibland är det som om det orimliga

är det enda som existerar

handen som skriver detta

ögonen som läser;

orimliga

Alice Coltranes fingrar

svävar över harpsträngarna;

musikens transcendens,

orimlig

Lika orimligt som det levande;

förmultnandet

omvandlingen

Hilma af Klints

målningars tillkomst;

orimligt

Munsös klockstapel

dess tjärdoft

fönstrens vidöppna ögon;

orimliga

att tro att det enda

riktigt verkliga

är det som görs i kärlek;

orimligt

ändå är

till slut måhända

det orimliga

det enda rimliga

…..

Klangspov

jubelärla

drottningvinge

ångersång

homo sapiens

dödsängel

flyger här över

varnar oss

för oss själva

…..

Lutar mig förbi

hudmassorna

ser nära – genom

ingen vacker syn

ett marionettspel detta

liv

lekt frihet

krigen än en gång

luftar sina

röda lungor

…..

Orden i kristall

kan

slå ned som spjut

i brösten

förvränger

hånar tafsar förvånar

gläfser

krusar slussar

undertoner

ohörda

för den som

inte slipat sin hörsel

tonläget ;

en kurskorrigering

…..

Han tryckte ned handtaget

två gånger hårt

mitt i natten

ville in min själ

in till min rädsla

jag stel i sängen

låtsades inte finnas

senare ringde han

på

dörrklockan

en evighet

jag ofanns

ännu mer

på morgonen igen

ringde på

jag öppnade

Han sa; du är skyldig

Jag : skyldig till vad

Han: till att ha kommit till jorden

Jag: är det ett brott?

Han: ja

Jag:  då är det mina föräldrars brott

Han: mänskighetens

Jag; förstår dig inte

Han: du stör mig, förstör

Jag: hur då, har sovit hela natten

Han: genom att finnas

Jag: åh, jag finns så lite

Han: passa dig riktigt noga

sakta sköt han dörren mot mig, backade, vände sig om

Han: rättegången….

låste honom ute

i overkligheten

…..

kristallblå rygg

av kungsfiskare

I Sablayan

jag söker inte längre

hörde

uggla hoar i Alago

jag söker inte längre

kände

vinden från svalor

tätt över huvudet

Taal vulkanen

snarkade

mitt i sjön

jag söker inte längre

hörde

geckorna kalla

på varandra

ila runt innertaken

söker inte längre

låg

i hängmatta mellan

banan – mangoträd

något sökte mig

mig där

en lätthet

jag inte trodde fanns

——

Jag ska ta fram mina dagar

lägga dem i kopparkittel

hänga  upp den på barndoms

köksvägg

jag ska ta fram mina nätter

lägga dem under paradhanduken

mellan barndoms kökshanduk

ska ta fram de första skidorna

de första skridskorna

lägga dem under

den första snön

min ungdom och barndom

lägger jag i en kartong

med foton

om någon ville minnas

tar fram mina spädbarnsår

lägger dem i en mjuk filt

virar runt

som om de ännu går

att ta hand om

trösta

The post Littestraden: Dikter av Tomas Johansson first appeared on Opulens.

LYRIK. Inför helgen presenterar vi 14 dikter av Mats Cullin.  Samtliga är skrivna i haiku/senryū-stil.

Mats Cullin är 60 år, bor i Vallberga. Han är sociolog och litteraturvetare. Förutom att skriva sysslar han även med bildkonst i form av måleri. Sedan barndomen har Cullin levt ett liv med psykisk ohälsa och har alltid känt ett utanförskap.

Tillhörigheten och gemenskapen fann han i stället i litteraturens och musikens värld och började skriva, främst poesi, i 20-årsåldern och var en tid aktiv som estradpoet.

Cullin har tidigare medverkat i Skrivare i Halland, här i Littestraden och även gett ut en liten upplaga med egent material. Han säger sig vara kräsen och refuserar sig själv hårt.

Nyligen började Cullin skriva i stilarna haiku och senryū och nu är vi glada att få presentera fjorton av dessa dikter.

CAROLINA THELIN

kuvert utan namn
brev som inte skrivits än
duvorna väntar

ringer ett nummer
ett gammalt på gulnad lapp
svar från annan tid

livet strävar på
mot alltings förgänglighet
slutet är början

barn barfota i sand
lämnar tillfälliga spår
evigheten minns

risfält i höstsol
dimma skymmer fujis topp
bonden strävar på

tiden har stannat
väntar in sin egen takt
vrider klockan rätt

anslagstavlas lapp
denna dagen är inställd
kanske i morgon

grodan kvackar högt
dammen ligger stilla tyst
skymningen viskar

svalor flyger högt
nattens dagg dunstar sakta
dagen andas lust

svalor flyger lågt
regntunga moln drar förbi
vemod söker skydd

ensam tillsammans
gemenskap utan djup
gosedjur som tröst

stjärnklar vinternatt
inget mörker utan ljus
gatulampan ler

livets skörd bärgad
kvarnens hjul har stannat av
arbetet är över

varm sensommarkväll
med kaffe och cigarett
katterna spinner

The post Littestraden: 14 dikter av Mats Cullin first appeared on Opulens.

LYRIK. Håkan Sandell presenterar här en dikt av Attilio Bertolucci – ”Oktobernatt”.

Från den legendariske Pier Paolo Pasolini – vars poesi jag tillsammans med Nina M Olsson översatte och presenterade i ”Olycksaliga generation” (2020) – ledde spåret vidare till en annan italiensk poet, en god vän till Pasolini, nämligen Attilio Bertolucci (1911-2000). Låter namnet bekant? Då är det helt säkert genom poetens berömde son, filmregissören Bernardo Bertolucci. Internationellt känd för moderna filmklassiker som eposet ”1900” och ”Sista tangon i Paris”, med Marlon Brando i huvudrollen, senare kom ”Den siste kejsaren”.

Familjen Bertolucci hörde hemma i den lilla byn Casarola, på Apenninernas sluttningar. Familjehuset hade varit i släktens ägo sedan 1500-talet. Den stenbyggda gamla gården och de karga omgivningarna är helt avgörande som bakgrund i Attilio Bertoluccis diktning. Också när poeten gifte sig blev han kvar i huset, och hustrun flyttade helt enkelt in.

Först när Attilios far närmast kört honom på porten, med motiveringen att “något stort väntade”, flyttade paret till Rom. Om detta stora är att se som Attilios diktning eller som sönernas insats är svårt att avgöra. Attilios söner blev båda filmregissörer. Bernardo under just Pasolinis upplärning, men även lillebror Giuseppe kom att sätta sitt namn till en stor mängd filmverk.

På svenska fungerade Brutus Östling som förläggare för poeten, med ”Sovrummet” (1992), den bredvid ”Viaggio d’inverno” mest omfattande diktsamlingen.

Själv föredrar jag Bertoluccis tidiga dikter, i stort sett oöversatta, med undantag för ett par enstaka antologidikter en gång i tiden av Estrid Tinggren.

Den dikt som jag här valt ut, ”La notte d’ottobre”, passar till årstiden. Den är orimmad också i original, och som en liten detalj skall en kommentar ges. Uttrycket ”Orientens fånge” verkar rymma en klassisk anspelning, osäkert om den syftar på Ludovico Ariosto (”Den rasande Roland”) eller Lord Byron (”The Corsair”), oavsett med en vag syftning åt kärlekens håll.

HÅKAN SANDELL

Oktobernatt

Väckt av dina ensliga rop,

vän av den sorgsna oktober,

skuldfria uggla! Väckt i en natt

där drömmar svärmar likt bin,

en surrande svärm

skakande sina eldiga lockar,

sina skäggs blonda strån,

fast med ögon så rödgråtna.

Du ropade svårmodigt,

som en Orientens fånge,

under den klarblå himlen.

Och jag kunde höra mitt hjärta slå.

The post Dikt: ”Oktobernatt” av Attilio Bertolucci first appeared on Opulens.

LYRIK. I veckans upplaga av Littestraden har vi nöjet att presentera en tvåspråkig dikt av Daniel Helsing.

Daniel Helsing är forskare och vikarierande lektor i litteraturvetenskap i Lund och är även med i redaktionen för Populär Poesi. Förra året publicerade han tre dikter i Santa Barbara Literary Journal och i år en dikt i nättidskriften E·ratio. Helsing bodde i USA några år tills nyligen och har därför skrivit mycket på engelska. Men sedan han flyttade hem har han återvänt till svenskan och jobbar nu med några olika skrivprojekt på svenska.

Nu har vi den äran att presentera en av Helsings dikter här i Opulens. Det är en tvåspråkig dubbelsonett med dubbelt antal rader i varje strof. Den utforskar bland annat vilken roll sociala medier spelar i våra relationer och för vår livssyn.

CAROLINA THELIN

Let Go of the Avoidant

In case you

need a sign, this is it.

Han studerar röken som stiger från hennes cigarett när fönstret

There is no single thing that you

släpper in sensommarvärmens mörker.

can say that will convince the avoidant that you

Hon tar ett bloss.

are safe. I know you

Jag vet inte,

think that if you

säger hon och tittar ut över rummet som helt

word things correctly, then this person will see how safe you

har ändrat karaktär de senaste månaderna. Vad vet du inte?

are, how warm you

säger han.

are, how valuable you

Böckerna som brukade stå där trygga som

are. The avoidant senses that you

ett värn mot världens dumhet och

are safety, that you

plumphet

are sweetness, that you

har blivit lika stumma som

are love, but they

världen själv och står där vedervärdigt

are stuck in their

i världen själv, säger hon.

cocoon forever.

You

Världen, säger han,

are beautiful. You

är värd att älskas, träden som försvinner i sommarnatten,

give your soul, your heart, your

orden som bär tiden, tiden som alltid är för kort,

very being to them –

du

and you

är värd att älskas –

are worthy of people who see you,

och alla som går runt i världen, trasiga,

who feel you,

såriga, ensamma, rädda,

who’ll feed you

rädda

in bed when you’re not

med sina hörlurar och skärmar och sneglar

feeling well. You’ll

på grannen i sin hörlurspixeltunnel men världen

want to be with someone who won’t muddle you

finns där ute, jag lovar, slå dig fri, slit loss dina bojor och

spring, spring, spring ut i universum – med mig!

when you express your love. You

Jag vet inte, säger hon och tar ett bloss.

deserve everything. Nothing less. Okay?

Jag skickar en video jag såg på Insta innan du kom,

snälla se den.

The post Littestraden: Dikt av Daniel Helsing first appeared on Opulens.

LYRIK. ”Samlingen är så gott som fulländad samtidigt som den, likt all stor dikt, ger läsaren utrymme att göra verket till sitt som medskapare i läsningen.” Det skriver Erik Bovin som läst ”Mörk kvadrat” av Tone Hødnebø.

Mörk kvadrat av Tone Hødnebø
Översättning: Kristoffer Appelvik Lax
Ellerströms

Man behöver inte ha följt den svenska samtidspoesin särskilt länge för att kunna identifiera dess brister. Unga men även en del äldre poeter publicerar sig alltför ofta. Nästan varje diktsamling som utkommit de senaste tio åren har varit för mastig till omfånget och ojämn till innehållet. Det är som om förlagen gett upp poesin. Av slentrian eller ren lättja tycks de ge sina poeter alldeles för fria tyglar, medan poeterna i sin tur förefaller olyckligt präglade av rådande konsumtionskultur där kvantitet går före kvalitet. Annat var det för några decennier sedan, inbillar jag mig.

Tone Hødnebø ett föredöme

Som ett motvärn till denna lättja tjänar norska poeten Tone Hødnebø som ett föredömligt exempel. Sedan debuten 1989 har hon publicerat sig sparsamt med snudd på fulländade verk. Hon introducerades i Sverige så sent som 2023 med debutdiktsamlingen ”Larm” (1989), och hennes poesi har jämförts med Ann Jäderlunds tidiga diktning. Andra diktsamlingen ”Mörk kvadrat” (1994), även den översatt av Kristoffer Appelvik Lax, har det gemensamt med debuten att dikterna närmar sig ett slags nollpunkt.

Samlingen refererar till den sovjetiske konstnären Kazimir Malevitjs målning ”Svart kvadrat” (1915), att döma av titeln och målningens likheter med omslaget. Malevitjs nämnda abstrakta verk kallade han själv för konstens nollpunkt. Det är troligt att Hødnebø låtit sig inspireras av Malevitjs konstnärliga reduktion. Hennes dikt är komprimerad, finkalibrerad och sällar sig till en icke-berättande riktning.

Sinnesretande poesi

Det rör sig om långt ifrån sval utan snarare sinnesretande poesi. I ”Larm” fästs uppmärksamheten vid olika sorters ljud: ”i dikterna gnisslar det”, som Fredrik Nyberg skrev i sin recension av ”Larm”. (GP, 23/12/2023). I ”Mörk kvadrat” aktiveras sannerligen alla sinnen:

Gräs vajar i gräs

Små vimplar, bladen

rör vinden

Trädens skuggor,

bladens skuggor

i ögonen, munnen, gapet

ynglar av sig i en överjordisk

industri

i väv, muskler

Hjärtat bankar och bankar

Hødnebøs poetiska projekt

Hødnebøs poesi bottnar i den lyriska modernismen men lika mycket i Cixous teori om den kvinnliga skriften. Hennes poesi är i sanning enigmatisk och svårgenomtränglig. Likt franska poeten Anne-Marie Albiach som fick en ordentlig introduktion häromåret med ”FEM. Kören – poesi och kritisk prosa 1966-2012” (OEI Editör, 2024), rör det sig om poesi som medvetet motsätter sig tolkning; närmast omöjlig att beskriva men desto mer ljuvlig att erfara. Skulle jag ändå våga mig på att kortfattat sammanfatta hennes poetiska projekt skulle jag formulera det som att hon utforskar språket och dess relation till världen.

Dikterna i ”Mörk kvadrat” för en till en plats där kanterna suddats ut, osäkert om det är tomhetens, sorgens eller rentav depressionens tassemark: ”I mitt sinne, i mitt sinne / (där faller väggarna in)”. En mörk atmosfär alstras, i vilket fall. Att platsen är kontur- och kulörlös blir än mer påtagligt i följande dikt som skildrar en tid och en plats utan årstider:

Det är inte morgon, det är inte kväll,

det är inte dag, det är inte natt,

det är inte sommar, det är inte höst,

det är inte vinter och det är inte vår,

men vinden blåser i träden och träden

låter sig ryckas med. Träden låter sig ryckas med

Om den svenska samtidspoesin ger läsaren mer andnöd än andrum går det lyckligtvis hävda det motsatta om Hødnebøs diktning. I ”Mörk kvadrat” hittar jag inte en enda överflödig dikt. Samlingen är så gott som fulländad samtidigt som den, likt all stor dikt, ger läsaren utrymme att göra verket till sitt som medskapare i läsningen.

Kristoffer Appelvik Lax bevisar här att han inte bara är en mycket lovande poet utan dessutom en lyhörd översättare.

Poesi av detta slag är svenska poesiläsare inte bortskämda med. Av den anledningen ser jag gärna att tillgängliggörandet av Hødnebøs författarskap fortgår.

The post Tone Hødnebø – stor dikt från Norge first appeared on Opulens.

LYRIK. Lis Lovén har läst Emily Berrys ”Outtömd tid” och konstaterar att det är en svårgreppad diktsamling. Men också att vissa rader får det att lysa om poeten.

Outtömd tid av Emily Berry
Översättning: Jenny Tunedal
Rámus

Emily Berry föddes 1981 i London där hon också lever och verkar. Hon debuterade som poet 2013 och introducerades på svenska i översättning av Jenny Tunedal.

”Outtömd tid” är hennes tredje diktsamling och andra i svensk språkdräkt. Även denna gång är dikterna översatta av Jenny Tunedal.

Tiden, den gör något med oss. Samtiden som motiv kan vara svår att greppa, flytande. Det är svårt att få fäste i en fragmentiserad omvärld. Så tänker jag när jag läser Emily Berrys tredje diktsamling.

Eftersom jag i början på boken letar efter hennes födelseort, London, försöker jag knyta an tid med rum och plats. Det är nämligen svårt att komma in i texten. Min läsning av Berry måste med nödvändighet förbli ostrukturerad eftersom den tvingas in i sådana banor.

Hennes språk tycks liksom lossna i fogarna och det har med hennes postmoderna stilgrepp att göra. Språket pekar mot andra läsningar, svåra att greppa. Men ibland glimmar det till av tankestoff. Stoff som får poeten att lysa.

Boken ”Outtömd tid” måste stöpas om i läsaren, som medskapare, för att få den kraft dikten behöver.

I en passage vill jag läsa in analogin mellan staden som plats och det inre jaget:

Hål

Mitt i ett ständigt pågående program av rivning

och rekonstruktion noterade vi en sommar att vår

stad, via sin infrastruktur, hade börjat kopiera

begränsningarna hos medvetandet. Vägarbeten

täppte till nästan alla stora genomfartsleder.

Bussar fick regelbundet stanna innan de nått

sin ändhållplats eller bjöd sina passagerare,

halvvägs genom resan, det tröttande och

olycksbådande automatiserade budskapet:

”Denna buss har en tillfällig körväg.” (- – -)

Denna analogi tycks visa på Berrys sätt att förhålla sig till postmoderniteten. Hennes psykiska sår förenas med diktens inre krav. Kanske ett prestationskrav… ”Begränsningarna hos medvetandet” – det står nu så.

Och platsens ande då? Det var ju i en mångmiljonstad, London, hon föddes och där hon bor. Det är rimligt att läsa hennes diktbok som en tidsspegel. Men också som en spegling av den plats som i början av diktverket är så svår att få grepp om.

Samtidigt andas hennes dikter en ensamhet som är svår att komma förbi. Som om hon inte riktigt vågar hoppas på att läsaren ska kunna ta sig in i hennes poetiska sfär. Det kan ses som ett utslag av tidsandan. När traditionerna släppt taget så uppstår en oro som manifesterar sig i diktens form. Dikt som är ett litet steg på vägen mot något större.

The post Emily Berry diktar fram en tidsspegel first appeared on Opulens.

LYRIK. Poeten Mi Tyler är bosatt i Malmö och skriver såväl dikter som libretton. I dag gläder vi oss åt att få presentera en av hennes dikter. Den föreligger i två versioner. En på svenska och en engelskspråkig.

Mi Tyler berättar att det i barndomshemmet fanns en tjock antologi med svensk poesi. Hon hade bara kunnat läsa i några år när hon i flickrummet viskade fram verserna av Karin Boye. På skolgården skrev hon sedan verser i gruset med en pinne och drömde om poesi som skulle kunna skapa fred på jorden.

Så stark kraft hade poesin, hoppades hon.

Tre decennier senare har hon vunnit poesitävlingar, skrivit libretton som blivit tonsatta av Benjamin Staern, Astrid Selling och flera andra. Bland annat har Pernilla August framfört hennes texter.

Mi Tyler har en bakgrund inom journalistik och författande men det är poesin och sångtexter som ligger henne närmast om hjärtat.

”Efter att under många år ha bott och arbetat i England är jag i praktiken tvåspråkig: när jag skriver fri poesi faller sig engelskan naturlig, ” berättar Mi.

Hon säger också: ”Dikten är rykande färsk och kom till som en spontan reaktion på det mänskliga lidandet i Ukraina.”

Eftersom vi vanligtvis inte publicerar dikter enbart på engelska i Opulens så bad vi Mi Tyler göra en svensk tolkning av den engelskspråkiga originaltexten. Men vi har ändå valt att här återge båda versionerna av dikten.

CLEMENS ALTGÅRD, kulturredaktör

Mörkaste natt

Himlen rämnar. Marken sprängs.

Historien vacklar. Lögner trängs.

Tre år av smärta. Av krigets eld.

Hoppets fana sliten. Aldrig fälld.

Hon håller sitt barn tätt tlll sitt bröst

I mörkaste natt är hon hans tröst.

Raketerna sliter betongen isär.

Sirenerna tjuter men: mamma är här

                          *

I fjärran skälver en hel republik –                 

kistan väntar sin sista spik.

Han som svor att skydda sitt land

nu leker hans tunga på sårad tand

Lagar vrängs. Lögner sprids.

Skogen dör när rötter vrids.

Nu hyllar han stormen, tänder en brand

samlar all makt i sin skamlösa hand.

Massorna jublar: glöm det som var.

Vi river och röjer tills inget finns kvar.

                              *

Nästgårds faller bomber än

sirener, rop igen och igen

Hon vaggar barnet i sin famn

ett försök till sång, gråt utan namn

En bön om styrka, gryningsljus

om lä från vindens kalla brus

För allt vi byggt och allt vi gav

har hamnat i en krigargrav

En mor maler drömmar i sångens kvarn –

en ofödd värld, ett sovande barn

Darkest Night

The sky is torn. The ground is cracked.

The past erased. The truth attacked.

Three years of war. Three years of pain.

Where once stood hope, what will remain?

 She holds her child, she holds him tight.

 She strokes his hair in darkest night.

When rockets fall and buildings sway

She whispers still, “It’ll be okay.”

                        *

Beyond the sea, a nation shakes 

The walls collapse. The pillar breaks.

The one who swore to guard the land,

Now pulls the strings with eager hand.       

The laws are bent. The words are lies.

The roots are torn. The forest dies.          

He hails the storm. He spreads the flame.

He shifts the guilt. Denies his shame.   

The people cheer. They curse the past.

They tear it down. They burn it fast.

Each brick removed. Each step undone.             

What once held firm now comes unstrung.

                              *

Not far away, where bombs still fall,

Where sirens wail and voices call

The mother rocks her child to sleep.

She tries a tune, but starts to weep.

She says, “Be strong, and dawn will rise.”

Yet through the cracks, the cold wind cries.

For all we built, for all we gave,

Now sinks into a soldier´s grave

And as she sings, the night grows deep

— a world unmade, a child asleep.

The post Dikt av Mi Tyler: ”Mörkaste natt” first appeared on Opulens.